Från Port Douglas till Cape Tribulation

Utcheckningen på Rydges Sabaya skulle ske innan klockan elva. När vi på morgonen drog isär gardinerna till rummet sken solen.

Rydges Sabaya Resort, Port Douglas

Vi tog på oss badkläder och gick ner till hotell poolen, samtidigt såg vi lite oroade att molnen tjocknade till på himmeln. Det var skönt att hoppa i den varma poolen och ta några simtag. Livet vid poolen var än så länge hyfsat lugnt på den tidiga förmiddagen. Det var endast några yngre hotellgäster som hade gått i förväg till poolen i väntan på sina föräldrar.

Näckros, Rydges Sabaya Resort, Port Douglas

Rätt som det var började droppar komma uppifrån. Och det tog inte många droppar förrän vi insåg att det snart skulle ösa ner. I och för sig befann vi oss i vatten, men vi tog ändå och skyndade upp till solstolarna och plockade ihop våra saker för att snabbt ta oss upp till rummet.

Rydges Sabaya Resort, Port Douglas

Det vräkte ner men regnet avtog ganska snart igen. Eftersom tiden gick och vi nu ändå var blöta passade vi på att duscha och plocka ihop våra saker för utcheckningen. När vi bar ner våra väskor till bilen sken åter solen.

Rydges Sabaya Resort, Port Douglas

Vi checkade ut, satte oss i bilen och körde in mot Port Douglas centrum. Huvudgatan präglades av diverse butiker, restauranger och caféer.

Macrossan Street, Port Douglas

Efter att ha strosat lite längst huvudgatan, Macrossan Street, var det dags för frukost. Det vanligaste frukostutbudet på fika och restauranger är varm frukost med stekta ägg, bönor, korv och bacon. Men vi föredrar sk continental frukost med frukt, rostat bröd, apelsinjuice och kaffe. På en sido gata hittade vi Port Douglas Pastry där vi beställde varsin macka med ost och grönsaker.

Anki äter frukost i Port Douglas

Tjejen som plockade ihop mackan fortsatte lasta på och det blev två ordentligt stora mackor. Vi tog apelsinjuice ifrån kyldisken och satte oss sedan vid ett av de små borden vid deras uteservering.

Macrossan Street, Port Douglas

Efter att ha satt i oss de rejäla mackorna fortsatte vi strosa omkring i centrala Port Douglas med ny näring i kroppen.

Inne på det mysiga Internetfiket Re:Hab slog vi oss ner i de bekväma sofforna för att koppla upp oss. Julafton närmade sig och vi ville skicka blommor till våra familjer, med tanke på avståndet skulle det bli lite svårt att fira julafton tillsammans med dem i år.

Re:hab, Macrossan Street, Port Douglas

Personalen var trevlig och försökte hjälpa till med att lösa varför vi inte lyckades koppla upp oss mot deras nätverk med vår laptop. Dock utan framgång. En besökare som satt bredvid oss sa att hon också haft problem, men till slut lyckats. Det var säkerligen något problem de hade som drabbade datorer med viss konfiguration. Dock löste vi det genom att istället låna en av deras stationära datorer och kunde göra beställa blommer för leverans i Göteborg och Malmö.

Re:hab, Macrossan Street, Port Douglas

Under vårt besök kom ytterligare en intensiv regnskur, men när vi gick ut från Re:Hab sken solen åter.

Vi återvände till bilen och lämnade nu Port Douglas för att mot Cape Tribulation. Vi lämnade strax centrum och körde längst med Port Douglas, en väg med lugn trafik och ovanligt många rondeller. Runt om oss var naturen vackert grön. När vi körde norrut på Captain Cook Highway kunde vi till vänster om vägen se en av AJ Hackets anläggningar för bungyjump.

Vissa delar av himmeln var nu klarblå med vita fluffiga moln, andra delar betydligt mörkare. Då och då kom några regstänk på rutan, men större delen av tiden sken solen.

Daintree River Ferry

Vägen gick först inlands för att sedan följa kusten innan den åter gick inlands. Nu närmade vi oss Danetree River. För att ta sig över till andra sidan vattnet kör man på en bilfärja, Danetree River Cable ferry. Vi köpte biljetter från en trevlig kvinna och vinkades på den lilla färjan. Knappt hade vi hunnit stanna till på färjan köra på färjan, som mer ser ut som en stor flotte som dras med kablar, innan vi insåg att vi var på väg. Överfarten tog inte mer än några fåtal minuter.

Plötsligt var det dags att starta motorn och köra av. Det märktes ganska snabbt att vi kommit in i djungel. Vägarna var smala och vegetationen tät på båda sidor om oss. Successivt blev vägarna allt mer kurvigt.

Trots att sträckan egentligen inte var så lång tog den längre tid att köra just på grund av de kurviga vägarna med ganska många gupp och farthinder som fanns för att minimera risken för olyckor med djur.

Skylt

Många varningsskyltar fanns längs vägen för att observera förare att bland annat den speciella fågeln Cassowary kunde finnas i närheten. Det var förmodligen ganska så otroligt att den skulle dyka upp då den efter vad vi förstått var väldigt ovanlig. Det hade varit väldigt roligt att få se en sådan unik fågel, som kan bli upp till 2 meter hög, dock självklart vill vi inte få den ivägen då man själv är bakom ratten.

Ferntree rainforest lodge

Efter en stund började hotellskyltar dyka upp och snart kunde vi svänga in på den lilla vägen som leder upp till Firmtree Rainforest Lodge där vi hade bokat rum. I receptionen checkade vi in och fick lite kort information om området. Receptionisten rekommenderade varmt en del utflykter, nästan lite för mycket, och varnande oss, också nästan lite för mycket, att ge oss ut på egen hand.

Ferntree rainforest lodge

Hon var i våra ögon lite för försiktig för en sån här destination och det var inte utan att vi funderade över hur en så försiktig ung tjej hade vågat ta sig ända från tyskland till Australien på egen hand.

Vi försökte skaka av oss det något passiva och lama intryck vi fick och gick bort mot vårt rum som låg precis vid poolen. Rummet var stort, nästan lite i form av en mindre lodge eller villa.

Dubbelrum, poolside, Ferntree rainforest lodge

Direkt till höger fanns badrummet. Sedan fick man ta några trappor upp för att komma till själva sovrummet som bestod av en säng, nattygsbord, en stor byrå och en soffa. Fönstret vätte ut mot vacker grön vegetation. Ännu en trappa upp hade vi en liten balkong som vette ut mot poolen.

Bilfärden hade gjort oss ganska slöa och vi satte oss en stund och bläddrade i lite broschyrer om området.

Sedan tog vi på oss skorna och begav oss ut. Vi korsade vägen och kom över till JK’s som både erbjuder boende, pub och servering. De hade även en liten turistinformation där de bokade utflykter.
I affären mitt emot köpte vi varsin glass och en chokladbit. Vi påbörjade glassen samtidigt som vi strosade inåt regnskogen som leder en mot stranden.

Mangrove Boardwalk

Efter en promenad i en tät regnskogen öppnade sig vegetationen och stranden och havet utanför visade sig. En minst sagt skräckinjagande skylt med varning för stingers stod precis vid gränsen mellan skog och strand. Där fanns även en flaska vinäger som tydligen ska ge lindring mot smärtan om man råkar ut för de mycket giftiga brännmaneterna.

Myall beach

Vi vände vänster och gick en promenad norrut utmed stranden. Myall beach är en stor och vacker strand. Säkerligen mycket fin att njuta av under soliga sommardagar. Under vår promenad var det sen eftermiddag och en hel del moln på himmeln som täckte för solens strålar. Men stranden och omgivningarna var ändå vacker och vinden var varm.

Anki & Lasse på Myall beach, Cape Trib

Stranden var full av små sandkulor som bildas då krabbor och andra sanddjur gräver sina hål och puttar ut sanden som bildar intressanta mönster. Vi vände om och promenerade tillbaka. Längre bort såg vi några komma ridande på hästar utmed vattnet. Ljudet av hästarnas galopperande hovar närmade sig och snart galopperade de förbi oss och forsatte bortåt längs stranden.

Myall beach

Vi lämnade stranden och gick inåt regnskogen igen. Luftfuktigheten var mycket hög när vi kom in i djungeln. Ljudet av alla djur var fascinerande. Man önskade bara att man kunde se alla djur som sitter högt uppe i träden eller gömde sig djupt inne i djungeln och förde alla dessa läten.

Dubuji Boardwalk

Visserligen finns det även en hel del småkryp man inte är lika angelägen om att komma närmare.
Det fanns en gång på träplankor som tog oss runt i djungeln, och på en del platser utmed gången fanns informationsskyltar om växter eller djur som fanns i omgivningen.

Dubuji Boardwalk

Djungeln var vacker och tät. Då och då passerade vi något vattendrag men mest var det träskmark eller regnskog vi hade omkring oss. Rötter snirklades runt stammarna, palmblad i form av gigantiska solfjädrar sträckte sig över oss och gjorde vyerna ännu mer läckra.

Dubuji Boardwalk

Några gånger under promenaden kunde vi skymta en liten fågel som heter Scrub fowl. Den krafsade märkligt bland löven i marken och det var först när vi såg en informationsskylt om denna fågel som vi lärde oss att den skyddar sina ägg i leran under löven. Den var ganska skygg och sprang ofta in under grenar när den såg att vi fått syn på den.

PK's jungle village

Efter den trevliga promenaden i skogen kom vi åter ut vid gatan. Vi gick tillbaka till vårt hotell och vilade fötterna en stund innan vi återvända till PK’s. Klockan hade blivit strax efter åtta. När vi kom fram till PK’s såg vi dock att de plockat bort skyltarna om middag vi sett tidigare. När vi frågade visade det sig att de stängt köket klockan åtta.

Killen i baren tipsade om ett ställe en bit ifrån vi kunde testa, men han vågade inte lova att de hade öppet. Hungern var inte så inte så påtaglig, och vi orkade inte riktigt ge oss ut i becksvarta mörkret och leta efter eventuellt öppna ställen.

PK's jungle village

Vi beställde därför in varsin öl, lite chips och nötter varefter vi slog oss ned vid ett bord ute på deras veranda. Inte kanske den mysiga middag vi tänkt oss, men ändå en trevlig avslutning på dagen.

PK's jungle village

Inne i baren spelade folk biljard, umgicks och drack öl. I poolen fanns det någon som badade. De som ätit middag började avvika, och feststämningen på de som var kvar gick inte att undgå. En unf tjej hade fångat en liten revhaj och gick och visade upp sina döda trofé vid borden.

Vi kände oss nöjda efter öl och tilltugg och lämnade JK’s för ikväll. Vi tände vår maglite och var glada över att vi tagit med oss ficklampan. Vägen hem var verkligen kolsvart och det fanns varken vägbelysning eller ljus från några byggnader längs vägen.

PK's jungle village

Det var inte lång promenad och snart nådde vi vårt nu ganska tysta hotellområde. Vi passerade poolen och serveringen som vid den här tiden hade stängt.

Innan vi somnade bläddrade vi åter igenom några av broschyrerna om området och funderade på upplägget för morgondagen. Vi bestämde dock ingenting. Vad det blir skulle morgondagen utvisa.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *