Denna morgon var fantastisk, klar och varm. Det var vår sista dag på Ti Kaye vilket kändes lite tråkigt, men vi hoppades att även nästa ställe skulle vara fint.
När vi blev placerade till frukost insåg vi att på dessa dagar hade vi suttit vid i stort sett alla bord utmed balkongen. Självklart tog vi för oss av frukt och bagels, det är enkelt att fastna i den mysiga miljön och med allt gott man bara vill ta lite till av.
Det var sista dagen även för våra nyfunna vänner från Toronto så vi bytte e-mail och tog avsked.
Tillbaka på rummet så var det dags att plocka ihop väskorna, vi skulle byta hotell. Det var ingen stor sak och ganska snart kunde vi stänga igen dem och lämna dem vi dörren. Vi hade beslutat att göra det mesta av denna perfekta dag och ligga på stranden tills klockan två när det var dags att åka vidare.
På väg till stranden passerade vi poolen. Där satt Elena och vi hann byta några fler ord innan hon och Yves skulle bege sig till flygplatsen.
Även om dagarna innan varit fina var denna något speciellt, från den lilla utisktplatsen var det hel klar blå himmel och även vattnet under oss så klarare ut än vanligt.
När vi kom ner till stranden tog vi plats på en av de sköna orange strand stolarna.
Det var riktigt hett och det fanns snart anledning att gå ner till vattnet för ett dopp. Stranden är fin men precis där man går ner ligger det lite stenar som inte är så sköna att gå på.
Först la vi oss en stund på de flytande runda madrasserna och sedan simmade vi runt en stund i det varma klara vattnet.
Det var ovanligt många som beställde mat till solstolarna av strandkillarna denna dag, kanske var det för varmt för att lämna skuggan vid solstolen.
Klockan gick förstås lite för fort, som den alltid gör när man har det bra. Tillbaka i receptionen betalde vi för maten under besöket och bytte om från strandkläder. En man ur personalen skulle köra oss och vi hoppade in i den vita bussen.
Först gick det sakta på de knaggliga vägarna, men så snart vägen blev något bättre så tryckte chauffören till gaspedalen. Nu följde en resa på slingriga vägar, upp och ner på bergsluttningar längs havet.
Vi åkte igenom den lilla staden Canaries där tempot var lågt och vi inte såg så många människor. Många av de små husen var målade i klara färger, alltid en färgklick i tropiska länder, även om färgerna bleknat och börjat flagna på många av byggnaderna här.
När vi började närma oss stannade chauffören till som hastigast när vi fick vykortsutsikt över Piton bergen och Soufrieire under.
Soufrieire stad var större och mer livligare än Canaries varit när vi åkte igenom. Det var folk längs gatorna, i de små butikerna och serveringar längs gatan.
Chauffören körde vidare genom stan och upp på en kulle där han svängde in. Personalen mötte upp oss och gav oss bums varsin frukt-punch och en fuktig svalkande handduk var för att torka av oss efter resan. En kvinna visade oss vägen till Hibiscus villan där i skulle bo närmaste dagarna. Redan när vi passerade yttre dörren förstod vi det var lite extra och vi kom fram till en stor pool utmed en villa med stort sovrum.
Det här skulle vi nog kunna stå ut med. Och bortom poolen och skogen så såg vi toppen av Petit Piton. Fantastiskt!
Vi gjorde oss hemmastadda och packade upp det vi behövde. Resten av eftermiddagen hängde vi vid poolen och beundrade utsikten tills solen gått ner.
Och vilken fantastisk vacker solnedgång det var, där solen gick ner i havet med en palm framför, en solnedgång värdigt ett vykort.
Klockan var sju när vi gick uppför den korta promenaden uppför till restaurangen, the Mango Tree Restaurant där ett liveband spelade musik.
Servitrisen som välkomnade oss såg lite förvånad ut att vi inte hade bokat, vilken vi inte trodde behövdes, men vi slog oss ner i baren så länge.
Anki beställde drink som kallades Between the Pitons som bestod av Brandy, Triple Sec, Cointreau och lime. Lars valde en Stonefield Dream som bestod av mörk Rom, crème de banane likör, Cocos grädde och muskotnöt. Båda var mycket goda men Lars drink var nog ändå ett snäpp mer delikat.
Vi hann inte dricka upp innan servitrisen kom och visade oss till ett bord. Eftersom vi haft menyerna i baren visste vi redan vad vi skulle ha och beställningen gick snabbt. Till förrätt valde vi båda Callalou soppa, en god grön soppa gjort på blad från en spenat liknande växt och som var en favorit i Grenada när vi var där 15 år tidigare.
En kycklingrätt blev kvällens val för Anki medan Lars valde en räkrätt. Vinutbudet var inte lika spännande som på Ti Kaye, men det hade vi inte heller väntat oss eftersom det var en specialité där.
Vår vana trogen var vi bland de sista som lämnade Mango Tree Restaurant på kvällen mätta och mycket nöjda.
Tillbaka i vår villa fick vi en helt underbar himmel full av stjärnor. Vi la oss på varsin solstol och tittade upp på himmeln.
Men det blev dags att ge sig efter en fantastisk dag och få lite sömn.
