Vi vaknade strax efter åtta utvilade och välmående. En varm vind fläktade lätt i ansiktet när vi öppnade de klargula dörrluckorna.
Mark hade lovat oss utomordentliga frukostar och det stämmer verkligen. Bröd, pålägg, olika frukter, färsk naturell juice och kaffe fick vi även en blandning av mosade bananer med kokos samt en kiwikaka. Här i Brasilien serveras det alltid olika kakor även till frukosten.
Frukost på Santa Clara.
Vi tog med oss badhanddukar och vatten och påbörjade en trekkingtur. Målet var en av stränderna längre bort på andra sidan. Vi passerade stranden vi bodde vid och gick upp över en höjd bestående av skog och buskage.
Nere igen gick vi längst en lång strand med vajande kokospalmer ovanför oss.
Vi kom fram till en liten flodmynning som vi passerade med ryggsäckarna på huvudet och vattnet upp till midjan. Vattnet var varmt men det var skönt att kunna svalka kroppen med ett halvt bad längst turen. Direkt här efter gick vi igenom vad som tidigare varit ett kockosplantage. Hela vår promenad tog nära en och en halv timma.
En lugn dag på jobbet! På den långa stranden, helt fri från folk, passerade vi helt plötsligt en glassförsäljare som verkade ha kommit på villovägar. Eller tog han bara en paus på väg till sitt jobb någon på någon annan strand.
När vi kom fram till nästa strand la vi oss vid en plats där havet så klarast grönblå ut. Det var hett och vi bestämde oss för ett dopp. Vattnet var otroligt skönt och ljummet, vi blev kvar i vattnet en lugn stund. Det var ganska grund och vi kunde sitta på botten och titta in över den vackra öde stranden.
Vi njöt av värme, vattnet och en utsikten över havet, en blå himmel och en strand kantad av palmer. Det var en vacker dag och få moln visade sig på himmeln.
Det enda sällskap vi fick var några krabbor som krävde sig upp och ner från sanden.
Vid halvfyra började vi packa ihop våra saker. Det skulle ta en liten stund att ta oss tillbaka och vi ville inte hamna i ett läge där det började mörkna innan vi kom fram. Ficklampan var kvar på rummet.
Floden var inte fullt så djup när vi passerade den på tillbakavägen
Den långa stranden var fortfarande öde. Vi kunde dock se spår av hundtassar i sanden.
När vi kom tillbaka till strandens udde mellan byn och vår pousada satte vi oss på Malcea bar/restaurang.
När Lasse beställde in två Coke, lyckades det feltolkas och bli en felbeställning bestående av två kockosnötter med sugrör i, Cocoa. Vi har druckit sådana förut och det är ganska gott (och nyttigt ska det också vara) så vi drack upp dessa.
Solen gick ned i fjärran och Bob Marleys låtar spelades ur högtalarna under tiden byns barn lekte i vattnet. Rätt som det sprang en häst förbi mellan borden och en hund satte av efter. Men allt återgick strax till sin lugna stämmning.
När det hade mörknat begav vi oss tillbaka på hotellet för att spola av oss salt och sand. Vi satt en stund på vår veranda och tog en öl innan vi gick ner till restaurangen. Först satte vi oss vid ett eget bord men blev inbjudna att göra Mårten och Carina (svenskarna vi träffade igår) sällskap.
Ägaren Mark är förutom en mycket trevlig person som sköter sin mysiga pousada föredömligt, dessutom en duktig kock. Ikväll beställde Anki in en sallad medans Lasse provade Marks variant av Quesadillas. Till detta drack Lasse ”Bombe de Maracujà”, en Passionfruktsdrink, och Anki en klassisk brasiliansk Caprinha. Under middagen utbytte vi lite reserfarenheter med Mårten och Carina och blev kvar till det var dags att stänga den lilla restaurangen. Det var dags att dra sig tillbaka tillbaka till hotellrummet.
Den lilla trägången som bär till vårt rum är vackert upplyst och färska blommor ligger i den lila fontänen.
Från den lilla söta fontänen går vi upp för trappan och in till vårt rum till vänster.
