Ofta hör man palmbladen fläkta något utanför när man vakna på morgonen men idag var det helt vindstilla. Inte ett blad rörde sig. Himmeln var klar och blå.
Lugnet var påtagligt.
Vi åt frukost i trädgården och konstaterade att det var en perfekt dag för stranden.
Efter att ha packat ihop lite strandgrejor promenerade vi genom Monte Viñas ner till platsen där vi parkerat bilen. Växtligheten är fantastisk detta år. De gröna bladen matchas av skarpa färger av en mängd blommor.
Boganvillorna är nästan vackrare än någonsin. Växterna ramar in omgivningen och det blir som vackra målningar vart man än vänder huvudet.
Nere i Sabinillas hittade vi snabbt en parkering i stadens centrum och promenerade ner till stranden. Vi hittade en bra plats och la ut våra saker. Men innan vi la oss till rätta gick vi ner och kände på vattnet.
Vågorna var låga och vattnet klart och skönt. Efter att ha vadat med fötterna i vattnet en kort stund hoppade Anki i och snart gjorde Lasse sällskap.
Det var en perfekt dag för stranden med lagom fläktande vindar som svalkade skönt när man satt och tittade sig omkring. Barn lekte och byggde sandslott.
Några småkillar åkte wakeboard och gjorde konster i vattnet. En bit ifrån oss stod några ungdomar och sparkade en fotboll mellan sig.
Vi växlade mellan att läsa, bada och titta på folket som var betydligt mer aktiva än vad vi var. Men det är ju så skönt att bara ligga och njuta och då och då svalka sig i det blå medelhavet.
Efter en stund gick vi upp till strandpromenaden och satte oss på Restaurante Miel. Vi beställde in varsin Coca-Cola för att släcka den största törsten och tog sedan in en öl tillsammans med de boquadillos vi beställt.
Det var skönt att sitta i skuggan och det är inte utan att man känner att solen tar betydligt mer nere vid det salta medelhavet. Men skön är det!
Efter vår lunch återvände vi till stranden. De tomma solstolarna som spanjorerna lämnat under siestan började åter fyllas på. Vattenkanten täcktes mer och mer av solbadande människor.
Efter ytterligare någon timme av solande och badande packade vi ihop och lämnade stranden.
Vi gick upp om Supersol och handlade lite varor och åkte sedan hem till huset.
Det var skönt att duscha av sig sand och salt ifrån stranden. Vi tog ett glas vitt i trädgården och pratade om olika middagsalternativ.
Valet föll på Benahavis. Att åka till Benahavis tar cirka 40 minuter ifrån Manilva, men det är värt att ta sig dit då det är en riktigt charmig liten spansk bergsby. Vi körde upp de slingriga vägarna och parkerade i närheten av hjärtat av den lilla byn.
Sen strosade vi sakta runt och såg oss omkring bland de smala gränderna. Vackra blommor prydde gatorna. På uteserveringar satt folk och njöt av den sköna kvällen.
Efter att ha strosat runt och kollat in kvällslivet bestämde vi oss för att försöka få ett bord på Los Abanicos som ligger på Calle Malaga som är något av en huvudgata för restauranger här i Benahavis. De flesta borden var upptagna och ville vi sitta ute, vilket vi önskade, skulle vi få vänta en liten stund. De fanns två bord där gäster precis hade gått som de kunde städa undan.
Vi väntade en liten stund och kunde sedan sätta oss ner vid ett litet mysigt bord intill tegelväggen av huset. Vi beställde in vin och vatten som kom in under tiden vi grottade ner oss i menyns utbud. Stället specialiserar sig på kött, och det är rejäla köttbitar man får här. Vi föll båda för en av husets specialiteter, marinerad fläskfilé. Men innan det ville vi båda ha gazpacho till förrätt.
Bröd kom in på bordet och vi la vår beställning. En stund senare kom gazpachon in. En god och sval tomatsoppa med grönsakstillbehören i en liten skål bredvid som man själv kunde hälla ner i soppan.
Sen kom fläskfilén in som var i samma storlek som en hel fläskfilé bit man köper hemma. Till detta kom tallrikar med grönsaker, ris och pommes. Det var bara att fylla på vinglasen och hugga in. Köttet var otroligt gott precis som tillbehören, men då det är i stort sätt omöjligt att äta upp allting försökte vi koncentrera oss på köttbitarna.
Miljön var perfekt om än med några fler turister omkring oss än vi är vana vid, men dock. Inte konstigt att folk samlas här. Det är en så charmig plats.
Någon efterrätt var det inte plats för. Men varsin kopp espresso ville vi gärna ha. Vi avnjöt den och tog sedan in notan.
Tillsammans med den serverades två små glas med en förvånansvärt god äppledrink samt små goda magnum glassbitar.
Vi lämnade restaurangen men strosade runt en del i Benahavis och dess smågator.
På något ställe satt ett gäng engelsmän och drack drinkar men annars var det ett påtagligt lugn.
Klockan var över ett när vi lämnade Benahavis och begav oss tillbaka mot Manilva och Monte Viñas.
