Vi vaknade på båtens hårda bänk första gången vid 4-tiden på morgonen, på vägen till Nuku’alofa. Det tog oss inte lång tid innan vi somnade om trots det obekväma liggunderlaget. Nästa gång vi vaknade var klockan halvsex. Vid sju-tiden på morgonen kom vi i hamn.
Lättade över att tagit oss till ön efter incidenten med det missade flyget promenerade vi in till stan.
Vi gick direkt till mysiga Friends Cafe där vi njöt av en god frukost. Deras underbara kaffe är det bästa vi druckit på länge. Till det åt vi rostat bröd med smör och sylt. Eftersom vi hade gott om tid och inga direkta planer för dagen tog vi en lång frukost i lugn och ro, läste och skrev lite dagbok.
När butikerna i stan började öppna promenerade vi till Royal Tonga Airs huvudkontor och lyckades få pengarna tillbaka på flygbiljetterna från den missade flighten. Det kändes mycket bra att få tillbaka pengarna med tanke på att vi är ute på en ganska lång resa.
Vi gick en sväng på stan och fortsatte sedan över till Tonga Visitor Center där vi berättade om våra upplevelser i Haápai. Vi hade blivit nyfikna på deras traditionella “kjolar” och de berättade om deras “waist-mats”, en slags höftmattor som finns i en mängd variationer. Varje variant har en speciell innebörd.
På Tonga har de traditionella dansuppvisningar och på Visitor Center tipsade de oss om en show som kördes just denna kväll.
På Friendly Island bookstore köpte vi några vykort och kollade lite böcker. Vi hade blivit tipsade om ett billigt och juste boende på ett ställe som heter Toni’s Guesthouse och letade upp det med hjälp av kartan i vår guidebok. Det var ett mycket enkelt ställe men såg ändå ut att vara ok för en natt.
Det var ganska många gäster som verkade känna sig hemma och vi tog ett dubbelrum samt passade på att boka den tidigare nämnda dansshowen för kvällen. Efter en dusch tog vi det lugnt ett par timmar.
Inne i stan i närheten av Friends café hittade vi TCC Internetcafé och passade på att höra av oss till omvärlden efter att vi har varit totalt onåbara ett tag.
Postkontoret ligger ett stenkast ifrån Internetcaféet och vi gick dit för att köpa frimärken till våra vykort. Det var i sista sekund visade det sig. De höll nämligen på att stänga, fastän det egentligen var 25 minuter före utsatt tid.
Det blev dags för eftermiddagsfika och vi satte oss åter på Friends och beställde in kaffe, Cola och en god passionfruktskaka.
Tillbaka på vårt rum på Tonis skrev vi dagbok fram till att bussen från Samaritan Inn dök upp för att körda oss och några andra in till stan och stället där kvällens show skulle äga rum.
Här blev vi alla placerade kring ett litet runt bord. Vi beställde in varsin öl och fick sedan ta för oss av den stora buffen med bl.a. seagrapes, breadfruit, massor av frukter och kycklingrätter.
När vi ätit klart satte showen igång och det gjorde även regnet. Uppvisningen bestod av män och kvinnor som dansade till typisk söderhavsmusik.
Ett av numren bestod av en kvinna som framförde en söderhavsdans. Till just denna dans är det tradition att publiken fäster pengar på hennes kropp för att visa uppskattning av dansen.
En lite märklig tradition, kan tyckas, var att visa uppskattning för kvinnornas dans genom att trycka fast sedlar på deras kroppar, vilket verkade vara stort även bland Tonganerna själva.
Dansen utgår från gamla ceremonier, krigsdanser och festdanser som de dansat i stammarna förr i tiden. Musiken de uppträdde till var traditionell söderhavsmusik men en del av instrumenten och kanske även soundet var lite modernare. Regnet förstörde inte alls showen utan gjorde den rent av mer effektfull. När männen stampade i sin krigsdans och slogs sig för bröstet skvätte vattnet i kaskader.
Showen avslutades med en effektfull eld-dans framförd av männen. De jonglerade skickligt med facklor!
Efter dansuppvisningen blev en “gästartist” uppkallad till scenen, måhända en lokal celebritet. Under mycket uppskattning sjöng hon flera kärlekslåtar som verkade mycket välkända för lokalbefolkningen.
Det var sent på kvällen när vi i bäckmörker fick skjuts tillbaka till Tonis med samma minibuss som transporterat dit oss.
När vi kom in i den lilla hallen för att gå in på vårt rum höll vi på att trampa på en gigantisk kackerlacka. När Lasse låste upp till vårt rum och tände kröp en än mer gigantisk spindel snabbt över väggen. Det var den största spindel vi någonsin sett, större än en normalstor hand på en man. Brrr…
Spindeln gömde sig bakom en klädhängare och vi försökte “skrämma” ut den ur rummet. Trots sin storlek kunde den utan problem ta sig ut genom det stängda, men knappast täta, fönstret.
När vi tittade ner i sängen låg en död kackerlacka på rygg och vi kände att det var mer än nog.
Inne på vårt rum på Tonis (läcker färg på väggarna va?) då vi upptäckt att vi inte är ensamma på rummet…
Lasse gick ut för att få tag i ägaren Toni. Inne i reception/vardagsrummet var han nära att trampa på en död mus som låg på golvet. För att ge Toni en chans ropade Lasse efter honom. Bakom en halvöppen dörr såg Lasse honom ligga och sova på en säng. Efter att ha ropat på honom några gånger gav Lasse upp och gick tillbaka till Anki som var kvar i rummet.
Vi bestämde omgående att måttet var mer än rågat, mest beroende på jättespindel som hade flyttat in men de andra djuren klarade vi oss också bra utan. Det var för många oinbjudna gäster på rummet.
Sagt och gjort, vi packade ihop och lämnade en lapp efter oss där vi skrev just att det hela var lite för mycket att acceptera.
Klockan var halv tolv på natten och vi gav oss ut i becksvart mörker i Tonga-natten. Det var inga andra turister ute på gatorna och vi kände oss lätt främmande, två blonda turister med stora ryggsäckar som planlöst letar boende i den lilla stan…
Vi gick till Hotel Nuku’alofa där en trevlig portier visade ett fint rum men lite dyrare än vi hoppats på. När vi frågade om det kanske fanns billigare rum svarade han lite mystiskt att vi skulle komma tillbaka om en stund och svepte med blicken över ett fåtal personer i hotellbaren i anslutning.
Vi gick en kort sväng och funderade på vad det innebar och funderade över alternativ. När vi bara en kort stund senare passerade utanför vinkade han in oss och frågade hur länge vi behövde rummet varpå vi svarade att det var lite upp till honom. Han hade tänkt till och räknat ut att eftersom vi bara skulle stanna halva dygnet kunde vi få rummet till halva priset, billigare än vi tänkt föreslå när vi först hade frågat. Klockan 01.30 kunde vi krypa ner under rena lakan i ett fint rum på ett fint hotell, lättade över att sluppit undan jättekrypen.
Inne på det fina hotellet pratar vi om vår insident. Här visar vi hur stor spindeln på rummet var. Bilden är tagen ifrån en videoinspelning.
