Vår lilla väckarklocka ringde klockan 8 på morgonen. Vi gick upp och började dagen med en dusch i den mycket enkla duschen. I ena väggen till det lilla skjul som fungerar som toalett sticker ett plaströr ut. När man vrider på kranen är det härifrån vattnet kommer då man önskar ta sig en dusch.
Då vi vid niotiden satte oss för att äta frukost började det regna. Det fortsatte regna och vi spenderade förmiddagen med att läsa ikapp om nästa resmål inne i vår Fale.
Regnet upphörde så småningom och molnen skingrades. Ännu en vacker solig dag i Söderhavet.
Vi tog på oss badkläder och plockade ner böcker och handdukar i en liten ryggsäck och promenerade längs stranden vid 13.30
Livet kändes underbart. Här gick vi på en nästintill öde ö. Och ön var den vackraste vi någonsin sett. En riktig typisk söderhavsö, orörd och vacker.
Vi gick tysta och njöt, sprätte med tårna i sanden eller vattenbrynet. Anki råkade sparka till en korall i sanden. Lasse böjde sig ner och tog upp den, det var en korall som blivit format till en ring av vatten och vind. Lasse såg sig omkring och tänkte för sig själv ”bättre än så här blir det aldrig”, log för sig själv vid tanken och gick ner på knä. På denna långa vita söderhavsstrand frågade han Anki om hon ville förlova sig med honom och ta emot denna enkla ring han hade… hon accepterade!
Nyförlovade gick vi hand i hand vidare bort mot den lilla udden vi satt sikte på. Båda hundarna från vårt boende följde med efter oss. (Detta kanske var våra vittnen, om man hade behövt sådana vid förlovning).
Ganska snart kom vi på att vi någonstans glömt den vattenflaska vi haft med oss. När vi gick tillbaka hittade vi flaskan på förlovningsstället, antagligen hade vi glömt allt annat i den stunden.
Nu gick vi hela strandsträckan bort till udden, densamma som vi varit på dagen tidigare. Vi slappade i den underbara solen och badade i det sköna varma vattnet. Här hittade Lasse ännu en ring, denna skapade av en snäcka och fick därmed agera som Lasses förlovningsring.
Vi gjorde en plan gällande att köpa riktiga ringar i USA om vi hittade några vi faller för där.
Det dök upp en båt längre ut. Några personer som kom från en annan ö gick i land en bit bort. Några timmar senare började vi prata med en av dem som hette Tobbe, och kom lustigt nog också från Sverige. De var bara på besök några timmar, innan det var dags för dem att återvända till sin ö.
Det hade blivit sen eftermiddag och när vi gick upp ifrån vattnet. Klockan närmade sig 18 på kvällen när vi packade ihop våra strandprylar och gick tillbaka till vår Fale. De fuktiga badkläderna byttes till torra shorts och linnen. Snart blev det dags för middag som denna kväll bestod av ris vattenmelon, glasnudlar och tonfisk med curry. Några kylda drycker finns ju inte här på ön men lite lyxigt kändes det allt att ha citrondroppar blandade med det ljumna regnvattnet vi drack.
När vi ätit upp satt vi kvar en stund och pratade med Taiana eller snarare med hennes dotter Finau som tolkade för hennes mamma. Finaus lilla son Malakai showade hela tiden och gjorde allt för att få uppmärksamheten.
Vi fotograferade och filmade honom och även resten av familjen, vilket de tyckte var kul. Det började bli dags att lägga oss och innan betalade vi 190 (eg 187) tongansk dollar för vår tid här inklusive måltiderna.
Vi gjorde oss klara för natten och gick och la oss för sista natten i denna Falen på denna underbara ö. Vem vet om vi får möjligheten att återvända hit någon gång framöver.
Vi tänkte sätta in förlovningsannons i tidningarna hemma, men de var extremt omständliga (hur lätt är det att tex. faxa personbevis ifrån en öde ö i Söderhavet?!) så vi gav upp. Hade det blivit en annons hade vi tänkt skriva:
På en öde ö med svajande palmer hittade vi våra ringar i korall och snäcka
Uoleva, Tonga 3 mars 2002
Det blev istället ett mailutskick till alla nära och kära några dagar senare.
