När vi drog isär gardinerna denna speciella dag välkomnade en klar himmel och härligt solsken. Väderprognoserna hade visat mulet och stor risk för regn men det var helt ok att de hade fel. Denna dagen fokuserade vi på att fira Lars som fyllde jämnt.
Frukosten intogs vid halv nio och bestod liksom tidigare morgnar av kaffe, färsk juice, en härlig frukttallrik, pannkakor, banankana följt av en varm rätt. Sele kom och gratulerade Lars och sa att han gärna önskade göra något men visste inte riktigt vad. Det agerandet skildrar verklige personalen på Manta Resort, omtänksamma och trevliga. Vi svarade med att vi var glada av att tillbringa denna dagen här hos dem.
Aromatherapy och Deep Tissue massage
Klockan 10 hade vi tid på ställets spa. Lars skulle ha en Deep Tissue massage och Anki en Aromatherapy Relaxing Massage. En Aromatherapy Relaxing Massage är verkligen en fantastisk genomkörare. Med rytmiska rörelser får man fötter, vader, lår, rygg, axlar och huvud väl masserat innan det är dags att vända på sig för framsida fot, ben, mage, bröstmusklatur, armar och ansikte. 45 minuter senare är man som en ny människa. Och att genomgå den här massagen två dagar på rad var fantastiskt. Innan vi lämnade spat bokade vi tid för nästkommande dag.
Underbar förmiddag på Panga Ya Watoro strand
Solen sken. Det var en het förmiddag. Vi smorde in oss med solkräm och gick raka vägen ner till stranden. Det var lågvatten och stranden var extra djup. Sjögräs och några stenar man annars enbart ser skuggningar av låg öppna.
Efter en stund under parasollet tog vi en promenad längs strandbrynet. Kvinnor gick omkring i det låga vattnet och plockade sjögräs. Små pojkar sprang lekte. En liten kille hade byggt en båt som han lekte med i vattnet. Hans kompis vinkade och ropade Jambo (Jambo betyder hej på Swahili) till oss.
En man från Hong Kong kom ner från loungen, han hejade och hälsade på oss när han gick ut i vattnet. Han bodde inte på ställen men var på ön och besökte denna stranden för några timmar.
Vi passade på att fortsatta en bit längre bort nu när vattnet var så lågt. Längst med hela stranden föregick samma aktivitet. Kvinnor plockade sjögräs och hängde sedan upp det i träd och på klipporna längst med stranden för torkning. En liten kille skojade och sprang runt oss och låtsade att han skulle kasta ihop kramad sand i form av en boll på oss. Kvinnorna runt om roades lika mycket och vi skrattade alla åt den lilla busiga killen.
Stranden ännu bredare och under lågvattnet kan vi följa den söderut
Den andra änden av vår strandbit var vid denna tiden också mer framkomlig och vi promenerade i den riktningen. Höga stenformationer som normalt ligger i vattnet kunde man nu promenera runt.
Där vi stannat dagen innan då stranden tog slut, kunde vi nu fortsätta. Runt hörnet låg en liten strandbit vi passerade. Runt nästa hörne öppnade sig en större strand och här fick vi också se en stor byggnation pågå. Det såg ut som en större resort där man byggde vita hus med modern touch.
På vår väg tillbaka till våra strandstolar var det påtaglig skillnad på vattennivån.
En skön strandstol och en god öl i solen
Vi hejade på ytterligare några lokalbor vi passerade på väg tillbaka till vår plats i solen.
Där drog vi ut solstolarna och la oss ner.
Det var helt klart den bästa dagen. Solen sken starkt. En kall öl passade perfekt efter vår promenad på stranden.
När vi nu låg ner var vattennivån betydligt högre och lockade till bad. Sanden var fantastiskt mjuk och gör att fötterna sjunker ner en bit för varje steg man tar. Vattnet var varmt. Det var fantastiskt skönt att ligga i vattnet och titta upp över stranden och de fantastiska färgerna på land så väl som det glittrande havet.
På vägen till vårt rum haffade Sele oss och framförde en hälsning från Lars ena syster och sa att vi var bokade på en sunset cruise och skulle infinna oss i receptionen klockan fyra. Inne på rummet stod en kylare med champagne vackert dekorerade med blommor och en grattis hälsning från några nära vänner i Sverige. Som en present fick vi även en båttur till en sandbank som vi kunde göra vilken dag vi ville under resan.
Swahili mat på serveringens veranda
Lunchen närmade sig. Vi gick upp och slog oss ner på terassen. Färsk kokosnöt kom in. Inte nog med att det sägs vara väldigt nyttigt – det är gott och fräscht också. Bröd med tillhörande chilisalsa och morotssalsa kom in.
Idag var det swahili mat och till lunch serverades fisk på en salladsbädd med lime, potatis och tillhörande god kryddstark sås. Dagens andra huvudrätt var en vegetarisk rätt med en sallad täckt av tunna bröd skivor som påminner om naan bröd och en fantastisk kryddstark sås till. Dessa två rätter var väldigt speciella och goda. Vår favorit lunch hittills. Till dessert serverades avokado kaka.
Vi återvända till stranden för en stund till i solen. Vattnet gick nu högre upp på strand. Det var fantastiska färger.
Sunset Cruise – segeltur vid solnedgång
Klockan blev eftermiddag och vi klädda om och gjorde oss i ordning för båtturen. I receptionen möttes vi nu också av Matthew som är manager för Manta Resort och precis hade kommit hit. En supertrevlig man som vi hört trevliga kommentarer om från personalen tidigare, vilket stämde helt överens med vår känsla. Ett amerikanskt par som också skulle göra sunset cruise kom till receptionen.
Ali kom fram och presenterade sig. Han skulle föra oss genom byn till en annan strand där vi skulle ta båtarna ifrån. Vi lämnade resortens område och gick på en smal gång i gräset. Vi passerade odlingar av sötpotatis, bananplantor och betande kor.
En liten afrikansk by
Vi kom in i en liten by. Anki svepte en sjal runt axlarna då man inne i byn som kvinna ska dölja axlar och knän. Byn är uppenbart vitt skilt från vår vardag. Här var alla hus enkla och alla i samma stil. Tvätt hängde för tork ute på husväggarna. Barn sprang omkring och tyckte självklart det var spännande med oss som gick omkring i deras by, vi stod såklart för det exotiska inslaget i deras vardag. Kvinnor och barn satt på marken och utförde hushållssysslor.
Vi log, vinkade och ropade Jambo till barnen och andra vi passerade.
Segling i norra Pemba
Snart kom vi ut till stranden, med några barn i följe. I vattnet låg två båtar med 2-3 killar vid varje båt.
Ali skulle åka i den ena med besättning och hans bror i den andra med en annan besättning. Anki drog upp klänningen och vadade ut i vattnet och hoppade upp i den ena båten. Killarna hjälpte till med skor och väska med kameror.
Båten är en smal lång båt varifrån det går ut träskenor på varsin sida som fungerade till att balansera upp båten som vi förstod det. Den var lokalt tillverkad av bland annat mangoträ och bambu. Seglet kan man tillverka lokalt också, men för bästa kvalitet köper man in det från Sydafrika vilket detta var.
Alis bror, Hadji, satt med oss och presenterade oss för beställningen. Bakom oss satt kaptenen och styrde båten. Två andra killar stod nu ute ena sidan.
Vi satt på en handduk på en träbänk mitt på båten. Vi gled ut från stranden och fick ganska snabbt upp fart. Killarna balanserade upp båten och skiftade då och då sida på seglet, vilket skedde genom att man lossade det helt i aktern och sedan flyttade sida för att åter spänna det i aktern. De följde alla kaptenens order, även Hadji som ibland fick rycka in och hjälpa. Annars satt han mest och pratade med oss. Han ursäktade sin dåliga engelska men ville gärna träna och prata mer.
Det guppade stundtals rejält och vatten skvätte upp. De halade ner seglet och ändrade riktning för lugnare framfart. Vi seglade en bit framför den andra båten och Hadji skämtade att det var en tävling och att hans bror säkert inte var nöjd med att vi låg före.
Bubbel på VumaWimbi strand
Vi närmade oss en lång strand, VumaWimbi Beach. På helgerna var denna stranden full med lokalbor berättade Hadji, men idag var det färre besökare. Vi åkte en bit längst med stranden ute i havet för att komma till en mer avskild plats. Där tog vi land och det var dags att gå av båten. Anki kavlade åter upp klänningen som visserligen blivit blöt under resan men som torkade snabbt i den varma luften.
Hadji bredde ut en handduk till oss på stranden. Strax efter oss kom den andra båten in.
Det dukades upp snacks och champagne. Några barn lekte en bit bort. Vi skålade i skumpa och njöt av den sköna kvällen på en vacker strand. Havet låg stilla med båtarna långsamt guppande. Ali kom fram och kollade så vi hade det bra. Solnedgången skulle ske bakom oss men den skulle vi kunna njuta av mer på tillbaka färden. VumaWimbi stranden var de uppenbart stolta över och var den perfekta stranden för en drink.
En lokal man som passerade blev nyfiken på oss och kom fram och växlade några meningar som vi gjorde på blandad engelska och de få ord vi kunde på swahili. Befolkningen blir så glada när man säger några ord på deras språk.
Vi hällde upp mer skumpa och tuggade på de goda chipsen, även de självklart tillverkade på ön precis som all annan tilltugg och mat vi får.
Snart var det dags att packa ihop och återvända till båtarna för att ta oss tillbaka. Vi gled stilla ut från strand. havet låg lugnt när vi vinkade hejdå till stranden och såg solen sakta gå ner på andra sidan ön.
Anki höll nere handen i det varma vattnet. Hadji gjorde detsamma och fascinerades över mobilkamerornas funktion att filma i slowmotion. Vattnet formades läckert utifrån hur man höll hand och fingrar.
Möte med några av byns invånare
Tillbaka till stranden där vi först startat hoppade vi av. Strax intill stranden låg helt fantastiskt vackra stora snäckor, som vi antog byborna samlat från stranden och sparade till försäljning eller kanske någon dekoration. Åter fanns ett stort gäng barn som följde vår väg. Vi gick igenom byn och Hadji sa han gärna ville presentera oss för hans fru och 4 månader gamla dotter. Han pekade på sitt hus och ropade ut hans fru som kom med barnet på armen. Ali hade något äldre barn som sprang omkring bland husen. Den ena tjejen med en fantastiskt söt klänning i knallgul färg följde oss längst vår promenad.
Hadji berättade att många bor i byn. I varje hus kan det bo upp till tio personer.
Ljudet att det var dags för bönetid löd. Fel tid att befinna sig i byn, sa Ali. Lars sa till honom att om han bara pekar riktningen kunde vi själva ta oss tillbaka till hotellet. Ali tackade men sa att det är ingen fara. Det är en tidpunkt då vi bara i lugn takt ska ta oss igenom byn till andra sidan, slowly slowly sa han.
Vi kom ut på den öppna marken och gick samma väg tillbaka som vi kommit. Planteringarna låg nu i något dovare skymningsljus. Korna stod och tuggade och tittade stillsamt på oss när vi gick förbi. Hadji undrade om det fanns kor i Sverige, vilket vi bekräftade det fanns.
Tillbaka på hotellet tog vi farväl av de två bröderna som guidat oss och fört oss tillbaka till hotellet. Vi tackade och gick en kort sväng till vårt rum för att klä om.
Middag på stranden under en stjärnklar himmel
Denna kväll skulle vår födelsedagsmiddag serveras nere på stranden. Det var en vacker kväll. Stilla. Ljudet av vågorna som rullade in var nästintill det enda ljudet förutom någon enstaka båt och skriket från någon buschbaby.
Vi blev serverade vin, ett gott Chenin blanc som blivit vår favorit bland deras vita viner. Iddy kom en kort stund senare ner och serverade oss middagen. Det var Swahilisk mat även på kvällens meny till vår förtjusning. I varsin skål fick vi en kokosnöts curry med bläckfisk respektive biff. På tallriken i mitten fanns utbud av tillagad grönbanan, friterad gul banan, kryddigt ris, potatisklyftor, lokal spenat och lime. Till detta serverades kuvertbröd.
Det var med spänning och hög förväntan vi la upp på våra tallrikar, nyfikna på de lokala rätterna. Smakerna var fantastiska. Riset var otroligt gott med den spännande kryddblandningen. Allt mycket smakrikt och kryddigt, men inte starkt. Denna dag då det serverats lokala rätter både till lunch och middag var en klar favorit för oss.
Vi beställde in rött Shiraz vin till huvudrätten.
Det enda ljuset runt om oss var ljuset från vår fotogenlampa som stod på bordet. Ovanför oss var en stjärnklar himmel. Det var en fantastisk kväll för middag på stranden. Ljudet från vågorna var som ljuvaste musik. Iddy dukade av och vi berättade hur mycket vi uppskattat de fantastiska smakerna. Han blev glad och lovade att framföra detta till kocken.
Vi blickade upp mot stjärnorna och pratade om himlavalvet och att det förmodligen faktiskt var vintergatan vi kunde se ovanför oss. Det är sällan man är på platser som är så mörka så man ser stjärnorna så här tydligt.
En stund senare hörde vi ljudet av röster. Det är så mörkt så här på stranden så man ser inte mycket, men att mer än en var i åtagande anade vi. Vi såg ett ljus och hörde någon slå i takt. Iddy och personal från stället började sjunga och kom gående mot oss. Det var födelsedagssång till Lars.
Iddy höll en tårta och stannade vi bordet medan de andra gick i en cirkel runt bordet under tiden de sjöng den lokala födelsedagssången. Efter den fortsatt de med den engelska happy birthday sången och avslutade med jubel och applåder.
Fantastiskt trevligt och mycket uppskattat. På tårtan stod det Happy Birthday Lars. Det fanns 4 ljus som självklart skulle blåsas ut. Födelsedagstårtan var en god sockerkaka med frosting. Strax bakom oss lät det som en bushbaby höll till men vi kunde inte se något.
Middagen var klar men vi kunde inte med att lämna platsen. Det var en vacker kväll. Anki la sig i en av hängmattorna och njöt av den stjärnklara himmeln under tiden Lasse förevigade den med kameran och sitt stativ. Längre ut till havs såg vi ljuset av någon båt passera.
Dagen hade verkligen bjudit på extra allt. Inte bara vädret men också upplevelserna och personerna runt om oss gjorde denna dag till något alldeles speciellt som vi kommer bära med oss med värme. Asante Sana – Tack så mycket på Swahili.
