Blue Mountains

Vi hade ställt klockorna på väckning för att komma upp tidigt denna morgon. Planen för dagen var nämligen att hyra bil och göra en utflykt till Blue Mountains.

Före frukost kollade vi upp telefonnummer till några olika biluthyrningsfirmor för att kolla priser och om de hade någon bil ledig för dagen. Vårt första samtal gick till Thriftys. De hade en bil till oss och erbjöd den dessutom för ett hyfsat pris. Vi bokade bilen över telefon och sa vi skulle komma och hämta dem inom en timme.

Level Three, The Blacket Boutique hotel

Innan vi lämnade hotellet gick vi ner till Level Three för en snabb frukost.

Biluthyrningsfirman låg ganska nära det hotell som vi bott första natten i Sydney, halvvägs mellan Hyde Park och Kings Cross. Det var lätt att hitta utmed gatan och efter att ha fyllt i lite papper kunde vi snart hämta ut bilen.

Bilresa från Sydney mot Blue mountains

Vi lämnade Sydney och körde mot Blue Mountains. Lasse körde och Anki läste lite i en guidebok och i några broschyrer som vi plockat till oss för att se om det var någon speciell väg man borde ta. Vi körde i riktning mot Blue Mountains och när vi kommit ut från Sydney dröjde det inte länge förrän vägen började klättra uppåt. Vi skulle så klart upp i bergen och snart var vägarna mindre och allt slingrigare. Vädret var lite tråkigt och vi valde att först köra till Katoomba för en fika eller lunch och vi spanade efter skyltar tills det var dags.

Katoomba

Katoomba var en liten småstad med cirka 8000 invånare. Inte helt oväntat försörjde man sig här till stor del på turism. Trots det var inte turistanpassningen i det lilla centrumet så påtaglig och den hade kvar en hel del småstads charm.

Vi parkerade bilen längs huvudgatan och mötte samtidigt ett äldre par som började prata med oss. De var australiensare men var också här för att se Blue Mountains. När de hörde vi var från Sverige visade det sig att de hade besökt både Sverige och Norge för en släktings bröllop bara något år tidigare. De var mycket trevliga och vi stod och pratade en stund innan vi tog avsked.

Café Treahorne, Katoomba

Vi promenerade nedför huvudgatan Katoomba Street upp och kollade in i butiksfönster under vår jakt på något trevligt café. Vi korsade gatan och gick längs gatan tillbaka och kom snart till Café Treahorne. Det var lite oväntat ganska kallt ute och skönt att komma in i värmen.

Café Treahorne, Katoomba

Café Treahorne var ett mysigt café med rustik träinredning blandat med guldspeglar på de röda väggarna. På några ställen fanns stora och rymliga gammaldags fåtöljer vid små bord. Ingen av dessa fåtöljer var dock lediga för tillfället så vi slog oss ner vid ett av de små borden i mitten av caféet.

Café Treahorne, Katoomba

Vi beställde in panini och kaffe av servitrisen. Det satt riktigt gott att äta, men vi ville inte fastna här för länge. Trots att det var varmt och skönt ville vi fortsätta mot vårt egentliga mål; Blue Mountains.

Det var ingen lång sträcka från Katoomba och efter att ha kört i riktning mot Echo Point parkerade vi bilen och gick en kort sträcka innan vi kom fram till utsiktsplatsen. Molnen låg till en början ganska tjockt över oss men sprack upp under tiden vi var här och solen skapade vackra skuggor över landskapet framför oss.

Anki vid Blue mountains med the three sisters i bakgrunden

The three sisters var naturligtvis huvudattraktionen man mest vilade ögonen på från utsiktsplatsen, men omgivningarna med bergen och dalgångarna därmellan var fantastiskt vackra.

Blue mountains

Det finns en gammal sägen om de tre systrarna eller Meehni, Wimlah och Gunnedoo som deras namn var. De bodde i Jamison Valley och tillhörde Katoomba stammen. De tre systrarna blev förälskade i tre bröder från en annan stam, men lagar förbjöd giftemål mellan olika stammar.

the three sisters, Blue mountains

De tre bröderna godtog inte denna lag utan planerade att med våld fånga systrarna. För att skydda de tre systrarna bestämde sig en häxdoktor från systrarnas stam att förvandlade dem till sten. Hans plan var att häva förtrollningen efter att striderna.

Blue mountains

Häxdoktorn dödades dock under striderna och systrarna har fått stå kvar som vackra stenformationer som en påminnelse för kommande generationer om denna strid mellan stammarna.

Anki ute vid the three sisters, Blue mountains

Det fanns flera olika vandringsleder i området, med lite olika svårighetsgrader. Vi var dock bara här över dagen och planerade inte någon lång vandring. Däremot gick vi en av de enklare ner till the three sisters. En ganska brant trappa ledde turisterna upp och ner till en av självaste systrarna.

Blue mountains

Man kom lite lägre ner i förhållande till dalgången än vi tidigare stått på utsiktsplatserna, här fick vi andra typer av läckra vyer. När solens strålar tog sig igenom molnen då och då blev det extra vackert. Och när man tittade längre bort var det blå dis som kännetecknar Blue Mountains uppenbart. Det blå diset skapas av oljor som eukalyptusträden avdunstar ut i luften. Det är när ljuset bryter dropparna som ögat uppfattar detta som blått dis.

Blue Mountains, New South Wales, Australien

Tiden för vår bils parkering började ta slut och vi gick upp för trapporna och följde stigen tillbaka mot utsiktsplatsen där vi startat.

Väg från the sisters tillbaka till utsiktsplatsen, Blue mountains

Från utsiktsplatsen hade vi sett en brant linbanan som man kunde ta ner ner i dalen till dalgången. Utgångslpunkten för detta var Scenic World. Vi körde den korta sträckan dit och parkerade bilen, denna gången i ett parkeringshus. Eftersom detta var byggt för turism och alla slags av besökare var det lite mer anpassat och man gick in i en stor byggnadför att få information och köpa biljetter.

Scenic World, Blue mountains

Vi hade först inte varit säkra på om vi skulle göra denna grej, men när vi nu ändå tagit oss hit köpte vi biljetter. Det fanns olika alternativ men vi valde att köpa biljetter för att ta Scenic Railway ner, och nere i dalen promenera till stationen för Scenic Cableway som vi tog tillbaka. Det var också något som tjejen vi köpte biljetterna av rekommenderade.

Scenic Railway, Blue mountains

Järnvägen, Scenic Railway, är världens brantaste banan på räls. Denna banan byggdes redan på 1880-talet för att transportera gruvarbetare och den kol de skulle bryta upp och ner från gruvan nere i Jamison Valley.

Scenic Railway, Blue mountains

Det var en skumpig tur ner, men ganska kul att göra. Det gick mycket fort och det kändes nästan lite mer som en nöjesparksattraktion. VNär vi kom ner steg vi av och fick åter en ny vy över de tre systrarna, nu nedifrån dalen.

Scenic Walkway, Blue mountains

Vi följde skyltarna mot the scenic walkway. Nu såg man inte längre något blått sken. Nu var vi nere i regnskogen och det var otroligt grönt. Vi följde gångleden och bara en kort bit in passerade vi en plats där en ljudupptagning spelades upp och berättade information om arbetet i gruvorna på den tiden det begav sig.

Scenic Walkway, Blue mountains

Det var lugnt och stilla här nere och få turister. Mellan trädbladen högt upp kunde vi se en blå himmel och solstrålar som tog sig igenom och lyste upp delar av stigen. Regnskogen i Jamison Valley finns med på UNESCO:s världsarvslista.

Scenic Walkway, Blue mountains

Längsmed stigen fanns skyltar som gav besökarna information om växtligheten och historisk fakta om området.

Scenic Walkway, Blue mountains

Vi tog oss genom den vackra och täta regnskogen fram till plattformen för Scenic Cableway.

Scenic Railway, Blue mountains

Scenic Cableway var den brantaste linbanan i södra hemisfären. Den tog en 545 meter ner till, eller i vårt fall, upp ifrån Jamison Valley.

Scenic Cableway, Blue mountains

Det kändes att det nu hade blivit eftermiddag. Vi kände oss lite matta och det var inte utan att det var skönt att sätta sig i bilen. Fast vi körde inte långt innan vi stannade igen. Vi ville hinna med ett sista stopp vid Wentworth Falls Lookout.

Wentworth Falls Lookout, Blue mountains

Vi parkerade bilen och gick den korta biten till en utsiktsplats. Men vi anade att det fanns ännu bättre alternativ och fortsatte via en smal steg som tog oss ned och ut på en lägre utsiktsplats. Det började skymma och vinden gjorde det något svalare än vad vi var vana vid här i Australien. Fastän vädret inte var det bästa var vattenfallet vackert. Vi tittade ner och såg några personer stå ännu längre ner där man förmodligen fick den bästa vyn över vattenfallet.

Wentworth Falls, Blue mountains

Självklart ville vi också ta oss dit. Vi gick ner för stigen som ledde till den lilla utsiktsplatsen. Det var som en liten klippavsats man satt upp ett staket kring och därmed skapat en utsiktsplats av. Härifrån fick vi den bästa vyn över vattenfallet på klippan mitt emot.

Anki vid Wentworth Falls Lookout, Blue mountains

Vinden låg på och det var faktiskt inte alls speciellt skönt att stå här. Vi återvände upp till bilen och rullade ut från parkeringen vid Wentworth falls. Vi lämnade Blue Mountains bakom oss och körde åter mot Sydney.

Men på vår väg körde vi inom Sydney Olympic Park som byggdes inför de olympiska spelen år 2000. Det ligger i Homebush Bay som är en förort till Sydney.

Acer Arena, Sydney Olympic Park

Solen hade börjat lägga sig och skapade en vacker himmel bakom och ovanför oss. Olika länders flaggor vajade längst med gatan vi körde.
Vi stannade till vid Acer Arena som fram till 2006 främst varit känd som Sydney SuperDome.

Sedan hoppade vi åter in i bilen och körde bort till ANZ Stadium.

ANZ Stadium, Sydney Olympic Park

Det var väldigt lugnt i området. Några ungdomar kom med träningsväskor på väg från en av lokalerna. Vi strosade omkring utanför ANZ Stadium och däromkring. Arenorna används förstås fortfarande, bland annat vid idrottsevenemang och konserter.

Fontän på västra sluttningen, Sydney Olympic Park

Vid västra delen av området stannade vi åter till för att kolla in den den spektakulära fontänen med vatten som vackert forslades ner för en sluttning.

Efter detta satte vi oss åter i bilen och lämnade Sydney Olympic Park området. Vi körde in mot stan och körde över Harbour Bridge som förde oss in i centrala Sydney.

Det hade varit en ganska lång dag och det var inte utan att man var lite mör. Inne i Sydney satsade vi direkt på att hitta någonstans att äta middag. Vi hade inte besökt Kings Cross någon kväll men gissade det kunde finnas en del trevliga restauranger, vilket visade sig stämma!

Opium Den, Thai restaurant, Pots Point

Det var mycket folk i området och när vi hittat ett parkeringshus där vi kunde parkera bilen gick vi en sväng. När vi kollat igenom utbudet längs gatorn i området bestämde vi oss för att gå in på Opium Den som låg utmed huvudgatan i Kings Cross, inte så långt ifrån den välkända fontänen i området.

Opium Den, Thai restaurant, Pots Point

Opium Den är en Thai-restaurang utan rättigheter att sälja vin och sprit men som kör med BYO, bring your own, och tar endast en symbolisk summa för att servera det.
Det var ganska mörkt i restaurangen. Ljuset kom från ett fåtal dovt tända lampor och stearinljus. Vi fick ett mysigt litet bord och slog oss ner. Anki började kolla igenom menyn under tiden Lasse gick in till butiken strax intill för att köpa en flaska vin.

Anki på Opium Den, Thai restaurant, Pots Point

Till förrätt tog vi in vegetariska vårrullar. Till huvudrätt beställde vi en biffsallad och en thailändsk kycklingrätt.

Opium Den, Thai restaurant, Pots Point

Vi tyckte vi hade hittat en riktigt trevlig restaurang och det var skönt att sitta på de bekväma puffarna vid det lilla bordet. Det hade varit en lyckad dag som också fick ett trevligt slut.

Lasse på Opium Den, Thai restaurant, Pots Point

Vi betalade, tog med oss flaskan med det vinet som blev över efter middagen. Det kändes lite märkligt att gå omkring med en flaska vin längs gatan och även om det fungerar så här så försökte vi ändå dölja den lite under Ankis handväska.

Fontän vid Kings Cross

Det blev en liten kort promenad i Kings Cross innan vi hämtade bilen och körde till hotellet . Vi fick köra en liten sväng innan vi hittade ett ställe att parkera på. Men när vi hittade en bra parkeringsplats bara två kvarter från hotellet så var det dessutom gratis över natten. Det var en kort promenad till The Blacket och det tog inte lång stund innan vi somnade efter en lång händelserik dag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *