6.30 hämtade Steve från Sahara Outback Tours oss på Melanka.
Vi hade då checkat ut och lagt våra stora ryggsäckar i hotellets bagageutrymme. Med oss hade vi våra små dagsryggsäckar.
På vår väg till Ayers Rock gjorde vi några korta stopp varav det första var på en kamelfarm vid Stuart’s Well. De som ville hade möjlighet att rida på kameler. Vi nöjde oss med att gå runt och titta på dem när vi anda sträckte på benen. Vid Mt Ebenezer Roadhouse stannade vi till för att se på aboriginkonst. Det var mycket träkonst med inbrända monster och tygstycken med målningar. Innan vi kom fram till lägret gjorde vi ett kort stopp vid Curtin Springs.
Saharas egna campingplats låg nära Ayers Rock. Vi packade ur bilen, åt lunch och tog varsitt tält. Det var tvåmanna tält och det kändes skönt och även lite lyxigt att få ett eget litet krypin.
Efter lunch bar det av till Uluru – Kata Tjuta National Park. Aboriginernas namn på Ayers Rock är Uluru och deras namn på Olgas är Kata Tjuta. Vi besökte först Ayers Rock kulturcenter där man fick lära sig mer om deras sägner och religion gällande klippan.
Ganska intressant besök att göra innan man besöker själva Ayers Rock.
När aboriginerna fick tillbaka marken var det på villkor att den hyrdes ut till parkförvaltningen för turiständamål. Eftersom de ser klippan som helig mark ber de turister att respektera detta och inte klättra på klippan, men förbjuder det inte.
Trots att väligt många besökare klättrar på klippan har antalet dock minskat något under senare år.
Vi bestämde oss trots allt för att klättra upp för den 348 meter höga klippan. Klättringen startar vid västra sidan på en plats som kallas Mala Car Park.
Den första sträckan av de 1,6 km upp till toppen var väldigt brant och man var ofta tvungen att hålla, alternativt dra sig upp, i den kedja som fanns uppsatt där.
Det var en tung klattring och vi gjorde ofta småpauser för att dricka vatten. Men när vi kom upp glömde vi bort hur jobbigt det hade varit och njöt av den otroliga utsikten.
Det var verkligen värt besväret, vägen ner gick betydligt snabbare men även här behövde man hålla i sig i kedjan.
Från att vi påbörjade bestigningen tills det att vi kom tillbaka tog ungefär två timmar och tjugo minuter. Trötta men stolta åkte vi tillbaka till lägret för att ta en dusch.
Klockan var runt 19 när vi åter igen satte oss i bilen för att återvända till klippan. Den här gången för att se den skifta färg under solnedgången. Vi skålade i vin och åt lite tilltugg samtidigt som vi fotograferade och filmade skådespelet.
Att se skiftningarna med blotta ögat är svårt, däremot är det lättare att se på foton tagna med fem minuters intervall.
När solen gått ned återvände vi till vår campingplats för middag. På menyn denna kväll stod lammkotletter, korv, potatissallad samt olika grönsallader. Under middagen fick vi oinbjudna gäster, 10-12 cm långa bönsyrsor.
Efter middagen satt vi och pratade ett tag med de andra innan det var dags att krypa till kojs.
