Genuin andalusisk mat och barhäng i byn

Anki gick upp och direkt ner till poolen för att hantera lite saker för jobbet medan Lasse kunde ta en lugn morgon.

Blomstrande omgivningar i Monte Viñas, Manilva

Vid poolen kom vår vän Augustin förbi och växlade några ord. Han gick in till sitt förråd och kom ut med en burk druvor inlagda i alkohol. Öppnade burken och Anki fick smaka. Starkt så här på morgonkvisten, men gott med Manilva druvor. Burken fick vi att ha till senare. En sådan där sak som inte händer hemma direkt, närodlade vindruvor i sprit, och det före 10 på förmiddagen.

Vid 10 gjorde vi lite frukost som vi intog i morgonsolen i trädgården. En kaffe och smörgås till fågelkvitter och en skön varm sol i ansiktet.

Citronträd i Monte Vinas

Skön start på dagen i solen vid poolen

För att göra det enkelt för Anki att jobba vidare gick vi ner till poolen där det finns trådlös uppkoppling. Lasse slappade i solen och läste lite i sin engelska bok som han köpt när vi var på semester i Cancún. Det var den varmaste dagen hittills och även vinden var skön.

Poolen i Monte Viñas

Det var nästan att Lasse övervägde ett dopp i poolen. Anki höll sig mest till stolen Augustin satt fram till henne tidigare idag för lite bekvämare arbetsställning i skuggan med datorn i knät.

Anki jobbar vid poolen i Monte Vinas

Timmarna gick oerhört fort och det var hög tid för Spanien lunch. Det innebär något att äta runt tre, eftersom middagen här ofta är sen. Vi funderade på vilka olika alternativ vi hade, men eftersom vissa ibland stänger för eftermiddagen vid halv 4-4 så åkte vi inte iväg till Estepona utan körde ner till Sabinillas. Vi parkerade bilen och gick ut på strandpromenaden.

Anki i Sabinillas, Spanien

Palms som vi besökt första dagen på denna resa var stängt, och vi gick in mot centrum av strandpromenaden. I ett hörn på strandpromenaden ligger ett av de större ställena som flera dagar vi passerat haft musikalisk underhållning. De hade en fin tre rätters på menyn och även en del andra rätter. Vi valde dock att gå vidare och kanske hellre ta detta ställe en annan dag.

Utsökt lunch på Bar Los Ibericos Jabugo i Sabinillas

När vi promenerade vidare stannade vi till vid Bar Iberico. Då vi stod och kollade på menyn intygade ett par som satt vid ett bord intill att det var mycket god mat på denna restaurang.

Bar Los Ibericos Jabugo, Sabinilla

En ur personalen kom fram och berättade kort att allt var färskt och närodlat, och tillagades medan vi väntade. Vi tog ett bord utmed stranden och beställde varsin öl.

Cruzcampo öl på Bar Los Ibericos Jabugo, Sabinilla

Efter att ha frågat servitören lite mer om utbudet föll valet på en Pan Classico som var en av husets specialiteter; fint lantbröd med tomat och lokal skinka samt en Paella. Servitören pratade sig varm om kvalitén och smaken av skinkan även efter att vi sagt vad v i skulle ha. Kul med en person som är så engagerad för maten han serverar.

Stranden i Sabinillas från Bar Los Ibericos Jabugo, Sabinilla

Det fanns några olika sorter av paella och servitören sa att den klassiska är självklart den med skaldjur, men personligen rekommenderade han en vegetarisk vilket passade oss fint eftersom det innebar att även Anki kunde prova. Paellan skulle komma att ta en stund att tillaga, och på rekommendation tog Lasse en liten förrätt. Valet för på en Gambas i vitlök som ganska strax serverades. Lasse brukar ta Gambas Pil-Pil då och då men frågan var om inte denna slog dem alla, super gott!

Gambas en Ajillo på Bar Los Ibericos Jabugo, Sabinilla

När han ätit upp och gett sig uppskattning bjöd huset på några fina räkor med grovt salt som också var väldigt goda.

Gambas - färska räkor på Bar Los Ibericos Jabugo, Sabinilla

Snart kom även huvudrätterna in och d var minst sagt imponerande, sannolikt det godaste vi ätit på denna resa. Genuint spanskt och man kände det var tillagat med stor kärlek.

Pan Classico på Bar Los Ibericos Jabugo, Sabinilla

Servitören var mycket engagerad och brann verkligen för deras utbud. Lunchgästerna hade gått, men vi satt kvar och njöt av de fantastiska smakerna. Det blev en större lunch än vi tänkt oss, och med tanke på klockan undrade vi om vi skulle orka något senare, men det fick bli en senare fråga. I stunden bara njöt vi.

Paella Venduras på Bar Los Ibericos Jabugo, Sabinilla

När vi bad om notan kom vår servitör med en god kaka, någon slags chokladkaka med tunn maräng i flera lager. Restaurangen är som så många andra här, ett familjeföretag, och det var hans mamma som hade bakat denna fick vi höra. Inga färdigproducerade dussin produkter här inte.

Kaka på choklad och maräng på Bar Los Ibericos Jabugo, Sabinilla

Vi var mer än nöjda och mer än mätta när vi reste oss från vårt bord. Vi lovade att vi skulle återkomma, och den trevliga servitören svarade; esperamos vilket betyder – vi väntar på er.

Promenad runt i Sabinillas

Efter lunchen kändes det skönt att ta en promenad i Sabinillas omgivning. Vi strosade längst med strandpromenaden, förbi den speciella statyn som symboliserar den fiskeby vi befinner oss i.

Staty vid strandpromenaden i Sabinillas

Det var mycket lugnt med få besökare längs promenaden och då och då stannade vi till, såg oss om och bara njöt av den sköna värmen.

Anki njuter i solen på Sabinillas strandpromenad

Vi fortsatte vidare upp i stan. Vid den lilla kyrkan kunde vi höra det pågick någon slags gudtjänst och vi gick förbi och tittade in. Det verkade vara några skolklasser som var där inne och ett barn stod framme vid predikstolen.

Kyrkan i Sabinillas, Spanien

En bit högre upp såg vi en hel vägg mosaik kaklat i ett mönster av fiskare i en båt, med stadens namn nedanför. Vi anade den var ny, och fick det bekräftat då det stod 2012 inskrivet. Vi skulle komma att se liknande mosaik i Duquesa senare.

Mosaik på husvägg i Sabinillas

Efter en stunds promenad runt om i centrum återvände vi i riktning mot bilen.

Huvudgatan i Sabinillas, Spanien

Maten hade sjunkit lite, men vi var fortfarande otroligt mätta när vi rullade tillbaka uppför backen till Monte Viñas. Tillbaka i huset tog vi och njöt av solen i trädgården och vid poolen tills solen sjönk vid berget inlands.

Gula rosor i trädgården, Monte Viñas

Någon större middag var det inte tal om för någon av oss. Den sena lunchen var fantastiskt god men gjorde att vi fortfarande var rejält mätta.

Rosor på bordet i Monte Viñas, Spanien

Vi funderade på om vi skulle stanna hemma eller ge oss iväg för att ta en drink någonstans. Vi hade inga direkta idéer på vart vi skulle ta vägen men beslutade oss för att gå upp till byn och se om något var öppet.

Solnedgång över Monte Viñas

Vi passerade igenom området och tog trapporna genom Monte Viñas upp till Calle Pedreta. Här fick vi en fin vy över dagens sista ljus över Casares och bergen omkring. Det var en stjärnklar kväll. Och behagligt skön.

Sista dagsljuset försvinner vid bergen i Manilva, Spanien

Vi strosade i riktning mot kusten och njöt av de vackra vyerna ut mot medelhavet och blickade in mot Estepona stad som låg ovanligt klart.

Kväll i Monte Viñas med omgivningar

Monte Viñas är upplyst och men annars är det bara små utspridda ljuspunkter som syns runt om i dalen. Vägen Calle Pedreta är kantad av gatljus och vi gick in mot centrum av byn.

Gatuljus längs Calle Pedreta, Manilva

Sen kväll i Manilva by på Bar med lokalbefolkningen

Det var mycket lugnt längs Calle Mar, och även om kvälls- och nattlivet var extremt livligt här på åttiotalet har tiderna förändrats och nu för tiden är det betydligt lugnare. Vi hade inte så stora förhoppningar om att det skulle vara någon bar öppen. Men redan första baren vi passerade hade faktiskt två män som satt och talade utanför med varsin öl. En bit längre fram såg vi in i en annan bar på höger sida där tre äldre spanjorer satt och diskuterade vid bardisken över ett glas.

Bar Castillo längs Calle Mar Manilva på sen kväll

Vi kom fram till Bar Castillo och där en ensam äldre man som då var den enda gästen för bartendern. Ägaren gick och plockade lite bland bord och stolar och vi var osäkra om han kanske höll på att stänga. Men när vi gick in och Anki frågade om det fortfarande var öppet blev svaret – alltid!

Han frågade vad vi önskade varpå vi beställde varsitt glas öl. Han kände igen oss från några dagar tidigare och Anki och han började samtala om Manilva, hur det var här förr i tiden, Spanien och Sverige med mera. Självklart kom vi in på krisen Spanien befann sig i, och han sa att han hört siffror på 27% arbetslöshet i landet. I Manilva, var det som vi anat betydligt mindre. Manilva är ett mindre samhälle och de har alltid klarat sig på egen hand. Arbetslösheten här har kanske ökat något, men är inte mer än 10%. Däremot beklagade han sig lite för att äldre i byn gjort snabba pengar på att sälja mark vilket gör att markerna inte längre går i arv i familjerna som förr. Den diskussionen kände vi igen sedan några år tillbaka då vi satt och pratade med Marco, en gammal vän, om precis detta – och han berättade om vikten av att behålla marken inom familjen då det var värt mer än snabba och lätt förtjänta pengar. Snart anslöt två av de tre spanjorer vi sett på en annan bar tidigare.

Sen kväll på Bar Castillo i Manilva

Det var trevlig stämning och vi tog en öl till. Ljudnivån var hög trots ett fåtal besökare. Vår vana trogen blev vi de sista som lämnade stället, men bara strax efter att de två äldre spanjorerna lämnat stället. Vi tackade den trevlige bartendern och gick ut i den sköna vårnattens Manilva.

Calle Mar i centrum av Manilva på kvällen

Tydligen var det inte mycket han behövde fixa för stängning, för innan vi hann lämna byn hörde vi honom dra igång en moped och åka iväg. Nu var det riktigt lugnt och stilla i byn och vi gick den korta promenaden hem och insöp den mysiga atmosfären och omgivningarna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *