Strax innan åtta packade vi ihop våra sista saker och checkade ut från hotellet. Vi stannade en liten stund och pratade lite med den unga killen som jobbade där. Ett samtal om musik pågick ett tag då han berättade han spelar bas vilket även Lasse gör.
Ute vid vägen hoppade vi på bussen som, precis som igår, tog oss in till Quepos. Målet var idag dock att ta oss längre söderut efter ett stopp i Quepos.
Vi hoppade av vid Quepos buss-station och gick den korta vägen till Lynch travelservice.
Ägaren verkade till en början inte alltför intresserad av att hjälpa oss. Att leta efter boende i Corcovado under den mest bokade tiden var nästan lönlöst enligt honom. Han blev dock något mer ödmjuk efter en kort stund och påbörjade arbetet att ringa runt till olika hotell. Att det är ganska fullbokat vid denna tid vet vi och det var just därför vi valde att låta en agency göra jobbet åt oss.
En av de två Costa Ricanska tjejerna som jobbar på turistinformationen tog efter en stund över och hittade boende till oss. Hon fixade även transfer till oss eftersom vi behöver åka båt för att ta oss till Corcovado och sedan har bestämt oss för att flyga upp till San José.
Våra planer hade från början varit att åka till Matopolo innan Sierpe men vi blev mer och mer osäkra. Inte så mycket för att vi skulle besvikna på Matopolo utan mer om vi gick miste om något annat underbart ställe.
Vi återvände till stället vi var på igår, Soda Borden, för en lunch.Idag valde vi Casado con pollo som är en typisk Costa Ricans rätt.
Vilken typ av dryck vi skulle ha var given efter gårdagens premiärprovning av fruktdryckerna. Nu provade vi en papaya dryck och en guanababa. Dessa fruktdrycker kan fås baserade på vatten eller mjölk varav vi valde vatten eftersom ingen av oss är särskilt förtjusta i mjölk.
Vid buss-stationen var vi tvungna att fatta snabba beslut. Bussen till Dominical höll på att fyllas och skulle gå vilken minut som helst. Vi följde magkänslan vi hade för stunden och bestämde oss för att hoppa på bussen som var på väg att lämna Quepos för att åka söderut till Dominical.
Det var extremt trångt på bussen och vi var tvungna att gå in via den bakre dörren för att få plats. Enligt svenska mått hade lagligt antal passagerare på en buss överstigits för länge sen. Vi som trodde att dörren inte skulle kunna stängas om fler kom in vid vår bakre dörr i bussen fick helt plötsligt sällskap av en mor med två döttrar som verkligen fick hålla i sig. Ibland stängde nämligen inte chauffören dörren. Inte så säkert kan tyckas, fast väldigt skönt med den fläktande luften. Dessutom var risken att trilla ut minimal eftersom alla stod pressade emot varandra och kunde ändå inte röra sig speciellt mycket.
Så här stod vi i mer än halva resan av de totalt 2 timmar det tog till Dominical. Bussen var het och vi var extremt törstiga när vi nått vår slutstation.
Rakt över från bussstoppet låg Comidas rapidas el coco. Här beställde vi snabbt två kalla coca cola som snabbt dracks upp. Underbart!
Vi lämnade våra stora väskor bakom barens disk och promenerade igenom det lilla lilla byn. Vid infarten till byn låg turistinformationen. En glad, trevlig, tjej som jobbade där hjälpte oss med boende för kvällen. Hon sa att stränderna runt Bahia Ballenas var de finaste i hela landet och efter att hon ringt en reseagent i San José för det boende vi bad henne kolla upp åt oss sa hon att detta verkade så bra att hon själv ville packa sin väska och följa med oss.
Nöjda och hoppfulla vandrade vi tillbaka till Comidas rapida el coco. Törsten gör sig ständigt påmind och nu beställde vi in en fruktdrink med ananas och en med vattenmelon. Det regnade lite samtidigt som solen gick ned i horisonten.
Strax efter 6 dök vår buss upp och även om denna var full var det inget i jämförelse med den tidigare. Det var nu mörkt ute och chauffören släckte ljuset i bussen när han körde.
Till de mer intressanta upplevelserna denna bussfärd hör den killen som på baksidan av sitt renrakade huvud hade tatuerat in en döskalle. Var man inte beredd på detta hoppade man till när man såg hans nacke. När han böjde på nacken rörde sig munnen på dödskallen, ihop eller isär beroende på rörelsen. Nåja…
På en senare hållplats sprang en liten hund ombord som de sedan fick lyfta av. Det finns många hundar i Costa Rica och de flesta tillhör allmänheten… Detta verkade därför inte vara något ovanligt.
Till slut sa chauffören till att vi var framme och släppte av oss vid vägen i becksvart mörker. En av de gånger vi värderat vår ficklampa, Maglite, mycket högt.
I den bäcksvarta natten slängde vi på oss ryggsäckarna och började gå in en liten liten stig. Efter några minuter skymtade vi en gammal man sittande vid en bardisk. Han kunde ge oss besked om att vi hittat rätt. Det här var Villa Leonor. Dock var personen som hade hand om nyklar till de små stugorna (cabins) inte på plats men han skulle snart dyka upp.
Medan vi väntade fick Anki på spanska konversera med mannen. Efter en stund dök en mycket trevlig man vid namn Fransisco upp på motorcyckel. Vi kollade på det enkla rummet med tre sängar och ett badrum innan vi bar in vår packning. Någon kvällsmat hade vi inte hunnit med men vi hade lite rödvin, bröd och chips som vi delade på innan vi somnade.
Lynch Travel
Lynch Travel ägs och drivs av en schweizare som först inte verkade vilja anstränga sig allt för mycket. Efter ett tag blev han lite mer ödmjuk men det var mest en av de två anställda Puerto Ricanska tjejerna som hjälpte oss hitta ledigt boende för vår tid i Corcovado.
Costa Rica Southern Expeditions
På det lilla kontoret med turistinformation i Dominical tog vi ett visitkort där vi hittade följande länk till deras webbsida.
