Mot Emei berget

Vi vaknade efter en riktigt skön natts sömn på Tibet Hotel. På andra våningen serverades en stor frukostbuffé. Här serveras allt ifrån en stor mängd kinesiska specialiteter till sådant som är mer vanligt i västerländsk frukost. Vi tog för oss av bröd, croissanter och frukt.

Tibet Hotel, Chengdu

Efter frukosten gick vi tillbaka till vårt rum för att packa om våra väskor. Vår nästa destination skulle bli Emei berget, men eftersom vi skulle återvända till detta hotell nästkommande dag packade vi bara ned det mest nödvändiga för det kommande dygnet i våra små ryggsäckar och lämnade de stora ryggsäckarna i hotellets bagagerum.

Utsikt från Tibet Hotel, Chengdu
Utsikt ifrån vårt hotellrum.

Vi checkade ut och fick halvbegripliga instruktioner om vilka tider bussarna vi skulle ta gick. En portier höll upp dörren och hjälpte oss fixa en taxi. Innan vi hoppade in skrev han upp ett nummer på en lapp och gav oss till oss vilket skulle hjälpa oss att veta vilken taxi vi åkt med om det skulle uppstå några problem.

Taxiresan genom staden till buss stationen tog cirka 15 minuter och kostade 13 yuan. På buss stationen gick kön till biljettluckan snabbt och vi köpte biljetter till Emei stad. Bussen skulle gå endast 10 minuter senare vilket gav oss tillräcklig tid att köpa vatten till resan.

Bussresa från Chengdu

Så snart bussen fyllts upp startade chauffören motorn. Vi rullade ut ur staden och kom ganska snabbt ut på motorvägen. Tvn som hängde i taket spelade upp kinesiska popvideos med hög volym, en intressant upplevelse. Landskapet längs vägen var grönt och mycket platt i början av resan, men när vi närmade oss Emei stad dök berg, dolda i dis, upp vid horisonten.

Bussresa från Chengdu
Vy ifrån bussfönstret under vår resa mot Emei.

Efter två timmar kom en kvinna ombord på bussen som med sin knappa engelska kollade med oss och det andra utländska paret så allt var ok. Hon berättade att vi skulle ta en taxi till en annan buss station i staden för att sedan ta en minibuss sista vägen till berget.
Längs en parkering vid buss stationen där vi steg av stod en ledig taxi. Vi hoppade in och visade en lapp där det på kinesiska stod nästa busstations namn. Det var en kort sträcka på 10 minuter till en annan del av staden.

När vi gick ur taxin kom en kvinna fram och pekade ut biljettluckorna där vi skulle köpa biljetter. Även denna buss skulle gå redan 10 minuter senare vilket kändes skönt då resan redan tagit längre tid än vi trott. Men vi hade verkligen haft tur med tider och transportsträckor så här långt.
Vi tog plats i den lilla minibussen och rullade snart ut ifrån terminalen. Det började snabbt gå uppför och vi fick vackra vyer över berg och dalgångar.

Bussresa upp mot Emei berget
Plötsligt tog det stopp och vi stod fast i långa köer på vår väg upp mot Emei berget.

Vi körde längst slingriga vägar när vi helt plötsligt bromsade in. Framför oss stod en lång kö med bilar stilla. Personer hade till och med gått ur sina bilar och strosade omkring utmed vägen. Chauffören stängde av motorn och vi fick lugnt sitta och vänta ett bra tag. Ingen verkade veta vad som hänt.
Plötsligt sprang de som varit ute på gatan in i bilarna och så kunde vi köra vidare. Fast kort därefter fick vi stanna igen. Motsatt trafik verkade ha förtur att köra. Vi anade att det skett någon olycka.

Långt om länge kunde vi köra vidare, och mycket riktigt var det en olycka. En buss hade kört in i bergsväggen. Den verkade dock inte så krockskadad så kanske hade den bara fått motorstopp och det enda chauffören ansåg vara lämpligt var att köra in i det lilla diket invid bergsväggen?!

Det var skönt att gasa på igen. Dock såg vi att klockan nu sprungit iväg vilket innebar att vi förmodligen inte skulle hinna med den sista linbanan upp till toppen av berget där vi hade bokat hotellrum. Vi hade blivit rekommenderade att gå sista biten, men träningsvärken i benen från vår vandring på muren gjorde oss tveksamma till detta samtidigt som vi insåg att det skulle bli helt mörkt under vår vandring. Men tiden och omständigheterna skulle få avgöra hur vi skulle ta oss upp sista biten till toppen.

Bussresa upp mot Emei berget
Vi kör högre och högre upp, vägen är smal och kurvig. Det är inte utan att man bromsar lite med fötterna i golvet ibland när man tyckte att chauffören borde minska farten något…

Bussen svängde av ifrån vägen vi körde på och körde inom en öppen plats med en samling hotell och restauranger. En del av passagerarna skulle gå av och nya resenärer kom på. Vi skulle dock fortsätta ett bra tag till.

Volymen på kineserna i bussen var hög och vi förstod också att det var något speciellt de snackade om. Diskussionerna var livliga och mobilerna gick varma. Efter att ha studerat dem tolkade vi att några som gått på bussen vid stoppen innan gått på fel buss och skulle egentligen åka ner från berget. Men det var inte bara det, ett annat gäng diskuterade något annat och tittade ofta på klockan. Vi gissade att de också funderade över tiden för sista linbanan upp till bergets topp.
Vår chaufför stannade bussen för att vänta in en mötande buss som han stoppade så paret som gått på fel buss skulle kunna byta. Glada sprang de av och kunde åka nerför berget istället för att fortsätta allt högre upp.

Sen blev det dags att tanka bussen vilket tog en liten stund. Vi satt alla kvar under tiden chauffören gick ut och tände en cigarett. Bensinslangen trillade ut och vi tittade lite nervöst på varandra när chauffören stod där vid slangen med bensin som rann rakt ut på marken under bilen med en cigarett i sin mun och askade neråt. Inte riktigt samma säkerhetstänk som hemma. Men allt gick bra och snart rullade vi vidare. Dock rejält försenade av diverse olika stopp.

En stund senare stannade bussen igen så att alla kunde gå av och köpa inträdesbiljetter till själva området med Emei berget. En man frågade på knacklig engelska varifrån vi kom. Annars kommunicerade vi mest med kineserna på bussen genom att le och nicka, något som brukar fungera och gör att man trots språkförbistringar ändå får en trevlig bemötande.

Efter en lång resa körde bussen in på slutdestinationen Leidongping. En av kineserna som var den som behärskade bäst engelska frågade om vi skulle upp till toppen varpå vi svarade ja. Det skulle de med, och det visade sig att de nog fixat så vi skulle kunna ta linbanan upp. Men det gällde att skynda sig.
Vi nickade glatt och halvsprang med resten av gänget, som vi nu förstod reste tillsammans. En halvtimma skulle det ta att ta sig upp till linbanan. Det började dugga lite smått men vi klarade oss från ett ordentligt regn. Marken steg kraftigt och de många trappstegen vi sprang uppför så snabbt vi orkade tog musten ur oss.

Uppe vid Emei berget
Efter att ha sprungit upp de många trappstegen kom vi andfådda upp till platsen där linbanan utgår ifrån.

Väl uppe var alla rejält andfådda men log och var ändå glada att ha kommit fram. Vi förstod att den ena mannen måste vara en ganska ansedd man, för efter lite osäker väntetid fick han ett nytt telefonsamtal varpå han sa något på kinesiska och alla jublade. Linbanan hade egentligen slutat att gå, men de skulle öppna den för vår skull. Det var ett riktigt skönt besked att få då det redan började skymma och vi var ganska trötta.

Uppe vid Emei berget
Vi blickar upp mot toppen samtidigt som vi känner regndropparna från himmeln. Alla hoppas de två männen som flitigt pratar i sina mobiltelefoner ska lyckas få föreståndaren att öppna linbanan för oss.

Vi väntade ett tag till och blev sedan visade bakvägar där personal egentligen bara går för att komma upp till linbanan. Det normala priset är 40 yuan per person för att ta linbanan upp till toppen, men alla i gruppen hade kommit överens om att vi var beredda att lägga dubbelt per person för att få dem att starta linbanan för oss.

Vi tittade upp och insåg att det säkerligen är en mycket vacker vandring, men klockan hade blivit mycket och det var regn i luften. Vi ville hellre upp för att vara på toppen vid solnedgången.

Linbana på väg upp till Emei bergets topp

Dörren till vagnen på linbanan öppnades och alla gick in. Det var en fantastisk vy att åka upp till toppen av berget. När vi gled upp fick vi otroliga vyer ut över det över 3000 meter höga berget och dess natur.

Uppe på toppen skakade en av de kinesiska männen hand med, vad vi antar var, manager för linbanan. Våra nyfunna vänner frågade var vi skulle bo och såg till att någon visade vilken riktning vi skulle gå. De skulle själva åt ett annat håll. Vi tackade glatt för hjälpen och vinkade hejdå.

Vy från Emeiberget, solnedgång ovanför molnen
En vacker vy möter oss när vi kommer upp till utsiktsplatsen här på Emei-berget. Solen har börjat gå ner och skapar läckra färger bland molnen som vävs samman med bergstopparna.

Vi gick uppåt längs en stenlagd gångväg och kom fram till en stor utsiktsplats. Vilken otrolig vy det var här uppe. Solen lyste fortfarande strax ovanför molnen som vi nu befann oss bland. Vi stannade och bara njöt av utsikten.

Vy från Emeiberget, solnedgång ovanför molnen

En gammal kinesisk kvinna kom fram och frågade med kroppsspråket om vi inte frös i våra shorts. Vi var så upptagna av de vackra vyerna att vi inte riktigt reagerade på att temperaturen faktiskt sänkts en hel del. Men vi tog några kort till innan vi gav oss och fortsatte sedan ned till hotellet.

Hotell, Emei

Vi checkade in på hotellet och blev visade till ett rum med en mycket vacker utsikt över solnedgången. Det var skönt att komma in i värmen. Kvinnan som följde oss in slog med en gång på värmen i rummet och värmemadrasserna som fanns i sängarna. Vi såg ut över omgivningarna från vårt fönster under tiden vi värmde oss, men gick sedan upp till utsiktsplatsen igen som ligger strax ovanför hotellet.

Folk hade samlats för att se när solen kröp ned under molnen som svepte runt bergtopparna nedanför oss. Färgerna skiftade under tiden solljuset försvann i fjärran och molnen liknade blå rök.

Vy från Emeiberget, solnedgång ovanför molnen

Tillbaka vid receptionen träffade vi på en av våra nyvunna vänner från resan upp. Vi hade sett att många hyrde tjocka jackor från hotellen och vår kinesiske vän hjälpte oss att förmedla till tjejerna i receptionen att vi önskade hyra jackor. Inga problem, två jackor kom väldigt snabbt fram.
Mannen berättade att det hotell de tänkte bo på inte var bra, och att de bytt till detta. Han frågade också om vi ville äta middag med dem ikväll. Vi tackade ja till den trevliga inbjudan och vi sa att vi bara skulle lämna jackorna på rummet.

När vi kom ner till restaurangen satt hela sällskapet samlat kring ett stort runt bort och applåderade när vi kom in. Två tomma stolar stod och väntade på oss. Ris var framdukat till alla i små skålar och mitt på bordet, på en rund glasskiva, dukades det fram ett antal kinesiska rätter.
Mannen med den bästa engelskan presenterade alla runt bordet och det visade sig att de flesta var släkt med varandra. Han bjöd sedan på en stark sprit som vi skålade i och alla hälsade oss välkomna till Kina.

Middag på hotellet, Emei

Sedan tog de in öl och det var bara att hugga in på maten. Glasskivan snurrades så man kunde ta för sig av de rätter man önskade. Det fanns fisksoppa, en skål med nötter, en tallrik med en ganska kryddstark tofu-rätt, potatis strimlor och mycket mer. Spännande och överraskande gott.

Kvällen blev mycket trevlig. Vi pratade om våra länder, om företagsamhet i de olika länderna, vi lärde dem några ord på svenska och hade allmänt trevligt. De var mycket måna om att vi skulle ta för oss och hällde hela tiden upp öl i våra glas. Den mannen vi förstått fixat så linbanan öppnades för oss var mycket riktigt en höjdare inom ett stort kinesiskt företag som jobbade med att producera tåg.
Vi bytte email-adresser och lovade att skicka kopior till varandra på de kort vi tog.

Alla var här för att uppleva den vackra soluppgången och vi kände att det var dags att bege sig till våra rum för lite sömn. Vi tackade för maten och en trevlig kväll och sa att vi ses igen imorgon bitti halvsex för att vandra upp till den högsta höjden för att få njuta av den vackra soluppgången.

Hotell, Emei

Tillbaka på rummet kröp vi ner i de varma sängarna och somnade snabbt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *