Vi vaknade på rummet på Nadi Bay Hotel halv åtta på morgonen. Innan frukost gick vi till receptionen och kollade flygtiderna för vår flygtur till Yasawa-gruppen. Allt skulle gå enligt tidtabeller. Efter frukost kollade vi igen, då det började dra ihop sig.
Vi var bokade med halv nio med Turtle Island Air som med pontonplan skulle ta oss ut till vårt mål i ögruppen.
Storleken på bagaget man får ta med sig på dessa plan är kraftigt begränsat, men vi räknade inte med att behöva så mycket. Vi packade ner det mest nödvändiga i våra mindre ryggsäckar och lämnade de stora ryggsäckarna i bagagerummet på Nadi Bay.
Vi delade Taxi med två engelsmän till Turtle Airways kontor som låg i en liten vik en kort sträcka från Hotellet.
När vi skulle betala ville de ha 3% extra i avgift för att vi skulle kunna betala med kort. Eftersom det var flyg så kostade en hel del ändå och vi ville inte lägga mer än vad det kostade. Det slutade med att vi betalade enkel biljett på utresan med de kontanter vi hade och bestämde oss för att ta frågan om avgiften när vi kom tillbaka.
Efter en stund fick vi reda på att det gick för mycket vågor för att starta härifrån och blev skjutsade till en marina där vattnet är lugnare. Vi hjälpte till att lasta in väskorna men ett nytt litet dilemma uppstod. Handtaget till dörren på passagerarsidan av planet krånglade och vi blev tvungna att vänta på tekniker som skulle komma dit och fixa det.
I en liten kiosk köpte vi glass, vatten och vykort. Vi satte oss en stund på kajkanten och åt glassen och njöt av den varma vinden. Tekniker kom och fixade snabbt handtaget. Vi fick sällskap av två personer ytterligare, så det var sex personer som nu hoppade in i det lilla planet. Lasse satte sig fram bredvid vår pilot och Anki satte sig längst till vänster bakom Lasse. Det var första gången vi flög Pontonplan. Det kändes lite spännande när motorn startade och vi lyfte ifrån vatten. Det kändes knappt någonting vi lyfte ifrån vattenytan.
Vi lämnade huvudön, Viti Levu och såg små öar under oss i det vackra smaragdgröna vattnet, men under resans gång blev vädret alltmer mulet.
Planet landade lika mjukt som det lyft utanför östra sidan av ön Tavewa i Yasawa gruppen. Vi fick gå längst ena pontonen för att sedan ta några steg ned i vattnet och vada in sista biten.
På denna ö ligger bland annat ett ställe som heter Davids Place och utmed stranden stod ett antal personer som organiserade båtar till de öar och ställen som låg runt om. Vi hade däremot redan bestämt oss för var vi skulle åka.
Vi blev upphämtade och fick åka med en liten motorbåt till Nacula Island och stället vi skulle bo på, Nabua Lodge. Det var endast vi och ett par, Mario och Anette, som skulle hit. Det regnade och vi kröp in i en liten “skrub” i båten för att få lite skydd från regnet.
När vi kom till stranden fick vi slänga oss över kanten på båten och vada in sista biten. En trevlig man vid namn Watili tog emot oss och vi följde honom till hans lilla kontor där vi blev tilldelade Bure nr 1. En bure i Fiji är ungefär detsamma som en Fale på Samoa, alltså en slags mellanting mellan liten stuga och hydda.
Vi installerade oss, släppte av grejorna i vår bure och bytte till torra kläder. Det var lunchdags och en liten klocksignal signalerade att det var dags att gå till den lite större buren som var matsal. Det serverades en lunch som bestod av en slags ärtsoppa liknade rätt på en risbädd med vattenmelon och gurka till.
Då det dåliga vädret höll i sig satt vi kvar efter middagen och pratade med det schweiziska paret fram till tre och under den tiden så dök Emma från London upp som var glasblåsare.
Det blev uppehåll men fortfarande molnigt så vi la oss en stund i hängmattorna som finns upphängda mellan palmerna utanför. Under senare delen av eftermiddagen tog vi en promenad upp och ned längst den fina stranden. Det var en vacker miljö, trots det mulna vädret.
Vi slappade i vår bure och det mörknade ute. Vid sju så lät signalen igen och vi gick in till matsalen. Matsalen består av en slags bar och ett matbord. Ovanför en liten sittplats hänger en sliten gitarr och en dörr går ut till ett kök. Till middagen dök ytterligare personer upp. Det var ett par i vår ålder och två yngre tjejer. Alla visade sig vara från England.
Nu blev vi serverade en kycklingröra med potatis, morötter och ris samt vattenmelon och gurka. Även om rätten var förhållandevis enkel så var den väldigt god. Efter maten blev vi erbjudna kaffe som vi själva fixade med Nescafé och varmt vatten som sattes fram på bordet.
Det var en trevlig stämning och vi satt kvar och pratade med de andra fram till nio. När vi bröt upp för kvällen och skulle lämna matsalen fick vi varsin fotogenlampa.
Det hade varit en lång och händelserik dag och när vi la oss glömde vi släcka lampan som fick stå på hela natten.
