Från Salvador till Boipeba

När Lasse vaknade till vid 03.40 var det fortfarande hög musik utifrån och festandet höll tydligen fortgarande på. Men vi sov vidare.
Vi steg upp vid sju på morgonen och efter att vi organiserat oss gick vi över till salen där frukost serveras.

Nere vid receptionen checkade vi ut samtidigt som reseagenten som finns i anslutning till hotellet reserverade biljetter till katamaranen som en timma senare skulle ta oss till Morro de São Paulo.
En taxi stannade till framför hotellet och vi hoppade in. Det var ungefär en halvtimma kvar till färjan skulle gå. Några meter därifrån skulle en lastbil backa in i en smal passage vilket gjorde att vi blev stillastående i nästan 10 minuter. Taxichauffören tog det lugnt och släppte av oss i hamnen tio minter före avgång. Vi tog vårt bagage och följde en skylt som det stod Departure på. Men där framme skakade de på huvudet, sa något på potugisiska och pekade åt höger. Vi kollade åt höger men såg inga fler alternativ och Lasse började misstänka vi var på helt fel plats. När vi frågade ytterligare en person bekräftades misstanken, taxichauffören hade passerat den terminal vi skulle av vid och kört och vidare en bra bit.
Det var sex minuter kvar till avgång när vi kastade in våra prylar i en ny taxi som körde oss i ilfart till rätt kaj. Vi hoppade ur taxin och fick bums vägledning till biljettkassan, där vi bytte vouchern mot biljetter och gick sedan på färjan, Catamarã Gamboa Do Morro. Det var skönt att hinna på båten då nästa inte skulle gå förrän klockan två.

Salvador hamn
Vi åker ut med katamaranen från Salvador.

När vi la ut från hamnen passerade vi en rund fästning och en pir som ramade in en småbåtshamn. Från båten kunde vi nu se en modernare del av staden med höghus.

Båtfärd med katamaran från Salvador till Morro de São Paulo

Det var en fin dag och vi ställde oss ute på fören av färjan och kunde på så sätt njuta av sol, värme, frisk luft och lite saltstänk.

Morro de São Paulo
Katamaranen närmar sig Morro de São Paulo

Strax innan elva på förmiddagen gled båten i hamn på Morro de São Paulo. Bryggan var full med turister som skulle åka med färjan tillbaka till Salvador, samt en mängd av unga killar som ville förse oss med en Pousada eller hjälpa oss med något för en slant. Vi var däremot inte ute efter att stanna utan ville ta oss vidare till Boipeba, som sägs vara vad Morro de São Paulo var för 20 år sedan. En kille som helst ville hjälpa oss att bära vårt bagage i en skottkärra berättade att det inte gick någon båt förän nästa morgon. Men något sätt att ta oss vidare tyckte vi att det måste finnas. Då fick vi höra att det skulle kosta 150 Real att ordna en transport med bil och båt dit.
När vi står och pratar hörde en av hans kollegor att vi pratade om Boipeba och sa att personerna han bar väskor åt också önskade komma dit. Det visade sig vara tre personer från Valencia i Spanien och vi bestämde oss för att dela på kostnaderna och ta oss direkt till Boipeba.

Tillsammans med våra nyfunna spanska vänner väntar vi på transport från Morro de São Paulo till Boipeba
Tillsammans med våra nyfunna spanska vänner väntar vi på transport från Morro de São Paulo till Boipeba

Med vårt bagage på skottkärror förde killarna oss genom Morro São Paulos charmiga men något turistanpassade gator av sant. Vi gick från stranden, som de kallar den första stranden, genom byn, till den andra stranden där deras kontor ligger. Priset hade höjts något när vi kom fram men vi betalade tillsammans med spanjorerna och kunde 10 minuter senare hoppade vi på en öppen Toyota jeep.

Vår chaufför gör ett stopp för att fylla på bensin på en av öns bensinstationer
Vår chaufför gör ett stopp för att fylla på bensin på en av öns bensinstationer

På skumpiga vägar körde vi rakt igenom Ilha de Tinharé, som ön heter. Mest genom låg terräng och vägar bestående av uppkörda spår i sand.

Chauffören fortsatte ut på den långa underbart vackra stranden
Vi fortsatte med jeepen ut på en lång underbart vackra stranden

Vi kom ut på en lång strand och vid dess slut genom lite mark med palmer ut på en otroligt lång sandstrand. Vid dess södra spets stannade han och vi flyttade över bagage och oss själva till en lite motorbåt som körde oss den sista korta biten över Rio do Inferno.

Båten som ska ta oss över Rio de Inferno till Boipeba
Båten som ska ta oss över Rio de Inferno till Boipeba

Båtkillen frågade om vi bokat någon Pousada vilket varken vi eller det spanska sälllskapet hade. Han erbjöd sig att stanna till och visa oss några. Vi hoppade av vid stranden och lät väskorna ligga kvar i båten. Vi kom till Pousada Santa Clara, genom en lummig och vacker trädgård, och blev visade ett fint rum med en egen balkong med hängmatta. Mark, som ursprungligen är från New York, driver Santa Clara tillsammans med sin bror.

Inneifrån rummet på Santa Clara har vi en härlig balkong med hängmatta

Både vi och spanjorerna valde att stanna här. Priset var bättre än väntat, men vi är också precis i starten av lågsäsong. 100 Real (cirka 260 kr) per natt inklusive frukost får vi betala för detta.
Båtkillen hjälpte till att bära upp våra väskor och nu var det skönt att installera sig på rummet. Härligt att vara framme!

Balkong med hängmatta på Santa Clara

Eftersom vi inte ätit sedan den tidiga frukosten gick vi ner till stranden för lunch på en av strandresturangerna, Kiosk Nascente do sol. Trots Ankis spanska var det svårt att förstå de olika maträtter var på menyn. Killen som serverade oss sprang iväg och hämtade en bricka med fryst kött och fisk för att förklara vad som är vad. Polvo som är likt ordet Pollo (=kyckling) på spanska visade sig betyda bläckfisk, medan kyckling här heter Frango.

Kiosk Nascente do sol på Boipeba

Till lunchen drack vi en god kall öl och gick sedan vidare längstmed stranden. Klockan var redan ganska mycket och vi brydde oss inte om att dra iväg någon längre sväng utan la oss på våra handdukar en liten bit bort.

Stranden vid Boipebas strandserveringar
Stranden vid Boipebas strandserveringar

Solen gick sakta ned över Boipeba och vi satt och njöt av utsikten. Byborna badade, tränade att slå volter på stranden, umgicks och drack öl.

Solnedgång på Boipeba
En kille går längst vattenkanten och leker med en kokosnöt

Åter på pousadan satt vi på vår balkong och lät den varma kvällsbrisen smeka våra kinder under tiden det sista ljuset försvann i horisonten.
Efter ytterligare några timmar gick vi ner till pousadans servering. Det är Mark själv som lagar maten här. Vi bad honom föreslå en god drink. Hans val föll på en ingerfäradrinksom lät något speciell men som faktiskt var riktigt god.
Vår sena lunch gjorde att vi valde en fruktsallad vilket passade perfekt denna varma kväll.

Santa Claras servering
Restaurangen på Pousada Santa Clara

Mark hade tidigare berättat att det aldrig tidigare varit någon från Sverige här men att det lustigt nog dagen innan hade kommit några andra svenskar som bodde här. Vi pratade med dem och tog även några ord med spanjorerna innan vi gav oss för kvällen och återvände till vårt rum.


Pousada Santa Clara, Boipeba

» www.santaclaraboipeba.com

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *