Hela Bonaire runt

När vi gick hade vi redan kvällen innan förberett oss för en utflykt under dagen. Men innan vi skulle ge oss av tänkte vi få i oss lite frukost och gick till Sorobons restaurang.

Vårt boende på Sorobon Beach Resort, Bonaire

Servitrisen sa att vi kunde välja vilket bord vi ville och vi slog oss ned. Snart kom hon och serverade oss continental frukost och idag fick vi en god fruktsallad på melon och ananas tillsammans med Croisanter och bread rolls. Till det valde vi en portion ost och skinka.

Restaurang och reception, Sorobon Beach Resort, Bonaire

Det blev bara en kort vända på rummet och sedan gick vi till entrén där vi skulle bli upphämtade av hyrbilsfirman. Men det dröjde och snart började vi misstänka att de glömt bort oss.

Ödla utanför Sorobon Beach Resort, Bonaire

Lasse gick in och talade med tjejen i receptionen till hotellet som började ringa Budget hyrbilsfirma på flygplatsen, men där svarade ingen. Hon ringde till mannen som hjälpt oss med bokningen dagen innan för att få bekräftat att det var just Budget an bokat med och forstatte sedan jaga dem. Till slut fick hon tag på den ansvarige chefen som skulle kolla upp det hela och återkom efter fem minuter och bekräftade att de missat det och det skulle dröja ytterligare 20 minuter. Vi promenerade en runda på Sorobon område för att passa på att se oss om när vi ändå väntade.

Förmiddagssol på Sorobon Beach Resort, Bonaire

Vid bortre delen av stranden gick vi igenom staketet och över till grannen Jibe City. Än så länge hade inte vindsurfarna sparkat igång men det var nog en tidsfråga.

Förmiddag på Jibe City, Bonaire

Men det var dag för oss att återvända till Sorobon Beach Resort entré och till slut dök en kvinna upp från Budget. Vi hoppade in i hennes bil och hon körde oss till flygplatsen. På vägen dit ursäktade hon att de missat tiden och försökte förklara, men det var ganska uppenbart att det var en miss från deras sida helt enkelt eftersom hon sa att det mycket riktigt stod noterat i deras system. Framme på flygplatsen hjälpte en kollega till henne med att fylla i alla papper innan sedan hon lämnade över en bil till oss. Det är nästan lite komiskt vilken omöjlig situation det är som kund i samband med att hyra bil, skulle man läsa allt finstilt på papperna de begär man skall skriva på så hade man behövt säkerligen minst en halvtimma. För att inte tala om när man bokar själv på nätet och man skall kryssa i att man läst alla villkor, något som sannolikt inte skulle räcka med en timma för att ta sig igenom.

Vi hoppade in i den lilla bilen och körde norrut från flygplatsen och körde strax igenom den lilla huvudstaden på ön, Kralendijk. Men vi skulle återkomma hit och fortsattte vår väg norrut längs kusten.

Vi kör norrut på Bonaire

Planen för dagen var inte helt spikad men vi tänkte försöka göra hela Bonaire. Dagens första mål var den vackra kustvägen som en bit norr om staden blev en small en-filig väg med underbart vackra klarblå färger i havet utanför.

Ett första stopp längst med kusten för att kolla in utsikten längst kusten

Längs vägens sidor växte kaktusar och annan förhållandevis låg vegetation. Det fanns då och då små ställen att köra av på för att lösa om man fick möten. På en av dessa stannade vi till och sprang över vägen för att se den fantastiska utsikten. Kusten var klippig och karg just här men vattnet var helt fantastiskt klart och lös nästan av azurblå. Två personer snorklade förbi nedanför oss.

Vackert och klart vatten

Tillbaka i bilen passerade vi en märklig klippa med regelbundna urholkningar i, vi gissade att det var vatten, vind över lång tid som hade skulpturerat klippan. Kaktusarna växte sig höga utmed klippan.

Cactusar växer ut med vägarna

Vid Karpata stannade vi till på parkeringen. Land huis Karpata bestod av ett antal gamla gula hus som nu stod övergivna och tomma.

Ett övergivet hus längst med kusten, Bonaire

Det fanns en stentrappa ner till havet och vi följde den en bit och såg på utsikten. Här var allt stenigt och inte lika vackert, men säkert fantastiskt för dykare. Innan vi hoppade in i bilen fick vi stifta bekantskap med några stora Iguanas, de första vi sett på Curacao. En dykare kom och gick med en av dem som följde bredvid honom som en hund. Han såg vi stod och kollade och sa ”they’re like small dinosaurs, right?” och det är en passade beskrivning.

Ödla spanar in oss

Vägen närmade sig någon typ av industri och här skulle snart kustvägen ta slut och vi svängde österut. Vi gränsade nu till Washington Slagbaai National Park. Efter bara några minuter på slingrande väg svängde vi av in på en parkering.

Goto Meer Sjö på Bonaire

En trappa tog oss en bit upp på berget bakom parkeringen där vi fick en fantastisk utsikt över landskap nedanför med en stor sjö med små öar i och omgivet av mjuka gröna bergstoppar.

Goto Meer Sjö på Bonaire

Himmeln var klarblå med enstaka moln. När vi skulle hoppa in i bilen mötte vi ett par från Holland som frågade lite om vår lilla GoPro kamera. De hade några vänner från Sverige som hade en likadan sa de. De frågade lite vad vi tyckte om Bonaire. Efter en trevlig diskussion så tog vi avsked och hoppade in i bilen igen. Vägen fortsatte längs nationalparken och vi stannade till och gick ner till vattenbrynet och såg ut över utsikten. Det var en riktigt vacker plats.

En kort bit från utsiktsplatsen, Goto Meer Sjö, Bonaire

Vägen gick upp över en kulle och en tätare vegetation och när vi kom över kullen ledde vägen in i Ricon, den äldsta staden i södra Karibien.

Vi kör in mot Rincon stad, Bonaire

När vi rullade in i staden gick en get sakta över vägen och det kändes mycket lugnt och stilla.

Gata i Rincon, Bonaire

När vi fortsatte in på lilla gatan Kaya Cornelis D. Christian passerade vi Plasa Cadashy, stället som tillverkar en likör på kaktus.

Kaya Cornelis D Crestian i Rincon, Bonaire

Tyvärr var det stängt idag, det var ett ställa vi hade hoppats kunna göra ett besök på.

Plasa Cadushy i Rincon, Bonaire

Vi parkerade ändå och tog en promenad längs gatan. Inne på Lin Coin Supermarket satt en liten tjej vid kassan, vi gissade hon inte var mer än 10 år, och tog betalt för Colan vi köpte samt gav oss tillbaka växel. Verkligen duktigt och oväntat, vi trodde någon annan skulle dyka upp, men hon var tydligen satt att sköta kassan.

Gammalt träd vid tomtgräns, Rincon, Bonaire

I ena änden av gatan låg en gammal byggnad som såg ut som en gammal kyrka målad gul, vilket vi gissade det varit en gång i tiden.

Gammal kyrka i Rincon, Bonaire

I andra änden av samma gatan låg en ny fin större kyrka i samma klara gula färger. Det var ett antal personer utanför och vi gissade att det var begravning på gång.

Ny kyrka i Rincon, Bonaire

Över gatan från kyrkan ligger brandkåren och utanför stod en röd brandbil parkerad.

Brandbil utanför brandstationen i Rincon, Bonaire

När vi körde vidare och blev osäkra på vägen hamnade vi mitt i något slags följe av bilar som blinkade med varningsblinkers. Vi tog oss snabbt ut ur det och letade istället upp vägen ut ur Ricon.

Vägar omgivna av kaktusar, Bonaire

När vi körde söderut längs östra kusten kantades vägen av ett landskap av gigantiska kaktusar. Vi körde av vägen och ner mot havet. Havet kantades av kargt landskap med utspridda stenblock och uttorkad lera utan någon grönska alls. Men på sitt sätt ändå vackert. Ute vid havet slog höga vågor upp.

Kaktus längst östra kusten på Bonaire

Nu körde vi en stund utan att stanna och kom så småningom tillbaka till huvudstaden på Bonaire, Kralendijk. Efter vi parkerat bilen gick vi in i staden via huvudgatan där fortfarande en fin julgran stod kvar.

Kralendijk stad på Bonaire

Vi passerade den Kubanska restaurant som vi blivit tipsade om på Sobrero. Det var stängt, men klockan var fortfarande tidig så det kanske skulle vara öppet senare. Vid torget var en uteservering som var öppen och hade några få gäster.

Hus i centrala Kralendijk, Bonaire

Men när vi fortsatte genom staden var det öde och stängt, vilket så klart berodde på att det var söndag. Vi gick några kvarter och runt till en plats vid hamnen.

Gata längst hamnområdet i Kralendijk, Bonaire

Två äldre män satt och talades vid under någon slags portal.

Vackra vyer längst vattnet i Kralendijk, Bonaire

Förbi Plaza Wilhelmina passerade vi en gul byggnad med hög mur, ett torn och en kanon; Fort Oranje Lighthouse.

Torn i Kralendijk, Bonaire

Tillbaka vid bilen diskuterade vi om vi skulle ge oss eller fortsätta vår utflykt. Det var lockande att åka tillbaka till Sorobon och njuta av stranden, men vi var nyfikna på resten av Bonaire och beslutade att fortsätta. När vi passerade flygplatsen på ön fick vi syn på en fantastisk vy, längs andra sidan av vägen kantades kusten av fantastisk azurblått vatten och en smal men fin sandstrand. Vi svängde intill vägkanten och gick ner till stranden.

Vackra vyer vid stadsstrand, Kralendijk, Bonaire

På andra sidan bukten kunde man se huvudstaden, Krajenklik. Träd hängde ut över vattnet och de som njöt av att bada. Här hade man kunnat stanna, men det var redan sen eftermiddag och vi ville se resten av Bonaire också.

Stadsstrand, Kralendijk, Bonaire

Dagen innan hade vi talat med en tjej i receptionen som tipsat lite om platser runt ön och hon hade då nämnt saltproduktionen i södra delen av ön och sagt den skulle vara rosa vid den här tiden på året. Det hela lät lite märkligt men när vi närmade oss såg vi mycket riktigt rosa fördämningar inåt landet.

Rosa vaten vid saltproduktionen, Bonaire

Vi stannade till intill dessa och gick ut och såg närmare på detta fenomen. Hon hade berättat att det var en del i processen där olika bakterier i vattnet försvann steg för steg tills det bara var en rosa kvar, den som för övrigt ger räkor sin färg vilket i sin tur även ger Flamingos deras färg. Vi fördämningens kant löddrade det om det saltmättade vattnet. En bit längre fram fanns några berg av salt. Det är en ganska fantastisk naturprodukt och när man betänker processen är det än mer fascinerande.

Rosa vatten vid saltproduktionen, Bonaire

Efter vi passerat verksamheten kom vi fram till en vacker, om än något karg strand, Pink Beach. Vit korallmättad sandstrand med palmer svajande längs fantastiskt azurfärgat hav lockade både dykare och soldyrkare, men inte i några stora mängder utan bara några få hade hittat hit.

Pink beach, Bonaire

Nästa sevärdhet i denna del av Bonaire bestod av ett antal små vita stenbyggnader utmed kusten. Detta var små hus där slavar bodde en gång i tiden. De var på sätt och vis ganska fina, men mycket små och låga och det var ganska fantastiskt att någon skulle kunna levt här, även under enkla förhållanden. Längre fram passerade vi ett antal slavhus till men i orange färg.

Slavhus vid Red Beryl, Bonaire

Ytterligare en bit söderut tog man full nytta av att det blåste mer i de södra delarna av Bonaire. Ett stort antal Kitesurfare fyllde havet strax utanför och vi misstänkte det var en tävling som pågick. När vinden tog att i deras skärmar steg vissa flera meter upp i luften och praktiskt taget flög fram. De som inte lyfte åkte fram i en extremt hög fart.

Kitesurf på Bonaire

Anki fick syn på ett antal rosa Flamingos inlands och vi tog några steg åt det hållet och stod och kollade på dessa vackra fåglar en stund. De stora flertalet av dem stod mest med huvudet under vattnet och letade mat, men några av dem tog stora steg med sina långa ben från en plats till en annan för att söka sig mer mat.

Flamingos på Bonaire

Vid södra spetsen stod ett gammalt fint fyrtorn vid kusten. Man kan förstå att det gjort stor nytta en gång i tiden, då man kanske annars lätt kunde kört på grund på denna låga och lilla ö.

Fyr på Bonaire

Knappt hann vi hoppa in i bilen förrän vi fick synd på en grupp Flamingos till, denna gång lite närmare vägen. Vi stannade till igen och beundrade de stora vackra fåglarna.

Flamingos på Bonaire

Vägen upp längs sydöstra sidan kantades av stenig kustremsa utan någon växtlighet. På sina ställen hade någon byggt små monument med stenar, bland annat en som såg ut som en liten man. Vågorna gick höga utanför då det saknades rev som bromsade dem.

Karg kuststräcka, Bonaire

Eftermiddagen var sen när vi svängde in på Sorobon. Efter vi gjort en kort vända på rummet gick vi ut och satte oss en stund i stolar på stranden.

Eftermiddagssol över stranden till Sorobon Beach Resort på Bonaire

Solen stod lågt på himmelen och det var inte lika hett längre. Ute i vattnet höll många på att vindsurfa. Vi låg och läste en stund tills solen försvann vid horisonten.

Eftermiddagssol över bryggan och stranden till Sorobon Beach Resort på Bonaire

När vi återvände till rummet hittade Lasse inte nyckeln, vi fick hjälp in i vårt rum av en tjej i receptionen och Lasse gick ut och lyckades leta upp nycklarna i sanden vid stolarna vi suttit.

När det började mörkna hoppade vi in i bilen och körde in till Kralendijk. Vi fick parkering i centrum vid samma torg där vi parkerat tidigare på dagen.

Julgran i Kralendijk stad, Bonaire

Nu var julgranen och dekorationen upplysta i staden. Det var också lite mer besökare i staden. Första stället vi passerade var Cuba Compagnie, ett ställe vi blivit tipsade om att ta en drink på. Det satt ett antal besökare på deras uteservering och vi gick in och kollade deras meny.

Huvudgatan i Kralendijk kvällstid, Bonaire

Men vi ville se oss lite om innan vi satte oss och gick vidare längs huvudgatan, Kaya Grandi. Rakt över från Willhemina square gick vi in på en restaurang som såg trevlig ut. Men när vi kom in mötte personalen oss och sa det var abonnerat ikväll men vi var varmt välkomna en annan kväll. Vi fortsatte längs gatan som kändes helt öde och även om det var söndag tyckte vi det var märkligt lugnt. När gatan övergick till en större väg svängde vi ner mot haven på Kaye Bonaire. Längs vägen insåg vi att det var här som restaurangerna som lockade mest besökare låg. Nere vid vägen utmed hamnen kunde vi välja på flera bra alternativ. Vi kollade utbudet något kvarter åt varje håll men föll för La Guernica.

La Guernica Restaurang, Bonaire

Självklart var den trevliga verandan på utsidan av restaurangen fullsatt men när vi frågade servitrisen trodde hon det bara skulle ta 20 minuter innan det skulle bli något ledigt. Vi slog oss ner på ett av de små borden utmed Kaya Bonaire och beställde in varsitt glas rödvin.

Verandan till La Guernica Restaurang, Bonaire

Det var varmt och skönt ute och vi sippade lite på vinet och såg på folklivet utanför. Tiden gick fort och snart kom servitrisen och hämtade oss och visade oss ett bord. På menyn hade man bland annat en mängd smårätter, som tapas, men kanske inte så strikt Spansk karaktär. Vi valde till att börja med varsin soppa, Lasse valde en Bouillabaisse medan Anki en Gazpacho.

Gazpacho till förrätt på uteserveringen till La Guernica Restaurang, Bonaire

Sedan följde vi upp med fyra smårätter som vi inledde med en utsökt god Melon och Prosciutto.

Goda smårätter serverade på La Guernica Restaurang, Bonaire

Detta följde vi upp med stekt Get ost lindad i bacon med walnöter, en Biff Enchiladas och en riktigt god Biff grillspett med Mango-Yogurt dipp.

Goda smårätter serverade på La Guernica Restaurang, Bonaire

Det var en helt fantastisk kväll och vi satt kvar en stund och njöt av vinet under tiden vi såg på folklivet längs gatan utanför. Men allt fler bord tömdes och även utanför blev det allt glesare mellan besökare.

Utservering på La Guernica Restaurang, Bonaire

När vi betalade och tackade för oss var det bara två bord kvar på restaurangen. Vi var mer än nöjda och glada att vi hittat en så trevlig restaurang för denna sista kväll på Bonaire.

La Guernica Restaurang, Bonaire

När vi gick utmed hamnen stannade vi till och kollade ut över vattnet där en måne speglade sig vackert i ett lugnt hav.

Månsken speglas i havet, Bonaire

Nu gick vi tillbaka till vår bil och körde tillbaka till Sorobon. Vi hade haft två fantastiska dagar här på Bonaire och hade nog gärna stannat någon dag eller två till, men nästa dag hade vi en flygbiljett tillbaka till Curaçao. Vilken tur att vi åkte hit, det hade varit en riktig höjdare. Nu hade vi upplevt alla tre abc-öarna!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *