Itacaré och Prainha strand

Efter en god natts sömn tog vi oss ner till Pousadans lilla frukostserveringen. Frukosten med bröd, frukt, succos (speciella fruktjuicer) och kakor är standard i Brasilien.

Frukostservering på Pousada da Paz

Anki skulle prova på en liten kaka som såg intressant ut men var tvungen att spotta ut tuggan. Det var fiskkaka, och för den som inte gillar fisk i vanliga fall är detta nog bland det värsta tänbara.
Hon lyckades bli av med smaken efter att druckit massa juice, några extra fruktbitar, två läkerol som vi lyckades ha kvar från Sverige samt borstat tänderna.

Pousada da Paz
Pousada da Paz.

Vi packade ihop våra strandgrejor och lämnade vårt boende. Mannen på Pousadan hade sagt att det var ungefär 40 minuters gångavstånd till Prainha som skulle vara speciellt vacker strand vi läst om. Vi tog oss igenom stan men vid bussstationen bestämde vi oss för att det var säkrast och snabbast med en taxi.

I Itacaré, nära buss-stationen
Vid den lilla rondellen i Itacaré, nära buss-stationen.

Chauffören körde oss en liten bit ur stan och svängde sedan av på en grusväg som ledde fram till en stängd grind. Han hoppade ur och gick fram och förhandlade om att få komma in men utan framgång. Området bakom grinden var privat men han hade chansat eftersom det är den närmsta vägen till den vackra stranden.
Han körde tillbaka en bit och tog sedan en annan liten väg och släppte av oss där vägen tog slut och skog började. Han klev av och gick med oss över den smala cementgången över vattnet man var tvungen att passera innan man kom in i skogen. Sen pekade han rakt in och sa att vi bara skulle följa stigen rakt fram så skulle vi komma till stranden.
Vi bestämde tid då han skulle hämta oss och han valde att avvakta att få betalt till senare.

Stig

Sagt och gjort så började vi trampa på längs stigen. Efter en liten bit skog kom vi ut på öppnare mark, för att sedan gå in i skog igen. Vad vår chaufför inte berättat var att det kom flera förgreningar, de flesta uppenbara val men längre in kom en som gjorde oss osäkra.
Vi gick åt vänster och kom ut till en vacker sluttning som slutade bland höga klippor med en fin utsikt. Nedanför oss låg havet men det var klippor och inte ett ställe för solbad. Det var förståss fel väg vi valt, men vi kände ändå att vi fick något för det, nämligen den vackra vyn.

Havsvy

Tillbaka i skogen och valde vi det högra alternativet istället. Igenom mer djungel och nedför en lerstig där det halvvägs ner hade försetts med trappsteg i form av korta stockar. Vi kom ut på en öppen slänt och passerade en skylt om att detta var en nationalpark.

Havsvy

En man kom fram och tog betalt för inträde i nationalparken. Det var endast en liten slant, R$ 5 per person vilket känns helt ok. Speciellt då man märker att de arbetar med att hålla snyggt och rent i vackra området.
Efter ytterligare en kort sträcka så bredde den ut sig, Prainha, en av de vackraste stränder vi sett. Stranden är omtalad och välkänd i Brasilien som en speciell och extra fin strand. I båda ändarna går klippor upp med växtlighet på så att det nästan ser arrangerat ut.

Prainha strand

Fulla av beundran över den vackra vy vi hade framför oss glömde vi nästan bort törsten som satt in. Vi hade gått en och en halv timma sedan taxichauffören släppt av oss, och vattnet vi haft med var slut. Innanför stranden under palmträden ligger en enkelt uppbyggd bar. Vi tog av oss sandalerna och gick i den mjuka sanden upp och beställde varsin kall dricka.
Det satt riktigt gott och när vi druckit upp fortsatte vi med att svalka oss i det ljuvligt varma vattnet.
Solen sken och knappt ett moln så långt ögat kunde nå.

Prainha strand


På Prainha går det en hel del vågor vilket lockar många surfare. Här blandas nybörjare med surfare man ser bemästrar vågorna galant.

Prainha strand

Efter några sköna varma timmar i solen och i havet blev det dags att packa ihop. Klockan hade blivit tre när vi packade ihop våra prylar och började gå tillbaka. Vi hade stämt träff med taxichauffören som skulle plocka upp vid halv fyra på samma plats han släppt av oss.

Vägen från Prainha strand

Det var inte fullt lika hett och tur var det då flera sträckor bestod av höga backar uppför. Kändes extra mycket efter en dag på stranden. På tillbakavägen fanns det ingen tvekan om vägen och vi vandrade på igenom djungelsnåren och kom fram exakt i avtalad tid.

Platsen taxin skulle hämta oss från vår dag på Prainha strand
Efter vattnet släppte taxichauffören av oss några timmar tidigare och det var även här vi skulle bli hämtade. Grinden var dock stängd så han vinkade uppifrån kullen där bilen stod en bit därifrån.

Det var skönt att bli skjutsad direkt till hotellet och spola av sig sand och salt.

Pousada da Paz
Pousada da Paz ligger nere vid stadsstranden, bara några meter ifrån bensinmacken.

En kort stund senare gav vi oss åter ut. Vi gick en sväng längs gatan vid stranden för att hitta en trevlig uteservering att ta en öl på samtidigt som solen gick ner över hamnen.

Gatuliv

Efter halva sträckan gav vi upp, de få enkla gatukiosker som serverade öl hade enbart upptagna bord. Vi gick tillbaka till bensinmacken där vi köpte öl och satte oss på en bänk utmed strandpromenaden.

Hamn

Det var ebb och båtarna låg på sandbotten, ibland helt blottade och ibland under lite grunt vatten. Vi drack vår öl och såg på solnedgången och lokalbefolkning som satt intill oss. Människor passerade ständigt på vägen framför oss.

Gatuliv

Gatuliv

När det började skymma lämnade vi bänken och på vägen tillbaka till Pousada da Paz gick vi åter in till bensinmacken och köpte med oss lite öl och tilltugg.

Lasse på vår balkong på pousadan

På pousadan satte vi oss på balkongen, öppnade den kalla ölen och chipspåsen och började planera upp nästa transport söderut till Trancoso.
Det ideala vore att imorgon lyckas få halva dagen på stranden och ge oss av på eftermiddagen. Vi visste busstiderna från Ihleus till Porto Seguro men inte från Itacaré till Ihleus.

Pousada da Paz

Det blev senare kväll och vi tog oss ut och strosade runt längs med Rua Pedro Longo som verkligen förvandlas från en ganska tråkig och grå gata dagtid till en charmig, upplyst gata med uteserveringar, små butiker och folkliv kvällstid.

Rua Pedro Longo med Metro Pizzeria till höger
Rua Pedro Longo med Metro Pizzeria till höger

På Metro Pizza fanns ett ledigt bord på den annars så fulla restaurangen. Här beställer man in Pizza per centimeter. Vi valde 30 centimeter Vegetariana och succo de Maracujá, färsk passionsfruktsjuice.

Pizza på Metro Pizzeria

Pizzan var både god och mättande. Inne på restaurangen spelade en medioker trubadur lite klassiska jazz-låtar. Sången var något bättre, men bakgrundsinspelningen hade en del att önska och när han gick över till Saxofon lät det riktigt illa.

Mycket mätta och lite trötta gick vi tillbaka till vår pousada och skaffade lite sömn inför nästa dag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *