Trötta gick vi upp och klockan åtta satt vi vid frukostbordet på Vista al corre. Under tiden vi åt frukost beställde innehavaren en taxi till oss till klockan halv tio. Något före utsatt tid dök taxin upp.
På vår väg ifrån hotellet tog vår chaufför helt ogenerat en liten sväng om en busshållplats i stan i hopp om att få med sig fler passagerare i bilen. Något märkligt kan man tycka men helt normalt här. Ingen skulle dock till Sierpe just vid denna tiden.
Hamnen vid Río Sierpe i Puntarenas
Vägen genom Palmar Sur fortsatte söderut på mycket dåliga vägar fulla av gropar och ojämnheter. Efter en halvtimmas bilfärd kom vi fram till hamnen i Sierpe varifrån vår båt skulle gå. Vi var tidiga men killen vi skulle åka med fanns på plats. Han berättade att vi inte kunde komma iväg i utsatt tid.
Ytterligare personer som skulle med båten skulle landa med ett flyg först klockan 11. En amerikansk familj med tre barn och stor packning började behövde också transport och det blev av ytterligare en båt. Detta gjorde att vi fick möjlighet att åka iväg med en båt som kunde köra med en gång med oss och några andra passagerare redan strax innan 11.
Himmeln var blå, temperaturen hög och det såg ut att bli en in båttur.
Redan efter 5-10 minuter gjorde båten en häftig sväng, körde tillbaka och saktade in vid några träd. Vi tittade och tittade men det var först när chauffören sa att det fanns två stycke ormar i trädet som vi såg dem. Uppe i ett träd inte så högt upp ifrån vattnet låg de två ormarna.
Det kändes som resans start mot Corcovado börjat riktigt bra.
Vår chaufför, den långhåriga ticon, fortsatte i full fart och tog oss genom en flod som blev allt bredare. Man kunde se att det var lågvatten då träd i vattenbrynet hade rötter som inte nådde ner till vattnet.
När vi närmade oss platsen där floden möter havet fick alla sätta på sig flytvästar och båtturen blev tuffare. Föraren fick en utmaning att klara av havets vågors brytningar, vi sick-sackade mellan vågorna. Med en mycket bra känsla för timing kom vi igenom de höga vågorna utan allt för mycket vattenstänk.
Drake Bay, Bahía Drake i Osa Peninsula
När vi en stund senare hoppade av båten i vattnet vid Drake Bay blev vi mottagna av två personer. Vi fick hjälp att bära upp våra tunga ryggsäckar upp för vägen till kullen där Jade Mar, vårt boende under våra dagar i Corcovado, ligger.
Det var svettigt och tufft för både Pedro och Lasse som bar de tunga väskorna. Det fanns två rum att välja på. Vi valde det med flest fönster och med endast ett angränsande rum. Efter att ha ställt in väskorna gick vi upp till hotellets restaurang. Restaurangen ligger högre upp på kullen än vårt rum och har en vacker utsikt.
Vi var både törstiga och hungriga. Varsin Imperial och en lunch senare började vi återhämta oss.
Tillbaka på rummet stuvade vi om våra prylar för att bums ge oss av på en trekk i närheten.
Pedro, mannen som hjälpte oss att bära upp den ena väskan, hade erbjudit sig att gå med oss på trekk i skogen intill hotellet.
Promenad genom regnskog i Bahía Drake, Corcovado
Skogen i Costa Rica är oftast sådan som vi tänker oss djungel.
En kort bit från vårt hotell tog vi av in på en liten stig. Det började med buskar och snår. Pedro tog upp en myra och använde en bakvänd kikare till förstoringsglas. Det var en soldatmyra och man kunde se hur den hade små hakar framtill för att greppa med. Dessa myror äter i stort sett allt som kommer i dess väg. Pedro skämtade om det och sa att får man armemyror hemma är det bara att flytta ut ett tag, när man flyttar in igen är det helt rensat på alla kryp men även på allt annat man hade i hemmet…
Vi gick vidare och hörde plötsligt prassel uppifrån träden och märkte att saker trillade ner.
Det visade sig vara några spindelapor som befann sig högt upp ovanför oss. De slungade sig mellan de höga grenarna. När vi kom till en liten bäck tog vi av oss trekkingskorna och gick barfota i vattnet.
Pedro letade med vant öga efter grodor och hittade mycket riktigt små-små grodor i rött och svart.
För ett ovant öga hade de varit mycket svåra att hitta, trots att de har en klar röd färg.
Bäcken slutade vid ett litet vattenfall.
Vi vände och gick tillbaka, ibland på skön mjuk sand i vattnet, ibland på kantiga stenar som var mycket obekväma att trampa på. Tillbaka till stället där vi ställt våra skor tog vi på oss dem igen och fortsatte en annan runda på vår väg tillbaka. Här kunde vi se en hel del vackra fåglar. Vid ett ställe kryllade det av myror på marken och helt plötsligt hade vi alla myror krypande på våra ben. Vi viftade, slog och stampade för att bli av med dem. Det stack till ordentligt när de bet oss. Myrorna satte fart på oss och vi gick så snabbt vi kunde bland snåren för att komma förbi dem.
Pedro kunde även en hel del om växter och bröt av kvistar som luktade liniment och vi krossade blad som luktade citron. En växt vi såg har fått smeknamnet “hot-lips” då dess blomma ser ut som två stora röda läppar. Det växer även ananas i denna skog, men vi fick lära oss att den egentligen inte hör hemma här.
Vi fortsatte i den djupa skogen, letade efter djur och tittade på växtligheten.
Pedro bröt av en växt och ville tog Ankis arm, tryckte växten mot hennes arm och plötsligt hade Anki fått en tillfällig tatuering på sin arm.
Vi kom tillbaka från skogen och sa hej då till Pedro som guidat oss under tre timmars tid.
Ungefär 3 timmar senare var vi tillbaka på rummet, ganska slut efter trekken och svettiga av värmen. Att det dessutom hade varit resdag gjorde förstås också viss verkan på krafterna.
Kväll på Jade Mar i Drake Bay
Solen gick snabbt ner och vi tog en lugn stund på rummet och i hängmattan utanför innan fräschade till oss inför middagen. El-aggregatet drog igång för att ge oss ström under några timmar.
Vi gick upp till matsalen vid halv sju och tog varsin öl innan maten serverades.
Föst fick vi en liten sallad, sedan huvudrätten som bestod av biff med ris och en typisk amerikansk ”yello” med frukt till efterrätt.
Tillbaka på rummet tog vi lite chips och öl innan vi la oss. Vi hade bokat en utflykt till Corcovado naturreservat nästa dag och skulle upp riktigt tidigt. Vi somnade till åskans mullrande över oss som blandades med ljudet från syrorna.
