Mitt i natten flög vi till Tonga och vi lyckades sova en stund på flyget. De serverade lite tilltugg med bananchips och cookies samt apelsinjuice under resan. Flygplatsen i Nukuʻalofa, Fua’amotu, är mycket liten och vi var ganska trötta.
Vi hade inte bokat något boende men blev rekommenderade ett ställe dit även Marilyn skulle och vi delade taxi med henne in till stan och ställe som heter Moana Motel.
Eftersom det var tidigt på morgonen var vi trötta men lite splittrade och velade lite om vi skulle stanna eller inte. Vi visste att vi, liksom på Samoa och Fiji var tvungna att ta oss vidare för att få någon kvalité på besöket på ön. Frågan var om vi kunde lösa det med flyg samma dag och samtidigt fixa boende på någon av småöarna som vi ville till. Viljan var stark och vi chansade så vi beställde en taxi tillbaka till centrum.
Taxichauffören dök upp och vi bad honom köra oss till Tourist visitor center som vi läst om. Den vänliga tjejen fick en del att hantera med våra önskemål men gav oss tips och råd. Hon bokade Tianas resort på Uoleva ön i Haʻapai gruppen norrut från huvudön vi befann oss på.
Vi lämpade våra väskorna och gick in mot stan där vi hittade trevliga Friends café. De serverade oootroligt gott kaffe, det bästa vi haft på länge och till frukost åt vi lite toast.
Det var varmt och stan började vakna till lite. Vi letade upp Royal Tongas huvudkontor där vi fick köpt flygbiljetter för resan tur och retur till ön Lifuka i Haʻapai gruppen och staden Pangai.
När vi nu hade fixat dessa biljetter letade vi upp en lokal reseagent där vi kunde “confirma” våra biljetter med Air Pacific vidare till Fiji efter vårt besök här på Tonga. Vi skulle till plats utan särskilt många moderna bekvämligheter, till och med färre än vi trott skulle vi senare upptäcka.
Eftersom detta skulle begränsa våra möjligheter att kommunicera med omvärlden spanade vi lite efter internetcafeer samtidigt som vi promenerade runt i stan.
Efter att kollat både Ron Moore och Sulianas café i TCF supermarket som enligt lonely planet skulle ha denna tjänst hamnade vi på Friends Internet som låg på andra sidan gatan från Friends café och vi satte oss 10 minuter.
Vi tog ut lite kontanter på banken, något som sannolikt skulle vara svårt dit vi skulle och vi höll det inte för troligt att de skulle ta kreditkort…
Det var dags att återvända till turistbyrån där vi packade om väskorna från de 20 kg vi fick ha på internationellt flyg till de 10 kg som gällde för inrikes. Den trevliga personalen lät oss ställa in den packning vi inte kunde ta med oss och vi kände oss trygga med det. De hade beställt en taxi till flygplatsen som dök upp i god tid.
Klockan var runt tre när vi checkade in på den lilla och enkla flygplatsen. En lite annorlunda incheckning innebar att man själv stod fick ställa sig på en våg med väskorna.
I väntan på att få gå ombord gick upp på ett observationdeck och vi såg två små flyg landa och tanka. Det ena visade sig vara det vi skulle ta och vi fick själva gå över till planet på landningsbanan. Det var ett litet propellerplan med 19 platser. Vi satte på oss säkerhetsbältena och cirka 50 minuter senare landade vi på Lifuka.
Utsikt ifrån planet
Flygplatsen här var ännu mindre förstås, men det kändes ändå helt ok. Vi fick vänta en stund innan vi blev
upphämtade av Finau. Vi åkte till hamnen där hon och hennes pojkvän tog oss med båt till Tianas resort på Uoleva. Vi fick hoppa av båten i vattnet vid stranden och möttes av en mottagnings kommitté bestående av hundar, Finaus lille son och hennes mamma.
De visade oss till den lilla större hyddan som agerade kök och gick och förberedde vår fale. När den var klar la vi oss en stund efter den långa resan hit och den knappa sömn vi fått denna natt.
Middagen serverades klocka sex och bestod av fisk, kyckling, ris, vattenmelon till vilket vi drack citrondricka. Efter vi ätit satt vi och pratade med Finau och blev underhållna av sonen Malakai. Mamman kunde inte förstå ett ord engelska men det gick bra ändå. Finau berättade om en cyklon som drabbat dem veckan innan. Den tog alla fales som funnits direkt på stranden och i vilka vi antagligen skulle bott annars. Dessutom förstörde den palmer, frukter och träd. Hon beklagade att stranden därför inte var så kritvit som den annars var.
Vi pratade allmänt om Tonga och om hennes pojke fyllt två år dagen innan.
Det fanns inga telefoner på ön och ingen elektricitet. Vår Fale var försedd med fotogenlampa och en myggspiral.
Denna kväll gick vi och la oss tidigt för att ta igen lite sömn, och vi somnade snabbt.
