Sand mellan tårna

22 feb 2002, onsdag i Samoa
Ännu en solig dag i paradiset. När vi rullade upp vårt skynke till öppningen av vår beachfale kunde vi inte låta bli att åter igen imponeras av den underbara vyn. Myggnätet vi har ovanför vår madrass verkade ha fungerat bra då vi inte upptäckt några nya bett.
Frukosten denna morgon bestod av rostade mackor, stekta ägg, pannkakor och kaffe.

Hela förmiddagen tillbringade vi på stranden. I söderhavsvärme som denna är det svårt att hålla sig på stranden några längre stunder. Det är tur att havet bara är några korta fotsteg därifrån.

Efter lunchen som bestod av kyckling, grönsaker och ris ringde vi till Tanu Beach Fales som ligger på Savaii, den största ön i Samoa. Hur bra vi än trivdes i Lalumano ville vi komma över till Savaii och utforska lite av den ön. De hade lediga fales och vi bestämde att åka dit dagen efter.

Tillbaka på stranden hyrde vi snorkelutrustning och simmade ut mot revet strax utanför. Visserligen var det inte som att snorkla kring de vackra rev vi tidigare gjort i Australien men vi såg ändå en del vackra fiskar och färgglada koraller, bland annat fiskar som nästan lös av sin klarblåa färg.

Vi promenerade en stund på stranden och njöt av den underbara söderhavsön. Tänk, kollar man i en kartbok är den här paradisön enbart en liten liten prick.

Lasses hår har vuxit en hel del under vår resa och innan middagen tog Anki saxen och klppte av de längsta (nåja, de var ju relativt korta om man jämför med förr i tiden) lockarna.

Denna dag hade vi blivit de enda gästerna på Litia Sinis och vi åt middag ensamma på serveringens veranda med en vacker solnedgång framför oss. Efter middagen gick vi ner till vår fale för att en sista kväll på denna plats se solljuset försvinna och mörkret lägga sig över Lalumano.

Då vi skulle lämna Litia Sinis tidigt nästa morgon gick vi till kontoret och betalade för våra dagar här. När vi gick tillbaka till stranden var det underbart månsken och stjärnklar himel, vi dansade en kort stund till vågornas ljud. När vi kom in i vår fale gjorde vi vår rutinmässiga kackerlacksjakt och när vi krupit in under moskitonätet såg vi till att jaga ut alla myggor som smugit sig in. Sen hade man ro att blunda och somna.


Vi har stängt ”dörren” till vår fale, det är dags att lägga sig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *