Valley of the winds, Kata Tjuta

Kvart i fem ringde klockan. I sådana här lägen känner man inte efter utan går bara på automatik upp. Allt var färdigpackat, bara necessärer som behövde placeras i toppen av våra ryggsäckar.
Kvällen innan hade vi fyllt i en lapp och lämnat till receptionen, då de erbjuder att man vid utcheckning mycket tidig morgon bara lämnar väskorna i rummet så flyttar de dem till bagagerummet när de städar. Smidigt och skönt att slippa kånka väskor vid denna tid på dygnet.

Bilresa mot the Olgas

Vi checkade ut och satte oss i bilen för att åter köra till nationalparken. Inträdet hade vi löst igår, så idag var det bara att visa upp våra biljetter och köra vidare. Ayers Rock klippa låg dold i mörker. Bakom träden kunde vi skymta the Olgas. Men vi skulle inte riktigt ända fram till de klipporna direkt. Vid en utsiktsplats stannade vi bilen och gick upp på en kulle som gav bra utsikt över klipporna.

Ayers Rock i gryningen

Än så länge såg man bara ljuset av solen som var på väg upp långt ner bakom molnen. Det skulle dröja ett litet tag innan solen tog sig upp. Det var ett tjockt täcke av moln som gjorde oss lite osäkra på hur ljuset skulle bli, men själva vyn över molnen och himlen var vacker när solens strålar försökte tränga igenom.

The Olgas i gryningen

06.20 skulle soluppgången ske enligt uppgift , men vid den tiden såg vi inga färgskiftningar på the Olgas alls. Först cirka 20 minuter senare, när solen nådde över de tjocka molnen, kunde vi se skådespelet. Solens strålar lyste bit för bit upp varje kulle.

The Olgas i gryningen

Ljuset vandrade från vänster till höger.
Det var kanske inte lika fascinerande som solnedgången vid Ayers men ändå en vacker vy.

Lasse fotograferar the Olgas i gryningen

Vidderna är oändliga. I fjärran kunde vi se Ayers, som vid denna tid fortfarande låg i mörker. Förutom the Olgas märkliga klippor vi hade framför oss finns det bara plattmark med jord och träd så långt ögat når.

När solen var helt uppe återvände vi till bilen och körde i riktning mot the Olgas. Väster om the Olgas kunde vi parkera bilen nära ingången till The Valley of the Winds. Innan vi påbörjade trekking turen åt vi frukosten som vi tagit med oss. Tack vare att vi hade flera kylda produkter som vi ställt tätt tillsammans i en låda så hade både osten och juicen hållt sig kalla.

Anki vid The Olgas

Efter en enkel men ok frukost hade vi samlat lite nya krafter och gav oss ut i värmen och möttes snabbt av ett välkomnande av områdets flugor. Ändå vet vi att de är lugnare på morgonen, så det rekommenderas på det starkaste att gå en sådan här runda så tidigt som möjligt på dagen.

Valley of the winds, The Olgas

Vi valde att gå den stora runda i Valley of the Winds som är på 7,6 kilometer. Den innefattar de första 1,6 kilometrarna till den första utsiktsplatsen, innan man påbörjar den stora cirkel formade vägen runt klipporna.

Valley of the winds, The Olgas

Det är inte helt utan att man förstår varför det kallas för valley of the winds. Vinden blåste friskt när vi tog oss upp för den första kullen i riktning mot den första utsiktsplatsen, Karu lookout.

Efter att ha tagit en första kort paus för att ta några fotografier fortsatte vi nedåt. Det fanns skyltar med pilar till ställen man kunde fylla på drickbart vatten men vi hade med oss flaskor och fortsatte.
Vi svängde av åt höger och påbörjade den cirkulära rundan.

Underlaget var bra men det gällde ändå att se sig för och vara beredd på lösa stenar. Blå pilar var utplacerade här och där för att visa vart man ska gå.

Vattendrag, Valley of the winds, The Olgas

Vi passerade ett litet, litet, vattendrag. Även om det är litet är det lite märkligt att se här ute mitt i öknen och de stora klipporna. Men längst med vägarna står det ibland skyltar med varning för översvämningar så det kan uppenbarligen komma mycket regn här vissa perioder på året.

Valley of the winds, The Olgas

Vi gick upp för en brantare höjd. Runt om oss växlade landskapet från grönt till stenigt. Färgerna var klara och skarpa; den blå himlen, de så röda klipporna och de så gröna växterna.

Strax kom vi upp vid en plats vi stått vid vid vårt besök några år tidigare, Karingana utsiktsplats. En väldigt vacker och speciell plats där man får en väldigt vacker vy över en grönskande dal inklämd och nedanför två stora runda och röda klippor.

Lasse och Anki vid Valley of the winds, The Olgas

Vi mötte några turistgrupper, men precis som vi gjorde för några år sedan när vi också var här med en organiserad grupp, så vände de tillbaka till parkeringen efter att ha besökt denna plats.
Denna gången hade vi dock ingen annan än oss själva att anpassa oss till. Vi stod kvar och beundrade utsikten ett bra tag och passade självklart på att förevigade den med ett flertal fotografier.

Valley of the winds, The Olgas

Sedan fortsatte vi nedåt för den förhållandevis branta klippan för att komma ner till dalen nedanför. Nere vände vi oss om och fick åter en fantastisk vy på platsen vi nyss stått och tittat utför.

Nu var underlaget ganska enkelt och det fanns även tydliga stigar att följa. Då och då möttes vi av enstaka besökare som gick medsols istället för motsols som vi.

Blomma, Valley of the winds, The Olgas

En man vi pratade lite med vid det kulturella centrat på Ayers Rock dagen innan hade sagt att det faktiskt hade regnat här för någon dag sedan och att man skulle kunna se blommor som inte funnits där bara 72 timmar tidigare. Och visst kunde vi ibland skymta små söta och färggranna blommor utmed stigarna vi gick.

Valley of the winds, The Olgas

Vi hade de mäktiga stora klipporna med rundade toppar runt om oss hela tiden. Det ska finnas kängurur i området, men tyvärr var det ingen som ville visa sig där vi befanns oss.

Stigen svängde något och vi kände att vi var på väg tillbaka och på väg att sluta cirkeln vi vandrade.

Valley of the winds, The Olgas

Snart stod en skylt som visade att det var drygt 2 kilometer kvar till parkeringen. Vattnet vi hade med oss drack vi kontinuerligt av. Solen låg nu ganska högt på himmeln och flugornas intresse var intensivare än någonsin.

Vi kom fram till platsen där vi svängt höger vid tidigare, den cirkelformade rundan vi gått var nu avslutad.

Valley of the winds, The Olgas

Vi vek av till höger och gick uppför klippan vi tidigare gått för att så småningom komma upp till turens första utsiktsplats, Karu lookout.

Valley of the winds, The Olgas

Denna runda får inte påbörjas efter klockan 11 på förmiddagen på grund av värmen. Och även om man tycker det är ok att vandra i hög värme, så gör flugornas intensitet att man verkligen bör göra vandringen tidigt på morgonen.

Valley of the winds, The Olgas

Vandringen tar mellan 2,5 och 3 timmar beroende på takten man håller. Vi stannade till och njöt ganska mycket av vyerna omkring oss och cirka 3,5 timmar efter att vi lämnat parkeringen var vi åter vid vår bil.

Nu kändes det riktigt skönt att hoppa in i bilen och se till att ingen av flugorna följde med. Vissa dagar har man inte hunnit göra så mycket vid den här tiden, vissa morgnar som denna har man hunnit med massor av upplevelser. Det hade varit en härlig morgon och skön trekking!

När vi lämnade parkeringsplatsen och the Olgas körde vi ut på vägen i riktning ut från nationalparken. Vid utsiktsplatsen vi tidigare stannat till för att se soluppgången körde vi in även på utresan för att se vyn över klipporna i fullt solljus.

The Olgas

Sedan fortsatte vi sista biten ut från nationalparken och tillbaka till Yulara. Vid skylten som visar vägen in till the lost camel svängde vi vänster och parkerade bilen. Våra kroppar behövde fyllas på med vätska och vi gick inom affären och köpte kall dricka. En del gick åt direkt när vi kom ut igen.

På hotellet hade vi nu inte längre tillgång till eget rum men även efter utcheckning har man som gäst självklart tillgång till badrum, duschar och poolområdet.
I bagagerummet kunde vi plocka fram badkläder och byta om. Sedan gick vi ut till poolen, tog varsin handduk och sjönk ner i solstolarna.

Poolen vid Lost Camel Hotel, Ayers Rock

Vädret var underbart, det var hett och poolen lockande. Det tog inte lång stund i solstolarna innan Lasse hoppade i.

Att ha tillgång till ett bra boende med fin pool är toppen när man är i Ayers Rock, då de flesta sevärdheterna är som bäst att se antingen tidig morgon och förmiddag eller vid skymningen. Timmarna där emellan är det underbart att njuta av sol och bad eller bara koppla av med en god bok i skuggan.

Poolen vid Lost Camel Hotel, Ayers Rock

Strax innan klockan ett gick vi in för att fräscha till oss, byta om och hämta vårt bagage. Det var dags att lämna hotellet och bege sig till flygplatsen.

Vid Yulara Drive svängde vi vänster och körde mot den enda bensinmacken Ayers Rock. Där tankade vi full tank och köpte en kall läsk, man kan inte få nog med vätska i värmen. Sedan var det inte långt körsträcka till flygplatsen.

Connellan Airport, Ayers Rock

Vi lastade ur bilen på parkeringen utanför flygplatsen och bar in bagaget. Det var en liten flygplats och incheckningsdiskarna var få. Två kvinnor stod bakom incheckningsdiskarna och var redo att ta emot resenärer. Då det inte var någon tillstymmelse till kö gick vi direkt fram och kunde lämnade in våra stora ryggsäckar och få våra boardingkort.

Sedan gick vi bort till Avis disk och lämnade in bilnycklarna.

Connellan Airport, Ayers Rock

Efter att vi gått igenom säkerhetskontrollen tog vi en snabb titt i den lilla souvenirbutiken, men strax var det dags att gå på planet.

Planet körde ut, svängde runt, och tog sedan fart och lyfte. Vi lämnade Ayers Rock och the Olgas bakom oss.

Flygresa från Ayers Rock

På planet blev vi serverade tilltugg och en varm lunch. Två timmar senare landade vi på Cairns flygplats och det var dags att flytta fram klockorna ytterligare 30 minuter då vi åter hamnat i en ny tidszon.

Ganska så snart efter vi kommit av planet kunde vi hämta våra väskor på bagagebandet och begav sedan ut till taxikön. Den kvinnliga taxichauffören hälsade oss välkomna och frågade om vi hade besökt staden tidigare. Vi berättade om vårt besök 2002 och hon sa att mycket hade hänt i staden sedan dess. Det byggs mycket och stadens skyline har förändrats en hel del berättade hon. Ett omdiskuterat bygge var ett femstjärnigt hotell som byggdes framför Hiltons hotell och skymde Hiltons utsikt. Följden blev att Hilton fick flytta sina sviter till andra sidan så gästerna till dessa rum fortfarande skulle få utsikt över vatten.

Snart rullade vi in till den pampiga entrén till Sebel hotell, före detta Cairns International. Även om hotellet i Ayers Rock var fint, skulle det efter ett ganska intensivt dygn i öknen bli skönt att checka in på detta femstjärniga hotell.

Dubbelrum, The Sebel Cairns Hotel, Cairns

Vi fick ett varmt mottagande och nycklar upp till rum 917. Vi tog hissen upp och letade upp vårt rum. Det var skönt att sätta ner väskorna och byta om från reskläderna. Vi gick ut på balkongen och såg att vi hade en fin utsikt över stan. Mitt emot oss på andra sidan gatan låg Cairns Casino.

Utsikt från The Sebel Cairns Hotel, Cairns

Lasse hällde upp varsitt glas rödvin som vi skålade med innan vi lämnade hotellrummet för kvällen. Vi tog hissen ner till våning tre och gick ut till poolområdet. Det fanns fortfarande badande gäster och i jacuzzin satt ett gäng och skålade med drinkar. Mörkret hade lagt sig men poolen var vackert upplyst.

Pool by night, The Sebel Cairns Hotel, Cairns

Vi lämnade hotellet och gick in mot stadskärnan. Vi strosade omkring en stund och mindes tillbaka till när vi var här med några vänner sju år tidigare. Mycket hade förändrats sedan dess, men några ställen så som bland annat The Woolshed, som många backpackers då hängde på, fanns fortfarande kvar.

The banana leaf, Cairns

Samtidigt som vi strosade runt i stan passade vi på att kolla restaurangutbudet.
Vi slog oss ner på thai-restaurangen the banana leaf som ligger på the esplanaden, en gata som går längs strandpromenaden. Vi beställde in varsitt glas kallt vitt vin som smakade otroligt gott denna varma sommarkväll.

The banana leaf, Cairns

Efter att ha kollat igenom menyn bestämde vi oss för att ta in en kycklingrätt och en vegetariskt rätt med grönsaker och jordnötssås.
Maträtterna var goda och vi blev ordentligt mätta.

Esplanade, Cairns

Efter restaurang besöket korsade vi esplanaden och kom över på andra sidan. Cairns har ingen fin strand vilket matchat dåligt med den romantiska stad som den önskar vara. Det är dessutom en stad vars största inkomst kommer från turismen. Man byggde då en stor pool som är öppen för alla, eller lagun som de själva kallar den för, mitt på esplanaden.

The lagoon by night, Esplanade, Cairns

I ena delen var det grunt vilket passade för de minsta barnen, i bortre delen blev det djupare för att passa vuxna. Bottnen var täckt av sand. Runt om är gräsmattorna välvårdade och fina. Det finns även grillmöjligheter för de som önskar grilla vilket är väldigt vanligt på helgerna.

Morgondagens väder, Cairns

Härlig väderprognos. Det kändes heller inte troligt att det skulle komma något regn…

Denna lagun hade blivit väldigt uppskattat och många samlades här för att koppla av, bada, sola och umgås.
Även så här på kvällen var det fullt av liv och folk som badade.

Esplanade, Cairns

Vi fortsatte utmed hamnen där utelivet var i full gång Det var lördag och restaurangerna och barerna var fulla av folk. Flera ställen spelade hög musik och nöjesfaktorn var hög. Visserligen hade vi varit uppe sedan ett bra tag innan gryningen för att se soluppgången över the Olgas, men det lockade att sätta sig och ta ett sista glas på ett av dessa trevliga ställen.

The Pier Bar & Grill, Cairns

Vi satte oss på the Piers veranda. Eldfackorna lyste läckert upp växtligheterna. Lasse tog en öl och Anki ett glas vitt.

Anki på The Pier Bar & Grill, Cairns

Musikvideos visades på tv-skärmar och musiken strömmade ut ur högtalarna.

The Pier Bar & Grill, Cairns

Klockan hade blivit ganska mycket och det hade varit en lång dag. Vi återvände i riktning mot hotellet. På vägen passade Anki på att kolla utbudet i butikerna som låg utmed vägen vi gick.

Anki spanar väskor på vägen tillbaka till hotellet, Cairns

Tillbaka på hotellet var det skönt att krypa ner under lakanen. Det tog inte lång stund förrän vi båda sov djupt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *