Redan vid sju började Lasse vrida på sig och klockan åtta gick vi upp väl utvilade. Vulkanen var fortfarande insvept i moln och vi kunde inte se mycket av den.
Frukosten bestod av frukt, små plättar, stekta bananer, den lokala rätten gallo pinto (som är en bön och risblandning) och rostat bröd. Under frukosten fick vi bekanta oss med en lustigt litet djur, en white-nosed coati.
Den verkade van vid människor och tvekade inte att komma fram för att se om det fanns mat till den.
Vi packade ihop kameror och regnjackor och hoppade in i en buss tillsammans med guide som körde oss en kort sträcka ned till en stig.
Stigen ledde över en liten bäck och in i djungellik skog.
Guiden berättade om primary och secondary rainforest som vi skulle passera. Primary var flera hundra år gammal medan secondary kanske bara trettio år.
På vår promenad fick vi se en vacker skog och växtlighet.
Djurlivet har inte hämtat sig helt efter det stora vulkanutbrottet 1968. Skogstypen växlade men var lika vacker.
När vi kom fram till en bädd av lavasten från utbrott som skett 1992 började det regna allt kraftigare. Utsikten över Lake Arenal var mycket vacker och vi såg mer av vulkanen än vi hittills sett men det tilltagande regnet gjorde att vi fick vända tillbaka.
Det är synd att kameror inte tål regn för skogen och växternas färg blir ännu vackrare av regnet. Våra regnjackor kom till god användning och promenaden tillbaka i regnet gav faktiskt turen ett extra plus.
Tillbaka på rummet hängde vi de blöta kläderna att torka ute på verandan. Ombytta till torra kläder gick vi till lodgens restaurang för lunch.
Restaurangen har en vacker vy över Arenal sjön och dess omgivning.
Djuret som besökte oss under frukosten dök åter igen upp utanför restaurangen, denna gång i sällskap. Ganska snart fick vi klart för oss att det inte var en vän, då de slogs om maten.
Mätta efter varsin sandwich med pommes frittes gick vi tillbaka till vårt rum. Då plötsligt, när vi tittad ut lättade mycket av molnen och ca 80% av vulkanen blev synlig. Det var minst sagt något vi hoppats på och även om vi inte såg toppen kunde vi se den typiska vulkanformen Arenal har och fick känsla för dess storslagenhet.
I trädgården utanför vårt rums fönster växer ett antal små buskar som var fulla av små Kolibri fåglar. Det är snart julafton och man tänker på Kalle Ankas klassiska fotoexpedition… Zum-zum-zum-zum.
Det flög även omkring en hel del vackra fjärilar.
Med lätt packning gick vi nu på en trekk till ett vackert vattenfall.
Vägen var snårig och lerig och gick igenom vacker regnskog. Efter våra tidigare resor har vi sett en hel del vattenfall men detta kändes unikt på sitt sätt.
Det var som taget ur en gammal Tarzan film eller kanske Jurassic Park. En regnskur kom men eftersom det bara blir vackrare djungel samt att vi fick visst regnskydd från träden så väntade vi tills regnet upphört innan vi gick tillbaka.
Att bada jacuzzi ute i regnskogen i närheten av en aktiv vulkan tillhör inte det vanligaste… Det var däremot precis vad vi gjorde när vi kom tillbaka till hotellet och vi kan lova att det var riktigt skönt att sjunka ner i den varma Jacuzzin efter en dag med en hel del trekking.
Medan bubblorna gjorde sitt planerade vi vad vi skulle göra härnäst. Vi har fått en del tips om en utflykt till Caño Negro som lät väldigt bra. Vi försökte även komma underfull med vart vi därefter skulle ta vägen.
I receptionen fick vi assistans att boka utflykten till Caño Negro. De tipsade oss även om den bästa transporten (buss-båt-buss) till Monte Verde som vi efter Caño Negro bestämt oss för att åka till. Vi passade då även på att boka detta samt ett hotell i Monte Verde vi tidigare läst om. De två kommande dagarna är alltså planerade!
Det var dags för middag på restaurangen och efter en god måltid återvände vi mätta till vårt rum för att organisera oss och påbörja vår packning inför morgondagen.
