Vaknade vid sju på morgonen och vågade inte somna om då väckarklockan gått sönder dagen innan. När vi kom ut mötte vi Watili som berättade att flyget tillbaka till Nadi gick först klockan fem på eftermiddagen, vi hade gissat det skulle bli runt två. Visa av tidigare missad flight i Tonga och för att försöka hinna med några ärenden innan butiker stängde i Nadi bad vi Watili kolla möjligheterna för oss att komma med på ett tidigare plan.
Inne i den stora byggnaden blev vi serverad frukost som bestod av pankakor och bröd till vilket vi fick marmelad och smör, liksom tidigare dagar fick vi kaffe och apelsinsaft att dricka till.
Vi la oss på nere på stranden och Dario och Annette gjorde oss sällskap. Watili kom ner vid 10 och berättade att vi tyvärr inte skulle få plats på tidigare flyg. Det var bra tillfälle för oss att passa på att skriva vykort under tiden vi låg på stranden. Då och då gled vi ner i det varma vattnet en stund och njöt av den vackra plats vi befann oss på.
Det blev tid för lunch och vi gick upp till huvudbyggnaden och blev serverade en god risotto. Vi återvände till stranden efter lunch men vid halv två kom Watili ner till stranden och föreslog att vi kunde åkte till grann ön och stranden där vi skulle bli upplockade för vårt flyg tidigare. Med lite tur kanske det ändå skulle finnas plats för oss
Sagt och gjort, vi plockade ihop våra saker från stranden och hämtade våra väskor vid vår Bure. Rem, en av killarna från Nabua, gjorde klart en liten båt för avresa.
Strax efter två tog vi avsked från Dario och Annette samt Lee och schweiziska paret. Vi skakade hand med Watili och hoppade in i båten.
Rem ökade gasen och vi vinkade avsked när båten lämnade Nacula och satte riktning tvärsöver till Turle Island.
En kort stund senare hoppade vi av vid strandbrynet, tackade Rem och såg båten åka tillbaka. Vi kunde fortfarande se Nacula Island från stranden på Turtle Island.
Efter en kort stund på stranden dök fler upp och så småningom även killen som var den ansvarige för Turle Airways på plats. Ett plan landade men blev omgående fyllt med alla sju passagerarplatserna. Den ansvarige killen berättade att skulle lämna passagerarna i Nadi och komma tillbaka en timma senare och snart såg vi det försvinna i fjärran.
Strandade som vi nu var sysselsatte vi oss med att skriva fler vykort i väntan på nästa plan.
Tio minuter före planet skulle återkomma kom en plötslig störtskur och alla våra prylar blev genomvåta.
Strax efter fem dök det efterlängtade pontonplanet upp. Mike som flugit oss till Turle Island var åter vår pilot och vi tog plats i planet direkt. Anki satte sig i framsätet bredvid Mike och Lasse sätet direkt bakom.
Vi lyfte smidigt från vattnet, det är en speciell känsla att lyfta med pontonplan, och snart var vi högt uppe i luften.
Det hade varit några riktig fina dagar här i norra Yasawa och hade vi inte haft nästa destination på resan att se fram emot så hade det varit jobbigare att lämna Nacula bakom oss.
Det blev en vacker flygresa tillbaka där vi passerade de vackra gröna öarna i Yasawa utströdda i det vackra blå havet under oss.
När Mike skulle instruera oss att fylla i flygloggen fick någon annan ta över planet… vem var det nu som satt bredvid honom?
Vi gick ner och landade i närheten av Nadi. När det var dags att betala återresan lyckades vi bli av med den tråkiga avgiften på 3% för att använda VISA kortet, det räckte Lasse nämnde den galna Brasilianen vi träffat på Nabua Lodge. Vi anade att han varit lite jobbig och när han nämndes så släppte de genast kravet på 3% extra avgift.
Ett svenskt par från Eskilstuna råkade också behöva en taxi och vi samåkte upp till Nadi Bay. Vi lämnade av lite saker på hotellet tog sedan buss direkt in till stan. I Shawara arkad gick vi in på Cyberline internet café, där en trevlig tjej med indiskt påbrå, som kom ihåg oss sedan vi var här senast, pekade ut en plats till oss. Vi hade fått gratulationer till förlovningen från alla i Lasses familj via mail. Vi kollade upp lite olika saker inför nästa destination samt mailade nära och kära så de fick veta att allt var bra.
Det hade börjat skymma när vi tog bussen från centrum tillbaka mot Nadi Bay. Halvvägs hoppade vi av för att äta på McDonalds. Kanske inte det mest exotiska, men vi hade inte så mycket tid och utbudet var inte så stort och spännande. På restaurangen sprang vi oväntat på en av de som deltagit i byshowen några dagar tidigare, han kände igen oss och vi tog några ord innan vi lämnade de gyllene bågarna bakom oss. En ny buss dök upp och vi åkte med till Nadi Bay där vi ställt av vårt bagage. På hotellet råkade vi även träffa en kille som bott på Nabua Lodge. Alltför ofta finns inga brevlådor på flygplatsen och vi passade på att köpa frimärken till våra vykort och personalen lovade att posta våra vykort.
Det började bli dags att ta oss till flygplatsen och hotellpersonalen beställde en taxi till oss. Vi hämtade vårt bagage i bagagerummet, gick ut och satte oss i taxin. Det var ingen lång resa och snart bromsade taxin in utanför Nadi flygplats. Vi betalade 5 Fiji dollar för resan och hoppade ur.
Med rutin från tidigare visste vi att det skulle vara svalare på flyget än vi haft på Fiji och Kalifornien skulle inte vara fullt så varmt så här tidigt på våren. Därför passade vi på att byta kläder på flygplatsen och packa. Det var dags att checka in och vi ställde oss i lång och kö, som visade sig vara mycket långsam.
Vid incheckningsdisken fick vi klart för oss att flyget var hela 3 timmar försenat, och vårt flyg skulle lämna Nadi först 02.00. Säkerhetskontrollen gick smidigt och inne vid gaten passade vi på att kolla lite i souvenir butikerna där vi bland annat köpte ett stort färggrant tygskynke som skulle bli bra för framtida dagar på stränder jorden runt.
Halv två på natten gick vi på Air Pacific planet vid namn ”Island of Vitu Levu” och tog plats för en lång resa, närmare 890 mil. Det var inga svårigheter att somna in och resan gick smidigt.
Framme på LAX gick vi igenom imigrations där tjänstemännen var lite noggranna och seriösa som vanligt. Tullen gick däremot snabbt att passera efter vi plockat upp våra väskor på bagagebandet. Ute i ankomsthallen fick vi växlat mynt för att kunna ringa vår goda vän Stefan. Han och hans flickvän hade gett oss bra tips på hur vi kunde få tag på bra boende till budget pris, men vi hade ändå inte lyckats. Stefan försökte hjälpa oss hitta något under tiden vi ringde runt till hyrbilsfirmor.
