Vi vaknade efter en härlig natts sömn vid nio på morgonen.
Vädret var vackert och varmt. Frukosten serverades av mamman i familjen i kökshyddan med kaffe, stekt ägg, kex med marmelad, wankeke och chokladkaka.
Vi återvände till vår Fale där vi bytte till badkläder, packade ner kameror och handdukar i en ryggsäck och gav oss av på jakt efter den finaste sträckan sandstrand.
Barfota gick vi längst bukten under palmer som hängde ut över vattnet och med fötterna djupt ner i sanden. Det var flod och vattnet gick ganska högt upp på sina ställen.
Efter en tre kvart hade vi kommit runt halva ön och ön bildade en spets och där fann vi vår alldeles egna strand. Det tycktes inte finnas några fler på ön som var helt öde.
Familjens hunden följde med oss hela vägen och när vi la oss i solen letade den upp en plats i skuggan i närheten där den låg och vaktade oss. Här stannade vi hela dagen och njöt av bad, sol och underbart väder. Helt ensamma på den långa Söderhavsstranden tyckte vi att detta var precis det man hoppats hitta i Söderhavet.
Det blev både ebb under senare eftermiddagen när vi gick tillbaka till vår fale. Stranden var nu ännu bredare och i sanden blottades stenformationer som såg ut som ryggraden på ett stort dinosaurie skelett.
Solen låg lägre även om det inte hade börjat skymma ännu när vi kom tillbaka. Vi tog kopp kaffe i köket och satte oss och läste en stund.
Det blev dags att äta middag. Den bestod denna kväll av ris, vattenmelon, tonfisk curry, fina kycklingbitar till vilket vi drack saft. Efter vi var klara gick vi ned till stranden med varsin stol och beundrade en vacker solnedgång.
Vi kunde från våran ö se flera andra grannöar, söderut kunde vi se ön Tatafa och i sydväst vulkanen Kao.
När solen försvann vid horisonten började molnen glöda och vyn var magisk.
Våra kläder som vi haft på stranden hade hängt på tork och nu tog vi in dem för natten. Vi borstade tänderna och drog oss sedan tillbaka till vår Fale där vi skrev lite vid fotogenlampan innan vi somnade.
