Till Salvador, Bahia

March 14, 2005

Vi tar oss från Rio de Janeiro och flyger norrut till Salvador i Bahia. Vi tar in på hotel vid UNESCO klassade Largo de Pelourinho, vi går runt i staden och ser ut över de lägre stadsdelarna, Cidade Baixa, vid Cidade Baxia. På kvällen ser vi en show med inslag av Candomblé och Capoeira dans innan vi avslutar med en Bahia typisk middag på restaurangen Dona Chicka-ka,

Strax efter sju på morgonen tog vi oss upp. Det var dags för oss att lämna Rio och resa vidare till Bahia med start i Bahias huvudstad Salvador.

South American Cobacabana Hotel

Vi hade inte så lång tid på oss innan vår taxichaufför, mannen som skjutsade runt oss igår, skulle komma och hämta oss.
Efter en snabb frukost packade vi ihop det sista och checkade ut.

Utanför hotellet stod vår taxichaufför och portiern hjälpte oss ut med väskorna.
Något senare än vi planerat lämnade vi stan. Trafiken tätnade innan tunneln men sen släppte det och vi anlände till terminal 1 på Rios internationella flygplats en timma före avgång.
Från Sverige hade vi bokat flygbiljetterna mellan Rio och Salvador över telefon med en brasilianska på lågprisbolaget GOL. Att boka på telefon var en specialare då de normalt bara tar emot bokningar via nätet eller på plats i Brasilien. Vi kunde dock inte göra bokningen via webben då man som utländsk medborgare inte kunde använda något annat kort än American Express. Denna specialbokning gjorde att vi skulle betala biljetterna kontant på plats.
Lasse gick för att betala biljetterna samtidigt som Anki ställde sig med väskorna i kön till incheckningen.

Allt gick smidigt och vi kollade lite butiker innan vi tog vi plats på planet. Till skillnad från den profil lågprisflygbolag i Europa håller känns GOL som ett “vanligt” flygbolag. De seatar alla passagerare, har inga strikta regler att de stänger incheckningen en minut efter utsatt sista tid för incheckning (som Ryan gör) och serverade till och med baguetter och dryck under flygningen.
En snygg detalj är att biljetten de gav oss hade streckkod som lästes av både vid security-koll samt vid gaten.

Efter 1 timma och 40 minuter tog planet mark i Bahia.
Taxi skulle sannolikt gå snabbare men det finns en viss charm att ta bussen också. Dessutom är det betydligt billigare. Taxi från flygplatsen till stan kostar cirka 40 real. Med buss betalade vi 4 real per person.

Genom bussfönstret på väg till Salvador

Bussen tar upp till 1,5 timmar men ger en liten tur genom både charmiga och fattiga kvarter innan man kommer fram till busshållplatsen Praça da Sé, vilket i själva verket ligger fyra kvarter ifrån torget med samma namn.
Vi tog våra väskor och började gå men värmen och ovissheten att inte exakt veta var det hotellet vi hade läst om ligger gjorde att vi hoppade in i en taxi som tog oss den korta sträckan som var kvar.

Hotel Pelourinho ligger på en smal charmig gata vid torget Largo de Pelourinho. Det är ett enklare men helt ok hotell och från rummet fick vi utsikt över delar av Cidade Baixa, den lägre delen av centrala staden och det lilla sundet utanför.

Utsikt från vårt fönster på Hotel Pelourinho

Från rummet där frukosten serveras får man en vacker utsikt över torget Largo do Pelourinho och hustaken runtom.

Vi lastade av våra väskor och gick ut för att se oss om i den del av stan som vi höll till i, Cidade Alta och främst runt i Pelourinho. När vi kom ut från hotellet tog vi av till höger uppför Rua Alfredo de Brito. Här kantas vägen av små butiker med allt ifrån musikinstrument av lokal karaktär till tavlor och T-shirts.

Hela området är fullt av hus i pastellfärger så som blått, grönt och gult men med olika stadier av slitage. Även de lite mer slitna husen tillför charm och genuin känsla till denna del av staden.

Ena sidan av torget Cruzeiro de Sao Franciso.

Korset mitt på torget Cruzeiro de Sao Franciso.

Vi gick ner til Cruzeiro de Sao Franciso med sitt kors mitt på torget, även om miljön är charmig kände vi att det var lite för mycket turistanpassat för vår smak och gick vidare.

Inne på bahiacafe.com

Utmed Praça da Sé ligger bahiacafe.com, ett mysigt kafé som även erbjuder internetuppkoppling. Här satte vi oss och beställde in lite läsk och läste lite om staden.

Vi gick över Praça da Sé och kom till en liten utsiktsplats ner mot Cidade Baxia där folk satt och slappade på trapporna. En slags stor skulptur baserad på ett kors stod i ena hörnet av utsiktsplatsen.

Vart vi än gick stod poliser i varje gatuhörn, vilket känns tryggt, samtidigt som det är något skrämmande. Samtidigt reflekterade vi över det faktum att alla poliser bär skottsäkra västar.

Elevador Lacerda

Ett kvarter söderut ligger Praça Municipal från vilken den gamla Art Deco hissen, Elevador Lacerda, transporterar folk ned till Cidade Baixa. Solen höll på att gå ner och vi stod och kikade en stund innan vi gick runt torget och tillbaka.

Terreiro de Jesus

Tillbaka i närheten av hotellet korsade vi Terreiro de Jesus och gick ett kvarter ner på Rua das Laranjeiras. På hörnet ligger ett turistkontor för Bahia området, Bahiatursa, och vi försökte få fram lite information om vad vi kan hitta på i Salvador och lite om hur vi senare kan ta oss vidare. Tjejen bakom disken gjorde sitt bästa på hackig engelska i kombination med en rejäl förkylning, och när vi lämnade turistbyrån hade vi vissa tips med oss.
Nu gick vi den korta vägen tillbaka till hotellet via Rua Gregónos de Matos.

Torget vid vårt hotell, Largo do Pelourinho

Efter att bytt om för kvällen gick vi den mycket korta sträckan från vårt hotell till Teatro Miguel Santana där vi hört det skulle visas en folkloreshow. När vi kom dit en kvart innan var det en hel del människor utanför och vi var tvugna att vänta tills de hade gått in så man kunde se om det fanns några platser kvar.
Vi lyckades få biljetter och fick under en timmas tid se olika danser och uppträdande med inslag av Candomblé och Capoeira. Musiken bestod i huvudsak av trummor och sång, med undantag från ett bejublat solonummer med ett lokalt instrument med en sträng spänt på en pinne som i sin tur var fäst i en torkad kallebass. En slags pinne används för anslag av strängen och den som spelar har också ett liten grej i handen som ger vi rytm likt caracas.

Teatro Miguel Santana

När föreställningen var över gick vi vidare till restaurangen Dona Chicka-ka, en restaurang med Bahia mat som inriktning. Uppe på andra våningen fick vi ett bord och vi beställde in mat och öl.

Restaurang Dona Chicka-ka

Detta ställe är specialiserat på Moqueca som är en en slags gryta med ingredienser som lök, paprika, tomater kokad i kockosnötsmjöl. Huvudingrediensen kan vara olika men de rekomenderar fisk vilket Lasse beställde in. Lokalen är mysig och kvinnorna som serverade maten i sina vita dräkter var mycket trevliga.

Entréen till Dona Chicka-ka