Vi gick direkt till den stora frukostbuffén på andra våningen för att äta frukost. Trots att vi direkt på morgonen ofta inte har någon matlust försökte vi få i oss en del för att få näring inför vår utflykt till Panda resort. Klockan åtta skulle den taxi vi bokat hämta oss.
Vi beräknade vara hemma innan det var dags för utcheckning och lät därmed väskorna vara på rummet. Det tog knappt en halvtimme att ta oss till pandareservatet. Vi steg av utanför grindarna och bestämde en tid med chauffören då han skulle hämta oss igen. I biljettluckan köpte vi varsin biljett och gick sedan in.
Utmed den breda stigen fanns skyltar med information om pandor. Vi har tidigare hört att det finns cirka 110 levande pandor kvar i världen, av dem finns cirka 50 stycken här.
Några bussar med turister kom dit samtidigt, men vi försökte gå emellan de olika grupperna för att inte hamna i trängsel med stora massor av andra besökare.
Bambuträden växte högt runtom på anläggningen och speciella läten hördes från fåglar, chicador eller andra djur. Luftfuktigheten var mycket hög och när vi passerade det lilla caféet passade vi på att köpa vatten.
Efter en kort promenad kom vi fram till en plats där vi för första gången fick se dessa otroliga djur. Det är bra att komma så tidigt på dagen som möjligt. När pandorna inte äter sover de mest, och då lägger de sig gärna bakom någon sten eller vid någon plats där de får lugn och ro vilket innebär att de kan vara svåra att få se. Men nu vid halvnio tiden var de i full gång med att äta bambu.
Mitt framför oss satt två stora jättepandor vid varsin stor bambubuske och käkade allt vad de kunde. De verkade inte bry sig om uppmärksamheten från besökarna utan var fullt koncentrerade på att äta.
Det känns skönt att detta är ett reservat där det är djuren man i första hand tänker på, och inte besökarna som det kan kännas i traditionella djurparker. I detta reservat görs allt för pandornas bästa, för att hjälpa dem att överleva. Genom att låta besökare besöka reservatet får man in pengar för fortsatt utveckling och sprider samtidigt information om dessa utrotningshotade djur.
Inte för att jättepandorna gjorde så mycket mer än att äta och sträcka sig efter ny bambu, men man kan stå och titta på dessa djur hur länge som helst. Det är verkligen fascinerande att se dessa djur, så söta nallar med så märkligt utseende med den starka kontrasten av svart och vit päls.
Eftersom de är så ovanliga känns det extra speciellt att få stå så här nära dem, i en så naturlig miljö som möjligt man som människa kan komma.
Vi fastnade här en lång stund med gick så småningom vidare i området.
En bit längre bort klättrade en annan jättepanda omkring på en uppbyggd klätterställning uppe i låga träd. Han åt lite bambu och satte sig sedan med bakbenen dinglande och framben och huvud liggande på ett annat plan av klätteranordningen, och i den ställningen somnade han.
På vår väg genom området passerade vi åter de bambuätande pandorna och kunde inte låta bli att titta på dem ytterligare en stund.
Vi gick igenom den delen av området där de tar hand om nyfödda ungar och havande pandor. I en mörk korridor kunde man titta in i ett fönster där det låg en liten liten pandaunge i något som liknade en kuvös, allt för att den lilla ungen skulle ha så bra omständigheter som möjligt. Den kan inte ha varit mer än 15 cm lång, nästan hårlös och låg mest och sov. Här inne fick man inte ta några kort av förståliga skäl.
Nästa stopp blev den del av anläggningen där röda pandor håller till. På en trä-ställning låg en röd panda och sov. Dessa pandor är självklart mycket mindre än jättepandorna och liknar mer en typ av kattdjur.
På andra sidan om den lilla gången vi gick på såg vi några ungar komma ut ifrån en liten hydda de legat i. De började leka och rulla runt med varandra på gräsmattan. Även dessa djur är fascinerande och vackra.
Tiden gick tyvärr snabbt och det började bli dags för oss att ta oss ut ur parken. På vägen mot utgången fanns skyltar till område där vuxna röda pandor höll till, men det området var tillfälligt avstängt för besökare då de väntade ungar. Känns skönt att se att de värnar så om djuren. Tydligen försöker de främst få pandorna att föröka sig på naturlig väg, men går inte det hjälper de till med insemination.
Staty inne på panda reservatet.
Vid caféet där vi tidigare handlat vatten fanns även en liten stuga där de körde en filmvisning. Det kan aldrig garanteras att man får se några pandor och de har bland annat filmvisning för dem som inte har turen att se dessa djur, men även för att sprida information och visa bilder från situationer som man inte har möjlighet att få se som tex när en jättepanda föds. Vi kollade en stund men klockan gick och vår tid för att möta taxichauffören hade passerat.
Receptionen på Tibet Hotel
Vid utgången stod vår taxichaufför och vinkade glatt till oss. Vi hoppade in i bilen och åkte direkt tillbaka till hotellet. Det var dags att checka ut, vi la våra väskor i bagagerummet och såg även till att kolla upp vilken tid vi borde åka därifrån för att komma i rätt tid till tågstationen senare på kvällen.
Vi hoppade sedan direkt in i en taxi och bad chauffören köra oss till samma område där vi strosat omkring kvällen innan med hjälp av en lapp skrivit av en av tjejerna i receptionen. Det är verkligen imponerande storlek på shoppingdistriktet här i staden.
Det ena stora shoppingcentrat på flera våningar ligger vägg i vägg med nästa. Ofta med samma upplägg, kosmetik, väskor och skor i nedre våningen följt av flera våningar dam- och herrkläder samt sportkläder högst upp.
Vi strosade omkring men kände oss egentligen ganska trötta efter den intensiva förmiddagen. Hungern satte in och efter lite velande bestämde vi oss för Pizzahut. Vi fick ett bord och kunde strax beställa in en stor vegetarisk pizza som vi delade på. Personalen var mycket trevlig och övade gärna sin halvknackliga engelska med oss.
Anki på Pizzahut i Chengdu
Trots den stora mängd människor på gator och torg i staden såg vi inte röken av några fler västerländska turister, inte heller i restaurangen, trots den stora stad som Chengdu är. Ganska skönt och ger en genuin bild av en stor kinesisk stad.
Mätta gick vi åter ut och tog en kort sväng på ett närliggande varuhus. Vi kände oss nöjda med mat och shopping, så vi stannade en taxi och bad chauffören köra oss till det stora torget, Peoples Park. Det kom några få regndroppar men mer än så blev det inte.
Himmeln var grå men vädret behagligt. Vi strosade omkring på det stora torget bland familjer och par som också tyckte att det kunde vara en trevlig plats att tillbringa en söndagseftermiddag på. På torget fanns två stora fontäner i form av gyllene drakar, den ena var placerad en våning ner medan den andra låg på markplan.
Vi slog oss ner på en av bänkarna och vilade våra fötter och tittade på folket som passerade. Några kinesiska tjejer sprang fram och frågade om de fick ta kort med oss vilket de självklart fick. Det är en märklig upplevelse att så många av lokalbefolkningen vill ta kort på oss turister, men enbart trevligt.
Vi reste oss och fortsatte att strosa lugnt runt torget och insupa atmosfären. Efter att ha gått ett varv visade klockan att det var dags att bege sig tillbaka till hotellet. Det var inte helt enkelt att få tag i en taxi men snart löste vi det och hoppade in i en bil och åkte tillbaka till hotellet.
På andra sidan gatan från Tibet hotell ligger en liten supermarket och vi gick dit för att handla lite grejor inför vår långa tågresa vi hade framför oss. Det var inte helt enkelt att veta vad som dolde sig i en del av förpackningarna i affären och vad vi borde köpa eftersom vi inte visste vilket utbud som skulle finnas på tåget. Men det blev lite brödbullar, kakor och snacks.
Tibet Hotel
Sen hämtade vi våra väskor i hotellets bagagerum och hoppade in i en taxi för att åka mot tågstationen.
Taxiresan tog cirka 10 minuter. Hade vi haft tid och lite lättare packning hade vi kunnat promenera de få kvarteren. Utanför tågstationen var det fullt med folk och ganska stökigt, men allt blev enklare när vi kom in. Vi ställde oss i en kö för att låta våra väskor gå igenom en säkerhetskontroll. På en stor skärm såg vi att vårt tåg mot Guilin skulle gå 19.48 och man hänvisades in till väntsal 1.
Väntsal 1 på Chengdu tågstation.
I väntsal 1 var det åter fullt av folk och många hade redan börjat köa i långa köer till utgångarna mot tågperrongerna. Gång 4 och 5 ledde till tåget vi skulle med och vi ställde oss i en av köerna. Lasse tog en snabb sväng till en av de små kioskerna i väntsalen och köpte lite dricka.
Ljudnivån var hög och folk trängdes. Kina är ett land där det är först fram som gäller. Här har man ingen direkt respekt för kö system, och vi upplever att många gärna tränger sig före andra om de har möjlighet. När klockan var närmre halv åtta öppnade de grindarna och vi kunde gå ut mot perrongerna.
Efter att ha gått under marken för att komma upp till perrong 4 var vår vagn nummer 9 nästan precis framför oss. Vi skulle åka en så kallad softsleeper, en lite finare variant av nattvagnar även om skillnaderna mellan detta och hardsleeper ibland kan vara ganska minimala. Det tog inte lång stund att hitta vår kupé som vi skulle dela med två andra. Inne i kupén fanns redan en medelålders kvinna.
Vår kupé i softsleeper vagn.
Våra biljetter byttes ut mot ett plastkort av konduktören som visade vilka platser vi hade. Detta plastkort skulle senare lämnas tillbaka i utbyte mot pappersbiljetterna vi lämnat ifrån oss. En yngre kvinna kom in och intog den fjärde bädden.
Vårt rum var ganska litet med fyra sängar i form av vånings sängar och ett litet bord i mitten. Under bordet stod en termos med varmvatten som många använder till de populära nudelsopporna. Golven var täckta med heltäckningsmattor och det fanns inneskor att låna i rummet.
Tåget rullade ut ur Chengdu och vår dygnslånga tågresa hade påbörjats. Det var inte utan att vi tittade på varandra och smålog då vi funderade vad vi gett oss in på. Hur skulle vårt nästkommande dygn se ut?
Vi har hört att det finns eluttag i vissa softsleeper vagnar men vi hade tyvärr inget i vår. I korridoren utanför fanns det några få men de verkade inte fungera, så att nyttja datorn under längre stunder kunde vi glömma.
Vi var ganska trötta men satte oss skavfötters och läste efter att mörkret utanför hade lagt sig. Bara en liten bit ifrån vår hytt fanns restaurangvagnen. Vi var inte speciellt hungriga, och hade själva med oss lite mat, men gick bort och kollade av ren nyfikenhet. På ett av borden låg några smålappar med kinesiska menyer. Det var dock inte många som satt där. De flesta verkade ha köpt med sig de klassiska burkarna med nudlar som de fyllde på med varmvatten.
Vi återvände till vår hytt och fortsatte läsa. Nu kände vi att vi faktiskt var rejält trötta och att vi säkerligen skulle kunna sova gott här. Vid elva tiden hoppade Anki upp till överslafen. Vi läste en stund till innan vi släckte våra lampor.