Inspiration to exploration

Bahia

Salvador från Pelourinho till Mercado Modelo

Vi upptäcker gator och torg i Bahias huvudstad Salvador.

Det hade varit en lång dag igår och vi gick upp nio efter en skön natts sömn. Vi gick över till den delen av våning tre som var frukostserveringen. Eftersom rummet var enkelt hade vi inga höga förväntningar på frukosten, men den var över förväntan. Det var generöst med färsk frukt, goda fruktjuicer, bröd, kaffe och lite annat smått och gott.

Frukost på Hotel Pelourinho
Frukost på Hotel Pelourinho

Byggnaden är ett gammalt kolonialhus och vid vårt bord vi frukosten hade vi utsikt över Largo de Pelourinho, kanske den mest fotograferade platsen i stan.

Gatan utanför Hotel Pelourinho
Gatan utanför Hotel Pelourinho

Efter ett kort stopp på vårt hotellrum gav vi oss ut på stan. Först promenerade vi runt i Pelourinho, ner på Rua das Larajeiras där vi besökt Bahias turistbyrå dagen innan.

Gata i Salvador
Gata i Salvador

Utmed en gata hade något slags slagverksorkester raddat upp stora trummor längs en husvägg.

Trummor längst en gata i Salvador
Trummor uppradade längst en trottoar i Salvador

Vi fortsatte genom några smågator och upp på Cruzeiro de São Francisco torget med det stora korset. Kanske berode det på tiden på dagen men det framstod inte fullt lika turistigt denna dag.

Linbana

En liten linbana, Plano Inclinado Gonçalves, transporterar människor ner till Cidade Baixa, den lägre delen av staden. Själva resan gick fort, den tog någon minut eller två, men kostade inte heller mycket. 0,05 real, vilket motsvarar 12-13 öre.

I denna delen av staden är det betydligt färre turister. Vi promenerade några kvarter och stannade ibland till för att kolla några skyltfönster. Priserna är oftast riktigt billiga men vi såg inget som föll oss i smaken. Vi kom fram till det byggnaden som en gång varit ett tullhus men sedan en brand i slutet av 1900-talet nu huserade Mercado Modelo, en inomhusmarknad med marknadsstånd.

Mercado Modelo

Bland marknadsstånden såldes det tavlor, dukar, handdukar, instrument med mera. Utbudet kändes ganska turistinriktat även om antalet turister var mycket få. Det finns många tavlor i härligt klara kulörer som verkar vara en Bahia stil. För oss kändes det dock lite svårt att köpa med oss en tavla nu.

Capoeira

Vid bortre änden uppträdde ett gäng lokala Capoeira. Efter att erlagt en avgift fick vi lov att fotografera så mycket vi ville. Intill scenen de använde fanns ett stort antal stolar tillhörande en servering och vi slog oss ned och köpte en öl var.

Capoeira

När ölen var uppdrucken och vi hade sett tillräckligt av uppvisningen lämnade vi platsen.
Vi fortsatte till Elevador Lacerda hissen och åkte upp tillbaka till Cidade Alto.

Elevador Lacerda
Elevador Lacerda

Som turist runt Pelourinho kommer människor ständigt fram med färgade band i starka färger som de vill knyta runt ens hand. Dels har vi läst att man blir mer eller mindre tvungen att betala för något annat om de lyckas ge en detta band, dels såg personerna knappast ut som de enbart ville vara vänliga nog att ge en presenter. Vi tackade vänligt men bestämt nej till alla.

Vi fortsatte i riktning bort från Pelourinho på Rua Chile och fortsatte där den byter namn till Avenida 7 de setembro. Här radades gatan av butiker av olika slag med inriktning på Brasilianare, vi såg inte till några andra turister just här. Vi gick in i några klädbutiker längs ena sidan av gatan, gick över och vände tillbaka med några korta besök i klädaffärer även här. När vi kom tillbaka på Rua Chile och närmade oss Praça Municipal såg vi en lunchrestaurang som såg trevlig ut. Här fanns ett stor antal rätter i en slags buffe och man betalade efter tallrikens vikt, något som blev riktigt billigt.

lunchrestaurang

Vi satt kvar en stund, kollade utsikten över Cidade Baixa, bläddrade lite i böcker och disktuerade vart vi skulle åka nästa dag. Ju mer vi läste desto mer sugna blev vi på att åka till Boipeba som kändes betydligt mer genuint än Morro de São Paulo som vi hade lite lösa planer på att besöka.

utsikt över fortet i Salvador
Ifrån restaurangen fick vi en utsikt över fortet som man kan ta sig ut till med båt ifrån Salvador hamn.

Inne på en turistbyrå vid Elevador Lacerda fick vi lite information om tider och sätt att ta sig vidare från Salvador till Boipeba. Åter kände vi att informationen de gav inte var övertygande så vi gick in på Bahiacafe.com, tog en kaffe och öl samt en plats vid en dator. Här surfade vi runt efter både Pousadas på Boipeba, samt information om transport dit.

Med släkt törst och lite nya idéer och frågor staplade vi oss tillbaka till Bahiaturista vi besökt kvällen innan. Ikväll stod här en ung kille och äntligen kände vi att planen började falla på plats. Hans beskrivning av Boipeba lät helt rätt för oss och hans förklaring på transporten dit var så tydlig vi kunde få. Dessutom kastade han in ett nytt kort bland alternativen vi skulle kolla upp, gav oss tvivel mot ett av de resmål vi tidigare funderat på och bekräftelse på ett annat.

Largo do Pelourinho
Largo do Pelourinho

På torget Largo do Pelourinho vid vårt hotell gick solen ned vackert över hustaken vilket gjorde det redan charmiga torget extra vackert.
En mörk man med en turist guide ID-bricka på sig kom fram och började prata. Till vår förvåning började han prata norska med oss när vi avslöjat var vi kom ifrån.
Han berättade lite av varje om platsen vi stod på och dess historia. Helt plötsligt bad han oss följa med och guidade oss in i den vackert blåa kyrkan Igreja NS do Rosàrio dos Petros. Gudstjänsten skulle strax börja och kyrkan var fylld till sista plats. När vi gick in mot baksidan mötte vi prästen med följe och vi fortsatte ut på en liten innegård. Här var många slavar begravda och vi fick höra om de hårda tiderna. Pelourinho är namnet på den ställning som slavarna bands fast vid innan den publika bestraffningen och förnedringen påbörjades, som utfördes på just Largo do Pelourinho.
I en liten rund damm på innergården simmade en sköldpadda omkring. Det hade mörknat och vi gick in i ett rum som låg bakom altaret. Här fanns flera ikoner och små statyer på svarta madonnor och heliga män, till och med ett svart jesusbarn. Vår norsktalande Brasilianare berättade att just det svarta jesusbarnet inte varit populärt i vatikanstaten.
Vi gick ut ur kyrkan och tackade honom samt avböjde från att följa med på en show med Candomblé.

När vi gick tillbaka över torget var man i full gång med att rigga en scen för liveuppträdande på kvällen. Tisdagar är lika med festkväll i Salvador. Inne i en musikaffär kollade vi in diverse percussion instrument, många riktigt billiga. Det var nära att vi köpt något, men nästan alla föll på att de var otympliga och skulle bli svåra att få med under resan.

Efter en stunds vila på hotellet gjorde vi oss i ordning för att ge oss ut och äta middag. Genom vårat fönster strömmade musik från olika håll. När vi klev ut genom dörren kände vi att det var en påtagligt stökigare stämning på stan än vi upplevt tidigare. Vi hade redan kikat på två alternativa restauranger och gick direkt mot den ena av dessa, Uauà, som ligger granne med teatern vi besökte kvällen innan.
In genom porten leddes vi direkt upp via en trappa till andra våningen. I ett mysigt litet rum med fönster ut över gatan slog vi oss ned.

Restaurang Uauà
Restaurang Uauà

Hela restaurangen är snyggt och mysigt inrett. Ljudet från gatorna nedanför påtydde att stämningen blev högre och högre. Restaurangens specialitet är mat från nordöstra Brasilien och Lasse valde att prova deras Roasted Goat och Lamb meat medan Anki valde en fin kycklingrätt.

Restaurang Uauà

Maten serverades snart och visade sig vara riktigt god. Mot slutet av middagen hörde vi oväsen utanför och Lasse kunde se något som liknade slagsmål nere på gatan. Två servitörer ställde sig och tittade ut genom balkongen. När vi frågade vad det var som hänt förstod vi det som om någon försökt stjäla ett halsband. Lasse kunde se hur en man leddes av två andra som såg ut att hålla ihonom för att överlämna honom till polisen.

Vi förstod att vi behövde vara försiktiga och när vi lämnade restaurangen gick vi den korta vägen med raska bestämda steg mot vårt hotell. Det var skönt att enbart ha en kort bit till hotellet. Inga turister syntes till och även om gatulivet lockade så ingav det även en osäkerhet. Det var skönt att komma in till hotellet.

Relaterade Sidor

Relaterade reseskildringar

Vacker bro i Central Park, New York

Drömmer mig bort till New York och Sydney

Det faktum att jag tillbringade en månad i vackra Sydafrika och Mauritius alldeles nyss räknas inte längre. Jag älskar att resa och är letar alltid efter platser att utforska. Eftersom jag nyligen har tillbringat ett par veckor omgiven av vacker natur, landskap och stränder, fokuserar jag denna helg på storstäder.

Följande städer är två favoriter och så här skulle jag välja att tillbringa dagen om jag var där just nu.

Läs mer och se bilder »
Vi i Vänner-soffan på Central Perk. Gunther verkar ha tagit ledigt. Warner Brothers VIP Tour, Los Angeles

20 års jubileum av Friends

22 september 1994 sändes det första pilotavsnittet av Vänner (Friends) på NBC i USA. Vem kunde veta att detta skulle bli en av vår tids mest populära sitcom? Vänner är helt klart en av våra absoluta favoritserier. Vi är glada att ha suttit i vänner-soffan, gått omkring i deras kök, och till och med som hastigast rört vid den gula ramen och foosball spelet fastän det egentligen inte var tillåtet

Läs mer och se bilder »