Denna morgon skulle vi äta frukost på hotellet, något som blivit allt mer sällan på våra resor då vi istället prioriterat att få billigare hotellrum och ge oss ut på stan för frukost.
Frukost på St Regis Hotel
Vi tog hissen ner till källarvåningen och kom ut i ett stort rum. Vid några bord satt gäster och åt. Eftersom det oftast handlar om att gå och plocka själv gick vi till ena hörnet som såg ut som en station för juice och kaffe men en ur personalen vinkade istället oss till ett bord.
Längs ena väggen blev vi serverade Kaffe och Juice varpå vi fick göra ett val på en meny. Det fanns tre olika typer av frukost; Kontinental, Traditionell och Klassisk. Vårt val blev förstnämnda och på denna fick vi även göra tre val som föll på Yogurt med Granola, men fruktsallad och en rostad bagel med Creame Cheese. Ena avvikelsen var att Anki tog naturell Yogurt medan Lasse tog Jordgubb samt Anki körde på rostat bröd. Det tog inte många minuter förrän det serverades. Ingen dum start på dagen och vi blev rejält mätta.
Efter en kort vända på rummet tog vi oss ut och satte av mot Canada Place. Det var bara några få kvarter och det var en underbar promenad det varma vädret. Framme vid Canada Place fanns en lite informationshytt och när vi gick fram och frågade om bussen till Capilano hängbroar så kallade personen i hytten på några personer som stod och sålde biljetter. Vi behövde inte köpa biljetten här, men om vi gjorde det blev någon liten rabatt och det gick ändå fort och smidigt. Med biljetten i fickan tog vi plats vid den lilla skylten som talade om att det var här bussen skulle stanna. Några minuter senare hade vi en liten kö bakom oss och strax dök bussen upp. Först på bussen var en busschaufför som bytte med den som kört tidigare. När bussen var full körde vi iväg.
Innan vi lämnade Vancouver gjorde vi några stopp vid några hotell längs Robson Street. Eftersom vi inte gått längs denna gata var det intressant att se vad som fanns längs gatan.
Första stäckan ut ur staden var trafiken tät och det var speciellt rörigt kring vägen in i Stanley Park.
Skog och natur, utflykt till Capilano Suspension Bridge Park
Men snart lossnade trafiken och vi körde över Lions Gate bron till norra Vancouver. Det var bara några få minuter norrut innan vi bromsade in vid en skylt för Capilano Suspension Bridge Park och kunde lämna bussen. Det var massor av besökare denna vackra dag och lång kö utanför, det visade sig vara riktigt smidig att redan ha vår biljetter och vi gick rakt förbi kön och direkt in. På insidan möttes vi av ett antal totem polar som vi passerade och fick syn på en servering där vi passade på att köpa vatten, det var en riktigt varm dag.
Då många redan gick över ravinen så tänkte vi börja med deras “Cliffwalk” men när vi kom fram till den var det en riktigt lång kö till den så vi gick tillbaka till den långa hängbron.
Den hängde högt över en dalgång och 70 meter nedanför oss rann en lite flod, kanske var den större under våren när snön nyligen smält på de höga bergen som omgav platsen.
Bron var full av folk och när vi kom ut på den gungade den en hel del. Trots att den var lång, hängde högt och gungade så kändes det aldrig osäkert.
Det var mycket varmt och på andra sidan hängbron satte vi oss ner på en bänk vid timmerstuga för att dricka lite vatten.
En stig in i skogen ledde fram till en trappa som ledde upp till ett hus bland träden, the Treehouse.
Från the Treehouse kunde vi fortsätta vår promenad högt upp bland trätopparna, the Tree Walk.
Mellan träden gick hängbroar och på några av de större fanns en slags plattform man kunde gå runt. På sina ställen gick folk på stigar 30 meter under oss.
När vi gått runt och kommit ner på marken igen fanns en liten damm med ett hus intill som var ett trevligt inslag bland träden.
Vi fortsatte stigen fram och kom fram till några burar med fåglar, Raptors Ridge. En ung kvinna visade upp en stor uggla som tittade direkt på oss med sina stora ögon.
De är verkligen speciella fåglar som fångar en med sin blick. Inne i burar hade man två typer av vilda fåglar som man dock inte tagit ut, kanske var dessa svårare att hantera.
När vi fortsatte vår promenad hörde vi någon säga till sin son; “Guess where they come from” efter han hörde oss tala varpå pojken sa “Sweden”. Lätt överraskad först sa Lasse, that’s really impressive men då sa mannen på bruten engelska att de bodde i Stockholm. Vi började talade med det trevliga paret och deras två söner och fick då reda på att kvinnan var uppvuxen i Varberg precis som Lasse. Vad är oddsen? Och hennes make var född och uppvuxen i Vancouver men nu bodde de allesammans i Stockholm. Självklart fanns det gemensamma bekanta men inte mer än så. Mannen passade på att ge oss en mängd tips och förslag på saker att se och göra i Vancouver och vi passade på att frågade om en del vi funderat på att göra. Vi stannade en långa stund och talades vid och utbytte erfarenheter. Vi önskade dem fortsatt trevlig semester och gick vidare.
Nu slingrade sig promenadvägen längs klippans kant och på en plats fick vi fin utsikt över gångbron och omgivningarna.
Denna var kanske den minst intressanta av promenaderna, även om det var fina miljöer.
Längs denna stig passerade flera gånger Treewalk ovanför oss bland trädtopparna.
Snart var vi tillbaka vid den långa gångbron över dalgången. Nu var det färre besökare, kanske hade de som kommit tidigt börjat lämna stället.
Det är kanske höjden över marken som är mest upplevelse när man går över, men det är också sällan man gått hela 137 meter hängbro. Och utsikten under tiden man tar sig över är ett vackert kanadensiskt skogslandskap.
Vi gick nu bort till Cliff Walk där kön var betydligt kortare och bara några få minuter senare så var vi på väg. Höjdpunkten var en runt gångbro som gick flera meter ut över ravinen nedanför och var fäst via ena sidan i klippväggen.
Man var glad man inte var först att prova denna med tanke på konstruktionen. Men det kändes mycket stabilt och vi fick åter en fin vy över dalgången nedanför.
Promenaden fortsatte längs klippväggen men kändes aldrig osäkert eller hissnande.
Man kunde även skymta ett litet vattenfall en bit längre bort i dalen bland den täta trädskogen.
Innan man lämnade Cliff Walk kunde man gå ut på en lång bro rakt ut från klippan som var gjord i glas så att det skulle vara
När vi kom tillbaka på fast mark kände vi oss klara och gick mot utgången. En liten del hade blivit avstängt och ett bröllop pågick.
Strax intill entrén, vid serveringen, spelade ett litet band och många besökare satt och lyssnade under tiden de drack eller åt något.
När vi kom ut igen så var ett en lång kö till shuttle bussen tillbaka till staden. När nästa buss kom och folk gick på så kom alla före oss på. Lasse gav en vink eller två om hur gärna vi ville komma med denna buss eller om det fanns alternativ och när killen som skötte påstötningen kollade fanns det två platser kvar som vi fick. Det var skönt att komma med bussen, även om en ny skulle komma snart så vet man aldrig vad det kan ta i tid. Det var en fin resa tillbaka.
Busschauffören var trevlig och informativ, hon var också smart nog att kolla om hon behövde göra alla hållplatsen, och mycket riktigt slapp vi en av dem vilket gjorde resan kortare.
Två besök till uteserveringen på Rouge Kitchen and Wetbar
När vi kom av bussen gick vi bort i riktning mot Gastown och gick in på Rouge Kitchen and Wetbar i den gamla stationsbyggnaden vid vattnet. Vi bad om ett bord på uteserveringen i solen och beställde in
en Whistler Brewing Powder MTN Lager och en Cola.
En tjej kom fram och frågade på engelska om vi var från Sverige och berättade att hon hade en släkting i Gävle och att en kollega faktiskt skulle studera i Göteborg till hösten. Hon provade några svenska ord som funkade fint trots viss brytning. Ölen var utsökt och solen varm och skön. Stället var trevligt och vi kunde absolut tänka oss att komma tillbaka.
Det var sen eftermiddag när vi lämnade och gick tillbaka till hotellet. Vi bytte om för kvällen och kollade upp lite vad som gällde för nästa dag, Canada Day.
När vi gav oss ut igen så gick vi en liten runda och kollade lite olika restauranger, men när vi åter gick förbi Rouge och kollade menyn så blev det även kvällens val.
Vi fick ett bord längs väggen på uteserveringen. Anki tog en Tomat och Basilika soppa och Lasse en 9.20 OZ Rouge Hamburgare vilket Lasse drack en Phillips Blue Buck Pale Ale medan Anki drack cola.
Det var nästan fullsatt på uteserveringen men ändå lugnt och en trevlig stämning. Kvällen var underbart varm och skön.
När vi ätit och druckit upp tog vi en sväng på insidan, eftersom vi skymtat en mysig insida genom fönstret från vårt bord.
Det kändes lite lyxigt och glamouröst, hade inte vädret varit så fint hade det säkert varit fullsatt även inne.
Det var en fin kväll och vi hade kunnat fortsätta vidare, men vi var nöjda och visste nästa dag skulle bli lång.
En kort promenad senare var vi framme vid vårt trevliga hotell St Regis på Dunsmuir Street.
