Efter bara några timmars sömn på Club Crocodile Resort gick vi upp klockan sju. Frukost ingick i vår hotellvistelse och på vägen ner till serveringen gick vi förbi receptionen för att boka en taxi till färjan.
Vid serveringen fick vi erbjudande om att lägga till fem dollar för att kunna ta av de varma rätterna, men vi är inte så förtjusta i det utan nöjde oss med det utbud som passade oss bäst; bröd, färsk frukt, yoghurt, müsli, kaffe och juice. När vi plockat till oss slog vi oss vid ett av borden vid poolen.
Frukosten satt gott, fastän vi egentligen inte brukar vara så hungriga vid sådant tidig tidpå dygnet.
Vi gick upp om på rummet för att hämta våra väskor. Klockan åtta hämtade taxin oss och körde oss ner den korta sträckan till Abel Point Marina där färja vi skulle ta till Long Island skulle utgå ifrån.
Efter att vi fixat med biljetterna inne på kontoret kunde vi checka in våra väskor vid en liten disk utanför och vi ställde oss sedan på kajen och väntade. Trots den tidiga morgonen var det redan riktigt hett.
Alla passagerarna till både den färjan vi skulle ta och ytterligare en, som skulle till en annan ö, hade samlats vid kajen där bryggan till färjan gick ut.
Vi såg båten vi skulle åka med lägga till längst ut vid bryggan. Passagerarnas väskor lastades på och snart ropade de ut att gäster till Long Island resort kunde gå på, alltså vi som skulle bo på ön. Efter oss kom resten av passagerarna som förmodligen bara skulle besöka ön över dagen.
I hamnen fanns även många segelbåtar. Det är populärt att ta segelturerna i Whitsundays och många utgick härifrån, men Airlie Beach hade ytterligare några hamnar som man kunde utgå från.
Båten körde ut från den lilla hamnen och ökade sedan farten när vi kom ut på öppet vatten. Ifrån högtalarna hördes rösten av en man som berättade lite om vad vi passerade. Ljudet var dock ganska dåligt och vinden blåste bort mycket av ljudet vilket gjorde att vi inte hörde så mycket.
Vi passerade Shute Harbour, också en stor hamn strax söder om Airlie Beach som en del av färjorna och segelbåtarna utgår ifrån. Whitsunday Islands består av hela 74 öar. Vi passerade några av dem på vår väg mot dagens destination för oss.
En kort stund senare la vi till vid den långa bryggan vid Long Island. De flesta passagerarna gick av och promenerade längst bryggan in mot land, men det fanns de som skulle fortsätta då båten gick vidare till bland annat Hamilton Island.
Vi som skulle checka in kunde ställa oss i kön vid receptionen. De som bara skulle vara på ön över dagen fick en genomgång av var saker och ting fanns och kunde sedan bege sig mot stranden och havet.
När vi checkade in fick vi beskedet att rummet inte skulle vara klart förrän klockan två. Vi promenerade bort till rummet vi skulle senare skulle få tillgång till för att se om väskorna hade placerats ut där men det hade de inte.
Vi tog istället en promenad omkring i området och bekantade oss med platsen, byggnader och utbud. När vi kom till poolbaren beställde vi in varsin läsk och tog ett litet bord och hängde vid. Vinden fläktade skönt in från havet och vi såg fram emot att snart få tillgång till våra badkläder för att byta om.
Ena delen av resorten betraktas som något lugnare. Vi gick dit och spanade in den delen. Stranden kändes mycket renare och lugnare här då det inte var så mycket aktivitet och kommers där. Anki hittade en hängmatta som var fäst vid två palmer, utan tvekan tog hon plats.
Det var skönt att ligga och gunga och njuta av utsikten man fick här.
Havet var vackert turkosblått, himmeln blå och växtligheten så grön.
Vi gick åter bort till rummet vi visste vi skulle få. Nu stod våra väskor placerade utanför och vi passade på att plocka fram badkläder. Det var skönt att byta om, man kände sig lite mer rätt på en Whitsundays ö och i det sköna vädret.
I vår vistelse ingick tre måltider om dagen och klockan tolv började lunchen serveras.
Det bjöds på en buffé med flera rätter, salladsbuffé samt desserter och kaffe. Lasse provade en fiskrätt medan Anki tog pasta och sallad. Det verkade vara ganska vanligt att alla måltider ingick då restaurangen var välbesökt. Flera kom dock även in med vouchers så det fanns säkert något deal för dagsbesökarna att få lunch som ingick i deras paketresa.
Efter lunchen återvände vi till den lugnare delen av stranden och la oss ner i varsin strandstol. Solen var för ofta täckt av moln och våra strandstolar stod placerade under ett parasoll gjord av naturmaterial.
Vädret var fortfarande väldigt skönt och varmt och vi slumrade båda till en stund i dessa strandstolar. Eftersom vi inte sovit så många timmar och vi bara låg och slappade så var det inte svårt.
I palmbladen ovanför hörde vi fåglar kvittra och när vi tittade upp såg vi att det var den speciella färgglada fågeln som satt där. De påminnde om papegojor i alla regnbågens färger och var väldigt vackra i de intensivt gröna palmbladen.
Vi gick bort mot vårt rum. Utanför satt ett antal wallabies och åt på mangofrukter som trillat ner ifrån träden. De var ganska skygga och hade hela tiden ögonen på oss när vi passerade. Kom vi för nära skuttade de bort en bit.
Utanför oss fanns också flera av de något lustiga fåglarna med extremt stora ögon för sin kropp som på svenska kallas Tjockfotar. Så snart de får syn på en stannar de som förstenade, förmodligen i hopp om att kamouflera sig så man inte ska upptäcka dem.
Personalen bor i arbetsbostäder på ön. I närheten av vårt rum finns en sådan länga och en ifrån personalen som satt på en stol utanför kom fram till Anki och frågade om vi sett den lilla ungen till dessa fåglar. Han visade sedan var de höll till, den lilla familjen. Ju närmre man kom kunde man höra pappan väsa, ett ljud som skulle vara beskyddande. Men de stod alla tre blixtstilla i väntan på att vi skulle vända om eller gå vidare.
Det fanns lite olika vandringar man kunde göra på ön som fanns utmärkt på en kartan vi hade fått i receptionen. Det kändes som en bra eftermiddag att göra en sådan här vandring. Vi valde att gå Whitsunday Circuit på 3,5 kilometer genom skogen.
Vi gick bort till starten av rundan där man fick passera en grind som separerade skogen från resorten. En skylt informerade om att man inte skulle glömma att stänga den lilla grinden vi passerade genom och vi stängde den bakom oss när vi passerade. Nu var vi inne i Molle Islands National Park.
Första sträckan tog vi oss fram på stora stenar längst med strandkanten, vi kom snart längre in mot land och buskage då underlaget gick över till något som mer liknade en anlagd stig.
Stigen började sakta gå uppför och vi kom längre in i skogen. Naturen var vacker och man hörde fåglar hoppa från gren till gren och sjunga i träden ovanför oss. Det var dock betydligt svårare att se några djur.
Vi passerade en liten gång som var anlagd med stenar för att slippa låta besökarna gå ner och upp i en svacka. Förmodligen hade där varit ett ganska stort hål i marken tidigare. Det gjorde bara promenaden vacker och var som gjort för ett fototillfälle. Blickade man vänsterut ifrån denna punkt såg man dalgången fortsätta neråt och vi insåg att vi hunnit en bra bit upp.
Mellan träden fick vi en fin utsikt över stranden där resorten ligger. Då och då såg vi små ödlor längs vår väg men det var inte så ofta de satt stilla. På en sten intill där vi nu stod satt dock en liten liten ödla
Vi fortsatte promenaden uppåt på kullen vi gick. I Trädtopparna kunde vi faktiskt höra ett något smattrande ljud och förstod att det regnade något. Dock ingenting vi för övrigt märkte av under träden.
Längs vägen stötte vi på en skylt med texten ”Bandayan tree” som pekade att några meter ned åt vänster. Vi blev naturligtvis lite nyfikna och gick dit. Det var ett gigantiskt träd. Eller rättare sagt var det flera träd som vuxit ihop och bildat en vacker sammanflätning, ibland blir man förundran över naturen.
Trädtopparna till det här trädet skapade ett massivt täcke och sträckte sig en lång bit ut.
En liten ödla stack ut huvudet från en avhuggen trädstam vi passerade.
Snart började stigen åter gå nedför. Halvvägs ner fick vi en underbar vy över havet och öarna utanför. Det var visserligen skymning men ändå väldigt vackert.
Strax efter denna utsiktspunkt var vi åter nere på platta marken och vi var tillbaka på resorten. Det hade varit en skön runda att gå i vackra skogsmiljöer.
Klockan hade blivit halvsex och vi gick direkt till poolbaren där det passande nog visade sig vara happy hour. Vi slog oss ner vid ett av borden med varsitt glas rött.
På vår väg tillbaka till vårt rum såg vi fler av djuren som höll till utanför. Wallabies åt mango, vildkalkonerna krafsade kring löv som vanligt och sprätte vilt omkring sig.
Vi gick runt byggnaden vid andra sidan där ytterligare en pool finns. I träden vid den lilla gräsplätten satt vita kakaduor och tittade ner på oss. Det kändes även som de medvetet kastade ner saker på oss när de tyckte vi blev för närgångna med våra väl inzoomade kameralinser.
Det var skönt att ta en dusch och fräscha till sig inne på hotellrummet.
Klockan åtta hade vi bord reserverat i restaurangen. Vi köpte varsitt glas rött och tog för oss av middags buffén. Det fanns soppor, kycklingrätter, asiatiska rätter, vårrullar, ris, rostbiff och mycket mer. Lasse tog för sig av de asiatiska rätterna. Anki valde att ta rostbiff med stekt potatis.
Vid poolen började kvällens aktivitet som var karaoke. Det var främst barn som startade, bland annat sjöng de några Abba-låtar.
Efter att ha tagit för oss lite av desserterna gick vi ner till stranden.
Karaoken var i full gång och även något äldre och vuxna vågade sig upp på scenen. Vi slog oss ner på varsin strandstol på stranden som nu var riktad mot den lilla scenen. Här satt vi någon timma och tittade på folk och småfnissade åt folk som spexade och sjöng, oftast mindre bra men med stor inlevelse, uppe på scenen.
Sen var det skönt att traska hemåt och krypa ner under de svala lakanen.
