Risterrasser i Drakens ryggrad vid Pingán

Klockan sju på morgonen blev vi hämtade med bil för att ta oss in till stan där en buss skulle ta oss vidare till de otroliga risterrasserna.

Något sömndruckna och trötta hoppade vi in i bilen utanför entrén till hotellet. Eftersom vi visste att vi hade några timmars bussresa framför oss, hade vi förhoppningar om att kunna vila lite och därmed hinna piggna till innan vi nådde vårt mål.

Morgon, Yangshuo

Bilen släppte av oss i centrala Yangshuo. Vi gick över gatan till bussen som redan stod på plats, men än så länge var vi de första resenärerna. Vi lämnade våra dagsryggsäckar i bussen och gick sen inom en affär för att handla lite kall dryck och tilltugg till bussresan.

Strax efter halv åtta var bussen fylld till sista säte och chauffören körde ut ur staden. En ung kille som var guide pratade energiskt på engelska om allt vi skulle få se. Sen drog han en version på kinesiska också. Vi blundade och slumrade till då och då men chauffören gasade på och gjorde en del vågade omkörningar och snabba inbromsningar som gjorde att man öppnade ögonen då och då för att kolla läget.

Bussresa från Yangshuo till risterasserna

Motorvägen upphörde efter Guilin och vi kom in på allt mer slingriga och smala vägar. Chauffören körde på i samma stil som tidigare, mycket gaspedal och lite slitage på bromsen. Guiden frågade en italienare som satt bredvid oss om han tyckte det var obehagligt. ”Lite” fick han till svar. Strax därefter, vid ännu en snäv omkörning med mötande trafik, kände vi hur bilen körde emot den lastbilen vi körde om. Busschauffören stannade och gick ut för att se hur det gått.

Bussresa från Yangshuo till risterasserna

Det var inget allvarligt, det var bara lastbilens sidospegel som fått en smäll, men det tog ändå en stund innan de rätt ut ärendet. Detta blev ett tillfälle för oss på bilen att sträcka på benen.

Färden fortsatte vidare och guiden försäkrade om att han hade bett chauffören att sakta ner, ”men det är smala vägar och sånt här händer då och då” sa han och skrattade. Vi var tacksamma att det bara var en mindre incident. Nedanför oss låg stupen, de gav vackra vyer men de var lite oroväckande nära, med tanke på hur hetsig trafiken var.

Guiden pratade om en by vi skulle stanna till vid. Här kunde man betala för att se hur människor bor. Vi tyckte det lät lite för turistigt och oäkta, att bybor klär upp sig och visar upp sig för turister har vi varit med om förr. Rutinerade som vi var tackade vi nej när han gick för att samla in pengar till detta. Efter ett tag kom han åter igen fram till oss och körde nästan med lite fula trick för att få oss att betala, bland annat genom att stressa oss och ge intrycket att alla skulle med. Egentligen hade vi bestämt oss för att inte ”gå på detta”, men efter hans bearbetning slapp det ur oss ett ok, och vi resonerade att vi då åtminstone skulle få reda på vad det handlade om.

Kvinnor från Yao minoriteten showar för turister

Framme i den lilla byn Huanglo gick vi av bussen och in i ett av husen längs vägen. Vi gick upp på andra våningen och där dansade och sjöng kvinnorna från byn för besökarna. För de som är fascinerade av dessa kvinnors långa hår kan det vara kul att se showen, men annars kändes det hela lite för turistanpassat. Det guiden sålt in att man skulle få se hur byborna bodde och levde stämde inte riktigt och vi gick istället ut för att se oss om i den lilla byn.

Huanglo Village

Då vi gick ut ifrån huset regnade det lite lätt. En flod rann längst med vägen vi befann oss på. Vi gick över en smal hängbron till andra sidan. Det var grön och vacker natur och de omgivande kullarna var täckta i växlighet.

Fyrtiofem minuter hade snart gått vid detta stopp och det var dags att åka vidare mot dagens mål, Drakens ryggrads risterrasser vid Longji.

Bussresa på väg upp mot risterrasserna
Bussresa på väg upp mot risterrasserna.

En stund senare blev vi avsläppta från den stora bussen och möttes direkt av diverse försäljare, lite tråkigt men en fullt förstålig effekt av turismen som vuxit snabbt här i Kina. Regnet började ösa ner vilket gynnade försäljarna som plockade fram paraplyer och plastponchos. Vi prutade ner priset på två plastponchos som kändes tryggt att ha med upp till risterrasserna.

En liten mindre shuttle buss skulle ta oss sista sträckan upp till risterrasserna där inte de stora bussarna kunde ta sig fram. Denna sträcka var ännu mer slingrig och hade ännu brantare stup längs sidorna av vägen. Men upp kom vi, något lätt åksjuka. Regnet höll upp och det såg ut som solen stundvis försökte tränga sig igenom molnen.

Risterasser

Vi påbörjade vandringen uppåt mot byn Pingán, och mot utsikten över terrasserna. Det var ganska behaglig vandring med bra underlag. Anlagda stentrappor som inte var så höga gjorde den branta klättringen uppför ganska smidig. Flera av de från bussen som hade större och tyngre bagage med sig då de skulle stanna över natten valde att hyra in byborna som hjälpte dem bära.

Risterasser

Uppe vid den lilla byn fanns det möjlighet att inta en lätt lunch som ingick i biljetten. Men tiden var begränsad här och vi, liksom flera av de andra, bestämde oss för att skippa lunchen och istället gå direkt uppåt för det vi tagit oss dit för att se. Vi bestämde tid med guiden för återresan nere vid bussarna och kunde sedan gå iväg på egen hand.

Risterasser

Det finns några mindre utsiktsplatser längst med stigen upp till det som är slutdestination för de flesta.
Strax ovanför byn stannade vi till och tittade ut över vyerna som redan här var vackra. Men vi ville högre upp för att få mer överblick och fortsatte vandringen. Längst upp finns två stycken platser en bit från varandra som ger god utsikt över de fantastiska risterrasserna.

Risterasser

Vid nästa utsiktsplats var det lite mer kommers. Här stod kvinnor i traditionella dräkter, med en slags huvudbonad i någon slags metall. Om man önskade kunde man fotograferas med dessa mot betalning. De var dock inte påstridiga, utan väntade vid sidan på att de som var intresserade kom fram till dem.

Risterasser

Härifrån fick vi vackra vyer över stora delar av risfälten. När man vänder sig om från denna utsiktsplats ser man toppen på denna höjd där den kinesiska flaggan hänger. Vi fortsatte upp mot denna högsta utsiktsplats, men tog det lite extra försiktigt på de hala trappsteg där det nu var risk för halka på grund av regnet och lera.

Risterasser

När vi kom upp öppnade himmeln sig och det öste ner. En servering erbjöd oss lite regnskydd och vi passade på att dricka en kall coca-cola och hoppades att regnet snart skulle upphöra. Rätt som det var sken solen upp och vi kunde förevigade vyerna vi hade runtom oss i denna lite vackrare belysning ovanifrån. Snart började dock molnen dra in igen och ännu en regnskur kom över oss.

Risterasser

Vyerna var mäktiga och det lär vara en vacker vy både vid solnedgång och soluppgång. Även om vi önskat spendera mer tid här och hinna uppleva detta, fick vi denna gång nöja oss med att se terrasserna i dagsljus. Det är fascinerande, denna skapelse i samverkan mellan människan och naturen.

Anki på väg ner från risterasserna

Efter att ha insupit miljön och vyerna en stund påbörjade vi vandringen nedför trapporna. Åter igen stannade vi till vid några ställen för att njuta av vyerna. Nere bland risfälten såg vi några som jobbade med böjd rygg, annars var det med öde längs terrasserna.

Risterasser

Den gamla byn, Pingán lär vara cirka sexhundra år gammal, består av många gamla trähus som lutar mot sluttningen och med stöd av pålar. Längst vägen mot byn såg vi flera äldre kvinnor som satt och sålde diverse turistföremål.

Kvinna som arbetar på risterasserna

Yngre kvinnor i traditionella dräkter började vifta efter att få pengar för att vara med på kort så fort de såg ett kameraobjektiv.

Försäljning på väg ner för risterasserna

Fastän stigen var slingrig var det lätt att hitta här. Det fanns visserligen läsbara skyltar, det vill säga skyltar som inte är på kinesiska, men marknadsstånden längs stigen var nog det som främst talade om vart man som turist skulle gå.

Man tvättar

Man kunde köpa alltifrån kalla drycker och vykort till smycken och traditionella dukar i marknadsstånden. Inte nog med det, vi såg också husgeråd så som kastruller och andra gamla saker till salu.

Pingán by vid risterrasserna

På väg ner för risterrasserna

Som avtalat var vi klockan halv fyra nere vid platsen där bussen släppt av oss. Vi hoppade på shuttlebussen som snart tog oss ner till platsen där den större bussen stod och väntade. Under tiden som bussen fylldes på köpte vi åter igen några nya kalla drycker att släcka törsten med. Värmen tog rejält och vi var ständigt törstiga även om solen inte alltid kikade ner på oss.

Bussresa på väg ner för risterasserna

De flesta var trötta efter dagens strapatser och det var en tyst samling människor i bussen på vägen hem. De flesta slumrade snart till, liksom vi själva.
Då och då vaknade man självklart till, vid en häftig inbromsning eller omkörning eftersom chauffören körde lika vilt på hemvägen som tidigare.

Bussresa på väg ner för risterasserna

Så länge man klarar sig utan incidenter är det nästan lite fascinerande med deras körstil, men det är inte utan att man konstaterar att det måste hända en hel del olyckor i detta land.

Bussresa på väg ner för risterasserna

Dubbla helstreckade linjer verkar inte betyda något för chaufförer i allmänhet, utan det är fritt fram att köra om.

Vanliga omkörningar i Kina
Vår buss på väg att göra, vad som här ses som, en helt vanlig omkörning

Runt halv åtta på kvällen rullade bussen in i centrala Yangshuo. Vi hoppade av och sa hej då till de resenärer vi pratat med under dagen.
Från buss stationen fortsatte vi ned till West Street. Kommersen var i full gång. Musik ljöd ur högtalare från ställena längs gatan, restaurangerna försökte locka in folk och det vimlade av både turister och lokalbefolkning.

Nästa dag skulle vi bo här inne i Yangshuo och ha nära till all den shopping staden har att erbjuda.

Kvällsliv i Yangshuo

Vi strosade längs gatorna och gick inom några enstaka butiker. Utanför Cloud 9 restaurang stannade vi till och tittade på menyn. Då upptäckte vi att Lina, ena tjejen från Snow Lion Resort, stod bara några meter ifrån oss. Vi vinkade och hon kom fram för att prata. Det visade sig att detta var Williams frus restaurang. William är mannen som driver hotellet vi bor på. Då Lina ändå hade varit några ärenden inne i staden passade hon på att hjälpa till på restaurangen.

Cloud 9 Restaurang, Yangshuo
Cloud 9 Restaurang

Stället såg trevligt ut och vi bestämde oss för att äta här denna kväll. Först blev vi erbjudna ett bord inne men vi ville gärna sitta på utomhus på balkongen på andra våningen för att kunna titta ner utöver gatan och ta del av kvällslivet.

Varsin kall Sprite gick snabbt åt under tiden vi begrundade valen på menyn. Här erbjöds flera kinesiska specialiteter, många mycket spännande rätter som lät riktigt goda, men också ett par rätter som vi som västerländska turister kanske inte var intresserade av.

Cloud 9 Restaurang, Yangshuo

Vi beställde in en Gong Bao chicken with peanuts, en starkare kycklingrätt med chili, grönsaker och jordnötter, samt en tallrik med tre sorters stekta grönsaker i vitlökssås. Så som man ofta äter i Kina plockade vi båda från de olika rätterna som placerats i mitten på bordet Allt var mycket gott! Den kalla ölen satt också väldigt gott.

Anki på Cloud 9 Restaurang, Yangshuo

Lina var glad över att vi hittat dit och serverade oss under vårt besök på Cloud 9. Hon skulle tillbaka till hotellet senare samma kväll och vi bestämde oss för att ha sällskap.

Maträtterna var goda och vi satt mätta och njöt av den varma kvällen och tittade på folklivet utmed gatan nedanför.

Inne på Cloud 9 i baren hittade vi Linda, Williams fru, som vi hälsade på och sedan gjorde upp notan med. Hon tyckte det var trevligt att vi kommit dit och vi tackade för den goda maten. Lina hade gått vidare till Seventh heaven, där vi skulle bo nästa natt, för att ordna en bil tillbaka till Snow Lion åt oss. Vi gick den korta promenaden dit och passade på att gå inom sightseeing byrån som ligger intill för att hälsa på Julia, vår guide från igår.

Julie, Yangshuo
Julie, som varit vår guide under dagarna i Yanghsuo

Bilen dök upp och vi tog plats där bak och Lina i passagerarsätet fram. Ännu en upplevelserik dag i Kina hade passerat. Och åter igen var vi riktigt trötta och funderade över hur snabbt klockan alltid går. Nästa morgon behövde vi i alla fall inte gå upp i ottan utan skulle kunna sova ut lite. Det var en varm kväll, vi stod en stund på balkongen till vårt rum och tittade utöver den stjärnklara natten innan vi kröp ner under lakanen och somnade in.

Stjärnklart över Snow Lion resort, Yangshuo

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *