Det blev inte många timmars sömn innan klockan ringde och det var dags att lämna Floris Suite Hotel. Vi skulle ta det första morgonflyget från Curaçao till grannön Bonaire.
Vi hade gjort upp gällande räkningen på hotellet kvällen innan och behövde nu bara säga till att vi checkade ut på väg till taxin stod utanför och väntade.
Curaçao flygplats
Det hade regnat en del under natten insåg vi av några vattenpölar längst med gången utmed entrén till hotellet. Den kvinnliga taxichauffören var trevlig och pratsam, trots den tidiga timmen. Klockan var strax efter fem på morgonen och det var fortfarande becksvart mörker ute.
15 minuter senare släpptes vi av vid flygplatsens del för avresor. Vi checkade in oss vid självincheckningen och ställde oss sedan i kön till bagage drop-off. Än så länge fanns ingen personal alls på plats. Framför oss stod fem andra personer och väntade. På de få bänkarna som fanns bakom oss satt några ytterligare.
Att de varit mycket tydliga med att bagage drop-off stängde en timma innan avgång gjorde att vi inte ville vara sent ute och hade därför anlänt drygt 1,5 timma innan avgång för att vara på säkra sidan, trots att själva flighten är mycket kort. Eftersom detta var dagens första flight var det dock mycket lugnt, och även om man ska igenom alla säkerhets- och passkontroller gick det vid denna tiden på morgonen väldigt snabbt och smidigt.
Vi blev informerade om att vi skulle betala separat flygplats skatt och fick i en liten lucka betala 10 USD per person enligt prislistan som fanns för flyg till Bonaire. Med rosa lappar som bevis för att vi avlagt avgiften kunde vi gå in till säkerhetskontroller och fram till gate 6 varifrån vårt plan skulle gå. Curaçao flygplats erbjuder gratis wifi, vilket vi underhöll oss med i väntan på att få gå ombord på planet.
När de öppnade dörrarna vid gaten hamnade vi ändå i en ny kö som ledde fram till en trappa alternativ rulltrappa. När de i sin tur öppnade även denna dörr kunde vi alla ta oss ner till en buss som väntade på oss för att köra oss till det lilla planet som skulle ta oss mellan öarna.
Flyg till Bonaire
Vi steg ombord på det lilla Flokker 50 planet och tog plats. Piloterna hälsade oss välkomna i högtalarna och än så länge kunde var det öppet in till dem i cockpit, då de ännu inte stängt dörren, vilket kanske är något ovanligare i större flygplan. Den enda flygvärden gick omkring och kollade så allt var ok innan han stängde cockpit och påbörjade säkerhets demonstrationen.
Motorer och propellrar sattes igång och strax lyfte vi från Curacao. Piloterna berättade om väderutsikterna på Bonaire som var goda. Flygturen skulle bara ta 15 minuter och vi skulle flyga på en höjd av 1,5 kilometer. Kort efter vi hade lyft släcktes lampan för säkerhetsbältet, men med tanke på den korta flygningen skulle det inte dröja länge förrän den åter tändes och det var dags för inflygning.
Flygturen var så klart otroligt smidig. Under oss var det blå vatten, blå himmel och några vita moln, men det var en klar och fin flygtur. Snart kunde vi skymta ön Bonaire och gick sakta nedåt igen. Vi såg båtar, hus och grön mark och tog strax mark. Planet körde en bra bit för att så småningom komma in till flygplatsen och parkera. Vi gick ner för trappan för att via marken gå den korta sräckan in mot Flamingo International Airport på Bonaire.
Flamingo International Airport, Bonaire
Vädret kändes fantastiskt skönt och det var redan behagligt varmt trots den tidiga morgonen. Vi gick igenom passkontrollen och kunde därefter hämta upp våra väskor i den illa ankomsthallen. Därefter fick vi köra igenom alla väskor i en röntgenmaskin innan vi kunde lämna byggnaden.
Utanför stod taxibilar på rad och vi frågade en om priset till Sorobon, vilket skulle bli 20 USD vilket vi tyckte lät rimligt. Chauffören var pratsam och glad. han hälsade oss välkomna till ön och frågade om vi besökt Bonaire tidigare. Sedan berättade han om själva ön, lite om historiken när de 2010 genomgång förändringar och Curaçao blev mer självständigt medan Bonaire blev en del av Nederländerna. Han visade upp sitt holländska pass men sa att han inte åker dit trots att han har släktingar där. Han tycker inte om Holland och hur det funkar där. Han berättade också att de sedan 2010 bara använda amerikansk valuta på ön.
Vi kunde se saltbergen skymta en bit söderut på ön. Det var en lugn bilresa och snart rullade vi fram vid Sorobon Beach Resort. Vi fick hjälp in med väskorna och tog även emot hans visitkort om vi skulle behöva taxi under vårt besök.
Sorobon Beach Resort
Mannen bakom disken hälsade oss välkomna och berättade att efter han läst att vi skulle komma dit tidigt trodde vi skulle varit där ännu tidigare, då det finns en flight från New York som ankommer ännu tidigare. De hade haft nyckeln liggandes utanför ifall vi skulle ha kommit med den. Klockan var inte ens åtta på morgonen och vi tyckte fortfarande detta kunde räknas som tidigt, men blev glada att höra att vårt rum redan fanns att tillgå.
Mannen hjälpte oss genom sandstigarna med våra väskor fram till bungalow nummer fem. Vi gick upp för den lilla träverandan och öppnade dörren och innerdörren som var klädd med moskit nät.
Inne möttes vi av ett stort rum med en sittplats, ett bord och en kokvrå. Längre in fanns badrum och sovrum. Allt känns enkelt men stora ytor och fräscht för att vara en bungalow på stranden. Allt är målat i vit. Väggarna pryds av små tavlor med havs och strandmotiv likt snäckor och sjöstjärnor.
Vi fick höra att det var något färra mygg här fär närvarande då det hade blåst rejält det senaste dyget, men att vi skulle vara noggranna att hålla dörren med myggnät stängd då myggen sannolikt skulle komma på kvällen och då garanterat kommer hitta oss och attackera oss. Jotack, det där hade vi känt av redan på Curacao.
Klockan var strax efter åtta och vi hade redan varit vakna några timmar utan att ha ätit något. Vi gick bort till serveringen och frågade om vi kunde köpa frukost. Frukost var inkluderat i priset, men vi utgick från att det började gälla först imorgon efter vår första natt. Hon frågade om vi inte haft en tidig incheckning vilket vi ju hade haft, och sa att då är det inräknat.
Vi slog oss ner vid ett av borden. Restaurangen var stor och kändes väldigt fräsch. All inredning gick i trä och vitt. Den kontinentala frukosten består av bröd, croissant, yoghurt, kaffe och juice. Ville man ha ytterligare alternativ gick det bra att beställa utifrån en liten menyn genom att kryssa i vad man i så fall önskade. Vi adderade ost och skinka till våra toast. För övrigt var vi mycket nöjda med vad som erbjöds i den kontinentala frukosten.
Tjejen som serverade oss var mycket trevlig. Trots den tidiga morgonen satt flera familjer vid borden och åt frukost. Detta är ett ställe som är utomordentligt för vindsurfning och vi kunde ana att många av gästerna ville ut på havet tidigt.
Sorobon strand
Det blev bara ett kort besök i vårt rum efter frukost innan vi åter gick ut för att inta strandstolar. Havet var redan fullt av vindsurfare som gled omkring på vattnet. Än så länge var inte så många solstolar upptagna, de flesta höll sig ute till havs. Vi tog två stolar och drog fram dem till strandkanten vid ena delen av stranden. En bit ifrån oss var staketet till granntomten där flera gick för att hyra och hämta vindsurfbrädor och ge sig ut på vatnet.
Vi satte oss på strandstolarna och kollade in surfarna i vattnet. Det är få ställen vi sett så många vindsurfa på en och samma gång. De flesta verkade veta vad de gjorde och åkte både snabbt och gjorde en del hopp. Några få höll sig närmre land och var nöjda med att komma upp på brädan och åka i sakta takt framåt innan de hoppade av.
Havet var fantastiskt vackert med klar grönturkos färg. Vinden sköljde över oss men var väldigt behaglig, trots att den tog tag i oss även när man låg ner. Det blåste ingen sand och vindarna var varma och sköna. Att det var ett välkänt ställe som lockade många vindsurfare kunde man förstå.
På denna plats låg vi och njöt ett par timmar. Den tidiga morgonen gjorde sig påmind och vi slumrade båda till en kort stund.
En tjej från serveringen kom och frågade om vi önskade något att dricka och vi beställde två coca-coa. Ju längre in på eftermiddagen vi kom desto fler personer kom upp på stranden. Flertalet hade vindsurfat på förmiddagen men var nu klara och såg fram emot några timmars avkoppling på stranden.
Vi gick ut längst bryggan och gick ner i det sköna vattnet. Det var betydligt varmare än vad vi tidigare upplevt på grannön Curacao. Och det var grunt, och vi förstod det var i stort sett lika grunt hela vägen ut till revet.
Vi hade legat på stranden sedan förmiddagen och kände inte att vi behövde mer sol.
Vi gick till receptionen för att kolla möjligheterna att hyra bil för att både se oss om på ön, men även för att ta oss in till stan. Taxi enkel resa skulle kosta ungefär 20 USD enkelt väg,och hyrbil förmodligen mindre än 50 USD, vilket visade sig vara väldigt förmånligt för oss. Vi pratade med den manliga ägaren om alternativ vi hade, och för- respektive nackdelar med att hyra redan idag och ett dygn, eller vänta till imorgon förmiddag för att sedan ett dygn senare kunna lämna tillbaka den på flygplanet när vi ändå skulle lämna Bonaire. Hyrbilsfirman hade så mycket att göra att ägaren som ringt upp dem fick lova att återkomma en stund senare.
Hang Out Beach Bar
Vi gick över till grannen, Jibe City, som hyrde ut vindsurfing brädor med tillbehör och vi satte oss vid baren, Hang Out Beach Bar. Där beställde vi en coca-cola och njöt i skuggan under tiden tiden fick gå så vi skulle kunna ringa biluhyrningen en gång till. Bordet stod utmed vattnet och vi tittade på alla människor som höll på att surfa utanför i havet.
En halvtimma senare gick vi tillbaka, men när mannen på hotellet ringde hyrbilsfirman sa de att de inte hade någon möjlighet att komma och hämta upp oss nu. Vi beslutade oss för att hyra bil från imorgon istället, och började titta på en karta för att planera resrutten något mer detaljerat. Mannen i recpetionen presenterade oss för en tjej bakom disken som jobbade som guide och därmed skulle vara perfekt att ge oss några tips om rutten.
Vi tittade tillsammans över Bonairekartan och gick igenom vilka platser hon tycket vi borde se. En nationalpark i norra delen av ön ska vara väldigt fin, men man bör ha minst en halv dag eller mer för att hinna med detta. För att köra in i denna park behöver man dessutom starkare bil, men vi hade sagt redan innan att vi inte skulle hinna med det denna gång.
Vi pratade med henne hur de upplevde att numer var en del av Holland, vilket hon tyckte kändes ok men hon hade flyttat ifrån ön när hon var fem år, och bott i Holland de senaste 26 åren. Hon hade nyligen flyttat tillbaka hit. Det var svårt för henne att ha en klar uppfattning men hon visste att priserna blivit dyrare. Allt som kommer till ön kommer via Curacao, och nu måste man betala skatt både från exempelvis Venezuela och Curacao innan varorna når Bonaire, vilket givetvis känns i varje mans plånbok.
Vi fick en massa bra tips om ställen att kolla in under vår bilutflykt nästkommande dag och tackade för all hjälp.
Istället för att åka till stan tog vi istället och gick en promenad utmed omgivningarna. Vi lämnade hotellets entre och svängde av högerut. Vi passerade grannen Jibe City där vi tagit en Cola tidigare, och där många hyr vindsurfbrädor. Vi fortsatte strandvägen längre ut och passerade ytterligare några ställen. Så småningom kom vi till en liten spets där vi gick ner på strandbiten och kollade ut över vindsurfarna och kusten från där vi stod och neråt vårt boende.
Det var en fin vy och vattnet var täckt av surfare. vattnet var vackert klart och grönt, med koraller och växtlighet som skapar de mörka partierna i vattnet.
Även längre bort i vattnet såg vi surfare, men var lite osäkra på om det var de som utgått från vår strand eller några som startat längre bort. Det känns som långa avstånd men vattnet är grunt och är man van vindsurfare kommer man snabbt en bra bit bort.
Vi kunde inte komma längre än vi gått. Det var en naturlig vändplats som vi promenerade längst kuststräckan och vände riktning tillbaka mot bebyggelsen och vårt hotell. Vi passerade dock alla ställena igen och fortsatte längst med vägen upp mot den större vägen vi kommit via. Vägen var öde och enast någon enstaka bil körde förbi oss.
Vägen var sandig och kantades av grön växtlighet och palmer utmed kusten. Vi gick fram till vägkanten där en stor vindturbin går, och vände sedan tillbaka. Det var en öde med vacker landskaps vy.
Tillbaka vid vårt hotell såg vi en kvinna med en stil som vi båda förknippade med yoga som körde in sin bil på parkeringen. Vi hade hört att de på lördagar hade yoga lektioner här som var gratis för hotellets boende. Funderade båda om detta var lärarinnan, vilket vi fick bekräftat när hon en kort stund senare kom ut till bilen och hämtade en mängd yogamattor och gick tillbaka in.
Solnedgång vid Sorobon och Hang Out Beach Bar
Vi gick ner till stranden och över till grannställets servering där vi slog oss ner och beställde in öl och vin. Det var en skön kväll och nu enbart några fåtal surfare i vattnet. Det var dock väldigt trevligt att kolla in dessa vindsurfare som verkade öva flitigt på att snurra och utföra konster i vattnet. Flera av dem var riktigt duktiga.
En dansk familj som vi sett vid frukosten kom fram och hejade på oss. Vi utbytte några meningar under tiden vi sipprade på våra drinkar. Ur högtalarna skvalade skön musik och det var en skön stämning på stället.
Solen gick längre och längre ner och den sista vindsurfaren nådde land.
Vi gick tillbaka in i vår bungalow där vi duschade och gjorde oss klara för kvällen.
Kväll på Sorobon Beach Restaurant
En stund senare gick vi upp till Sorobons servering och slog oss ner vid ett bord.
Denna lördagskväll hade de framträdande. En man med gitarr satt och spelade för gästerna. Efter varje låt klappade alla uppmuntrande.
Vi beställde in vitt vin och fick höra om menyn för kvällen. Antingen hade de något av en avsmakningsmeny som man kunde ta del av och fortsätta äta rätt efter rätt så länge man orkade, eller så kunde man välja mellan en laxrisotto och en hamburgare. Våra val föll på de två senare.
Vi zipprade på vinet och lyssnade på musiken under tiden vi väntade på vår mat. Borden bredvid oss satt ett par som uppenbarligen hade valt den andra menyn och som fick in den ena tallriken efter den andra.
Maten kom in och smakade gott. Mannen som spelade gick över till någon låt med fiol, för att sedan ta upp en liten tjej på tio år som han presenterade för alla. Hon skulle hjälpte atoll och sjunga några låtar. Det var inte alla toner som satt helt rätt men hon var mycket duktig och vi diskuterade möjligheterna att hon faktiskt kan ta en framtid som sångerska och artist framför sig om hon satsar rätt och går in för det.
Flickan sjön flera låtar under tiden folk satt och njöt av sina middags. Några bord hade gått över till familjespel. Någon efterrätt roade vi inte med, men vi beställde varsin espresso.
Mannnen som underhöll tog en paus och vi drack vår espresso, under tiden bordet bredvid fick frågan om de fortfarande önskade fler rätter. Kvinnan började tveka lite men mannen sa at något lite till kan man nog tänka sig.
Musikern var åter på plats och underhöll med låtar allt ifrån beatles till nutida filmmusik klassiker. Efter en stund kom den lilla flickan åter upp på scen. Hon sjöng både julsånger samt nutida pop som låtar av Katey Perry, Beyonce med flera.
Underhållningen fortsatte men vi var mätta och belåtna och drog oss tillbaka efter en första dag fylld av sol och bad på Bonaire.
