Det var söndag och en sol sken från en klarblå himmel. Vi kikade genom rullgardinerna på hotellrummet och ett stort leende spred sig över våra ansikten. Efter två något mulna dagar var vädret åter igen som man väntar sig att det ska vara i Sydney under deras sommar.
Vi gjorde oss i ordning för dagen och målet var samma som för många andra i Sydney en sådan här söndag, destination stranden!
Nere i receptionen fick vi reda på att buss 380 var vårt bästa alternativ för att ta oss till Bondi Beach. Vi gick mot Elizabeth Street och svängde vänster mot St Martins Place. Bara någon minut eller två efter vi kom fram till busshållplatsen bromsade buss 380 in och vi hoppade på.
Chauffören vinkade på alla att bara gå på då automaterna för betalning tydligen inte fungerade.
Vi tog plats och bussen körde iväg. Resan mot Bondi beach tog närmre en halvtimma. En lång del av sträcka körde bussen utmed Oxford Street. Från bussfönstret kunde vi se skyltfönster efter skyltfönster, precis som i London var det var en lång shoppinggata med ett stort utbud av främst klädbutiker.
Bussen passerade ett litet centra i Bondi och en stor shoppingmall som lockade vår nyfikenhet. Lasse hade läst att det var Sydneys största shoppingcentral och vi konstaterade att det kunde kanske vara ett trevligt alternativ för en regnig dag.
Efter en stund kunde vi se havet nedanför oss. Större delen av passagerarna på bussen steg av samtidigt som oss längs vägen in i Bondi Village.
Vi hade världskända stranden Bondi Beach rakt över gatan. Vi stod en stund på trottoaren och beundrade den lilla stan och vyn över stranden innan vi gick över för att få en bättre vy över själva stranden nedanför.
Men innan vi skulle inta strandläge behövde vi äta lite frukost. Vi gick åter över gatan och kollade in utbudet på några av caféerna som låg utmed gatan.
Lamrock café hade lediga bord ute i den sköna solen och vi slog oss ner. Vi beställde in juice, rostat bröd och yoghurt med färsk frukt. Vädret var helt underbart. Det var så skönt att åter se och känna solens strålar.
Vid vårt bord längs gatan i Bondi njöt vi av vår sena frukost. Det var också trevlig att spana in folklivet, folk som passerade och folk som hyrde surfbrädor i shoppen intill caféet vi satt på.
Ibland behövde vi bara säga, ”tänk på att vi är i Sydney”, och våra mungipor klättrade ännu högre upp än innan. Det är verkligen härligt att vara här.
Vi betalade och gick över vägen och ner mot stranden.
Det var mängder med människor på stranden, men här kändes det inte jobbigt utan rent av passande. Den ena surfbrädan efter den andra passerade vår väg. Vi tog av oss skorna och promenerade med fötterna i sanden för att hitta en bra plats för oss att lägga oss ner.
Ganska snart hittade vi en bra plats mitt på stranden. Det blåste lite men var ändå skönt att bre ut strandlakan och lägga oss ner. Solens strälar värmde perfekt och vinden svalkade skönt.
Stranden var packad av söndagsfirande människor. Vi hörde folk prata om resor och resmål runtom i världen. Säkerligen var flera backpackers, men många tycktes även vara från Sydney.
Vågorna var inte tillräckligt höga för att surfarna skulle få ut det mesta av havet, men flera låg på brädor en bit ut i vattnet och de gjorde det bästa av de vågorna som erbjöds.
Förutom att vinden ibland tog tag i den fina sanden som då flög över oss njöt vi för fullt. Den var dock så fin att den inte fastnade alls på huden utan var ganska lätt att bara torka av. Ju längre tiden gick, ju mer sand fick vi över oss.
I närheten av oss satte ett gäng ungdomar i gång att spela beach volleyboll. Nedanför oss kom ett ungt tjejgäng och la sig med ett sorl av prat och skratt.
Ett tv-team filmade först utmed strandpromenaden och sedan nere ifrån stranden. Tidigare på resan hade vi sett att det gick en dokusåpa med livvakter i Bondi på någon kanal så vi gissade att de filmade för den.
Vi torkade av så mycket sand från våra kroppar som vi kunde få av och gick upp på strandpromenaden. Uppe på höjden stannade vi till vid Bondi Iceberg och blickade ut över stranden och havet nedanför.
Bondi Iceberg erbjuder naturliga pooler för de som vill slippa vågorna och kanske passar det motionssimmare bättre än havet.
Vi lämnade stranden och gick över gatan in mot stan. Inne i närmsta convenient store köpte vi varsin svalkande glass och en flaska kallt vatten att dricka. Sen strosade vi utmed gatan under tiden vi åt glassen och kollade in folklivet och butikerna.
Det var mycket liv på trottoaren och serveringarna var fyllda. En bit upp på gatan gick ett litet stråk med marknadsstånd. Här såldes mest enkla smycken och andra accessoarer. Solen gick nu något i moln och vinden tilltog.
Strax över på andra sidan gatan såg vi bussen som skulle ta oss tillbaka till Sydney centrum. Vi kände oss nöjda med Bondi för denna dag, gick över och ombord på bussen. En halvtimma senare steg vi av bussen inne i Sydneys centrum och promenerade mot vårt hotell.
Den tidigare blå himmeln var nu vacker dekorerad med tunna moln. Vi blickade upp mot det höga utsiktstornet mitt i stan.
Tillbaka på hotellrummet var det riktigt skönt att duscha av sig all sand och det tog ett tag att få bort allt. En del sand hade verkligen fastnat och följt med hem.
Balkong till vårt rum på The Blacket.
Solen sken på vår balkong och vi stod en stund och tittade på gatulivet sju våningar nedanför oss. Lasse öppnade en flaska Australiensiskt vin och vi öppnade en påse chips som vi hade som tilltugg till vinet.
Australien är relativt stängt på söndagar och vi visste inte riktigt vilka restauranger som skulle ha öppet eller inte. Vi gick ner mot Darling Harbour men vi gick inte över eller runt om till andra sidan vattnet utan höll oss denna kväll på samma sida som vi kom ifrån.
Efter att ha gått en kort runda och kollat in restaurangutbudet slog vi oss ner på Pontons servering. De flesta bord var upptagna men vi frågade två kvinnor som såg ut att snart vara klara och som dessutom satt vi ett större bord om vi kunde slå oss ner på den lediga halvan av bordet. Det gick bra, och de passade dessutom på att rekommendera lamm rätten på menyn.
Lasse beställde och såg även till att vi fick varsitt glas vitt vin. Lasse valde att följa kvinnornas råd, och beställde spett med lamm kött. Anki valde en kyckling och avokado macka. Båda rätterna serverades med pommes och på Lasses tallrik fanns även lite sallad.
Maten var god och vi hade en fin utsikt över hamnen och över till andra sidan.
Solen sjönk i fjärran och skymningen la sig över Darling Harbour. Vi var något tidigare med kvällsmiddagen än vanligt och strax efter nio var vi klara och betalade för oss.
Mätta och nöjda lämnade vi Poonton och gick ut och strosade längs hamnen.
IMAX-biografen i ena änden hade gjort oss nyfikna och vi gick upp för att kolla in deras utbud av filmer och vilka dagar och tider respektive film visades.
Denna dag fanns det bara en film kvar att se, the Hunted Castle, som skulle visas klockan tio.
Vi gick ut och satte oss vid trappstegen ner mot vattnet för att fundera lite. Färgerna ifrån hamnens lampor speglades fint i det stilla vattnet. Folk satt runt om, beundrade utsikten och kopplade av. Vissa hade köpt med sig mat och satt och åt.
Vi skulle behöva vänta cirka en trekvart på att filmen skulle starta vilket gjorde att vi tvekade, men bestämde oss trots att köpa biljetter och återvände till IMAX.
IMAX-biografen här i Sydney är världens största IMAX. Killen i biljettluckan rekommenderade även U2 3D filmen och sa att han var imponerad av den, även om han inte ens är ett U2-fan.
Vi satte oss i foaljen och väntade. Fler och fler som skulle se filmen dök upp. Vid kiosken köpte vi en Coca-Cola och ställde oss snart i kön som påbörjats vid ingången till salongen. Snart öppnade de dörrarna, en tjej rev biljetter medan en annan delade ut 3D glasögon.
Inne i salongen gick vi ganska långt bak för att komma ganska högt upp och få en bra vinkel till bioduken. Vi fick platser i mitten, tog plats i de bekväma stolarna och var redo att se filmen. Men innan filmen startade visades först självklart reklam, det var lokal Sydney relaterad reklam.
Vi provade de speciella 3D glasögonen och skrattade gott åt våra utseenden när vi tog kort på varandra.
Hunted Castle hade en ganska tunn handling, men det viktigaste är egentligen alla effekter och 3D känslan. Det var extremt snyggt gjord och man var verkligen som en del av filmduken och trodde nästan man stod på golvet man tittade på.
Foto av filmen taget genom 3D glasögonen.
Filmen var rekommenderad för vuxna då det ändå är lite av en spökfilm, även om det är på 3D.
I vissa delar var det som man åkte bergodalbana i kråkslotten historien utspelade sig i. Detta var otroligt snyggt gjort och det kändes verkligen som man åkte med. Då och då ryggade man nästan till när saker i filmen slogs sönder och delar flög ut över publiken.
Foto av filmen taget genom 3D glasögonen.
50 minuter senare var filmen slut och vi lämnade biografen. Vi lämnade Darling Harbour och gick den korta sträckan tillbaka till vårt hotell.
I receptionen bad vi om nyckeln till rum 702 och åkte sedan upp. Det blev lite slö tittande på Lifestyle kanalen som har en hel del intressanta program, innan vi somnade.
