Tidig morgon strax innan sju gick vi upp och gjorde oss redo för dagen. Det mesta var packat sedan kvällen innan så det gick snabbt att plocka ihop det sista för att sedan gå ner och checka ut från Criterion Hotel.
Vi stannade till vid Croissant Express och köpte en bagel med tomat och Cream cheese samt juice. En kort promenad i morgon solen längs Barrack Street tog oss fram till biljettluckan för Rottnest Express.
Eftersom vi kollat upp det mesta tidigare hade vi få frågor och snart hade vi biljetter till båt och cykelhyra på ön i en liten plastficka.
Allt hade gått så snabbt och effektiv att vi nu kunde sätta oss och käka lite frukost på en bänk nere i marinan i väntan på att det skulle bli dags att gå på.
Färjan såg snabb och sportig ut och den var dekorerad i rött och vitt, bolaget Rottnest Express färger. Det var en lite grupp människor som hade samlats på piren när det blev dags att gå på. En fotograf tog ett foto när vi steg ombord via den lilla landgången. På andra våningen av färjan kunde vi ta plats ute på däck. Det var skönt att sitta ute, även om det var under tak.
Kvart i åtta lämnade färjan hamn och vi kunde se Perths skyline med skyskrapor, klocktornet och Kings Park bli allt mindre mot den klarblå himmeln. Första timman av resan gick lugnt fram, eftersom det var fartbegränsningar längs Swan river vilket också skyddade stränderna längs vägen.
Vi passerade flera fina småbåtshamnar och stora lyxiga hus som låg på kullarna längs floden. När vi kom fram till hamnplatsen i Fremantle stannade båten till och släppte på fler passagerare.
Den tidiga morgonen och det lugna gunget på båten vaggade oss till sömn, så pass att vi sov mycket av sista vägen till Rottnest trots viss sjögång.
När vi kom av på piren där färjan lagt till skulle vi invänta att cyklarna lastades av. Varje cykel var märkt med ett namn. Tyvärr upptäckte vi att våra cyklar inte kommit med. En medelålders man var ansvarig och skrev på vår voucher samt hänvisade till cykeluthyraren på ön. Vi gick direkt dit men hamnade tyvärr i en lång kö. Personalen var något osäkra på hur det skulle hanteras men det löste sig ändå ganska smidigt. Vi fick hjälp av Leon som bott två år i Solna samt av en svensk tjej i personalen som försåg oss med cyklar.
Vi cyklade sydvästlig riktning och hann inte långt innan vi fick se två Quokkas strax intill den lilla vägen. En ung och en äldre att döma av storleken. De var orädda och drack vatten ur händerna på några andra som stannat till. Om man skall beskriva dem så ser de ut som mycket små känguru med lite inslag av marsvin.
Holländare som kom till ön först trodde det var råttor, därav öns namn, och med tanke på svansens utseende kan man kanske förstå misstaget. Men de är mycket söta och försiktiga och inget man behöver vara rädd för. En tredje Quokka dök upp och vi misstänkte att det var en liten familj.
Det var lite svårt att slita sig men till sist hoppade vi på cyklarna och fortsatte. Vi kom till Kingston och cyklade till en höjd från vilken man såg ner över stranden och havet.
Utsikten var fantastisk med vackra sanddyner, taggiga klipp block, vit sand och grön-blå klara färger från havet. I fjärran kunde man se skyskraporna i centrala Perth. Det var för läcker vy för att motstå och vi låste cyklarna och gick ner till stranden.
På sanddynorna växte buskar, bland annat en sort med en slags taggig boll som kanske var resterna av en blomma. Vi gick ut längs stranden till en spets där sanden tog slut och havet tog vid, här tilltog vinden och vi vände tillbaka.
Klockan hade hunnit bli närmare två och vi cyklade tillbaka till den lilla hamnen för att ta oss lite lunch. Det fanns två sköna fåtöljer vid fönstret till Dome cafe där vi satte oss.
En god panini med kyckling och avokado följdes av ett glas kall Coca-Cola, inte dumt alls en varm och skön dag som denna.
Snart var vi tillbaka på cyklarna och satte av längs norra kusten på ön. Först rullade vi förbi The Basin, därefter en bukt med många segelbåtar och när vi kom en bit inlands till en av de små sjöarna vände vi om. Via en annan väg tog vi oss tillbaka till The Basin, parkerade cyklarna och gick ner på stranden.
Det var underbart väder och en fin strand. Vi la oss på stranden och njöt av sol och värme. Tiden gick fort som vanligt och efter en timma började det bli dags att ta sig tillbaka.
Det var inte långt från stranden till den lilla hamnstaden. Innan vi lämnade ön gjorde vi åter bekantskap med en av de små Quokka. Den var nyfiken och kom fram och nosade på oss och våra väskor.
Nu var det raka vägen till cykeluthyraren för att lämna tillbaka cyklarna och få vår deposit tillbaka. Det var en lång kö men det löpte på OK.
Endast en kort promenad tog oss till landgången på färjan och snart hade vi tagit plats på stolarna ute på färjans andra våning. Man kastade loss och vi kunde se Rottnest sakta krympa allteftersom avståndet till ön ökade.
När man lämnar ön kommer man ut på öppet hav och färjan gungade rejält. Vi tog det lugnt tills färjan tog paus på två platser i Fremantle, men ingen av dem i direkt anslutning till den småbåts hamn vi besökt några dagar tidigare.
På högtalarna meddelades att det fanns kaffe, te eller möjlighet till vinprovning för de som köpt paket. Efter lite tvekan gick Lasse ner en våning och frågade om vår biljett med cykelhyra gällde för detta och, mycket riktigt. Lasse fick balansera med de två små glasen, med vin som kom från Margereth River söder om Perth, upp till Anki på däck. Ett glas med Merlot och ett med Shiraz. Vi smuttade på båda under sista delen av sträckan hem och just denna gång var det fördel Merlot.
Strax innan sex gled färjan in till Barrack Street Jetty i centrala Perth. Vyn in över staden var, som så ofta i städer vid vatten, extra vacker frå Swan River. Kings Park, skyskraporna, klocktornet, the esplanade fick alla plats i samma vy.
Åter i land gick vi direkt upp till Hay Street och checkade in på Kings hotell där vi fick ett rum på nionde våningen med viss utsikt över Swan River och klocktornet. Rummet var ok, varken mer eller mindre, men läget förstås utmärkt. Nu gick vi snett över gatan till Criterion hotell och hämtade ut våra väskor för att bära den korta sträckan till vårt nya hotell. Tillbaka på vårt nya hotellrum var det skönt att spola av oss sand och annat från dagens utflykt innan vi gav oss ut igen.
Nu gick vi till stationen, löste enkel biljett för två zoner och gick sedan till spår sju och hoppade på Fremantle tåget. Men målet för kvällen var Subiaco, ett område som vi hört skulle ha ett bra utbud av trevliga restauranger.
Det var en kort resa och efter tio minuter gick vi av och tog direkt av in mot centrum stråket. Gatorna kantades av affärer, oftast lite finare märken och stil, samt barer och restauranger. Vi höll oss till en och samma gata och fann en mycket trevlig indisk restaurang vid namn Little Chutney’s som hade snygg stil och inredning.
Bland annat kantades väggen mot trottoaren av glas från tak till golv. Anki satte sig i soffan och Lasse tog plats på en bekväm stol mitt emot. Menyn kunde verkligen erbjuda mycket gott av indisk karaktär och vi började med tre utsökta Samosas till förrätt.
Huvudrätten tog vi en god vegetarisk rätt, att kunna göra något så gott av bara broccoli, potatis och ärtor är fantastisk. Vi komplettera med en mer typisk indisk rätt på kyckling. Rödvinet var det godaste vi druckit på ett bra tag, Devil’s Lair. Vi njöt av god mat och dryck i en mycket trevlig miljö.
Det hade varit ett mycket trevligt besök och vi var mer än nöjda.
När vi gick tillbaka till tågstationen höll restaurangerna på att stänga medan livet på pubbarna längs gatorna ta fart. Vi hade inte brytt oss om att kolla tågtiderna och lyckades missa vårt tåg med en minut när de nu på kvällarna bara går en gång i halvtimman. Det var bara att vänta och vi promenerade runt och kollade i fönstren på butiker i närheten tills det var dags.
Lasse tog några foton vid tågstationen varpå en vakt kom förbi, drog på smilbandet och frågade “youre not gonna use those photos for terrorist activities right?”. Men sa nästan i samma andetag “no worries, i’m just required to ask you”.
Tågresan tillbaka till centrum tog bara 10 minuter och sedan återstod bara en kort promenad genom den nu öde, mörka och lugna staden. Hissen tog oss sista biten upp och vi somnade direkt när vi släckte ljuset.