Sol på Dunk Island och buss till Airlie Beach

Vi gick upp något tidigare denna morgon för att hinna nyttja våra sista timmar på Dunk Island så effektivt som möjligt.

Frukost, Dunk Island Resort

Frukostbuffen erbjöd det mesta och vi satt en kvar och åt mer än vi kanske egentligen orkade, bara för att det var så gott.

Insekt på blomma, Dunk Island

Ön är full av vackra växter. Det märktes att man vi var i tropikerna. Blommorna sprakade av färg och djurlivet rasslade i buskar och träd vart vi än kom.

Dunk Island Resort

Tillbaka på vårt rum packade vi ihop och gjorde vårt bagage klart för personalen att hämta från rummet vid utcheckningen. Det vi behövde för att senare när det skulle bli dags att lämna ön, stoppade vi i en liten påse för att kunna byta om från strandkläderna.

Strand, Dunk Island

Nu skulle vi njuta några sista timmar av skön sol på Dunk Island för den här gången.

Vi valde två solstolar, la ut handdukar och intog liggande läge. Solen hade lite svårt att nå fram men molnen vi såg ovanför oss på himmeln drog ganska snabbt förbi och även om nya kom så hade solen ganska många tillfällen att värma vår hud.

Det var något färre gäster på stranden idag, kanske var de på någon utflykt eller så var det många nya gäster på väg inför nyår och andra som lämnat ön. I poolen var det mest barn som lekte.

Dunk Island Resort

Vid lunchtid började folk ta plats vid borden längs poolen och beställde mat från nudelbaren som ligger alldeles intill. Vi tog istället tillfälle i akt att använda hotellets dator för uppkoppling mot internet. Datorn är väldigt seg och med ett gammalt system, vi var tvungna att boka hotellrum för nästa natt så det var bara att minnas tillbaka till den tiden man använde modem och uppskatta den snabba uppkoppling man oftast har idag.

Dunk Island Resort

Den blå fjärilen som är Dunk Island Resorts symbol finns överallt på ön, här som lampor som lyser vackert längstmed gångarna på kvällen.

Tillbaka på stranden hade molnen skingrat sig och solen lyste skarpt. Vi sippade på varsin kall läsk och tittade oss runt om över de vackra vyerna där palmerna vajade över vit strand längs vattenbrynet.

Klockan närmade sig avresa för oss och det blev dags att lämna de sköna solstolarna.

Dunk Island

Vi hämtade den lilla påsen, som vi hade haft bakom disken i receptionen under tiden vi låg på stranden, och gick sedan strandvägen till bryggan där båten vi skulle åka med redan hade lagt till. Vårt bagage hade hämtats på rummet och körts ner till båten tidigare.

Dunk Island

Flera resenärer som skulle med båten satt och väntade på strand caféet. Vi gick över på andra sidan ön där vi inte varit tidigare. Även här var det en mycket fin strand och vacker utsikt. Säkerligen en plats som främst nyttjas av dagsbesökare som inte stannar över natten.
Vid caféet fanns även en liten butik där man kunde hyra vattensport artiklar till snorkling och liknande.

Dunk Island

Det blev dags att stiga ombord på båten. För att vara på säkra sidan dubbelkollade vi så vårt bagage verkligen fanns med, vilket det gjorde. Vi gick upp högst upp på båtens akt och satte oss och njöt av utsikten.

Med färja från Dunk Island, Queensland

Båten startade sina motorer och körde ut ifrån bryggan. Sällan är en ö så vacker som när man ser den en bit utifrån havs.

Dunk Island, Queensland, från färja

Vi vinkade avsked till Dunk Island som blev allt mindre ju längre ifrån ön vi kom. Denna båt, Quickcat IV, är större än den vi åkte med på vår väg till ön. Förutom en bättre plats ute så gungade denna betydligt mindre än den vi åkt ut med.

Himmeln var blå och endast tunna moln prydde den, havet var lugnt och vi fick en vacker resa tillbaka till fastlandet.

Lars & Anki lämnar Dunk Island

Framme vid Clump Point jetty strax norr om Mission beach gick vi av båten och promenera in via bryggan till land. Efter oss lastades alla väskor av och kördes in av samma man som vi kände igen från ditresan.
Han körde in vagnen till husväggen och sedan kunde vi plocka av våra väskor.

Quick Cat, Mission beach

Personalen på Dunk Island hade de hjälpt oss beställa en taxi som strax efter vår ankomst till hamnen vid Mission Beach rullade fram till oss.
Vi lastade i väskorna i bilen och blev sedan skjutsade från Clump Point jetty till buss stationen för Greyhound bussar mitt i Mission Beach.

Quick Cat, Mission beach

Klockan var strax efter två när vi kom fram och bussen skulle inte gå förrän tio över tre. Anki satte sig ner vid buss hållplatsen med väskorna medan Lasse gick in i en av affärerna och köpte glass och läsk samt lite att snacks för bussresan.

I väntan på bussen ringde vi till en turistbyrå i Airlie beach för att få hjälp med boende och/eller eventuell utflykt i Whitsundays. Nyår närmade sig och av det vi såg på nätet var allt extremt uppbokat. Lasse pratade med Mike, en trevlig kille på Whitsundays bookings, som skulle kolla upp några alternativ till oss. Vi skulle ringa tillbaka lite senare.

Bussen kom och vi lastade på vårt bagage och tog plats. Snart rullade vi ut ur Mission beach och var på väg söderut.

Paus med greyhoundbussen i Cardwell

Redan vid Cardwell stannade vi till för 40 minuters paus. Vi gick in en sväng i affären och passade på att köpa ny kall dryck. Det var riktigt hett ute och vi tog en kort promenad i närheten av bussen för att sträcka på benen.

Greyhoundbuss

Åter i bussen startade chauffören en ny film, Wild hogs, en komedi med bland andra John Travolta. Då och då vände man blicken från filmen och tittade ut över landskapen vi passerade. Ofta stora gröna markytor, ibland bevuxna med träd.

Greyhoundbuss

Mike från turistbyrån hade kollat upp Long Island resort som visade sig ha ett erbjudande på hotellrum inklusive alla måltider. Det var kanske inte vår första val av ö i Whitsundays, men med tanke på omständigheterna och att han rekommenderade stället bad vi honom boka det och kunde släppa det planeringsproblemet.

Det började skymma ute när vi körde in i Townsville. Här var det dags för nästa paus, samt chaufförsbyte. Vi tog våra påsar med snacks och läsk och gick ut för att hitta en bänk vi kunde ha lite picknick vid. Vi fick gå en liten bit, men borta vid hamnen i Townsville, hittade vi en bänk vi slog oss ner vid.

Paus med greyhoundbussen i Townsville

Vi åt bullar och kex, drack läsk och tittade på den lugna hamnen framför oss, det var inte så långt till stadens mysiga restaurang gata men det märktes inte alls här. Och tyvärr var det för långt från stationen för att vi skulle hinna dit. Snart var det dags att gå tillbaka och ta plats. Den tidigare chauffören var tydlig med att de inte skulle leta eller vänta på någon som missade tiden.

Vid kvart i elva på kvällen tog chauffören en sista paus före den sista sträcka vi skulle åka på en bensinmack längs vägen som också hade en liten servering. Vi var ganska trötta vid det här laget men gick ändå ut ur bussen och köpte en liten påse chip och lite choklad, och naturligtvis ny kall läsk.

Drygt en timma senare blev vi avsläppta i Airlie beach. Vi letade efter telefonen som skulle vara direktkopplad till taxibolag, men hittade ingen. När vi frågade en tjej, som vi såg släppt av andra som skulle med bussen, frågade hon oss vart vi skulle. Vi svarade att vi hade bokat rum på Club Crocodile. ”Hoppa in i bilen”, sa hon, ”Vi kan skjutsa er. Det är bara ett stenkast från stället vi ska till.”

Vi och ett annat par blev avsläppta vid Club Crocodile och tackade för skjutsen. När vi kom fram till hotellets receptionen var den stängd och inte en enda person ur personalen syntes till. Det hängde en lapp som sa att man kunde kontakta baren och restaurangen, och för övriga tider fanns ett nummer till en säkerhetsfirma man kunde ringa. Vi var nu tre par som stod vid receptionen och baren var stängd. En tjej ringde telefonnumret och en kvart senare kom en säkerhetsvakt och hjälpte oss med incheckningen.

Club Crocodile, Airlie beach

Vi fick nycklar till rum 31 men när vi kom dit hängde handdukar utanför och vi fick en känsla av att det var bebott. Försiktigt öppnade vi liten bit av dörren och såg en barnvagn. Anki sprang med en gång tillbaka till receptionen där vakten bad tusen gånger om ursäkt, det stod i systemet att vi skulle ha det rummet. Det visade sig dock finnas en annan Andersson på hotellet och de hade tydligen fått vårt rum. Det löste sig genom att vakten följde med Anki upp till ett annat rum och dubbelkollade så att detta rum var ok. Det var det, och vi bar upp väskorna hit istället.

Nu hade klockan hunnit bli ett på natten och det var hög tid för oss att sova då vi skulle vidare ut till en av öarna i Whitsundays gruppen redan nästa morgon.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *