Saint-Pierre Martinique

Saint Pierre, en gång i tiden Karibiens Paris

Utflykt från Cap Est Lagoon till Saint Pierre, som en gång i tiden var öns huvudstad och kallades för Karibiens Paris.
Share on facebook
Share on twitter
Share on email

Natt vid Le Cap Est Lagoon, Le François, Martinique

Vacker morgon på Cap Est Lagoon

Solen sken när vi vaknade på Cap Est Lagoon, östra Martinique. Uppe i restaurangen blev vi serverade kaffe och kunde sedan ta för oss av en fin frukostbuffé.

Frukost på Le Cap Est Lagoon Resort, Le François, Martinique

Det var tydligt franska inslag som t.ex. chèvre och brie ost, croissanter  och crepes med nutella. Men så klart även färsk frukt och lite andra lokala inslag. Från vårt bord hade vi en fin utsikt över området mellan restaurangen och stranden.

Morgon på Le Cap Est Lagoon, Le François, Martinique

Vinden blåste in varm och skön. Som vanligt med goda hotellfrukostar var vi mycket mätta när vi gick därifrån.

Promenad ner till stranden på Le Cap Est Lagoon Resort, Le François, Martinique

Karibisk blomma på Le Cap Est Lagoon Resort, Le François, Martinique

Tillbaka på rummet satte vi oss på vår veranda för att njuta av solen, men gaska snart drog mörka moln in och strax efter började dropparna komma. Det regnade rejält och verkade inte som det skulle ge med sig i första taget.

Egen pool, Le Cap Est Lagoon Resort, Le François, Martinique

Dagsutflykt till nord västra Martinique

Uppe i receptionen frågade vi om tips vad man skulle se eller göra på Martinique och bland alternativen dök ett upp som vi tänkt på tidigare; Saint-Pierre i nord västra delen av ön. Att ha en egen hyrbil underlättar otroligt när man snabbt vill komma iväg och snart rullade vi ut genom landskapet. En solig dag var de gröna kullarna säkert helt fantastiskt vackra, i grått regn så var de mer dramatiska.

Regnigt Le-Francois, Martinique

När vi närmade oss Fort-de-Franc sprack molnen upp och snart var det skinande sol.

Väg som slingrar sig genom Le-Francois, Martinique

Vägarna blev större med fler filer för att åter smalna av när vi lämnade huvudstaden bakom oss. Helt plötsligt dök en skylt upp med Saint-Pierre österut, dvs inlands, och vi följde skylten som tog oss på allt smalare och mindre vägar. Det här var lite märkligt.

Banan plantage i nordvästra Martinique

När vi så småningom kom ut på kustvägen igen förstod vi att det hade varit en obegriplig omväg, varför skylta på detta vis? Vädret blev åter sämre och vi började fråga oss om vi skulle stannat i Fort-de-Franc istället.

Saint Pierre

När vi kom fram till Saint Pierre gick trafiken sakta genom staden.

Regnigt St Pierre, Martinique

Vid en utsiktsplats fick vi syn på en ledig parkering där vi svängde in. Det regnade rejält men när det lugnade sig något tog vi oss ut under varsitt paraply. Utsikten låg vid ett museum över stadens dramatiska historia.

Klarar upp över Saint Pierre, Martinique

Fram till 1902 hade det varit Martiniques huvudstad men då ödelades hela staden vid ett vulkanutbrott från intill liggande Mount Pelée. Här och där står gamla hus rester och ruiner som, i vissa fall, var rester från den tiden.

Ruiner i Saint Pierre, Martinique

Staden kallades innan vulkanutbrottet the Paris of the Caribbean. Regnet gav med sig och vi tog en promenad i den trevliga staden. De flesta butiker var stängda, kanske beroende på att det var efter två på en lördag.

Rue Bouille, St Pierre, Martinique

Maison de la Bourse,  St Pierre, Martinique

Nere vid kustvägen ligger en marknad, men de höll på att stänga ner när vi gick förbi och vi fortsatte en sväng genom staden och såg oss om. Vi gick några steg ut i den svarta stranden som kantar hela staden, sanden innehåller lavasten.

Strand och bryggan i centrala Saint Pierre, Martinique

La Vague Restaurant vid stranden i Saint Pierre

När det kurrade i magen fick vi syn på en restaurang som mitt i staden som såg trevlig ut. Det fanns gäster bland flertalet bord men servitrisen visade oss till ett bord för två med utsikt över stranden utanför.

Uteservering vid stranden på La Vague Restaurant i Saint Pierre, Martinique

Språkkunskaperna bland personalen var begränsade men de kunde ändå förklara meny-alternativen som vi var lite osäkra över. Lars tog en rätt på fläskkött och Anki valde en kycklingrätt. Det blev en Lorraine blond öl till köttet och vitt vin till kycklingen.

Lorraine, Martiniques egna öl, La Vague Restaurant i Saint Pierre

Lars äter lunch på La Vague Restaurant i Saint Pierre, Martinique

När vi kom ut igen var det strålande sol och blå himmel, vilken skillnad från när vi kommit till Saint-Pierre. Vi gick ut på den långa bryggan ut från centrum och fick vy in över stan från havet. Molnen som låg runt toppen på Mount Pelée skulle nästan kunnat uppfattas som att det var vulkanen som släppte ifrån sig rök.

Mont Pelée vulkan i Saint Pierre, Martinique

Cathedrale Notre Dame de l'Assomption och strandvy, St Pierre, Martinique

När vi gick tillbaka till utsiktsplatsen såg staden helt stängd ut, vi förstod att det var helg stängt.

D10 genom centrala St Pierre, Martinique

Uppe på utsiktsplatsen var det nu få besökare kvar, utflyktsbussarna var borta vilket var lite paradoxalt när det nu var perfekt väder och mycket vacker utsikt här från höjden.

Det var dags att lämna Saint-Pierre och vi körde tillbaka hela vägen till Fort de France längs kusten. När vi kom till huvudstaden hade vädret blivit grått och regnigt men vi tog ändå en sväng med bilen genom centrum. Det var inga stora avenyer in till centrum. Inne i stan var det stängt men vi kunde se ett antal butiker och serveringar längs nere i hamnområdet där vi även körde förbi färjeterminalen. Vi korsade nu Martinique och återvände till Le Francois och vidare söder till La Prairie och vårt hotell.

Lars i i den egna poolen, Le Cap Est Lagoon Resort, Le François, Martinique

Middag på Le Cap Sud-Est restaurang

Tillbaka på vårt rum bytte vi om för kvällen. Vi tog en sväng om strandrestaurangen men deras oflexibla ganska dyra meny passade inte oss och när vi kom upp till Le Belem restaurangen vi ätit på dagen innan så blev vi inte heller så övertygade om att det passade. Vi återvände till bilen och körde till en liten lokal servering, som heter snarlikt som vårt hotell; Restaurang Cap Sud-Est.

Exteriör Restaurant Le Cap Sud-Est, Martinique

Det var så klart mycket enklare, men vi tycker det är intressant att testa olika på våra resor. En ung tjej som inte kunde någon engelska alls visade oss en meny på griffeltavla och när vi nickade blev vi visade till ett bord.

Interiör Restaurant Le Cap Sud-Est, Martinique

Vi beställde vin och öl att dricka och hon serverade det tillsammans med en god appetizer i form av en seafood soppa. Anki valde en entrecote och Lars tog en rätt med räkor, båda goda och generösa.

Middag på Restaurant Le Cap Sud-Est, Martinique

Vår vana trogen lyckades vi bli sist på restaurangen och mätta tackade vi nej till dessert. Det var en kort väg att köra tillbaka till vårt hotell.

Relaterade Sidor

Relaterade reseskildringar