Ljuset och ljudet väckte oss tidigt. Vi hade inget planerat för dagen och slumrade till ytterligare en stund inna vi gick upp.
Efter en lång frukost låg vi en stund i hängmattorna och läste innan vi gick en promenad genom samhället Drake Bay som knappt är stort nog att kalla by. Den vackra svarta fågel med knallröd fläck på ryggen som vi väl känner igen vid det här laget satt i ett träd vi passerade.
Här fick vi också en vacker vy över stranden och havet.
Vi fortsatte igenom samhället som är väldigt primitivt och enkelt. Alla människor vi träffar hejjar glatt. De har fått det betydligt bättre sedan turister började besöka Corcovado och behövde ställen att sova och äta.
På en stig strax intill stranden stannade vi för att kolla in en märklig blomma strax. Vi kom dock att vrida blicken och samtidigt såg vi en Iguana som gassade i solen.
Vi kom ut på stranden. Här gick vi så långt vi kunde innan vi kom fram till en liten stig som vi fortsatte in på. En typ av rovfågel tittade på oss uppifrån sitt träd. När vi kommer hem får vi kanske skaffa oss en fågelbok för att lista ut vad alla fåglar vi sett heter.
Vi fortsatte förbi Aguila De Osa Inn lodge där en hund slog följe med oss in i regnskogen. För att komma över floden fick vi gå över en hängbro.
Hängbron hade en väldigt dålig konstruktion som skulle föreställa räcke. Det så kallade räcket som var söndrigt och egentligen inte skulle hålla om man behövde stödja sig på det fanns dessutom bara på ena sidan av bron. Bron hänger en bra bit över vattnet och man får en vacker vy i mitten av bron. Det gäller dock att hålla balansen för det gungar ganska bra på den smala bron när man går över den.
Via diverse stigar upp och ner över kullar tog vi oss förbi ytterligare en lodge som heter La Paloma Lodge och så småningom kom vi ner till en liten strand. Vi fortsatte dock ytterligare en sträcka och kom fram till en ännu finare strand med utsikt över Isla De Caño.
Här la vi oss och njöt av värmen under cirka två timmar.
Efter en stund ensamma på stranden började några till dyka upp. Stranden verkar locka personer som ville lära sig surfa. En ung kille var i vattnet nästan hela tiden men lyckades aldrig komma upp på brädan.
Tiden gick snabbt och vi började känna oss sugna på lunch. Vi började promenera tillbaka till vår lodge. Tydligen hade hunden som följt oss hela vägen till stranden tröttnat och gått hem i förväg.
En bra bit på vägen stannade Lasse för att fotografera ett träd. Samtidigt såg Anki något som rörde sig bland träden bredvid oss. Vi gick sakta några steg tillbaka och fick på nära håll se ett antal White-face capuchin apor på väg från vattnet in bland träden.
En kort stund var de väldigt, väldigt nära oss, alldeles strax ovanför våra huvuden. Men strax försvann de djupare in i skogen igen. Att vara så här nära djur på egen hand är en upplevelse som man bara vill ha mer av.
Sakta gick vi vidare hemåt, väldigt glada över vad vi fått uppleva. Regnet kom snabbt och med paraply skyndade vi oss hemåt den sista sträckan. Vårt stopp för att se aporna hade gjort att tiden sprungit iväg och när vi närmade oss lodgen var vi rejält hungriga.
Lunchen bestod av en liten sallad och pasta i svampsås med några stekta mycket goda bananer till. Vädret klarnade upp och vi njöt av utsikten över havet.
Ordentligt mätta och lite slöa läste vi en stund i hängmattorna efter vår lunch. Upplevelsen med aporna tidigare gjorde dock att vi ville ge oss iväg igen i hopp om att se fler.
När vi närmade oss det ställe där vi tidigare sett aporna började det regna och regnet tilltog. I skogen kan man stå en stund under träden som regnskydd men till slut når vattnet en. Tyvärr gör även regnet att djuren söker skydd och är betydligt svårare att upptäcka.
Vi fortsatte ändå en stund och kunde njuta av vacker blöt natur. Alla gröna och bruna färger får i regnet ett ökat färgdjup.
När vi gick där fick vi se en stor gam på en gren. Ingen vacker fågel direkt fast förmodligen inte någon som existerar hemma.
Vi var på väg att ge upp och bege oss hemåt igen när ett par passerade oss som sa at de sett white-faced apor precis vid hängbron. Vi skyndade oss dit och efter lite letande såg vi dem högt uppe i träden. Mycket högre upp än vi tidigare sett och eftersom det började skymma såg vi mest apornas siluetter. Det var ändå kul att få se några fler. Det är något fascinerande med dessa djur.
Det började bli mörkt och det var dags att gå tillbaka till hotellet. Regnet kom tillbaka och vi fick en rejäl dusch från ovan.
Vi hann precis hem innan det blev helt becksvart ute.
Det blev en lugn stund innan vi gick upp till restaurangen för kvällsmiddagen. Där satt Pedro tillsammans med några andra och han hejade glatt på oss när vi kom. Vi pratade en stund med honom. Konversationen blev som vanligt på blandad spanska och engelska eftersom Anki och Pedro pratar spanska medan Lasse mest håller sig till engelska.
Morgondagen skulle bli en resdag då det var dags att ta sig tillbaka till Costa Ricas huvudstad San José. Vi beställde taxi inför morgondagen och passade på att tacka för oss eftersom kvinnan som sköter Jademar inte skulle vara på plats under morgondagen.
Tillbaka på vårt rum gjorde vi en grovpackning innan var dags att krypa ner under lakanet. Även denna kväll piskade det tropiska regnet över hustaken.
