L’Express des iles lämnar Ford de France och Martinique

Med färja till nästa karibiska ö

Från trevliga fiskebyn Sainte-Luce till Fort de France och färja över till Saint Lucia. En bilfärd i mörker tog oss till vårt hotell, Ti Kaye.
Share on facebook
Share on twitter
Share on email

Om det inte hade varit för att hotellen varit så uppbokade på Martinique hade vi nog valt att stanna kvar ännu en natt. Men omständigheterna gjorde att det var dags att byta ö denna dag. Och vi skulle faktiskt komma att återvända till Martinique innan denna semestern var slut.

Båtbiljetter till Saint Lucia tänkte vi boka online då vi upptäckte att man inte kunde boka samma dag. Som tur var hittade vi ett telefonnummer till dem som de svarade på trots att det var långfredag. Då L’express des iles huvudkontor ligger i Saint Lucia innebar det också att deras kontakt pratade bättre engelska. Bokningen via telefon gick smidigare än vi vågat hoppas på.

Balkong med utsikt, Ti Paradis i Saint-Luce,Martinique

Än hade vi några timmar kvar på Martinique. Molnen låg ganska tätt över ön så här på förmiddagen. Vi satt en stund på balkongen när vi pausade medan vi gjorde oss i ordning och packade ihop våra väskor. När vi kom ner passade vi på att checka ut då vi inte riktigt visste om ägarinnan skulle vara kvar senare, och det var skönt att få det ur världen.

Grindarna till Ti Paradis i Saint-Luce,Martinique

Förmiddag i Saint-Luce centrum

Planen hade varit att hinna besöka någon strand denna dag, men molnen gjorde att vi åtminstone började med fokus på stan. Det var långfredag och helgdag, vissa butiker och verksamheter hade stängt, men flera var trots allt öppna. Solen trängde igenom molnen då och då och vi tog en promenad genom byns huvudgata och ut tillbaka på restauranggatan.

Gatuliv i Saint-Luce på Martinique

Pannkakor och kaffe på Saint-Luce Paradise

I ena änden av stråket med alla restauranger ligger Saint-Luce Paradise. De hade en menyn utanför med några frukostalternativ. Den gällde fortfarande och vi brydde oss inte om att gå vidare och kolla övrigt utbud. Detta var ett nytt ställe för oss på en del av gatan vi inte besökt tiggare. Det var kul att prova ytterligare ett ställe innan vi skulle lämna stan. Den unga tjejen som jobbade som servitris var supertrevlig och gjorde sitt bästa för att kommunicera på engelska med oss.

Pannkakor på Saint-Luce Paradise Restaurant på Martinique

Vi beställde i pannkakor, kaffe och juice. Pannkakorna visade sig bestå av två mindre pannkakor per person. Till detta kom sylt och smör. Pannkakorna var faktiskt något utöver det vanliga, mycket smakrika och mycket goda. Det kändes verkligen som de var tillagade från ett familjerecept och med mycket hjärta.

Saint-Luce Paradise Restaurant, Martinique

Vid ett bord strax bakom oss satt en äldre man som skrattade och snackade med personalen. Det är tydligt på jargongen och sättet att många känner varandra i den här stan, som från början varit en fiskeby. Servitrisen kom in med en flaska och ställde på hans bord varpå han hällde upp ett glas med Rom. Han verkade inte ha ett behov av en större mängd, utan njöt av detta glas som en bra start på dagen. Kanske var det ett sätt att starta dagen, eller så var det extra firande då det var långfredag och helg.

Vi var båda mätta och började fundera på om det var läge att gå vidare, när ett ösregn drog in över ön. “Catastrophique”, sa tjejen som serverade oss och log stort när hon fick stå kvar under takpresenningen med urdruckna glas i handen och vänta för att sedan springa över med dem till huvudbyggnaden.

Vår servitrisen kommer in från regnet, Saint-Luce Paradise Restaurant, Martinique

Vi växlade några ytterligare ord med servitrisen, och hann faktiskt fundera på om vädret skulle innebära att vi skulle beställa in något ytterligare. Ännu en störtskur drog förbi. Presenningen över oss fylldes av vatten som öste ner på marken då vindpustar tog tag i det. Vi hoppade in ett steg för att skydda oss mot både regn och när vattnet som samlat sig sköts ner från taket. Vi gick över till huvudbyggnaden och betalade. Sen vinkade vi glatt till vår servitris och önskade henne en bra dag.

Brygga nere vid vattnet i Saint-Luce, Martinique

Promenad runt i Saint-Luce stad

Marknaden pågick för fullt längs gatan. Främst var det självklar lokalbor som handlade, men alla lockas att stanna till och kolla in både fiskar och skaldjur som såldes.

Marknad i Saint-Luce på Martinique

Större delen av tiden under dagen var det vacker väder med sol och färre moln, men det blåste mycket och vädret växlade snabbt vilket gjorde att man inte kunde lita på om det skulle hålla upp från regnet eller när nästa skur skulle komma.

Litet torg inne i Saint-Luce, på Martinique

Vi promenerade ut ifrån centrum och kände att vi trots vårt korta besök i Saint-Luce hade fått ut ganska mycket. Vi hade hunnit uppleva och njuta av den charmiga gamla fiskebyn.

Saint-Luce, Martinique

Molnen drog åter in över ön och vi skyndade oss sista biten tillbaka till hotellet. Att ta en sväng till stranden kändes inte så aktuellt med tanke på att regnskurar kunde tänkas komma och vi så småningom skulle bli hämtade med taxi för att åka till Fort de France färjeterminal. Båten skulle inte gå förrän 15.30 och vi anade att 1,5 timma innan, som de bett oss vara där, var väl tilltaget, men det kändes onödigt att chansa när vi inte visste säkert. Likväl som tiden då taxin skulle hämta oss, även där hade både taxi och hotell tagit i tidsmässigt.

Vi satt en stund i hotellets mysiga uterum i de mjuka fåtöljerna, och kollade igenom tagna fotografier och pratade om vad vi upplevt så här långt. Efter en stund tutade en bil och vi bar ner våra väskor till taxin.

Taxichauffören körde på i snabb takt. Det var nästan så man undrade om han missförstått vår mening med att vi hade gott om tid, till att han trodde vi var stressade. Men han ville kanske bara komma hem till familjen och fira påsk.

L’express des iles färjeterminal i Fort de France

Vid färjeterminalen i Fort de France kunde vi hämta ut våra bokade biljetter i en automat och fick sen ställa oss i kön för bagageinlämning. Att det var en stor högtidshelg märktes tydligt. Här i kön till incheckning och bagagelämning var det stora familjer med ett stort antal påsar med bland annat mat och kläder. Inte bara det, bland bagaget fanns strykbrädor, stolar och andra föremål som man undrar om det smartaste verkligen är att köpa med sig till nästan lilla ö.

Mycket folk vid Incheckning till färgjan i Fort de France, Martinique

Kö-disciplinen var lite så där bland de som vi anade var lokala här på öarna, men inget som spelade någon större roll. Vårt incheckning av två väskor gick snabbt, och vi kunde gå upp till vänthallen på andra våningen. När vi kom dit fanns det fortfarande sittplatser, men de skulle uppenbart inte räcka till.

Vänthallen i färjeterminalen, Fort de France, Martinique

Vi slog oss ner och väntade på att färjan skulle komma in. Det visade sig bli en lång väntan. Folk reste sig när den ursprungliga avresetiden börjande närma sig, men det visade sig bli en rejäl försening. Den lilla serveringen gjorde sannolikt bra med vinst denna dag. Det var påskhelg och flera verkade unna sig en extra öl eller två. När det blev klart att avresan skulle bli 1,5 timma senare, dvs kl 17 då vi egentligen skulle varit i land på Saint Lucia, köpte vi en grillad panini.

Lars köper panini i väntan på att färjan ska ankomma

Till slut kom färjan in. Det tog en bra stund för dem att lasta av och på både bagage och människor. Men till slut, strax efter 17, lämnade vi Fort de France hamn.

På väg ombord på L’Express des iles

Färja från Martinique till Saint Lucia

Båten satte fart och vi fick en fin färd söderut längs Martinique västra kust. Vi stod en stund på färjans bakre däck och såg hamnen i Martiniques huvudstad försvinna längre och längre bort.

L’Express des iles lämnar Ford de France och Martinique

Färjan följde ön och kusten bestod av gröna kullar som sluttade ner i havet. Den södra tippen avslutades med en ensam klippa en bit ut i havet.

L’Express des iles färjan kör längst med kusten av Martinique på väg mot Saint Lucia

Det märktes vi kom ut på öppnare hav. Kaptenen styrde för att undvika för mycket guppande men ibland var det oundvikligt och det gungade i omgångar till en hel del. Vi gick in och satte oss, vilket visade sig vara smart då vi såg de passagerare som stod kvar på däck bli ordentligt blöta av vågor sköljd in över båten.

L’Express des iles mellan Martinique och Saint Lucia

Man hade monterat TV-skärmar på några ställen för passagerarna och det visades någon komedi och flera skrattade högt. Solen gick ner över horisonten och det blev en vacker solnedgång. Enligt ordinarie tid skulle vi kommit fram innan ljuset hade hunnit lägga sig, men nu var det mörkt. Det var svårt att se hur staden ser ut men vi kunde ana hus på kullar och gatuljus längs vägen som mötte oss när vi kom in i hamnen.

Immigrations till Saint Lucia

Framme i Castries på Saint Lucia

Att gå av färjan, för att sedan gå igenom passkontroll tog en bra stund. Vi tänkte på den stackars chauffören från vårt hotell som stod och väntade på oss och hoppades han hade fått bättre information än vi fått om förseningen. Det var inte utan att man fick en känsla av att de fick jaga tag i passkontrollanterna när båten väl kommit in pga förseningen. Det var en smärtsamt långsam process, vi med flera bytte kö några gånger för att se vilken som gick minst långsam.

Ute i ankomstterminalen stod incheckat bagage utspridda i ett stort rum så det var bara att gå och ta sin när väl vi passerat passkontrollen. Tulltjänstemannen frågade oss om det var våra egna väskor, hur länge vi skulle stanna, och om vi skulle återvända till Martinique innan vår avresa hemåt. Vi svarade bra och ärligt på alla frågor och kunde gå igenom utan att behöva öppna upp våra väskor. Utanför stod vår chaufför med en skylt med vårt namn och väntade.

Vi hoppade in i bilen och körde direkt iväg från Castries. Vägen från hamnen till vårt hotell gick längst slingriga vägar, upp för kullar och ner för kullar, i becksvart mörker. Ofta var de smala vägar utan räcken. Chauffören körde på i högt tempo men hela tiden mycket säkert och saktade i god tid in för alla gupp längst med vägen.

Taxi tur från färgjan till vår resort på Saint Lucia

Eter en 30-40 minuters körning svängde vi av vid skylten med namnet på vår resort; Ti Kaye. Naturligtvis trodde vi att vi var framme, men det var vi inte. Härifrån var det ytterligare cirka 10-15 minuter på en riktigt knagglig väg där vi fick krypa fram och vi pratade om att det var skönt att vi valt att ta taxi och inte hyrbil som vi haft som alternativ.

Ti Kaye resort i Anse Cochon

Frame på Ti Kaye resort välkomnades vi av en tjej som checkade in oss på hotellet. Vi fick några snabba instruktioner om stället och mer information kunde vi få på en mer ordentlig genomgång efter frukosten nästa dag.
Tyvärr kom vi för sent för att få middag, den serverades från 18-20.30 och klockan var 21. Vi köpte med oss snacks och dryck från receptionen som fick bli vår enkla middag denna kväll.
En kille ur personalen kom och lastade in vårt bagage i en bil och körde oss den korta sträckan till vårt hus. Det måste enbart ha varit för bagaget och för att visa på fin service man tog bilen denna korta sträcka.

Det första som mötte oss när vi öppnade dörren till vårt rum var en stor härlig veranda med en hängmatta, två tungstolar och ett litet bord. Verandan gav utsikt mot havet och trots att det nu var mörk kunde man ana hur vacker utsikt man skulle kunna få från denna balkong.

Hammock på verandan till vår villa på Ti Kaye Resort & Spa-på Saint Lucia

I mitten av det stora rummet stod sängen placerad och på sidorna nattygsbord. Det finns en liten walking closet där vi placerade våra väskor. I rummet bredvid fanns ett fint litet badrum med tvättställ och toalett varifrån en dörr vätter ut till duschen utomhus, den också väldigt fint och ombonad med vacker grönska.

Vårt sovrum på Ti Kaye Resort & Spa, Saint Lucia

Vi slog oss ner direkt på balkongen. Att vara ute i god tid med både taxi och till färjan i kombination med att båten var kraftigt försenad hade gjort denna dagen till mer av en resdag än vi hoppats. Det var skönt att landa och kommit till ett ställe där vi var övertygade om att vi skulle trivas på under vår vistelse.

Blomsterdekoration på hammocken på vår veranda, Ti Kaye Resort & Spa, Saint Lucia

Det var stjärnklart, men under vår stund passerade ett kraftigt regnfall. Som vanligt drog den över på bara några korta minuter. Luften var behaglig skön även på kvällen. Vi satt en stund på balkongen med det tända myggljuset innan vi drog ner myggnätet över sängen och somnade snabbt.

Relaterade Sidor

Top - Saint-Luce, Martinique

Sainte-Luce

På södra kusten av Martinique ligger den lilla fiskebyn Sainte-Luce. Kusten kan skryta med mängder små stränder, bland annat Anse Gros raisins, och det är enkelt att spendera dagar längs dessa.

Läs mer och se bilder »
Top -- Plage de Gros Raisin, Saint-Luce, Martinique

Martinique

Den vackra ön Martinique i Karibien är en del av Frankrike. Landskapet är svagt kuperad med låga kullar som droppar av in i Karibiska havet, där det ofta finns små fina stränder.

Läs mer och se bilder »

Relaterade reseskildringar