Segeltur med Ngalawa till sandbank

Morgonen såg ganska lovande ut, men vi var förberedda på att vädret snabbt kan skifta här. Vi gick raka vägen ner till stranden. Stranden är faktiskt som vackrast så här på morgonen. Vattnet gick fortfarande högt upp på den orörda långa stranden.

Fantastisk vy över stranden

En kille kom och la fram dynor på solstolarna som är tillverkade av trä och rep, sannolikt lokalt här på Pemba. Vi drog ut solstolarna i morgonsolen, även om vi mest strosade runt längs stranden och njöt av den vackra morgonen.

Det fanns visserligen tid för oss att äta frukost, men vi prioriterade den vackra stranden. En kille paddlade ut en bit för att hämta in den klassiska lokala båten som kallas för Ngalawa. Vi tolkade det som att de började förbereda vår segeltur till sandbanken denna förmiddag. Dagen innan hade det regnat för mycket så segelturen för ett par från USA hade blivit inställt.

Ngalawa kallas den typ av båt vi ska åka med

Vi gick upp mot dykcentret och sprang på Ali som vi åkt på sunset cruise med för några dagar tidigare. Han var lika glad som vanligt och skrattade när vi frågade om vad han trodde om vädret. Men vi hade alla målet att åka denna dag. Vi gick ner till mannen i dykcentret där vi kunde ta med oss snorkelutrustning om vi önskade, även om de sa att snorklingen i sig är bättre utanför stranden än vid sandbanken. Vi fick också en slags platsskor som skulle underlätta när vi kom tillbaka till Manta Resort och skulle behöva vadade i land då det skulle vara lågvatten.

Vacker morgonvy över stranden

Nere på stranden hälsade vi på Kapten Saudi och Zimba. Det var de två och Ali, som vi kände sedan tidigare, som skulle ta oss ut till sandbanken denna dag. Det fanns mörka moln runt om oss, men vi höll alla våra tummar och satsade på att molnen skulle röra sig i rätt riktning bort från oss.

På väg in i Ngalawa båten

Vi vadade ut i vattnet och tog oss upp Ngalawa båten som var döpt till Kwanini, vilket betyder varför på Swahili. Ali puttade ut båten längre ut, kapten Saudi satte igång motorn, och så gled vi iväg från Pemba strand. Samma stund som vi körde ut började det regna lätt. Vi tog en av handdukarna ovanför våra huvuden som skydd och hoppades det snart skulle avta.

Ali står längst fram på Ngalawa båten

Vi pratade och skrattade och njöt av de vackra vyerna. Regnet upphörde snart och vi kunde njuta av en fin segeltur. Vattnet var helt klart och det var grunt, koraller syntes tydligt under ytan. När vi hade kommit en bit ut från strand övergick det gröna vattnet till azure och sen blev det riktigt blå färg. Alla tre nyanserna var otroligt starka och klara. Vi kunde även se lite fiskar i vattnet.

Fantastiskt klart vatten

Runt om oss fanns fiskebåtar och Ali och de andra två killarna ropade ofta till de andra båtarna och växlade några ord. Det var uppenbart att alla kände varandra här. Sandbanken skymtade strax över havsytan en bit längre bort. Solen sken än så länge vackert över den.

Båten närmade sig och plötsligt tog det stopp när båten stötte emot sanden. Ali puttade in båten något närmare stranden, men det var dags för oss att hoppa av och vada in sista biten. Till skillnad från Pemba där stranden består av fin korall var det verkligen bara finkornig sand här. Bottnen var mycket mjuk och sanden otroligt ljus och fin.

Ali och besättningen på Ngalawa båten

Sandbanken var en slags ö, förhållandevis stor på grund av vattnets låga nivå. Sandbankens upplevda storlek över ytan förändras under dygnet beroende på tidvattnet. Ali bar en kylväska och vår strandväska och vi gick tillsammans till mitten av sandbanken där den högsta punkten låg. Där satte Ali ner grejorna och bredde ut strandlakan så vi skulle kunna sitta på dem.

Mörk himmel men ändå väldigt vacker vy

Ali gick tillbaka till deras båt och hans kollegor på båten. De mörka molnen närma sig från flera håll, men än så länge låg det ett solljus över vår lilla plats. Vi promenerade runt om på sandbanken. Det kom ett lätt duggregn, men ljuset var ändå kvar. Det var en fantastiskt vacker plats.

Anki promenerar över sandbankens orörda sand

Sanden var ljus och himmeln var blå, men stora delar även dramatiskt blågrå av de tunga molnen. Det gav en vacker, om än något dramatisk vy. Det var enbart vi och några stora krabbor på ön. Vi kunde blicka in mot Pemba och VumaWimbi strand som vi besökt under vår solnedgångs kryssning några dagar tidigare. VumaWimbi hade sol samtidigt som vi såg att stora delar av Pemba låg under tjocka mörka regnmoln.

Blandat sol och moln över sandbanken

Tillbaka till vår plats i mitten av sandbanken slog vi oss ner på våra något blöta handdukar. I kylväskan fanns en frukttallrik, vatten, läsk och vi hade även fått med oss en termos med kaffe, vi tog för oss av dryck och frukt. Det började duggregna och strax efter att vi avslutat frukttallriken fullkomligt öste regnet ner. Längre bort mot land såg vi några lokalbor komma vadande i vattnet. Ali kom förbi oss för att kolla så allt var ok trots regnet. Anki satt under ett badlakan och försökte ta skydd men skrattade glatt medan Lars struntade i det. Det här var ju ett äventyr i sig och vädret kan man inte styra över hur mycket man än önskar. Det gäller att göra det bästa av situationen. Sandbanken hade absolut sett underbart ut i annat väder, men att uppleva den i ösregn är en upplevelse i sig.

En av de få stunderna utan ösregn

Vi skrattade och pratade lite med Ali. Han berättade att lokalborna som passerat oss var ute för att fiska bläckfisk. Allt eftersom tiden gick såg vi gången från huvudön till sandbanken blev tydligare när tidvattnet sjönk undan. Ali gick tillbaka till båten och vi skickade med honom några flaskor vatten och läsk till honom och de andra på båten.

Anki trotsar regnet på sandbanken

Positivt tänkande kommer man långt med och vi försökte verkligen se ljuset tränga igenom de tjocka molnen och hoppades länge att det skulle klarna upp. Men vädrets makter var tydligen emot oss denna förmiddag. Det regnade mest hela tiden mer eller mindre. Men när regnet lugnade sig och hoppet ökade att det skulle klarna upp, men därpå tilltog det än mer. Det var det kraftigaste regn vi upplevt under vår resa och då hade det ändå regnat en del den senaste tiden.

Vid ett kort uppehåll gick vi omkring lite på sandbanken igen men när vi till sist, hur mycket vi än önskade, inte kunde se någon ljusning i de jämntjocka blågrå molnen och regnet fortsatte ösa ner över oss så kunde vi inget annat än att säga till Ali och besättningen att det nog tyvärr fick vara dags att ge upp och bege oss från denna plats. En plats som man kan ana oftast är svåra att skilja sig från.

Ali hjälpte oss att bära bort handdukar och kylväska till båten. Regnet tog ytterligare fart även om vissa solstrålar försökte bryta igenom. Vi struntade i handdukarnas skydd och gick igenom regnet i våra badkläder. Kläderna vi haft på dit resan var nu genomblöta, men det gjorde inget. Även om regnet kylde ner luften var temperaturen ändå ljummen. Vattnet vi vadade ut i, för att hoppa ombord på båten var fantastiskt skönt och vi sa till varandra vi borde ha håll oss i vattnet hela tiden.

På väg upp i Ngalawa båten

Motorn startade och vi tog avsked av sandbanken. En av de tre killarna var inte med i båten från starten, men vi hämtade upp honom en bit ut när han kom simmande i vattnet. Det var tjocka moln runt om oss. Det regnade flera gånger under den trots allt ganska korta resan, men undret några stunder sken även solen.

Vi passerade en båt med tre killar som såg ut att vara på väg att dra upp något tungt. De hade en stor segelfisk på sin krok och hjälptes åt att få upp denna stora fisk. När vi passerade båten fick de precis upp den vid båten och en kille greppade den stora fisken under hela armen för att få upp den över båtkanten.

Vattnet bytte åter kulör från klart blå till det grönt. Ankis stack ner handen i vattnet och det var fantastiskt skönt. När vi närmade oss Manta Resort blev det grunt igen. Ali stod längst fram i båten och dirigerade kaptenen och gav riktning. En gång stötte vi i sanden, men lossnade direkt och fortsatte utan problem. Man förstår det krävs en del parerande när det är så grunda vatten man färdas på.

Fantastiska färger i vattnet trots den mörka himmeln.

Ali fixade med seglet för sista sträckan och motorn stängdes av. Vi rundade undervattensrummet och seglade sista biten in mot land. När båten inte kunde komma längre in mot land hoppade vi av och vadade sista biten in till strand. Mannen från dykcentret och personal på Manta hejade glatt på oss och skrattade för de förstod hur blött det hade varit på sandbanken. Vi tackade Ali på stranden och gick till vårt rum där det var riktigt skönt att ta en varm dusch efter regnet.

Lunchen startas serveras kl 13, och efter en skön dusch och torra kläder var det bra tid att gå till serveringen. Brödet serverades idag med en bönsalsa och en fruktsalsa. Till huvudrätt tog Anki en hamburgare och Lars en god fiskrätt.

När kokosnöten är uppdrucken kan vi njuta av fruktköttet

Vi bad om en kokosnöt att dricka till middagen och blev samtidigt serverade vatten. Lars tog dessutom en öl för säkerhets skull. Klockan passerade två och halv tre hade vi denna dag tid för massage.

Tjocka moln och regn över pemba. Vi njuter dock av en fantastisk lunch

Regnet öste åter igen ner men nu hade vi med oss paraplyet som finns på rummet för just sådant här tillfälle. Vi gick tätt ihop under paraplyet bortom till vårt rum för ett kort stopp och sedan vidare till spa-avdelningen. idag skulle vi båda få en deep tissue massage.

Altid vackra blommor att njuta av under spa behandlingen

Blommorna nedanför massagebänken bestod denna dag av vackra bouganvillas i rosa och lila. Trots den ganska tuffa deep tissue massagen kände vi båda vi var så pass trötta att vi nästan hade kunnat slumra till. Det gjorde vi dock inte, men det var inte utan att vi var ganska möra när vi drygt 30 minuter senare lämnade Spa byggnaden och gick tillbaka till vår villa.

Spa om än i motljus

Det blev bara en kort stund på rummet. Även om det stundvis regnade såg vädret ändå ut att klarna upp och eftermiddagarna brukar faktiskt vara fina oavsett väder tidigare på dagen. Vi gick ner och gick ut på stranden för att se oss om. Ganska omgående kom en kille och hjälpe oss att få fram två torra madrasser till oss.

Eftermiddagssol över stranden vid Manta Resort på Pemba

Vi slog oss ner på solstolarna och helt magiskt skingrade sig molnen och solen tittade fram. Det blev en rejäl temperaturskillnad direkt när solstrålarna mötte vårt skinn. Precis så här skulle det vara hela tiden förstås.

Den sena eftermiddagen blir en vacker sådan

Det som hade varit en väldigt gråmulen och regnig dag visade sig avslutas riktigt fint. Solen var riktigt het. Anki slumrade till en stund. Lars promenerade runt och fotograferade. Vi studerade alla krabbor som sprang omkring på stranden, alltid lika snabba att gömma sig om man kommer för nära.

Närbild på stranden med lite snäckor och sjögräs som spolats upp under dagen

Vi beställde in några drinkar från strandbaren till våra strandstolar. Det är rätt lyxigt att ligga kvar, inte behöva lämna solen och inte ens behöva släppa boken för att få sig en god exotisk drink.

Drinkar på väg till vår plats på stranden

Killen från baren kom en stund senare tillbaka med nötter och vi passade på att beställde lite fler drinkar.

Anki i hammocken vid solnedgång över Pemba

Det var sista eftermiddagen och kvällen på stranden för detta besök och vi blev kvar länge och njöt av den vackra solnedgången.

Solen går ner bakom molnen

När vi druckit upp sista drinken hade det börjat skymma och när vi passerade igenom strandbanden var den redan tom.

Strandbaren på Manta Resort nattetid

När vi bytt om och kom till serveringen hälsade vi Iddi med ”Habari ya jioni” varpå han svarade Nzuri med ett leende och frågade var vi ville sitta.

Kväll på Manta Resort

När vi satte oss frågade Iddi vad vi ville dricka och vi bad om ett glas rödvin var. Men istället för att sedan presentera vilka två alternativ som fanns på menyn för kvällen sa han att han skulle gå och fixa något.

Swahili mat, vilka fantastiska smaker

När han kom tillbaka så hade han fixat en Swahili middag till oss, något vi påpekat var vår favorit tidigare under vår vistelse här. Det blev en utsökt tallrik med fiskspett, köttspett, sötpotatis, ett kryddigt ris, en jordnötssås och en god curry. Middagen avslutades med en nusu kahawa, en halv kopp kaffe och en bit kaka.

Lobbyn en kväll på Manta Resort

När vi gick tillbaka till vårt rum var vi, som så ofta, sist kvar på serveringen. Vi följde områdets stenlagda gång från huvudbyggnaden till vår villa nummer fyra.

Vår ville kvällstid

Innan vi la oss gick vi ut på balkongen och såg ut över Indiska Oceanen där en miljon stjärnor lyste på himmeln, det var en vacker kväll.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *