Till San José

December 29, 2003

Vi lämnar Corcovado och Drake Bay för att åka tillbaka till Costa Ricas huvudstad där vi ägnar oss åt lite shopping.

Ljuset och en tupp någonstans i närheten väckte oss strax innan klockan ringde kvart i sju.
Vid frukosten pratade vi lite med ett pr från ryssland som numera bodde i Silicon Valley, Californien. De var trevliga och vi utbytte lite erfarenheter från Costa Rica.

Det som återstod var att packa ner det sista i våra väskor innan taxin skulle komma. Taxin var en knallröd jeep, i vilken vi skulle åka till flygplatsen.

En ung kille satt bakom ratten och när vi rullade iväg insåg vi behovet av jeep och 4-hjulsdrift. Vägen var mycket lerig på sina ställen, full av hål och ibland helt översvämmad.

På somrarna är tydligen vägarna helt ok men speciellt nu i december när det regnat ganska mycket blir vägarna så här.

Vi studsade fram på vägarna till flygplatsen under cirka 20 minuter. Under den sista långa leriga vägen förstod vi att vi faktiskt var riktigt nära. Parallellt om den smala vägen vi körde låg nämligen landningsbanan på tilljämnad jord, utan asfalt.
Vi hade tidigare pratat om hur flygplatsterminalen på detta lilla ställe skulle se ut. Några höga förväntningar hade vi inte men vi trodde nog ändå att det skulle vara någon slags byggnad. Detta såg mer ut som gammal busshållplats på landsbygden. Charmigt och vi kunde inte låta bli att skratta när taxin åkte iväg och vi stod ensamma på den lilla grästäppen mellan vägen och landningsbanan där flygplanet förhoppningsvis skulle dyka upp.

Det fanns dock ett litet skjul där man kunde sitta ner under tiden man väntar på planet.

Något försenat landade vårt plan.

Passagerare gick av och väskor lyftes ut. Sen var det dags att få på vårt Piloterna bockade av oss från passagerarlistan och lyfte sedan på allt bagage på planet. Emellanåt stod de och vilade innan det var dags att gå ombord för att lyfta planet.

Planet rymde ca 20 personer. Vi körde så långt vi kunde på landningsbanan innan vi vände och satte fart för att lyfta. Det var en vacker vy vi fick när planet lyfte.

Innan vi kom till San José gjorde vi en liten omväg till Puerto Jiminez för en mellanlandning. Ytterligare passagerare kom på och vi flög den sista biten till huvudstaden San José.

Vädret var klart och vi hade härliga vyer under oss.

Vid inflygningen fick vi en bra överblick över stan. Flygplatsen vi landade på var en mindre flygplats än den vi kommit till från New York på vägen hit.

Denna gång ville vi bo riktigt centralt och hade kollat in ett hotell i Lonely Planet som lät rätt för oss. Vi ringde från flygplatsen och de hade rum till oss. Taxichaufförerna var på och när vi kände oss klara att åka fick vi snabbt en taxi framkörd till oss.

Hotellrummet var enkelt men fräscht. Det centrala läget var toppen för oss denna gång. Vi gav oss direkt ut på stan. Men innan vi började kolla in alla affärer gjorde vi ett snabbt besök på Taco Bell för att få i oss lite lunch. Efter att ha delat på två menyer med Tacos, Burrito Supreme och två pita-varianter på tacos var vi mycket mätta. Solen sken och det var varmt i luften.

Nu var det dags för shopping.

I affären ”Hot Shoes” köpte Anki ett par skor.

Rakt över gatan ligger Island magic som är en klädesaffär med surf-tema. De hade byggt en stor våg ovanför entrén till butiken, ljudet av vågor som slår mot stranden hördes i högtalarna men det mest ovanliga var nog lukten av cocos-olja som vi inte kunde lista ut hur de ordnat. Vi handlade båda ett antal plagg här.

Ytterligare några butiker följde med bra utbud och vi shoppade en del. Vi gick uppom på hotellrummet och lämnade det vi handlat hittills och fortsatte sedan upp längs gågatan.

Något vi verkligen villa ha var skivor med riktig latin-musik. I affären Music-box kollade vi runt och hittade bland annat en skiva med Diego Torres, en sångare som vi första gången såg och hörde då han sjöng låten ”Color Esperanza” vid sändningen av MTV Latin awards på tv.
En hjälpsam kille i affären tipsade oss om några andra skivor som vi också köpte.

Vi gick vidare och var inne i ett antal butiker bland annat Jazz, Boutique excess och Bijoux. I en av affärerna jobbade en kille från Algriet som bott i Söderhamn, varefter han flyttat till USA där han träffat sin fru från Costa Rica och därför flyttat hit. Han var trevlig och tyckte det var kul att praktisera sin svenska. Han bjöd Lasse på te under tiden Anki kollade runt i affären.

På vägen tillbaka gick vi förbi Costa Ricas Nationalteater. I en supermarket fick vi hjälp att hitta lite gott kaffe från Costa Rica, som vi köpte för att ha med oss till Sverige. Vi köpte även Coffe Rica (Costa Ricas kaffe likör) samt en flaska Superior Cacique.

Det började skymma men innan vi återvände till hotellrummet gick vi förbi Churreria Manolos och köpte en mycket god Churro.
Den Costa Ricanska varianten är lite annorlunda än den spanska. Här säljs de en och en och har någon typ av fyllning i sig. Mycket gott!!!

Värmen tidigare på dan avtog och vi bytte om till lite varmare kläder på hotellrummet innan vi åter gick ut på stan för att äta.
Den Churreria vi tidigare handlade vid består av tre våningar. Den första har ett café, den andra är en bar och högst upp ligger restaurangen. Vi tyckte dock den andra våningen var mysigare och satte oss där för att äta. Anki tog ett glas vin och Lasse en öl. Ganska snart kom vi fram till vad vi ville ha, Anki tog en kyckling med pommes medan Lasse tog en typisk Costa Ricansk risrätt med kyckling.

Vi satt på en liten balkong och hade utsikt ner över gågatan. Affärerna hade stängt men gatulivet var fortfarande aktivt. San José är en stad man ska vara lite försiktig i på kvällen. Speciellt när man som turist går omkring med kameror och annan dyrbar utrustning. Antalet poliser vi såg visar också att det händer en del här.
Efter en god middag på en mysig restaurang begav vi oss därför direkt tillbaka till vårt hotellrum.
Fast först stannade vi till och köpte varsin Churro till efterätt!