Seaside Rendezvous rummet på BijBlauw gav en fantastisk vy när vi drog undan gardinerna på morgonen sista dagen 2013. En klarblå himmel ovanför det blå och mäktiga havet. Solen sken och det var naturligtvis värme som mötte oss när vi öppnade dörren och gick ut på terrassen.
Morgon på BijBlauw
Vi satt en stund i stolarna på terrassen och blickade ut över havet. Egentligen hade vi tänkt ta oss upp till stan för frukost, men vi visste hotellets restaurang också serverade frukost och vi hade egentligen ingen anledning att ge oss härifrån. Vi gick nerför vår trappa och ut till serveringen. Klockan hade hunnit närma sig när deras frukostservering var över och de höll egentligen på att förbereda de sista serveringarna, men de kunde hinna med även oss, och strax efter oss kom ett annat par som också kunde beställa in frukost. Vi slog oss ner vid ett av borden nere vid vattnet. Vågorna rullade in mot stenarna och klipporna som låg bara någon meter ifrån oss.
Det finns ingen frukostmeny på BijBlauw utan här får man kaffe och en tallrik med ägg, bröd, pålägg och färskpressad fruktjuice. En frukost som passade oss perfekt. Espresson satt fint liksom övrigt på frukosttallriken.
Vi passade på att fråga servitrisen om kvällens meny. Normalt erbjuder restaurangen en kötträtt, en fiskrätt och en vegetarisk rätt, men ikväll skulle de bara ha en kött och en fiskrätt. Det fanns inte någon specialmeny för att det var just nyårsafton, vilket faktiskt passade oss riktigt bra. Vi övervägde att äta middag på hotellets egna restaurang och istället ge oss ut på stan både före och efter middagen för att fira in det nya året.
Tillbaka i rummet hade de redan hunnit städa. Vädret var underbart och vi satte oss i skuggan av terrassen och kopplade av. Här kan man lätt sitta och bara låta timmarna gå. Och sista dagen på året kändes det som helt rätt plats att vara på.
Vi hörde smällare och anade att de provade smällare som någon timma senare skulle gå längst med hela gatan utanför oss. Ägaren hade berättat för oss att de klockan tre kommer sätta igång smällare i ena delen av gatan utanför, och att de sedan skulle smälla hela vägen in till stan. Allt som allt skulle det ta en halvtimma. Vi såg banden läggas upp och folk samlas. Klockan var dock inte mer än två och vi stannade en stund till på vår underbara terrass.
Långt band av smällare som pågår under en halvtimma
Närmare tre gick vi ut på gatan för att hinna med att se vyn även före smällarna tändes igång. Det var ett långt rött band av smällare längst med hela gatan, det som ibland kallas smatterband fast här var det större smällare och en extremt lång variant.
Vår hotellägare hade liksom flera andra utmed gatan ställt fram en liten servering. Han sålde diverse drycker och smårätter. Flera slog sig ner på plaststolar eller hängde vid den lilla provisoriska baren.
En öl hade egentligen suttit fint men de skulle strax köra igång smällarna och vi valde att avvakta tills efteråt.
Vi gick bort några meter där det långa bandet med smällare började. Kort därefter såg vi en man huka sig ner för att köra igång det. Smällandet drog igång och var helt öronbedövande.
Smällarna kröp sakta närmre oss längs med Pietermaii. Det lät ofantligt mycket av det konstanta smällandet. Luften fylldes av rök och smällarna flög, det såg ut som en del foton man sett från krigsskådeplatser. Det gällde att hålla sig inne vid trottoarkanten om man skulle undvika att få någon på sig.
Det var en helt galen, men rolig grej. Röken stack i ögonen och alla med någon slags respekt för dessa smällare höll sig vid husväggarna och trottoarerna. Framme vid vårt hotell hade hotellägaren tidigare lagt ut den stora knut av smällare men puttat bort den en bit ifrån byggnaden och bilarna som stod parkerade för säkerhets skull. Det var nog ett smart drag, för när smällarna kom fram till denna stora knut av smällare steg röken rejält och luften fylldes med rök. Det var inte utan att röken gjorde så det sved ordentligt i ögonen. Men alla verkade lika fascinerade av företeelsen; gamla som unga.
Folk följde efter men även i folkföljet smällde det om fötterna. En man gick med en stor skyffel och sopade ihop rester av smällarna men när vinden tog i började en del brinna igen och vissa smällde i efterhand.
Som svensk såg detta lite galet ut och hemma hade säkerheten varit en helt annan. Det var nog stor risk att någon skulle skada sig eller bränna sig under ett sådant här event.
När röken lagt sig något bakom smällarna dök ett marschband med trummor upp. Det svängde ordentligt när de drog igång och de som inte redan gick hack i häl med smatterbandet följde bakom marschbandet nu.
Mysig stund på Rock Beach med ett glas i värmen
Vi följde efter en bit men när vi såg en trevlig strandbar hoppade vi in där istället. Det var inte utan att man kände sig lite mör efter upplevelsen av alla dessa smällare, och nästan lite döv på öronen. Vi hade varit med om liknande i Aruba för några år sedan vid nyår, men inte i det här omfånget.
Inne på Rock Beach fanns det en enkel servering längs med gatan, men på andra sidan den stora Containern ut mot stranden fanns en längre bar och flera barstolar samt stolar och bord ute i sanden. I bortre änden stod en DJ och spelade. Platsen såg etablerad ut och framför honom fanns till och med ett litet asfalterat golv om folk ville dansa.
Vi slog oss ner vid baren beställde vi varsin öl. Det var inte utan att vi kände oss torra i munnen och lite grusiga efter smällarna. Huden var också grusig och lite svart, men det var lika för alla som hade varit ute på gatan.
Det spelades skön musik och folk var på festhumör. Ena tjejen som serverade kände vi igen från Ginger restaurang vi besökt kvällen innan.
Strandbiten var fin, även om den liksom många ställen på ön slutade vid klippor ner till havskanten. Det fanns strandstolar som folk nu satt på i sanden. Lasse beställde öl till och Anki gick över på vin.
Musiken var 80-tals inspirerad och några av gästerna började dansa lite smått inne bland barstolarna.
Det var härlig miljö att sitta och hänga vid, och ladda för kvällen. Eftermiddagssolen var varm och stämningen skön.
När vi lämnade Rock Beach var det fortfarande feststämning längsgatan utanför trots att tåget med smällare hade passerat för länge sedan.
Bilar tutade när de rullade längs gatan och en av bilarna som körde förbi lät två tjejer hoppa upp på huven. Personerna inne i bilen hade nerrullade fönsterrutor och vinkade och tjoade. Utanför vårt hotell höll de på att packa ihop serveringsståndet de haft uppe under eftermiddagen. Vi pratade med ägarna och de liksom vi skrattade åt hur mycket smällare det varit och hur galet det egentligen när, men samtidigt kul. Vi frågade om vi kunde äta middag uppe på vår terrass, vilket ägarinnan Britt blev väldigt glad över att bli tillfrågad om. Hon tyckte det var en utomordentlig idé och hade nog faktiskt inte slagits av denna tanke innan. Men terrassen är perfekt plats för en middag.
Vi gick in och tog en andra dusch för dagen för att få bort rester från smällarna som skvätt upp på oss. Ute på terrassen dukade ägaren upp med tallrikar och glas och fyllde på fotogen i ljusen på bordet. Det var perfekt att gå och göra sig i ordning för kvällen och samtidigt njuta av terrassen och kunna höra och se smällare och raketer som redan var i full gång.
Romantisk Nyårssupé med utsikt över Karibiska havet
En av servitriserna kom upp och frågade vad vi ville ha att dricka och vi beställde upp vitt vin och vatten. Huvudrätterna för kvällen bestod av antingen fisk eller kött, och vi tog en av varje.
Det var en vacker skymning och omgivningen var fantastiskt vacker.
När klockan slog sju skålade vi i vin samtidigt som fyrverkerierna tog fart. Alla firande det Nederländska nyåret. Inåt stan kunde vi se ett kryssningsfartygen utmed inloppet till Sint Anna Bay. Vi gissade att det skulle ligga kvar där hela kvällen eftersom det var nyårsafton.
Lasses fisk serverades med ris och Ankis kött med potatismos. Men upp till detta fick vi även in tallrikar med både sallad och pommes frites. Det vita vinet var gott och svalkande denna sköna och varma sista kväll på året. Under vår middag kom det en regnskur men vi satt under tak så det var inget som berörde oss, och även om det öster ner rejält så varade det bara en kort stund.
Det var första gången de serverade middag på terrassen om vi förstod rätt, men det skulle säkerligen bli flera. Även om restaurangen är precis nedanför och har ett läckert läge utmed havet, så kommer man här upp och får en vacker vy över hela horisonten och kustsremsan utmed Willemstad. Normalt har de än så länge inga desserter, men idag var det nyår och det fanns en choklad och passionsfruktsdessert som vi tackade ja till. Till det beställde vi även varsin espresso.
Fyrverkerierna tog uppehåll så här timmarna efter Europa blivit firad och innan tolvslaget här på ön.
Vi satt på vår terrass och drack av det väl kylda vita vinet tills det var mindre än en timma kvar av 2013.
Vi firar in nya året i Willemstad, Curaçao
Sedan lämnade vi vår vackra vy och begav oss in till Queen Emma bron i stan där de officiella fyrverkerierna skulle ske. Inne i stadskärnan var det fullt med folk. Längst bron satt folk på medhavda stolar och hade nog både ätit och druckit redan. Många hade en kylarväska bredvid sig.
Vi gick över bron, vilket med denna folkmängden nu tog betydligt längre tid än det normalt gör. Folk var i feststämning. Ute på vattnet låg två båtar i mitten. Vi kunde inte se någon pråm men anade att vilken sida som helst skulle ge oss fina vyer.
Över på andra sidan var det ännu tjockare med folk. Hela torget var fyllt, och i mitten stod en stor scen med liveuppträdande. Vid sidan om den en stor skärm med nedräkning av klockan. Vi ställde oss vid kanten av kajen strax intill bron. Intill oss stod en familj från stan som började prata lite med oss. De var nyfikna på var vi kom ifrån och vad vi tyckte om Curaçao.
Alla vi mötte känns verkligen genuint trevliga och gästvänliga. Klockan närmade sig snabbt tolvslaget. Det var nog inte fullt lika noga som vi är vana vid exakt när klockan går över tolv, men de två båtarna som låg på vattnet mellan de två sidorna av Sint Anna Bay som delar staden, började båda tuta vilket tydde på att nu var det inte längre 2013. Nu hade vi gått över till 2014 och fyrverkeriet gick loss. Folk jublade och önskade varandra gott nytt år.
Fyrverkerierna sköts upp både från andra sidan stan och bakom båtarna. Förmodligen hade de som befann sig uppe på den höga Queen Juliana bron fantastisk utsikt, men raketerna gick högt upp och alla i stan kunde förmodligen få en vacker vy.
På scenen började man sjunga ”Oh happy day” och hela torget gungade av dansande och sjungande människor.
Det nya året startade bra i Willemstad. Fyrverkerierna fortsatte skjutas upp mot himmeln även efter tolvslaget, men det hade varit snudd på fler raketer dagen innan. Alla älskar dock smällare och raketer här och verkar passa på att fördela ut ransonen över flera dagar för att fira riktigt ordentligt och konstant.
Folkmängden på bron började så smått minska något, men framför allt på andra sidan om bron var folklivet på torget framför scenen i full gång och skulle säkerligen hålla på flera timmar till. Vi promenerade över bron tillbaka till vår sida stan.
Så småningom tog vi oss hela vägen tillbaka till vårt hotell och kunde då och då fortfarande skåda fyrverkerier mot himmeln. Hemma på vår terrass såg vi ett av kryssningsfartygen sätta fart utåt havet. De hade firat nyår inne i hamn, men lämnade nu Curaçao för att åka vidare mot andra Karibiska öar.
Vi gick och la oss för att få några timmars sömn innan den första gryningen för 2014 skulle nå Karibien och Curaçao.
