Denna morgon vaknade vi och gick upp vid halv nio. Det var vackert väder och inte ett moln i sikte. En stor Iguana på marken i hotellets trädgård utanför oss klättrade upp i ett träd.
Vi lämnade hotellet och tog bussen in till Quepos, timingen var perfekt och bussen dök upp när vi kom till busshållplatsen vid hotellet.
När vi kom fram till Quepos gick vi av något för tidigt men det var bara kul att promenera de få kvarteren som var kvar in till stadskärnan i den lilla staden.
Ganska snart upptäckte vi att det var söndag och att det var anledningen till att det var så stängt i stan. Det ställe som var viktigast för oss att besöka, Lynch travels, som agerade turistinformation och reseagent var också stängt. Att få hjälp att planera vår tid i Corcovado fick alltså vänta…
Vi gick en sväng till och satte oss sedan på en liten servering/restaurang som heter Soa Borden. Här vi beställde vi brunch bestående av Gallo Pinto, rostat bröd och mozzarella ost. Till detta drack vi goda färskpressade fruktdrinkar, en ananas och en guanabana.
Utanför stannade en polisbil till. De två poliserna var sugna på lite glass som säkert satt gott i värmen.
Det var dags att återvända till Manuel Antonio. Vi fick vänta en kvart på buss-station innan det var dags att stiga på. Bussen blev snabbt full av folk på väg till stranden, framför allt var det unga Ticos.
Väl på stranden hade det blivit lite molnigt men det var ändå skönt att lägga ut våra badlakan och koppla av.
Molnen lättade ganska snart och försvann helt under eftermiddagen. Vi njöt och slappade i värmen.
När solens värme började avta gick vi upp till Kemuel Restaurant “El Atardecer” och tog båda varsin coca cola som vi slukade snabbt för att sedan övergå till varsin öl.
Alla som jobbar på El Atardecer var mycket glada och trevliga! Ägaren till restaurangen höll just denna kväll på att förbereda en julfest för sina anställda. Restaurangen har en mysig miljö och en fin utsikt över huvudgatan som även fungerar som strandpromenad.
Under tiden vi njöt av vår Imperial (den Costa Ricanska ölen) kunde vi även njuta av en vacker solnedgång.
Det luktade gott från köket och vi kollade på meny. Det blev en stor mexikansk pizza, modell amerikanska lite tjockare, med Jalapenos, lök mm. Mycket gott, faktiskt någon av de godaste pizzor vi ätit.
Det hade blivit mörkt, vi var mätta och det var dags att lämna restaurangen för att dra sig tillbaka till vårt hotell.
Inne på hotellet satt vi i sängen och läste. Plösligt skrek Anki till och flög snabbt upp, en gecko ödla sprang över hennes ben.
Frågan är dock vem som blev mest rädd, Anki eller ödlan? Det tog en stund att återhämta sig från incidenten men sedan var det dags att släcka lamporna och sova.
