The Olgas, Valley of the winds och Kings Creek

Steve väckte oss kvart i fyra. Det var ett sömnigt gäng som försökte få i sig frukost för att en kort stund senare köra bort till Ayers Rock i gryningen.Soluppgången var inte fullt lika dramatisk och spektakulär som solnedgången men ända vacker.

Vi körde runt klippan och stannade vid Kapi mutitjulu där vi gick runt lite och tittade på aboriginska klippmålningar, vattenhål och naturen. Steve berättade även sägnen om två ormar som orsakade sprickor i klippan.

© 2002

Vi åkte vidare till The Olgas eller Kata Tjuta som aboriginerna kallar det, vilket i sin tur betyder ”många huvuden”. Detta namn beskriver dem bra, Olgas är flera mindre klippor med rundade toppar. Med Steve i täten och våra vattenflaskor i handen gav vi oss av för att utforska klipporna.

Utsikt över en dal mellan klipporna i The Olgas © 2002

En brant stig uppåt tog oss till Karu Lookout som gav en vacker vy över västra delen av klipporna. Vi vandrade vidare mot mitten av Olgas i något som kallas Valley of the winds och precis som namnet säger fläktade det något mer här.

© 2002

Vid Karingana stannade vi och beundrade den vackra dalen mellan klipporna.

© 2002

© 2002

Här vände vi och gick tillbaka till bilden for att åka tillbaka till lägret och äta lunch.

Mätta och nöjda lämnade vi lägret och för österut på Lasseter highway. På vägen stannade vi för att titta och fotografera Mount Connor som aboriginerna kallar för Atilla.

© 2002

Denna påminner om Ayers Rock, en ensam klippa ute på slätten, dock något lägre med större omkrets. Åt andra hållet hade vi utsikt över en enorm saltsjö med stränder vita av salt.

Vi fortsatte och svängde sedan norrut på Luritja road. Helt plötsligt stannade Steve bilen, tog fram en spade och bad oss följa med. Vi gick till ett träd där Steve grävde upp en av grenarna närmst marken, bröt upp den och inuti den fanns en larv, cirka 8 cm lång och ganska tjock.

© 2002

Denna larv har fungerat som föda för aboriginerna och nu fick vi möjlighet att smaka. Det var dock bara en i gruppen som tog denna chans. Av hans min att döma var det inte det godaste han ätit med han påstod det var ok.

Vi fortsatte till vår slutdestination för natten, Kings Creek station. Det blev några timmar fri tid innan det var dags för middag. Vi passade på att gå en promenad i omgivningen och satte oss sedan på en bank och skrev dagbok.

© 2002

Under tiden vi förberedde kvällsmaten upptäckte vi världens farligaste spindel under bordet. Efter vi tagit kort på den sprayade Steve ett gift på den och såg till att den säkert inte överlevde.

© 2002

Kvällens middag bestod av kyckling i tomatsås, potatis och bröd. Efter middagen satte vi oss vid lägerelden, drack öl och vin, och vissa grillade marshmellows.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *