Denna morgon gick vi upp vid halv åtta eftersom vi skulle ta oss vidare till nästa ö, grann ön Uiha. Egentligen hade vi tänk bege oss direkt men Taiana bjöd oss på frukost innan vi gav oss av.
Plötsligt under frukosten fick vi reda på att en båt kom som skulle kunna ta oss med, med den hann inte vänta på att vi skulle kasta ihop vår packning. De sa att de istället skulle snart komma tillbaka och hämta oss.
Vår fale på Taianas Beach Resort, Uoleva
Inne i falen var det enkelt. En madrass med myggnät ovanför som man fällde ner på natten. I ena hörnan stod ett litet bord där vi kunde sätta fotogenlampan på kvällen.
Bland palmerna låg matsalen. Här blev vi serverade frukost och middag. Toaletten fanns i ett litet skjul i trädgården. Utanför fanns ett tvättställ och utifrån skjulet skjöt ett plaströr ut som fungerade som dusch.
Fyra timmar gick utan att någon båt kom förbi, medan vi väntade så slappade vi i solen och tog det lugnt.
Det enkla köket, byggt direkt på sanden, där vi åt frukost, lunch och middag.
Malakai stod gärna för underhållningen och charmade oss ordentligt.
Vi blev bjudna på fika och just när vi satt och fikade kom en båt! Innan vi hoppade på så hoppade dansken vi träffat på Maonas i Nukulofa av. Han verkade tveksam om han skulle stanna här, samtidigt som vi berättade hur bra och mysigt vi haft det.
Vi tog förval av Finau, hennes mamma och Malakai.
Båtarna har ingen brygga så vi plockade av oss sandalerna och gav oss ut i vattnet där vi fick slunga oss upp i båten. Mannen som körde hette Jimmy och berättade att han kört mellan öarna i 20 år. Någon utbildning hade han inte utan hade lärt sig engelska helt på egen hand, vilket efter de omständigheterna lät riktigt bra.
Han berättade om tidigare års orkaner och hur en av dem praktiskt taget separerat Uiha och Lifuka som man tidigare kunde gå mellan.
När vi nådde stranden var de samma procedur. Av med sandaler och hopp i vattnet. Den lilla byn låg utmed en strandsträcka. Platsen vi skulle bo på heter Felemea och ‘Esi ‘O Ma’afu homestay och ligger på ön Uiha.
Vår fale på ‘Esi ‘O Ma’afu homestay, Uiha
I falen på ‘Esi ‘O Ma’afu fick vi en riktig säng vilket kändes väldigt lyxigt.
Även här fick vi en liten mysig Fale, denna något finare än den vi tidigare bodde i. Vi la in vår packning och gick en kort promenad norrut mot byn Uiha. Vi passerade en skola och fortsatte gå utmed byn längs en kyrkogård.
På vägen träffade vi några barn på väg hem från skolan. De gick och övade på sin läxa längst vägen och ville mycket gärna bli fotograferade av oss.
Efter en skön promenad kände vi att det fick räcka som upptäcktsfärd för denna dag och vände och gick tillbaka till vår fale. På vår väg tillbaka till vår fale höll vi oss utmed strandremsan och gick stundtals i det härliga vattnet.
Tillbaka i Falen skrev vi lite dagbok och slappade till halv åtta då det var dags att äta. Hela stället var mysigt men… tyvärr ingen god mat. Lasse hade gjort misstaget och sagt att han åt nästan allting, fast det vi serverades här var ett undantag.
Kvällens måltid bestod nämligen av en blandning av spenad och Cornbeef i en skål samt breadfruit och jams. Cornbeef är en alldeles speciell upplevelse. Det är en slags köttfärs på konserv som i våra näsor luktar som hund- eller kattmat.
Eftersom vi var hungriga försökte vi verkligen. Lasse lyckades till och med prova lite, men det gick helt enkelt inte att sätta i sig.
Senare fick vi från en annan resenär höra att en företagsam turist några år tidigare gett sig på att försöka exportera denna konservtyp till Tyskland eftersom det var så otroligt billigt, snabbt och enkelt. Enligt historien som berättades för oss hade dock hälsovårdsmyndigheterna stoppat det hela med motiveringen att det inte ens dög till foder för djur.
Middagsbordet var placerat under ett uppbyggt tak vid stranden. Vi hade en underbar utsikt över solnedgången.
När vi precis tänkte lämna bordet kom en trevlig kille i Rugbytröja och gjorde oss sällskap. Han hade bott en tid i USA och pratade därför mycket god engelska. Vi satt och pratade med honom ett tag och det visade sig att han tillbaka hem till ön för att hjälpa sin mamma, som sköter stället. Hennes man (Rugby-killens pappa) hade tragiskt nog gått bort några månader innan vi kom.
Han bad lite om ursäkt om hans mamma inte varit tillräckligt tillmötesgående och gästvänlig vilket i så fall var på grund av detta. Vi fick fortsatt höra mer om familjen, ön, Tonga och vilka erfarenheter han hade ifrån USA.
Innan vi lämnade bordet frågade han om vi fått någon färsk kokosnöt, vilket vi inte hade. Han lovade att fixa det till oss någon annan kväll.
Lite hungriga var vi allt fortfarande, men samtidigt för trötta för att bry oss om det. Vi gick in till vår Fale. Sängen i Falen var just en säng och inte en madrass som det varit i våra tidigare fales. Det kändes riktigt lyxigt och skönt och det tog inte lång tid innan vi båda hade somnat…
