När vi vaknade tidig morgon trummade regnet på taket till vår villa så vi slumrad till och sov en stund till. Det var en ny dag på St Lucia och när vi gick upp växlade vädret mellan klart och regn i sådan hög hastighet att det var svårt att hänga med.
När vi gick uppför backen för frukost tog vi med oss paraply men behövde inte använda det. Vi möttes direkt av en kvinna ur personalen som visade oss till ett bord utmed balkongen. Under hela frukosten kunde vi höra kvinnan sjunga med i de låtar i som spelades i lågt i restaurangen, de flesta låtarna i reagge takt.
Även denna dag lyxade vi med god färsk frukt och bagels. Dessutom provade vi deras yogurt med massor av alternativ att blanda i bland annat färska blåbär, kanel ananas, olika nötter, hemma lagad granola och mycket mer.
Som vanligt vid sådana här frukostar vill man äta mer än man orkar och vi satt kvar en stund och sippade på kaffet och kollade ut på utsikten med havet utanför. En kolibri flög runt bland blommorna i trädet och sög nektar.
Mätta och mer än nöjda återvända vi till rummet. Vädret var fortsatt lite veligt men vi gjorde oss klara för stranddag undertiden som små tropiska regnskurar kom och gick.
Ute till havs formades en fantastisk klar regnbåge. Och så drog molnen söderut och himmeln blev klarblå.
Med strandväskan i högsta hugg gick vi ner till stranden. Eftersom anläggningen ligger uppe på en hög klippa får man ta trappor ner och det är några stycken och kanske inget man springer fram och tillbaka till rummet från.
Vi hejade på personalen i orange tröjor nere vid stranden och tog plats på samma solbäddar som vi använt dagen innan.
Vi hann knappt lägga oss förrän vi blev serverade kallt gott vatten. Molnen som legat ovanför oss skingrade sig. Det kom några få vattendroppar men regnet verkade hålla sig bortta och solen tog över.
Några av de båtar som lagt till i bukten kvällen innan låg kvar, men flera hade kört vidare. En båt med besökare kom in och folk hoppade av för att bjuda en stund av vatten och strand. När vi tittat oss mätta på den härliga miljön så läste vi, för att sedan lägga ner boken och åter insupa den underbara stranden. Några amerikanska kvinnor kom och la sig intill och vi fnissade lite när den ena sa; “I haven’t come here all the way from Minnesota to stay in the shadow”.
Vi promenerade längst med stranden vid flera tillfällen under dagen. Vyn över stranden och Ti Kaye var om möjligt ännu vackrare från den bortre delen av stranden.
Under eftermiddagen hoppade vi även i det sköna vattnet och svalkade oss en stund. Ett skynke till vår cabana lossade och fläktade vilt i vinden. Det gav då och då välbehövlig skugga.
När våra kroppar var nöjda med sol för dagen gick vi över till strandbaren Ti Manje, upp på en loftgång ovanför själva restaurangen, där vi beställde varsin Piton i baren och slog oss ner för att njuta av ölen. De stängde ner restaurangen nedanför och vi såg allt fler lämna stranden.
Men baren var öppen en stund till och när vi skulle beställa mer att dricka var det happy hour och valet föll på varsin Pina Colada. Vi bytte plats för att få bättre utsikt över havet och stranden när nu solen letade sig allt närmare horisonten. Servitrisen kom med drinken som så klart var mycket god. Det kom korta skurar men vi satt under parasoll så det var inget som berörde oss.
När vi såg ett annat par som kämpade med att fotografera sig själva så gick Lars ner och erbjöd sin hjälp. Det trevliga paret var från Toronto Kanada och vi talades vid en stund innan det var dags att ge sig. Stranden var tom och det fanns bara två kvar i personalen på strandbaren när vi gick uppför trapporna tillbaka till Ti Kaye.
Det hade börjat skymma när vi var tillbaka i vår stuga. Vi klädde om för middagen och gick upp till restaurangen.
En trevlig servitris visade oss genast till ett bord och försåg oss med menyer. Restaurangens meny skiftar för varje veckodag och när Anki frågade om ett vegetariskt rätt blev hon erbjuden en vegetarisk meny. Liksom dagen innan serverades en appetizer och denna dag var det en slags sushi.
Lars valde en god räkrätt och ett vitt Marlborough vin till och Anki en Risotto med ett Shiraz till. Båda rätterna var mycket goda och slog alternativen från kvällen innan.
Vi satt kvar en stund och snackade och när det började bli dags att gå så fick vi syn på våra vänner från Kanada och blev kvar en lång stund och diskuterade allt mellan himmel och jord. Kul med de här mötena man har när man är ute och reser.
Till sist var det dags och ge sig, och minsann var vi inte sista gästen i restaurangen igen. När det är trevligt är det svårt att slita sig. Vi återvände till rummet för lite sömn.
