Efter att ha njutit av ännu en underbar frukost (kan man någonsin få nog av frukter i dessa länder?!) förhörde vi oss i receptionen om de bästa sätten att ta oss till ställena vi önskade besöka. Vi var i Rio 2001 och kände inte för att göra en tur med guide utan ville bara besöka några av de ställen vi tidigare besökt för att sedan utforska nya delar. Två av de ställen vi önskade besöka igen var Kristusstatyn och Sockertoppen.
Hotellet fixade fram en kille som kunde skjutsa oss till Kristusstatyn, vänta på oss där, och sedan köra oss till sockertoppen.
Från markhöjd nere vid berget Corcovado som Kristusstatyn är på behöver man köra 10 km uppför slingriga smala vägar tills man kommer till plats där man får hoppa av bilen och gå den sista biten upp till själva statyn. Tidigare fanns enbart trapport upp den sista biten men nu fanns även en rulltrappa i två omgångar upp till statyn.
Utsikt från Corcovado. Kristusstatyn har vi precis bakom oss och framför oss ser vi Sockertoppen.
Corcovado, vars top ligger på 710 meter över havet, betyder puckelryggen. Uppe på denna plats får man fin utsikt utöver Rio De Janeiros kustlinje och stränder som Ipanema, Cobacabana, stranden vid Centro samt bron Ponte Pres Costa E Silva och Niterói.
Himmeln var klarblå och solen sken med sin fulla kraft vilket gav oss en otrolig utsikt.
Den 38 meter höga statyn, Cristo Redentor, är verkligen mäktig och lockar många besökare. Det bästa är dock att komma så tidigt som möjligt innan alla bussturer anländer.
Efter en stund och ett antal fotografier här uppe återvände vi ner till platsen för bilarna för att åka vidare.
Vägarna på Corcovado kantas av vacker, lite djungellik, växtlighet och vid foten av klippan ligger ett av de finare omgådena i Rio. Bakom murarna döljer sig många stora hus. Det sägs vara ganska dyrt att bo här vilket man självklart kan förstå, även om vi av husens exteriör inte kunde bevittna riktigt lyxiga hus med vårt mått mätt.
Det pratades både engelska, spanska och portugisiska i bilen. Lasse pratar mest engelska och Anki föredrar att prata spanska med brasilianarna som också är det de bäst förstår. Engelska fungerar bitvis men de har lättare att förstå spanska och man kommer närmre dem genom att prata ett språk som är närmre deras egna.
Vi förhandlade om ytterligare ett besök på vår lilla utflykt, ett museum vi sett bilder på som både har speciellt utseende och är vackert beläget. Efter att ha förklarat vilket vi menade bestämde vi oss för att ta med detta men skulle först besöka sockertoppen.
Vi körde igenom Centro och efter en stund kom vi fram till linbanestationen vid Praca General Tibucio. Målet var Pao De Acúcar, Sockertoppen.
Man åker linbana upp till sockertoppen. Här har vi precis stigit av vid första anhalten på sockertoppen. Borta till höger kan man skymta Kristusstatyn som nu börjar komma i lite moln.
Vägen upp går via två linbanestationer, den första tar en halvvägs till Morro de Urca (220 meter över havet). Redan här får man fin utsikt, från ena hållet in mot staden och områden så som Centro och Flamengo. Åt andra hållet får man en vacker vy över Copacabana och Ipanema.
På berget finns en del lustiga apor av en sort som kallas silkesapa eller marmosettapa. De leker, brottas och hoppar runt bland träden. Deras söta utseende lockar åskådare.
Sista delen av linbanan upp till Sockertoppen
Vi gick runt och tog nästa linbana upp till slutmålet Pao De Acúcar (395 meter över havet). När vi kom fram svepte ett moln in över klipptoppen. En liten restaurang finns belägen på norra sidan, vi köpte en flaska vatten och satte oss en stund och kikade på utsikten mot centro. Fåglar seglade runt klippan och lekte med luftströmmarna.
Anki & Lasse uppe på Sockertoppen med Cobacabana strand i bakgrunden
På den södra sidan av linbanestationen får man en fantastisk vy över kristustatyn, staden nedanför och stränderna. Molnen som tidigare täckte Cobacabana lättade och vi fick fri sikt.
Däremot var det svårt att se kristusstatyn och vi insåg att vi haft tur med den ordning vi besökt de olika platserna.
Linbanan tog oss halvvägs ner och vi passade på att köpa en glass som snabbt fick ätas upp i den heta värmen. Efter sista sträckan med linbanan kom vi ner på marken igen där vår chaufför väntade på oss.
Monumento aos Heróis de Laguna e Dourados, nedanför Pão de Açúcar i Rio de Janeiro
Vi körde vidare och snart var vi på väg mot vårt sista stopp. Vi visste inte var byggnaden vi ville se låg men chauffören sa ungefär en kvarts bilfärd vilket var optimistiskt räknat. Vi åkte norrut och passerade Centro, körde förbi hamnen och ut på den långa bron Ponte Pres Costa E Silva. När vi körde av den fick vi betala en vägtull på 3 Real. Vår chaufför berättade att vi nu körde i området Niterói. Miljön är annorlunda jämfört med Rio de Janeiro och här är mer än karibisk känsla förenat med en mer sliten miljö.
Vi kom fram till Museu de Arte Contemporanea, ett museum designat av den berömde Brasilianska arkitekten Oscar Niemeyer. Formen för byggnaden och ingången känns futuristisk men också väldigt väl designad. Byggnaden känns mer formgiven av en designer än av en arkitekt så som man kanske oftast tänker sig.
Inne på Museu de Arte Contemporanea
Detta museum har en perfekt placering utmed en slänt utmed kustlinjen och på andra sidan sundet kan man se sockertoppen.
Inne är det förhållandevis enkelt. Även om det finns en del bilder, skulpturer och annat så är det fortfarande byggnaden i sig som är den största behållningen. Den inre delen består av en stor rund sal och den yttre med en slags gång med fönster ut över utsikten.
Vi gick tillbaka till vår chaufför som körde oss tillbaka hela vägen till hotellet. Vad som först var tänkt som en kort halvdagsutflykt hade blivit en hel sådan och vi kom tillbaka till hotellet vid fyratiden.
Dagen innan hade vi sett några trevliga restauranger i riktningen mot Ipanema så vi promenderade ditåt för att inta en sen lunch. Det blev ett litet trevligt ställe som heter Brazinha de Ipanema Galetos.
Vi tog in sallad och två huvudrätter som visade sig innehålla extremt mycket mat. Det var otroligt gott och fräsch men omöjligt för någon av oss att äta upp allt.
Åter på vårt hotell blev det dags att göra sig klar för sambashow. Vi har tidigare varit på Sambashow i Rio och när det gäller sådana här kvällsaktiviteter är det absolut bästa att boka in det så en buss kommer och hämtar och lämnar en på hotellet. Även om det har blivit bättre i Rio är det fortfarande hög kriminalitet och turister är speciellt utsatta.
Bussen hämtade oss 21.20. Efter en kort runda till ytterligare några hotell släpptes vi av tillsammans med en guide i stadsdelen Leblon utanför teatern.
Inne fixade han de bästa platserna till oss vilket gjorde att vi satt alldeles intill scenen när showen körde igång.
Cristo Redentor och Corcovado
MAC / Museu de Arte Contemporanea de Niteroi
Museum i mycket speciell form med utställning med Oscar Niemeyer, Timie Ohtake och Franz Weissmann. Designad av Oscar Niemeyer. Fantastiskt!
