Vi gick upp strax innan åtta, utvilade efter en god natts sömn i vår Bure. Efter vi fräschat till oss la vi oss i varsin hängmatta men strax därefter hördes ljudet från när de blåste i snäckan, det var dags för frukost.
Det serverades runda, varma brödstycken som vi kunde bre med smör och marmelad, samt papaya med lime. Liksom till övriga mål satte de fram varmt vatten så vi kunde själva blanda till kaffe med Nescafe.
När vi ätit upp och gick ut var det fortfarande lite veligt väder och en del moln. Eftersom det inte var riktigt strandläge så la vi oss i hängmattan en stund och skrev dagbok och slappade i största allmänhet.
Vid 12-tiden var det dags för lunch. Den bestod av nudlar med tonfisk och morötter blandat över risbädd med lite papaja och en bit gurka. Vädret fortsatte vara lite veligt men man ska inte klaga. Det är en otroligt skön och behaglig temperatur och omgivningen är otroligt vacker.
Watili meddelade oss då att “byshowen” tidigarelagts på grund av vädret vilket passade oss perfekt.
Vi promenerade tillsammans med övriga besökare från vår lodge den korta sträckan till den närmaste byn, Naisisili. Barnen lekte genom att skjutsa varandra i en skottkärra och de var lite nyfikna på oss besökare. Byn är mycket liten men mysig. De flesta husen är mycket enkla. Vi satte oss på marken vid en öppen plats i närheten av byns kyrka.
Byns hövding tog sig tid att hälsa på oss alla i sällskapet person för person. Vi förstod att hälsa på byns hövding uppfattades som något ganska stort då byborna själva inte fick ta i hand med hövdingen.
Hövdingen på Nacula Island och en av hans närmaste män förbereder kava
Nu var det dags för en mycket speciell kulturell upplevelse, en äkta Fijiansk kava-ceremoni. Vi satte oss i en halv cirkel bakom hövdingen, ingen får sitta framför hövdingen. Hövdingen förberedde kavan genom att blandade vatten och mjöl från Kaua-roten i en stor skål av något mörkt träslag.
När man skall dricka kava är det en speciell procedur som skall följas. Hövdingen fyller ett kokosskal med kava som sedan överlåtes till den första person som sitter till vänster i ringen. Allt ska drickas upp på en gång och därefter klappar alla deltagande i ceremonin tre gånger.
Kava ser ut som lera i vatten och smaken är lite mjölig. Effekten blir att tungan domnar bort en kort stund, ungefär som vid en bedövning hos tandläkaren. Man lämnar tillbaka kokosskalet till hövdingen som fyller på mer kava och lämnar vidare den till nästa person. Och så fortskrider det, varv efter varv tills kavan är slut.
Vi nöjde oss att dricka detta två gånger, men den lokala befolkningen satt kvar lite längre för att dricka upp allt.
Nu skulle vi bli bjudna på en musik- och dansshow framförd av byborna. De spelade och dansade i traditionella kläder. Kvinnorna hade blommor i håret och männen hade spjut.
Rätt som det var blev vi åskådare uppbjudna att delta i dansen. Alla dansade och klappade händerna tillsammans och hade verkligen jättekul. Det är inte varje dag man dansar tillsammans med lokalbefolkningen på en söderhavsö.
En speciell och lätt oväntat händelse.
Männen framför alltid betydligt mer krigisk dans.
Alla var på ett glatt humör och det skrattades friskt! Byborna plockade fram lite smycken och snäckor de ville sälja och efter vi kollat på dessa tog vi avsked av byborna och skakade hand med hövdingen och personerna som satt kring och honom och fortfarande drack kava.. Det kändes faktiskt väldigt familjärt och alla i byn vinkade glatt när vi gav oss av.
Dansarna överlämnade blomsterkransarna de hade till oss
Vi gick tillbaka genom den lilla stigen bland palmer och buskar som ledde till Lodgen. Vi satte oss på strandkanten utanför vår bure för att skriva lite dagbok en stund.
Vår bure på Nicula Island.
Snäcklätet ljöd igen vid sju. Middagen serverades med ris och en blandning av grönt, kött och sås. Enkelt men gott.
Vi drack kaffe och satt kvar och snackade allesammans på lodgen fram till nio, halvtio då vi gick tillbaka till vår bure och la oss under myggnätet.
