Vid halv nio gick vi upp, lite lätt trötta efter den sena kvällen dagen innan. Lasse gick iväg till parkeringsgaraget för att hämta hyrbilen. Men innan han kunde köra till hotellet fick han köra till en bensinmack och tanka. Några kvarter förbi St Lawrence market svängde han in och kunde snart köra ut igen. Killen från hyrbilsfirman var på plats och eftersom klockan var nio stämde allt in. Nästan. Lasse bad killen kolla så allt var OK, och när han startade bilen visade det sig att den inte var fulltankad trots allt. Killen från hyrbilsfirman berättade att tankmunstycket ibland kan slå ifrån, trots att tanken inte är full.
Lasse frågade om killen kunde köra förbi en bensinstation så kunde Lasse följa med och snabbt att fylla på tanken. Efter ett samtal med sin chef fick han OK. De åkte iväg och började diskutera svenska hockey legender, Kanada är ett riktigt hockeyland. Hyrbilskillen började fråga om Sundin och sedan kom vi in på Foppa och Salming. Men han berättade att han själv spelade fotboll och var kanske egentligen mer intresserad av det. Eftersom hans favoritlag var Chelsea visste han så klart vem Henke Larsson var. Vi svängde in på bensinstation och snart hade vi fyllt upp tanken på bilen och killen skjutsade tillbaka Lasse.
När han var några kvarter norr om så sa Lasse han kunde hoppa av där. Lasse tackade och sa hej då. Det var lite lätt regn i luften när Lasse återvände till hotellet. Himlen var grå och det var nog troligt vädret inte skulle bli så fint denna dag.
Frukost på Marché Restaurant
Anki var fullt igång när Lasse kom tillbaka. Vi ringde ner till receptionen och frågade om tid för utcheckning, de svarade det var klockan elva. När Lasse frågade om en något senare utcheckning så svarade de – OK men senast 12. Med detta besked gick vi direkt ut för frukost. Det duggade och vi gick något kvarter söderut. När Anki kollade in genom fönstret fick vi syn på ett mysigt ställe som såg ut som en marknad med massa olika marknadsstånd. Vi hittade en dörr in och gick fram till entrén där en kvinna beskrev konceptet på Marché Restaurants.
Man gick in och valde vad man ville ha bland massa stationer som var som en slags marknadsstånd och på varje ställe fyllde de på ett slags kort med magnetremsa det man ville ha. Vi började med att beställa en god nybakat våffla med färska jordgubbar. Det tog några minuter och under tiden kollade vi övriga utbudet.
Till våfflan tog vi en juice på blandade bär. Längst in i restaurangen fanns mysiga sittplatser med dämpad belysning och vi tog ett bord för två och passade på att beställa kaffe och en grov muffins på blåbär och banan. Vi slog oss ner och åt av den goda frukosten, allt var helt fräscht och gott.
Vid utgången drog vi kortet och fick betala för det vi ätit. Vi gick tillbaka till hotellet, det duggade nu och var grått. Vädret såg inte lovande ut för dagen. Tillbaka på rummet packade vi ihop våra saker, åkte ner och checkade ut. Eftersom det var några timmar till det var dag att lämna Toronto och vi ställde vårt stora bagage i bagagerummet.
Vi tog våra datorer och slog oss ner i loungen intill hissarna. Först gjorde vi en online checkin på kvällens flyg till Vancouver. Det var snudd på fullsatt och inga platser ihop, men vi hittade två platser långt fram på rader intill varandra. Anki behövde jobba och Lasse gick en sväng och fotograferade på hotellet. När han kollade ut öste det fullständig. Han passade på att gå ner en våning där det fanns en lokal i ett gammalt kassavalv. Den mäktiga stora dörren fanns kvar och stod öppen.
The Path stor shopping under markplan i centrala Toronto
För att veta vilken tid vi hade på oss gick Lasse och talade med en av concierge killarna. De förväntade sig att vi ville välja den mest bekväma varianten och erbjöd oss ordna en bil för 60 dollar. Eftersom vi åkt in från flygplatsen för bara 6 dollar kändes det tiodubbla lite mycket. När Anki var klar ställde vi in resten av vårt bagage och frågade en annan kille om när vi behövde åka om vi valde att ta tunnelbana och buss som vi gjort på vägen in. Han sa att vi antagligen skulle behöva åka vid 5, vilket vi tyckte lät lite tidigt. Innan vi gick fick ett tips om hur vi kunde gå ner en våning och komma ut på något som kallas the path och det ledde till en hel värld av butiker i källarplan.
När vi gått runt en stund så gick vi upp och ut igen. Vi försökte ta oss fram något kvarter eller två längs King Street i ösregnet men även med paraply så blev man lite blöt och regnet studsade från asfalten upp på oss.
Vi gick in i en ny byggnad och snart förstod vi att denna byggnad också var knuten ihop med The Path, det var verkligen ett gigantiskt system av gångar. Det blev några stopp i kläd- och skobutiker för att kolla utbud. Men inget föll i smaken och vi hade också hört att det kanske var något billigare i USA pga en lägre moms.
Trevlig lunch på snygga Houston Avenue Bar & Grill
Det var en labyrint under marken, men vi letade oss tillbaka till One King West och gick upp och ut på gatan igen. Eftersom det regnade och vår tid var begränsad bestämde vi oss för att ta en mysig lunch. När vi kom hit några dagar tidigare hade vi sett ett ställe bara två kvarter söderut från hotellet längs Yonge som såg trevligt ut.
Houston Avenue Bar & Grill hade en uteservering under tak, men när vi kom in så såg det mysigare ut inne. Det var modernt med vita möbler och röda detaljer.
En servitris kom fram och gav oss menyer. Vi beställde in varsitt glas vitt vin. Lasse valde att äta en Steak Sandwich medan Anki valde en Sallad på baby spenat, jordgubbar, feta och valnötter.
Vinet, Cave Springs Riesling från Niagara, serverades strax och var mycket gott. Stället fylldes på med gäster allt eftersom fredagseftermiddagen gick. Maten var utsökt och vi var mycket nöjda med vårt val av ställe, vin och mat.
Klockan var halv fem när vi ätit upp och fick frågan om vi ville ha ett glas till. Vad skulle vi göra annars? Vi valde ett glas till som snart dök in. Det hade varit ett trevligt besök och det var lite motigt att lämna Houston en stund efter fem.
Vi lämnar Toronto
Det öste fortfarande ner och vi tog den korta vägen tillbaka till One King West där vi hämtade ut väskorna.
Vi gick ut ur entrén vid King Street och nedför en trappa till tunnelbanan. Eftersom vi inte hade mycket växel ställde vi oss i kön för att köpa biljetter. Kvinnan var pedagogisk och när vi lämnande fram en 20 dollar sedeln gav hon oss först 6 dollar och sa – stoppa det i den där behållaren, vilket var där som de med jämna pengar la i sina mynt. Och sedan gav hon oss återstående 14 dollar.
Eftersom vi hade stora väskor fick vi gå igenom en annan ingång till tunnelbanan och hon sa i sin mick att hon skulle säga till vakten att vi betalt. Men vi fick ingen fysisk biljett, och behövde tydligen ingen. Nu gick vi ner i riktning mot Southbound trains och strax efter vi kommit fram till spåret dök tåget upp. Det var oväntat lugnt trots tid och att vi var mitt i en storstad. När vi kom till St George gick vi av och letade upp Westbound train. Tåget stod inne när vi kom fram till spåret, vi gick snabbt på och tåget åkte direkt.
Tåget var inte packat, men alla stolarna var upptagna så vi stod upp. När vi nådde sista stationen, Kipling Station, gick vi av och upp en våning till markplan. Några personer stod och väntade under skylten 192 Airport Rocket. Bara några minuter senare rullade en buss fram och vi gick på och tog plats.
Toronto Airport
Bussresan gick snabbt och smidigt och snart gick vi av på Toronto flygplats terminal 1. Vi letade oss upp en våning och passade på att byta kläder inför flygresan. På översta våningen låg departures och vi letade upp incheckningarna vid B där inrikes för Air Canada höll till. Vi hade redan checkat in online och plockade därför ut bagage taggarna i automaterna vid incheckningsdiskarna. Eftersom det var första gången vi kunde använda Passport funktionen i våra iPhones, men passade på att ta ut även pappersbiljetter om det skulle vara några problem. När vi kom fram i kön skulle de stänga B och vi fick följa med till avdelning A där vi släpptes in i en express kö. Några minuter senare hade vi lämnat våra bagage och var på väg till security. Det var en riktigt lång kö och den uppskattade tiden var 18 minuter för att komma genom. Det gick något snabbare och nu när vi var inne så kollade vi på en skärm att de ännu inte påbörjat sin boarding till vår flight. Det fanns inte så mycket spännande butiker, men vi tog en kort sväng inom en butik med souvenirer från Toronto. Som oftast var det inget som lockade oss och vi lämnade snart och satte av i riktning mot gate D38.
Framme vid gaten insåg vi att vår flight skulle fortsätta till Sydney efter stoppet i Vancouver. Vi såg några lediga stolar intill några flygvärdinnor och Lasse frågade om vi kunde sätta oss, varpå de skämtade och sa “Of course, it’s not like it’s our lounge” och Lasse svarade “well, you guys deserv it”. De blev lite extra glada för denna kommentar och tackade. Vi pratade lite kort och de frågade vart vi skulle och berättade att de skulle flyga till Sydney, Australien.
Flygresa från Toronto till Vancouver
Det var dags för boarding och vi kunde snart gå på. Killen som satt på platsen bredvid Anki tvekade inte en sekund när vi frågade om att byta plats med Lasse så vi kunde sitta ihop. När planet lyfte var det jämn grått utanför och det tog lång tid innan planet lyckades klättra ut ur molnen. Det dröjde inte länge innan Lasse slocknade och sedan sov nästan hela vägen. När planet flög in över Vancouver fick vi en underbar vy med alla stadens ljus under oss.
Vi kunde gå av planet och direkt till bagagebandet, utan passera passkontroller och tull, eftersom det varit en inrikes resa.
Skytrain till Vancouver Downtown
När våra väskor hade dykt upp på bandet satte vi av direkt mot Skytrain, tåget in till Downtown. Efter vi listat ut vilken biljett vi behövde så gick vi på. Vi var inte helt säkra på vilken station vi skulle gå av på, men vi läste och kom fram till att Downtown borde vara vårt bästa alternativ. Det var en ganska kort sträcka där vi passerade stadsdelar i södra Vancouver ovan mark för att så småningom bromsa in på stationen downtown. Vi gick ur stationsbyggnaden och möttes direkt av kvällsliv längs gatan, en gitarrist stod och filade på elgitarr, några lätt berusade ungdomar gick förbi och en uteliggare frågade efter spare change.
The Westin Grand Vancouver BC
Även om vi inte varit här tidigare hittade vi snabbt vägen, ett kvarter söder och ett par österut så kom vi fram till The Westin Grand. Hotellet såg fint ut redan vid entrén och när vi kom in stod två killar till tjänst med att fixa en hiss till oss då receptionen låg på andra våning.
Mannen som tog emot oss var mycket trevlig och korrekt, det märktes på hans sätt att hotellet hade hög standard. Vi fick nycklarna och åkte upp till vårt hotellrum.
Eller svit, vilket det snarare var. Badrummet var fint och rymligt, vi hade ett separat vardagsrum och sovrum, båda med en fantastisk utsikt över bl a Vancouver Lookout Tower och vattnet vid Vancouver hamn.
Sen middag på Smoke’s Poutinerie på Granville Street Vancouver
Det hade blivit sent, runt midnatt, men vi gav oss ut för att se lite av stan på kvällen och kanske ta något att äta. Några kvarter upp kom vi till Granville Street och ju längre söderut vi gick desto högre var stämningen. Det var en hel del köar utanför klubbarna och det var rock som gällare, inte någon fancy club med dance musik. Faktum var att vi sällan sett så mycket rock kultur och vi fick en flashback till grungen och tidigt 90-tal runt Seattle.
Egentligen var det lite sent men vi bestämde oss för att ta något att äta och efter att orienterat oss runt typiska hamburgerhak hittade vi en lite speciell Kanadensiskt snabbmat kedja; Smoke’s Poutinerie.
Vi gick in och frågade tjejen vid kassan lite mer om vad det var och hon berättade att det var en typisk rätt från norra Kanada och bestod av Pommes Frites med ost och sås på. Lite exotiskt och kanske inte den nyttigaste maträtten tänkte vi, men kul att testa lokala rätter. Lasse tog en Traditional medan Anki tog en Veggie Nacho Poutine.
Till maten provade vi en god, men sannolikt inte heller den nyttig läsk. Vi slog oss ner och väntade på vårt nummer som snart ropades upp. Under tiden vi satt där dök fler upp, man förstod att flera av dem hade varit ute och festat, men de var inte stökiga alls.
Poutine var gott, men kanske inget vi skulle äta några mängder av. När vi lämnade stället pågick fortfarande fredagens festande längs Granville Street och klubbarna längs med den. När vi svängde in på Robson stannade vi till och köpte lite vatten innan vi fortsatte ytterligare två kvarter och sedan gick in på The Westin Grand och upp på vårar fina hotellrum. Klockan var mycket och vi somnade snart in vår första natt i Vancouver.
