Musiken och rösterna utifrån tystnade innan vi somnade, men under vår ganska få timmars sömn vaknade vi ändå till några gånger. Ljudet från tåg och några bilar trängde sig oundvikligt in genom tunna väggar och inte allt för täta fönster. Även sporadiska ljud från hallen utanför hördes så tidigt som fyra på morgonen, men varade aldrig länge och vi somnade tacksamt om. Klockan tjugo över sex ringde klockan och vi gick i stort sett rakt ut till receptionen. Då vi hade kommit sent till hotellet och lämnade tidigt hade vi inte hunnit ur så mycket ur resväskorna, vilket nu var väldigt skönt.
Killen som kört oss kvällen innan var på plats och vi kunde hoppa in i bilen direkt och åka den korta sträckan till flygplatsen. Längst med smala gatan och mycket enkla husen hade folk redan hunnit vara igång ett tag kändes det som. Folk var i rörelse. Barn var på väg till skolan. Gubbar stod och hängde och pratade.
Idag skulle vi till terminal 1 för att flyga ett inrikesflyg med Auric Air. Direkt när vi kom in fick vi lägga alla väskor på ett band för röntgen av väskorna. Sen gick vi igenom en korridor och kom fram till incheckningsdisken som var ett bord där en kvinna skrev av informationen vi hade på vår biljettbekräftelse på ett papper. En kollega till henne tog våra väskor och vägde in dem och gav tummen upp. Här får man inte ha med sig mer än 15 kilo incheckat bagage och 5 kilo i handbagage. Handbagaget lyfte hon bara upp och hennes känsla sa de var inom ramen för vad som var tillåtet.
Dörren ut till landningsbanan stod öppen. Det var många små plan som stod parkerade utanför. De ropade ut två olika flyg med Costal Air till zanzibar som var klara för boarding, innan det var vår tur. Utanför dörren var det en mycket kort promenad till det lilla plan vi skulle flyga med. Vi gick upp för den lilla trappan och fick huka oss rejält för att ta oss in. Handbagaget slängde vi in bakom ett skynke längst bak i planet.
Planet hade utrymme för 12 passagerare. Vi satte oss på en tvåsits soffa och spände fast oss med säkerhetsbältena som var liknande de som finns i en bil. Den kvinnliga piloten vände sig om och hälsade alla välkomna. Det första stoppen på hennes route var Zanzibar, stoppet därefter var Pemba och därefter skulle ytterligare några stopp göras.
Motorn startade och vi körde ut på landningsbanan. Snart seglade vi upp och hade Dar es Salaam under oss. Det var något disigt men en lugn och stillsam flight. Under oss såg vi det afrikanska fastlandet och blickade ner över bostadshus och samhällen. Vi flög ut mot kusten och blickade ner över en lång fin strandbit. Det blå havet glittrade och vi flög ut över det och lämnade fastlandet bakom oss.
Efter ungefär en halvtimma i luften gick vi ner och vår pilot gjorde en fin landning på Zanzibar. Det var ett ganska kort stopp där några gick av och lika många nya passagerare gick på. Vi lyfte snabbt igen och gjorde en ganska snäv vänster sväng och flög upp mot lite tjockare och något mörkare moln. Molnen skapade lite luftgropar men vår pilot navigerade oss på ett bra sätt genom dem. Nästan hela tiden såg man ändå solstrålar skymta på andra sidan molnen.
Under oss passerade några vackra sandbankar i havet vars färger växlade från blått till grönt.
Vi såg nu Pemba, ön vi skulle spendera kommande dagar på. Vi flög in över ön som ändå är nästan lika stor som Zanzibar och gick sakta ner för landning. Flera skulle av här, vi var dock de enda turisterna som gick av. Framför oss på planet satt två norska tjejer, men de skulle vidare. Och förutom oss var det lokalbor.
Vi krånglade oss ur det lilla planet och gick in i ankomsthallen. Där fick vi registrera oss genom att skriva våra personuppgifter på ett papper och kunde sedan ta våra väskor från vagnen som körts in och gå ut. Utanför stod vår chaufför och väntade på oss. Vi hoppade in i bilen som under närmsta 1,5 timman skulle ta oss genom ön till den mest nordvästra delen där Manta Resort ligger.
Bilfärd genom Pemba
Vi har gjort det förut, och man tröttnar aldrig. Att åka bil på småvägar i Afrikas utanför storstäder är en speciell upplevelse. Alltid finns det något att titta på. Vackra landskap, kor, människor, samhällen. Människor tar sig fram på alla möjliga olika sätt; till fots, på cykel ofta med stor eller bred last, via bussar som oftast är överfyllda och någon åker stående längst bak utanpå bussen, via oxkärror, och självklart också via bil.
Pembas huvudstad Chake Chake passerade vi ganska snart. Här var det fullt av liv. Stånd utmed gatorna sålde diverse olika saker, ofta frukt eller mat. Husen längst gatan vi körde hade ofta verksamheter med försäljning och sjalar och tyger i alla möjliga färger skapade en färgsprakande upplevelse längst hela gatan. Ovanför oss var massor av gröna vimplar uppsatta över gatan. Staden sprudlade verkligen liv och rörelse.
Här finns allt, berättade vår chaufför; stadshus, ministrar, nöje etc. Det är här det som händer på Pemba händer. Han frågade om det var ok att hans syster åkte med till deras by, vilket vi självklart inte hade något emot. En kvinna iklädd svart heltäckande dräkt med sjal över håret hoppade glatt in i bilen och vinkade och sa Jambo. Hon log med hela ansiktet.
Under vår färd stannade vår chaufför till några gånger. Han gick ut och tog några kvistar från ett träd och frågade om vi kände igen doften. Det visade sig vara nejlika. För oss fick doften oss att tänka på jul. Han tog upp en liten ask med torkad nejlika som vi fick smaka direkt. Vi tuggade på de små grenbitarna med frö och precis som han sa är dessa ganska kryddiga och starka. Han sa de odlades bara här och i Indonesien men att de var hetare här.
Vid ett tillfälle vår chaufför ur bilen och skar av två små bitar av en trädstam. Doften visade det var kanel.
Längst vår väg passerade vi även bananträd. Vid ett tillfälle pekade han ut och berättade att frukten i det tora trädet heter jackfruit. Något som till smaken påminner om ananas enligt vår chaufför, men till utseendet mer ett mellanting mellan päron och melon som hänger ner från trädet de växer på.
Vi passerade flera små samhällen. Pemba ö har 5 större samhällen utspridda på ön.
Det är ganska påtagligt när man kör igenom ett större samhälle. Från att man tidigare åkt längst en väg där det visserligen ligger hus och folk rör sig, så blir det med en gång ett mer myller, färg och rörelse.
Husen längst med vägarna är oftast i brun eller grå lera, men i samhällena är det målat även om färgen ofta kan ha flagnat. Utanför sitter eller hänger ofta ett flertal personer.
Vår chaufförs syster hoppade av i sin by och vi sa hej då. Vi kom in på smalare gator och körde in i en tätare djungel, genom en nationalpark. Luftfuktigheten ändrades påtagligt. I mitten av detta område stannade vi till vid en gravsten. Det var Sharif, en mäktig islams ledare som var begraven här.
Att Pemba är islamskt råder inget tvivel om, då alla kvinnor bär den typen av klädsel som är näst intill heltäckande och många män även har den där typen av huvudbonad som man ofta har i islamska länder.
Vid en liten sväng i djungeln stod ett gäng småkillar som vinkade. Chauffören stannade till och bad dem ge oss några av de små frukter de plockat ihop. Frukten var gul orange på utsidan. Han delade dem med handen och gav oss varsin. Bongo heter denna frukt. Den var god och lite syrlig med en kärna i mitten.
Vårt mål närmade sig. Vi anade havet ligga bakom den täta vegetationen som vi färdades genom.
Vi såg en skylt och en vakt släppte in bilen genom en grind. Vi hade nått Manta Resort!
Välkomnande på Manta Resort
Flera personer kom fram och presenterade sig och hälsade oss välkomna. Direkt innanför den vackra entrén fick vi en varm handduk var och blev visade genom den stora lobbyn med soffor och bord ut till terassen som har en helt fantastisk inramning av grönt och blått hav, blå himmel och färggranna bouganvillas längst med hela terassen. Bara denna vyn får en att känna sig avkopplad. Här är förutsättningarna för avkoppling total.
Vi blev serverade varsin välkomst drink och fick samtidigt lite praktisk information av killen som ansvarade för service på stället. Han berättade att en man vid namn Iddy skulle vara vår butler och serva oss under vår vistelse. Önskar vi göra utflykter är det även han som tar oss till dessa ställen. Det är inte mycket som behöver gås igenom, men vi fick information om frukost, lunch och middagstider och att de gärna serverar lokal mat om vi önskar det. Annars finns det förberett två rätter per lunch och middag.
De frågade om vi hade ätit någon frukost, vilket vi inte hunnit tidigare. Då gjorde de två enkla men mycket goda varma mackor med tomat och rödlök till oss. Kaffet vi tog till det smakade också gott, bättre än väntat och den satt riktigt fint. Vilken vy – en avkopplad känsla kom snabbt på plats.
Villa nummer 4
Vårt rum var klart för oss och vi gick den smala gången till ett hus på höger sida med utsikt över havet. Den bastanta trädörren ledde oss in till vår villa. Det var högt till taket som är av vävda palmblad. Vid entrén fanns en soffdel byggd i sten utifrån väggen. Till höger är badrums delen med två tvättställ, toalett och dusch.
I rummet finns en garderobsdel och en säng med myggnät samt ett bord och stol. Det är stort och luftigt och genom de stora glasdörrarna har man en fantastisk utsikt över balkongen och havet. Vi öppnade skjutdörrarn aoch gick ut ppå terassen. Här finns en bädd med sköna kuddar samt två stolar och ett litet bord.
Fastän det bara är några meter till strandkanten kan man bara skymta stranden för den täta växtligheten. Här finns bushbaby berättade Iddy, en slags lemur. Den lär vi se och den kan även komma upp till terassen. Från vår terass har vi direkt vy bort till ställets mest omtalade rum. Ett rum som ligger ute på en flotte i havet med sovrum i en nedre del under vattnet.
Detta boende har fått mycket uppmärksamhet och är självklart speciellt. För oss hade det kanske mer varit en kul grej att uppleva en natt eller att bara spendera några timmar där. Men sett från land där vi har bar, restaurang, pool, utsikt etc känns det bättre att spendera flera dygn här är där ute.
Vi plockade upp och gjorde oss hemma stadda och slängde oss på bädden ute på terassen. Vädret var just i stunden disigt och molnigt men väldigt behagligt.
Lunch serveras mellan 13 och 15 på Manta Resort. Klockan var förmodligen runt 14 när vi gick tillbaka till serveringen. Iddy gick fram och välkomnade oss och visade oss till ett bord ute på terassen. En öl skulle sitta fint och vi bestämde oss för att testa den lokala stoltheten Kilimanjaro. Frostade kalla glas kom in och ölen hälldes upp.
Till lunch serverades en tallrik med vegetariska samosas, potatis sallad, sallad, kött- och fiskspett samt ett kuvertbröd. Vi tog in ett glas vitt vin under måltiden. Till dessert fick vi en god ananaskaka.
Eftermiddag på Pemba strand
Vi tog en promenerade och gick trappstegen ner mot poolen och såg skylten till diving center som vi hört om tidigare. De erbjuder både dyk och snorkelturer. Strax intill fanns en liten plats med ett bord och två stolar med sand från stranden som underlag. En beach lounge med bar och sköna hängsoffor såg riktigt trevliga ut för en eftermiddags drink.
Vi fortsatte trapporna ner till stranden. En lång vit sandstrand öppnade sig och ett fantastiskt hav låg framför oss. Strandstolar och hängmattor fanns utplacerade. Antalet på stranden bekräftade att vi inte kommer behöva trängas på denna strand. Underbart!
Flip-flopsen åkte av och vi gick ner mot vattenbrynet. Sanden är otroligt mjuk och skön. Fötterna sjönk ner och sköldes över av vågorna som rullar in. En kille ifrån strandbaren kom ner och hälsade oss välkomna.
Det tidigare diset började avta och molnen flyttade sig åt höger. Vi gick upp om till vår villa och bytte om till strandkläder och var snart tillbaka på stranden. Klockan var runt 16 och det var en skön eftermiddags sol.
Vi sjönk ner i de underbara solsängarna. Det var en nästan överraskande skön känsla att sjunka ner i bäddarna gjorda som ett nät av rep med mjuka madrasser på.
Killen från baren kom ner och frågade om vi önskade något att dricka nästan innan vi hunnit lägga oss. På det här stället lär man inte behöva gå törstig. En kall öl satt perfekt. Molnen drog sig undan och en skön sol värmde oss. Det var enbart vi och två andra par längst hela stranden. En tjej längre bort gjorde solhälsningen.
Det hade varit en tidigt morgon och vi slumrade båda till en stund under bastparasollen vi låg under. Temperaturen var perfekt. Ljudet från vågorna som rullade in rogivande. Kvällssolen gav ett vackert gulrött sken över stranden. En kille kom joggande förbi vid strandkanten. Kanske det kan bli någon jogging tur någon dag, men denna första dagen handlade allt om att ligga still och koppla av.
Vi tog ett glas vin och läste lite. Havet drog sig längre ut och strandkanten blev allt bredare.
Den klotrunda solen sänktes allt snabbare över horisonten och skapade en vacker reflektion i vinglaset. Vi såg solen gå ner.
Vår första kväll på Pemba
I strandbaren satt några tjejer som jobbar på stället. Vi pratade lite och beställde sedan varsin drink. Valet föll på en Lemongrass and Ginger Sungz och en Voodoo Juice. Båda var goda och betydligt kryddigare än vad man är van vid. Den förstnämnda drinken kändes nästan nyttig med sin starka smak av ingefära.
Det blå ljuset i vattnet utifrån den flytande villans belysning ute på havet skapade ett läckert ljus. Förutom det var det ganska mörkt. Vi drack våra drinkar och gick sedan upp för att göra oss klara för middagen.
Middag serveras mellan 19 och 21. Vi blev precis som vid lunchen mottagna och väl bemötta av Iddy som visade oss till ett bord på terassen. En fotogenlampa lyste upp vårt bord. Det fanns två andra bord med gäster men terassen är stod och man sitter väldigt privat. Lasse tog en öl och Anki ett glas vitt.
Killen från dykcentrat presenterade sig och efter honom kom massören fram och frågade om vi ville boka tid för nästkommande dag.
Till förrätt kunde man välja mellan pumpasoppa och bläckfisksallad, och till huvudrätt stod valet mellan dorado fisk med ris eller kyckling med sötpotatis.
Vi lockades båda av pumpasoppan som var väldigt god. Till varmrätten tog vi en av var rätt. Till efterrätt serverades en chokladkaka.
Ovanför oss var himmel stjärnklar. Det var en underbar första kväll.
Den fösta dagen känns oftast så lång och skön men vi hoppas ta vara på varenda stund på den här platsen och ta vara på dagarna här på bästa tänkbara sätt.
Vi tog en kopp kaffe och gick in och satte oss i sofforna. En kort stund senare kom en tjej fram och presenterade sig. Hon jobbade med ekonomi på stället och kom urpsrungligen från Sydafrika. Vi började prata och efter en stund slog hon sig ner. Vi hade nog inte tänkt stanna så länge men timmarna sprang iväg då vi kom in på alltifrån resor och kultur till Sydafrika och politik. De flesta på stället sov nog när vi så småningom begav oss tillbaka till vårt rum.
Under kvällen hade de fixat till vårt rum och fällt ner myggnäten ovanför sängen. Vi var trötta efter en lång första dag och det tog inte lång stund innan vi somnade in.
