Så var det då dags för julafton 2008. Vi hade satt klockan på ringning vid 7-tiden på morgonen för att se hur vädret verkade bli denna dag. Anledningen till detta var att vädret hade varit något mulet och regnigt dagen innan, och att vi denna julafton funderade på att åka ut på barriärrevet för att snorkla.
Vädret såg ut att bli lika fint som vi är vana vid här i Australien och Lasse gick bort till receptionen för att se om vi kunde boka oss till snorkelutflykten med Ocean Safari Adventure som utgick bara någon timma senare. Tjejen i receptionen ringde bolaget och nickandes bekräftade hon att det gick bra. Men en voucher i handen gick Lasse tillbaka till rummet.
Vi gjorde oss snabbt i ordning och bar ut väskorna till bilen. Sen satte vi oss på det lilla caféet i mitten av området där frukosten serverades. Det var knappt om tid men vi hann få i oss kaffe, juice, färsk frukt och rostrat bröd innan vi tog vår dagsryggsäck och begav oss till receptionen där vi skulle bli hämtade kvart över åtta.
En liten stund senare kom en kille med ett härligt smittsamt leende och hämtade upp oss och ett annat par ifrån Ferntree med en buss .
Vi åkte bort till Ocean Safari Tours lilla kontor som bara låg ett stenkast från vårt hotell. Alla skulle skriva under ett hälsodokument som i det stora hela bara innebär att man intygar att man är tillräckligt frisk för att kunna göra denna snorkelutflykt.
Då det nu var säsong för jelleyfish, en slags elakartad brännmanet, rekommenderades våtdräkter vilket alla som skulle med hyrde. Egentligen sa de att risken var minimal ute på revet, men våtdräkterna ger också ett bra skydd för att bränna ryggen i solen.
Alla hoppade åter in i bussen och vi åkte den korta sträckan till Cape Tribulation beach. Där stod en kollega till killen som körde bilen och tog emot oss i båten. Alla tog av sig skorna och la i en stor platslåda och fick sedan vada ut upp till knäna för att gå på båten.
Ombord på båten fick vi en kort genomgång av säkerheten ombord, även om Jason och hans kollega som båda höll i utflykten var relativt övertygande om att det inte skulle komma att ske något som skulle göra att vi behövde bry oss om detta. De var båda mycket trevliga, lättsamma och skämtade då och då, men ändå mycket seriösa med säkerhet och att utflykten skulle ge en fin upplevelse.
Det var tydligt att de var genuint intresserade av livet under ytan och utflykterna som de hade turen att kunna jobba med. De var stolta över sin RIB-båt som snabbt och smidigt tog oss ut över vågorna.
Idag firade företaget dessutom ett års jubileum.
Efter 25 minuters båtfärd stannade vi till på vad som skulle vara en bra plats för den första snorkelturen. Alla tog på sig sina våtdräkter samt snorkelutrustning och hoppade i vattnet.
Revet var vackert, färgrik korall fullt av vackra fiskar! Livet under vattenytan på denna delen av jordklotet är fantastiskt.
Helt plötsligt simmade en havssköldpadda alldeles intill Lasse. Det såg ut som han svävade fram i vattnet. Sköldpaddan och Lasse hade sällskap en ganska lång stund. Sköldpaddan tittade då och då på Lasse, men verkade inte störas utan simmade lugnt vidare.
Då och då gick sköldpaddan upp mot vattenytan för att hämta luft. Sedan återvände den ner för att äta lite på botten innan den helt oberörd av sällskap simmade vidare.
En stund senare stördes han av några andra snorklare som ropade uppe vid ytan när de upptäckte den och då simmade den undan. Lasse simmade vidare på egen hand.
Jason, vår ena guiden befann sig i vattnet. Den andra guiden stannade kvar uppe på båten. Jason tog sig an Anki som försöker bota sin fisk- och snorkelfobi vid varje tillfälle vi befinner oss på sådana här platser. För även om hon inte tycker om de här djuren och absolut inte vill ha dem nära inpå sig, så är det otroligt vackert att titta ner på denna värld under vatten.
Jason simmade ut tillsammans med Anki som fick en egen guidad tur här ute på barriärrevet. Han visade stora blå jättemusslor och dök ner och petade försiktigt med fingret på ett så det började röra sig.
En stund senare dök han åter ner och hämtade upp en sjöstjärna. Lasse simmade precis förbi med kameran och Jason övertygade en från början mycket tveksam Anki att hålla sjöstjärnan i handen. Man ska övervinna någon utmaning varje dag sa han, med sitt smittsamma leende. Och Anki tog ett djupt andetag och sträckte ut handen.
Han tog åter sjöstjärnan och dök ner för att lägga tillbaka den på samma ställe som han hämtat upp den. En liten stund senare såg vi även en vacker blå sjöstjärna.
Sedan kom ytterligare en sköldpadda simmande under oss. Han var på väg upp för att hämta luft men var förmodligen lite avvaktande när han såg oss snorklare vid vattenytan. Vi simmade med honom ett litet tag.
Det blev snart dags att återvända tillbaka till båten för att åka vidare till ett annat rev.
Det var en kort sträcka och vi var snabbt tillbaka i vattnet. Från början såg det ut att vara klarare här, men märkligt nog tyckte vi båda vi såg mycket mer och vackrare saker vid första revet..
Jason dök ner och kom upp med en stor sjögurka. Lasse simmade iväg och fick även vid denna snorkling turen att simma omkring med en sköldpadda.
Efter att vi simmat runt och sett på livet under ytan i 45 minuter var det dags att gå upp i båten.
Nu plockade alla av sig snorkelutrustning och våtdräkter. Det var dags att sätta fart mot land igen. Det hade varit en fantastisk start på denna julafton.
På vägen tillbaka lekte de båda kollegorna lite med båten i vattnet då de såg att alla var trygga och tyckte det var roligt med RIB-båten. Vi sicksackade mellan vågorna och studsade fram med båten.
Innan vi gick av tackade de båda oss alla för att vi valt att åka med och påpekade att det var extra kul idag då de hade ett års jubileum.
Vi gick in mot land med båten och de tog ner den lilla stegen och hjälpte alla av ner i vattnet. Vi vadade sista biten till stranden. Där plockade de åter fram lådan med allas skor, eller sandaler som dominerade innehållet, och man kunde åter ta på sig på fötterna.
Det var en kort promenad till parkeringen där bilen stod och det tog inte många minuter innan vi åter var på plats vid deras lilla kontor.
Jason, som också äger stället tillsammans med sin fru, frågade Lasse vad vi hade för planer imorgon. Vi berättade att vi förmodligen skulle vara i Cairns. Anledningen till att han frågade var att de nästa dag, på sin lediga juldag, själva skulle ge sig ut på vattnet för att snorkla, och hade vi varit kvar hade vi varit välkomna att hänga på. Innerligt gästvänligt och ytterst trevligt!!
Det var inte utan att vi blev lite sugna på att stanna kvar, men kände att det fanns så mycket annat som vi också ville hinna med, att vi tyvärr fick tacka men avböja.
Från deras kontor promenerade vi den sista biten tillbaka till vårt hotell.
Vi bytte om till torra kläder och körde sedan ner en sväng Cape Tribulation stranden för att ta en liten promenad utmed den vackra stranden. Det var ganska öde, men det berodde sannolikt på årstiden då folk inte kan bada utan risk för att bli utsatt för jellyfish.
Vi tog en promenad i sanden och njöt av vyerna. En bit ut kunde vi se båten vi åkte med tidigare på dagen som nu låg och guppade.
Vi vände om och återvände till bilen. Vid PKs köpte vi kall dricka, sedan påbörjade vi vår bilfärd söderut.
Solen trängde ner genom de täta bladen på träden som växte utmed vägen vi körde. Vägarna var mycket kurviga. Emellanåt fick vi underbara vyer utmed kusten med det klart blåa havet utanför. Denna kuststräcka anses vara en av världens vackraste kuststräckor man kan köra med bil.
Efter en stund kom vi fram till Daintree floden och det var åter dags att köra på färjan som tar båtarna mellan de två sidorna. Vi hade en bil framför oss och såg att färjan var på andra sidan vattnet. Men det tog inte många minuter innan den var över och bilarna som åkt med den hade kört av.
Vi körde på och lika snabbt som senast var vi på väg över floden.
Strax efter vi kört av färjan kunde vi svänga in på en liten grusplan där flera flodturer utgår för att se djur och natur, och då kanske framför allt krokodiler. Vi parkerade bilen i skuggan av lite buskage. Några turer visste vi precis hade gått och inte skulle gå förrän klockan fyra. Men det fanns flera andra alternativ vid denna plats och vi gick fram till några av dem för att kolla deras avgångstider och priser.
Vi hade tur, Daintree River Wildlife Cruise skulle alldeles strax ge sig ut och hade bara fyra andra passagerare. Det passade oss perfekt med tiden och med en liten grupp. Vi betalade för turen och gick snabbt ner den korta biten till båten där Dave, som var vår guide för utflykten, stod och väntade med båten.
Båten gled ut och Dave hälsade oss välkomna och berättade lite om området. Han sa att krokodilerna är något svårare att se vid denna tiden på eftermiddagen. Men de har ganska bra koll på krokodilerna i området, som de till och med har namngivit med smeknamn.
Vi passerade en fågel som satt och ruvade på sina ägg mitt i en avbruten stam som stack upp ur vattnet. Förmodligen fanns där även ett ägg från en annan fågel berättade Dave.
En kort bit därifrån passerade vi en annan fågel som hade ett speciellt utseende och var väldigt likt en uggla.
Dave började berätta om Scarface, som är namnet de givit en av de äldre krokodilerna i området. Han har fått namnen då han har en massa ärr över kroppen efter slagsmål. Dave hade sett Scarface tidigare idag och sett nya sår som tydde på att han förmodligen varit i slagsmål natten innan.
Det var nu parningssäsong och alla krokodiler är då extra aggressiva. Scarface har flera yngre konkurrenter om krokodilhonorna som sannolikt givit honom ärren i slagsmål om dem.
Vi körde intill ena sidan där Dave hört från en annan guide att han nu skulle ligga på lur. Vi kunde skymta honom långt in bland träden. Han gled in en liten bit längre in och vi såg delar av hans rygg.
Vi körde vidare i hopp om att få se mer av honom eller någon annan krokodil lite senare.
I ett av träden vi passerade sa Dave att det satt görna grodor. Det tog en stund att hitta dem för våra ovana ögon. De är väl kamouflerade och hade samma färg som bladen. Men sen såg vi flera stycken i träden vi passerade. Vi fick även höra att dessa grodor även dyker upp i folks badrum där de håller till i toaletterna…
Vi åkte vidare på floden längs flodbanken. Det var en fin eftermiddag och vyerna runt om oss var vackra. Men visst fokuserade vi främst på att titta in bland trädgrenarna längs vattnet och hoppas skymta en krokodil.
Åter igen körde vi in till kanten och gled in bland trädgrenarna. Innanför låg nämligen en av Scarfaces flickvänner, som de kallar Elizabeth. Hon hade hållt till här inne ett bra tag nu i parningssäsongen och var tydligen också extra aggressiv, men vi gled ändå in bland trädgrenarna så nära vi kunde komma för att få en skymt av henne.
Ibland kändes det som hon tittade rakt mot oss, men då vi ändå var på behörigt avstånd verkade hon inte bry sig speciellt utan blundade på nytt.
Dave hörde på radion att Scarface var ute och simmade och vi vände om båten för att se om vi kunde hinna se honom.
När vi kom fram hade han simmat över floden och var på väg in under träden igen. Men vi hann se honom mellan vattnet och land under skuggan av ett stort träd.
Scarface är en mycket stor saltvattenskrokodil. Vi såg bara en liten del av honom då han hade en del av ryggen och huvudet ovanför vatten. Svansen var nästan ända borta vid vår båt berättade Dave.
Tiden på floden hade gått snabbt. Vi var på väg tillbaka till utgångspunkten då vi passerade några hägrar.
Det hade varit en skön och trevlig timma på Daintree River och vår guide Dave hade varit en bra guide.
Vår guidade tur var slut och vi var åter uppe på land. Som vanligt när vi gör sådana här turer ville vi se mer, men det var nu sen eftermiddag och vi hade en bit kvar att köra och inte ordnat hotellrum för natten. Dessutom hade de flesta turer avslutats för dagen.
Strax var vi tillbaka i bilen på vår väg söderut. Vid Port Douglas körde vi av och åkte upp till Flagstaff Hill, utsiktsplatsen vi besökt vid skymningen några kvällar tidigare. Även om det var eftermiddag stod solen ganska högt och vi kunde uppleva den läckra utsikten i dagsljus.
När vi åkte ner för kullen körde vi genom staden och till Marinan. Vi gick ur bilen och strosade igenom shoppingcentrat för att komma ut till andra sidan där många nöjesbåtar hade lagt till.
Här strosade vi runt och kollade in båtar, de små butikerna och serveringen utmed promenaden samtidigt som vi njöt av den sköna eftermiddagssolen.
Det var mycket lugnt. Flera affärer hade stängt, men i några av dem passade folk på att handlade de sista julklapparna.
Inne i shoppingcentrat gick vi in i en butik som fortfarande hade öppet och köpte dricka och varsin glass. Glass är aldrig fel i denna värme, men det gäller att äta den snabbt så den inte hinner smälta.
Det började skymma och vi satte oss åter i bilen för att ta oss vidare sista biten till Cairns.
Vid Rex Lookout, som är en utsiktsplats utmed vägen, stannade vi till för att hinna njuta av ytterligare en vy utmed den vackra kusten vi körde utmed.
Det började skymma när vi åter rullade in i Cairns och vi körde direkt in till stan och satte oss på Global Gossip för att få tillgång till internet för att boka hotellrum för kvällen och nästkommande natt. Till vår glädje hittade vi en bra deal på samma hotell vi tidigare bott här i Cairns och bokade två nätter.
Efter att ha checkat in, duschat av oss saltvatten och resdamm från dagens utflykter, gav vi oss snart ut på stan.
Några kvällar tidigare hade vi kolla in en mysig thai-restaurang utmed hamnen. Vi gick dit och kollade in menyn som lockade lika mycket som den trevliga miljön. Denna kväll valde vi att sitta inomhus. Inte för att det var något fel på vädret, det var precis lika skönt som alltid, vilket gör att vi ofta väljer att sitta ute. Men insidan av restaurangen såg riktigt mysig och fin ut.
Personalen var mycket trevlig och vi slog oss ned vid ett av borden mitt i lokalen. Vi började med att beställa in varsitt glas vitt vin som tjejen som serverade rekommenderade oss.
Det fanns flera alternativ som lockade när vi gick igenom menyn för att bestämma oss för vad vi skulle äta. Ankis val föll på nudel och biffsallad medan Lasse beställde en nudel och kycklingsallad.
Båda mat rätterna var väldigt goda, men Ankis biffsallad var kanske strået vassare. Vi sippade på det goda kalla vita vinet och njöt av den mysiga miljön. Det var ett perfekt restaurangval och vi var förvånade över att det inte var fler besökare!
Det visade sig att stället var relativt nyöppnat, det hade bara varit öppet i tre månader.
Det visade sig att vi hade kommit i rätt tid, för strax efter att vi fått in vår mat visade det sig att köket stängt. Besökare som önskade äta fick vända och istället återkomma en annan dag, om de var kvar i stan. Köken verkar generellt stänga ganska tidigt här i Cairns och de andra platser vi besökt tidigare på denna resa.
Det var trots allt julafton och vi hade spanat in dessertlistan redan tidigare. Anki tog in en cocos creme caramel medan Lasse tog in friterade vårrullar med frukt och bär.
Desserterna visade sig båda vara otroligt goda.
Vi lämnade restaurangen och önskade personalen en god jul.
Esplanaden var ganska folktom när vi vandrade upp i riktning mot vårt hotell. Vid Perotta’s Cafe och Restaurang stannade vi till och slog oss ned vid ett av borden för att ta ett glas rödvin innan vi gick tillbaka till hotellet.
Det var en skön kväll. Vi fick varsitt glas Shiraz. På gatan utanför körde en dubbeldäckare förbi, en partybuss full av ungdomar i tomteluvor som släpptes av en bit ifrån oss för att gå in på en klubb.
Vi kände oss mycket nöjda med vår julafton, en händelserik dag packad med upplevelser, och vi gick inom en affär för att köpa en flaska vatten innan vi återvände till vårt hotell.
