Inspiration to exploration

Strand vid Felemea på ön Uiha i Tonga

Vi tar oss till Nuku’alofa

En smått kaotisk dag med förseningar och missat plan avslutas med en lång nattlig båtresa till Nuku'alofa.

Det regnade och blåste hela natten. En förvirrad krabba yrade runt i rummet och lätet av den när den kröp i väggarna som var gjorda av någon slags papp väckte oss.

Matsal på ‘Es ‘O Ma’afu homestay, Uiha Tonga
Mitt på stranden under detta tak har vi ätit vår kvällsmat varje kväll.

Strax efter åtta gick vi upp och började plocka ihop vår lilla packning. Vi hade tänkt att komma iväg ganska tidigt men blev först serverade frukost! Denna morgon bestod frukosten av pannkakor, papaya och kaffe. Kaloni skulle följa med oss och båten till huvudön men skulle bara göra ett ärende först.

Lars på väg ner till Felemea strand på Uiha, Tonga

Efter frukosten packade vi ihop det sista och satte oss sedan på stranden för att vänta på skjuts in till stan Pangai på ön Lifuka.

Felemea strand vy från byn, Uiha Tonga

Vi väntade på Kaloni i över en timme, men hade fortfarande gott om tid. Här i Söderhavet tar man det lugnt!
Kapatin bad oss hoppa in i båten och därefter hoppade Kaloni in. Vi puffade ut båten en bit men det gick väldigt långsam och vi förstod snart att motorn krånglade. Verktyg åkte fram och Kapatin skruvade av kåpan till motorn för att försöka fixa problemet.
Klockan gick allt snabbare och båten allt sämre. Proceduren att skruva av kåpan och försöka laga motorn upprepade sig ett par gånger. Nära halva vägen in till Lifuka fick vi vända tilbaka för att ta en snabbare båt.
Alla tog det väldigt lugnt, vilket vi också hade gjort innan, men vi hade ett flyg att passa och nu började vi känna oss lite stressade!

Vi hoppade ut ur båten på standen och fick vänta under tiden de skulle få tag på en snabbare båt. Det var nu mindre än en timma kvar till vårt flyg skulle lyfta. Ingen utom vi verkade förstå detta även om vi snällt påpekade att vi började få bråttom.
Grannen väcktes och kom ut för att köra oss i sin båt. Vi försökte nu påpeka på vänligaste möjliga vis att det började bli väldigt ont om tid, men det tycktes inte påverka dem nämnvärt. Grannens båt gick snabbare fast resan som normalt borde ta 15 minuter gick denna gång betydligt långsammare eftersom Kaloni och hennes väninna inte tyckte om när det gick för snabbt.

När båten kom in till hamn såg vi ett flyg lyfta från ön. Vi hoppades att det var ett annat flyg eftersom det var fem minuter kvar till avgång enligt våra klockor.
Vi hoppade ur båten och sprang. Det fanns naturligtvis ingen taxi så långt ögat nådde. Vi chansade och frågade en man i en bil utanför ett bygge om han möjligtvis kunde vara så snäll och skjutsa oss till flygplatsen. Han var mycket trevlig och när han hörde vad vi hade varit med om körde han oss så snabbt han kunde på de små vägarna fram till flygplatsen.

När vi kom fram till flygplatsen var klockan ett och cirka 10 minuter efter beräknad avgång. Vi förstod ganska omgående att det planet vi sett lyfta var det plan vi skulle varit med på. Två personer höll på att packa ihop i den lilla gaten. Vi började prata med dem och det visade sig att de väntat ett tag på oss men sedan inte trodde vi skulle dyka upp.

Den vänlige mannen skjutsade oss tillbaka till stan. Vi tackade så mycket och gav honom 5 F$ för hjälpen. Utan omväg gick vi direkt in på Royal Tonga Airlines lilla kontor i en gammal byggnad i centrala stan. Det visade sig att både planet nästa dag och på lördag var fullbokat. Detta gjorde oss en aning ställda eftersom vi skulle flyga vidare till Fiji på lördagen. Dock berättade den vänliga kvinnan bakom disken att det finns en nattlig färja som i dett aläget var vår enda chans att ta oss ifrån ön. Den skulle lämna ön ungefär klockan 18 samma kväll. Hon tipsade oss också om att gå in på Royal Tonga Airlines kontor i Nuku’alofa för att se om vi kunde få någon slags refund på våra biljetter.

I närheten fanns det ett visitor center som vi tänkte kunde ha information om färjan, tyvärr hade den stängt denna dag. Vi kände oss lite frustrerade efter denna morgon och middag. Det var inte utan att vi kände oss lite slut när vi gick och köpte lite dricka.
När vi gick en sväng träffade vi på mannen som skjutsat oss med båten till stan och vi pratade lite med honom. Han hade förstått vår frustration och han tyckte inte att innehavaren av vårt boende hade skött det hela riktigt bra. Hon hade inte varit sig lik sedan hennes man hade gått bort. Det var tidigare han som skötte allt i hushållet och tog hand om gäster och besökare.
Han tipsade om vart vi skulle gå för att köpa båtbiljetter men när vi kom fram till det lilla gröna huset där biljetter såldes men även detta var vid detta tillfälle stängt!

Vi satte oss ner på marken ett tag och funderade. Efter en stund samlade vi oss och gick till Mariners cafe inne i byn där vi köpte en flaska kallt vatten och pratade lite med den australiensiske ägaren Trevor. Han gav oss lite tips om färjan och tider vilket lugnade oss. Å andra sidan visade det sig att det var väldigt ovisst vilken tid färjan skulle komma.

Efter en stund gick vi till Aholelei supermarket för att köpa lite proviant till den långa resan hem med färja. Det blev lite bröd, bullar, kex och dricka. När vi skulle gå träffade vi Kaloni som sa att någon sagt att vårt plan skulle gå klockan 16.00 vilket gjorde Lasse ganska irriterad med tanke på att vi påpekat flera gånger tiden vårt plan gick och att det var det enda vi kunde ta. Lasse gick undan medan Anki tog några vänligare ord med henne.

Härefter gick vi tillbaka till Mariners caféet och Trevor som stängde mellan tre och fem men lät oss självklart sitta på verandan. Det blev lite dagboksförfattande tills Trevor kom tillbaka strax innan fem.
Vi köpte en ostmacka, en fiskburgare och den tonganska ölen vid namn Ikale. Vi blev lite förvånade när vi upptäckte att den tonganska ölen var förpackad i svenska flaskor och gamla svenska backar! Trevor förklarade att det hade det gått ut en förfrågan till ölfabrikanter jorden runt gällande samarbete och de hade fastnat för Pripps.

Vid sju på kvällen hördes båtens tuta när den kom in i hamnen och Lasse gick och köpte biljetter. Vid åtta-tiden gick vi på och en halvtimma senare lämnade båten hamnen.

Färja är långt ifrån de vi är vana vid i Sverige med restaurang och bar. Detta var en fraktbåt för människor och fordon. Folk satt och låg överallt…på stolar, bänkar och golv. Det gick ut meddelande i de dåliga högtalare, som för oss var helt omöjliga att urskilja något ur. Många hade med sig matpaket hemifrån och lukterna ifrån all möjlig mat blandades.
Ifrån högtalarna kunde vi nu urskilja att en mängd nummer räknades upp. Vi uppfattade det som någon slags lotto-rader.

Det fanns ett ledigt säte där vi snabbt satte oss och försökte göra det så bekvämt man nu kan på en ganska kort hård träbänk. Efter 2 timmars färd stannade vid en ö, släppte av och tog på passagerare från båtar. Det gick ganska snabbt och snart fortsatte vi och efter en stund lyckades vi båda somna i ganska obekväma ställningar.

Relaterade Sidor

Relaterade reseskildringar