Som ofta inför våra resor blev det inte mycket sömn och det kändes när klockan ringde kvart i fem på morgonen, eller natten som vi ser det. Efter bara 20 minuter satt vi i taxin på väg till Landvetter. Den kvinnliga chauffören valde en väg som kändes minst sagt märklig, men vid denna tidiga morgon funkade det fint och resan till flygplatsen gick snabbt.
Det var knappt någon kö vid bagage droppen och vid säkerhetskontrollen gick också smidigt. Vi fnissade lite åt en kvinna som gick förbi alla via priority kön, pratade i mobilen hela tiden och hade problem att visa upp boarding kortet. När hon väl fick löst det så visade sig att hon inte ens hade den statusen varpå hon sa till säkerhetsvakten ”lilla gumman…”.
Inne i boarding området passade Lasse på att köpa två böcker för resan, CDON hade som alltför ofta krånglat och böckerna kom inte inom utlovad tid och de beställda böckerna skulle dyka upp efter avresan. När vi kollade på en av skärmarna med avgående flyg stod det efter vår flight till Amsterdam med röd text ”Final Call”. Vi gick ner och möttes avs en kö och en buss på väg ut till flighten varpå vi fick vänta 10 minuter innan vi gick på nästa, så det var inte fullt så stressigt som statusen gav intryck av.
Det var mycket folk på flighten och vi fick leta efter plats på bagagehyllan för att få plats för vårt handbagage. Men sedan flöt det på, vi lyfte, blev serverade en kaffe och macka och somnade för att vakna strax för landning.
Schiphol Flygplats
När vi kom ut på Schiphol hade vi ganska gott om tid. Mackan på flighten serverades oss lite tidigare än vi haft aptit men när vi gick förbi ett Cafe som hade nygjorda mackor så bestämde vi oss för att ta lite frukost. Det blev varsin Panini och färskpressad juice.
Vi gick in på den del av Schiphol som är till för internationella flighter utanför EU med tanke om att kolla lite i butikerna. Men de höll på med ombyggnad och utbudet kändes lite tunt. Anki kollade utbudet av solglasögon med gav upp när inget kändes riktigt rätt. På övervåningen hittade vi en loungehörna och slog oss ner för att slappa och kolla mailen.
Dagen innan hade vi kontaktat ett hotell i Dar Es Salaam för en natt där när vi kom fram, de verkade fullbokade på alla hotellbokningstjänster men visade sig ändå kunna erbjuda oss ett rum. Vi hade också frågat om transfer från flygplatsen, vilket inte var så särskilt långt, men när vi nu skulle komma fram ganska sent och aldrig förr besökt Dar Es Salaam kändes det tryggast. Nu, strax en timma innan avfärd dök så ett mail upp med bekräftelse. Vi gick till gaten och även här visade det sig vi var sena och kunde gå på direkt. Det var en halv full flight och det gjorde att det kändes lugnt bland passagerare och besättning, inte samma stress och rörighet som ibland fullbokade flighter kan upplevas ha.
Från Holland till Tanzania
Snart var vi uppe i luften och slängde på första filmen vi kollade, senaste med Mark Ruffalo där han var en bipolär far som kämpade med att rädda sitt äktenskap och förhållandet till sina två döttrar. Undre tiden blev vi serverade mat, Lasse fick en kyckling med ris som var en av de godare maträtter han fått på flyg och Anki fick en kryddig pasta som inte heller var fy skam. Till maten tog vi så klart ett glas vin.
Vi somnade till och vaknade någon timma senare. Det blev en film till, Scout, om en ung tjej som knyter an till en suicidal kille.
Den långa flighten gick trots allt snabbt och snart blev vi serverade en lättare rätt innan landning. Personalen hade varit supertrevlig och tillmötesgående.
Framme i Dar Es Salaam
När vi kom av på Julius Nyerere International flygplats i Dar Es Salam hamnade vi i en lång kö med alla andra som skulle skaffa visum. Vi hade redan fyllt i ansökan på planet men det hade så klart alla andra också, mycket få hade löst visum redan. Vid en trädisk fick vi våra fingeravtryck skannade, på båda händerna samt fotograferade. Sedan blev vi ombedda att vänta längre bort. Det var första gången vi inte fick tillbaka våra pass direkt och vi blev lite förvånade, en stor samling stod längre bort och det som såg ut som en kö var faktiskt bara en resenärer som väntade på att få sina pass med visum. Då och då kom en tjänsteman ut och läste upp namnen på passen. Vi var fascinerade över att de gav sig på sådan hantering, att försöka få rätt uttal på namn från världen över är inte helt enkelt.
Transit Motel för en kort natt sömn
Hanteringen verkade lite slumpmässig och vi var bland de sista som fick våra pass och när vi kom ut stod våra resväskor och väntade på oss. Det blev en scanning av vårt bagage i tullen och sedan kom vi ut. Det var mörkt men varmt ute. En man stod med en skylt med Lars på, vi hälsade på honom och följde honom till bilen. Det var ingen lång sträcka vi åkte, men den gick via mycket enkla byggnader och det liknade närmast en kåkstad. Det var med viss förvåning vi åkte igenom grindarna till Transit Motel bara en kort sträcka från detta. Vid receptionen träffade vi en trevlig dansk tjej vi talat kort med i visum kön. Efter vi betalt blev vi visade till rum 2 som var enkelt men helt OK för en kort natt som vi nu skulle sova.
